Nyhetsbanken: En kupp för att inget ska förändras

Kirk Douglas och Burt Lancaster i "Sju dagar i maj".

Vad som skett i USA är den djupa statens smygande, omstörtande och tysta kupp för att säkerställa att inget förändras, skriver John W. Whitehead, advokat specialiserad på konstitutionell rätt.

Han syftar då inte på upptåget i Capitolium den 6 januari.

”Du har en sådan brinnande, passionerad, evangelisk tro på detta land. Varför tror du ingen hyser tilltro till på regeringssystemet som du i Guds namn vill skydda så in i helvete? Du vill försvara Amerikas förenta stater och göra det med de verktyg det förser dig med - dess konstitution. Du ber om ett mandat, general, från valurnan. Du stjäl det inte efter midnatt, när landet har vänt ryggen till.” (ur Sju dagar i maj, en politisk filmtriller från 1964)

Det är ingen tvekan om saken. Statskuppen var framgångsrik. Försöket den 6 januari från så kallade upprorsmakare att ändra valresultatet var dock inte den verkliga kuppen. De som svarade på president Trumps uppmaning att marschera mot Capitolium var bara syndabockar, manipulerade för att skapa den perfekta krisen för Den djupa staten, även kallad polisstaten, det militärindustriella komplexet, tekno-företagsstaten eller övervakningssamhället att svepa in och ta kontroll.

Det tog ingen tid alls för övergången och att placera landets huvudstad under militär avspärrning, att begränsa digitala yttrandeformer och att kasta ut, snoka fram, skämma ut, undersöka eller undvika individer med subversiva eller kontroversiella synpunkter.

Denna nya ordning uppstod dock inte denna vecka, eller denna månad eller ens i år. Den verkliga kuppen hände faktiskt när vår regering "av folket, för folket" störtades av en vinstdriven, militaristisk, tekno-företagsstat som samarbetar med en regering av de rika och av företagseliten. Vi sitter fast i detta träsk sedan årtionden.

Varje president sedan Franklin D. Roosevelt har varit fullständigt köpt för att dansa till Den djupa statens melodi. Ta Donald Trump, kandidaten som svor att tömma träsket i Washington DC. Istället för att sätta stopp för korruptionen banade Trump i stället vägen för lobbyister, företag, det militära industrikomplexet och Den djupa staten att festa på den döende amerikanska republikens kadaver.

Joe Biden kommer inte att vara annorlunda. Hans jobb är att hålla Den djupa staten vid makten. Om du bortser från den personinriktade politiken så kommer du upptäcka att under kostymerna är alla lika. Följ pengarna. Det visar alltid vägen. Som Bertram Gross skrev i boken Friendly Fascism: The New Face of Power in America "har ondskan ett vänligare ansikte än någonsin tidigare i amerikansk historia." Han skrev boken 1980 och förutspådde en framtid där han såg:

"... en ny despotism som långsamt kryper över Amerika. Ansiktslösa oligarker sitter på kommandopositioner i ett företags-regeringskomplex som långsamt har utvecklats under många decennier. I försök att utvidga sina egna befogenheter och privilegier är de villiga att låta andra drabbas av de avsedda eller oavsiktliga konsekvenserna av deras institutionella eller personliga girighet. För amerikanen i gemen inkluderar dessa konsekvenser kronisk inflation, återkommande lågkonjunkturer, öppen och dold arbetslöshet, förgiftning av luft, vatten, mark och kroppar, och, ännu viktigare, vår konstitution. Mer allmänt medför det omfattande intervention i internationell politik såsom ekonomisk manipulation, hemliga aktioner eller militär invasion."

Denna smygande, krypande, tysta kupp som Gross förutsåg är samma fara som författaren Rod Serling föreställde sig i den politiska thrillern Seven Days in May. En tydlig varning att akta sig för krigslagar som införs förpackade som välmenande och tvingande för nationens säkerhet. Otroligt nog, nästan 60 år senare, är vi gisslan hos en regering som drivs mer av militär doktrin och företagsgirighet än av den rättsstat som fastställs i konstitutionen. Vi kan än en gång konstatera att fakta och fiktion liknar varandra. Dagens aktuella händelser skulle mycket väl kunna ha lyfts rakt ur Seven Days in May och ta filmtittarna till kusligt bekant terräng.

Utgångspunkten är enkel. När det kalla kriget är som värst undertecknar en impopulär amerikansk president ett betydelsefullt kärnvapenavtal med Sovjetunionen. Med tanke på att avtalet utgör ett oacceptabelt hot mot Förenta staternas säkerhet planerar general James Mattoon Scott (spelad av Burt Lancaster), chef för de gemensamma stabscheferna med hopp om att bli president, ett militärt övertagande av den nationella regeringen. Han är säker på att han vet vad som är bäst för nationen. När general Scotts assistent, överste Casey (Kirk Douglas), upptäcker den planerade militärkuppen, går han till presidenten med informationen. Kampen om kommandot över den amerikanska regeringen börjar, med klockan som visar timmarna när konspiratörerna planerar att störta presidenten.

Det behöver inte sägas att militärkuppen på filmskärmen tillintetgörs och republiken räddas på några timmar. I den verkliga världen har spänningen stigit och smetats ut under det senaste halva århundradet. Vi har tappat våra friheter stegvis under lång tid. Det har saluförts i den nationella säkerhetens och den globala fredens namn. Det har upprätthållits genom krigslagar förklädda till önskemål om lag och ordning av en stående armé av militariserad polis och en politisk eliten som är fast besluten att behålla sin makt till varje pris. Det är svårt att fastställa exakt när utförsbacken började, men vi har varit på den snabba, nedåtgående banan under en tid nu.

Frågan är inte längre om den amerikanska regeringen kommer att bli utbytt och övertagen av det militärindustriella komplexet. Det saken är redan avklarad men krigslagarna förklädda till nationell säkerhet är bara en liten del av det större bedrägeri vi har lurats att tro är för vårt eget bästa.

Hur får man en nation att på ett vederbörligt sätt acceptera en polisstat? Hur övertalar man en befolkning att acceptera metalldetektorer, kroppsvisitering i skolor, undersökning av väskor på tågstationer, stridsvagnar och militära vapen som används av polisstyrkor i småstäder, övervakningskameror i trafikljusen, nakenvisiteringar på allmänna vägar, oberättigad blodprovstagning vid misstänkt rattfylleri, helkroppsskannrar på flygplatser och statliga agenter som övervakar deras kommunikation?

Försök att trycka ner det i halsen på folk och du kommer att få ett uppror på halsen.

Istället bombarderar du dem konstant med färgkodade varningar, terroriserar dem med skjutningar och bombhot i gallerior, skolor och idrottsarenor, trubbar av dem med en stadig diet av polisvåld och säljer hela paketet med motiveringen att det är för deras eget bästa. Den nuvarande ockupationen av 25 000 militärer i huvudstaden, som en del av den så kallade ”fredliga” maktöverföringen från en administration till nästa är talande. Så talar inte ett fritt folk. Det är maktens språk. Ändå kan man inte säga att vi inte blivit varnade.

Redan 2008 avslöjade en Army War College-rapport att "utbrett civilt våld i USA skulle tvinga försvaret att under extrema förhållanden prioritera om för att försvara grundläggande inhemsk ordning och säkerhet." Den 44-sidiga rapporten fortsatte med att varna för att potentiella orsaker till sådan civil oro kan bestå av ytterligare en terroristattack, oförutsedd ekonomisk kollaps, förlust av fungerande politisk och rättslig ordning, målmedvetet inhemskt motstånd eller uppror, genomgripande folkhälsokriser och katastrofala naturliga och mänskliga katastrofer.

Under 2009 dök rapporter från Departmentet för inrikes säkerhet (DHS) upp som betecknade höger- och vänsteraktivister och militära veteraner som extremister (s.k. terrorister) och uppmanade regeringen att ställa sådana individer under fullvärdig övervakning för att förebygga kriminalitet. Nästan ett decennium senare, efter att ha spenderat miljarder för att bekämpa terrorism, drog DHS slutsatsen att det största hotet inte är ISIS utan inhemsk högerextremism.

Under tiden har polisen förvandlats till en förlängning av militären medan nationen själv har förvandlats till ett slagfält. Så här ser det ut när ett informellt undantagstillstånd gäller, när man kan arresteras, bli paralyserad av elpistoler, skjutas, brutaliseras och i vissa fall dödas bara för att man inte följer eller inte tillräckligt snabbt följer en order.

Detta har inte bara hänt i brottsutsatta innerstäder. Det har hänt över hela landet. Sedan har vi regeringen som stadigt har samlat en arsenal av militära vapen för användning internt samt utrustat och tränat sina "trupper" för krig. Även myndigheter med i stort sett administrativa uppgifter såsom Food and Drug Administration, Department of Veterans Affairs och Smithsonian (nationalmuseum) har förvärvat skyddsvästar, upploppshjälmar och sköldar, granatkastare samt särskilda polisiära skjutvapen och ammunition. I själva verket finns det nu minst 120 000 beväpnade federala agenter som bär sådana vapen med rätt att arrestera folk.

För att göra saken fullständigt klar. Detta vinstdrivna fälttåg för att göra amerikanska medborgare till en fiende (och Amerika till ett slagfält) består av en teknologisektor som har samarbetat med regeringen för att skapa en Storebror som är allvetande, allseende och omöjlig att komma undan.

Det är inte bara drönare, informationsutbyte mellan federala myndigheter (fusionscentra), registreringsskyltar, falska basstationer som fångar upp information och position från din mobil och NSA (National Security Agency) som du behöver oroa dig för. Du spåras också av de svarta lådorna i din bil, din mobiltelefon, smarta enheter i ditt hem, medlemskort i livsmedelskedjor, sociala mediekonton, kreditkort, streamingtjänster som Netflix-, Amazon- och e-bokskonton.

Den 6 januari och dess efterdyningar har gett regeringen och dess företagsteknokrater den perfekta ursäkten att visa upp alla den makt de har samlat på sig genom åren. Kom ihåg att jag med "regering" inte syftar på republikanernas och demokraternas mycket partipolitiska tvåpartsbyråkrati.

Jag syftar på den ”regering" med ett stort "R", som är djupt förankrad i Den djupa staten, som är opåverkad av val, populistiska rörelser, och har ställt sig utanför lagens räckvidd. Jag syftar på den korporativistiskt, militärt förankrade byråkratin som är fullt operativ och bemannad med icke valda tjänstemän som i huvudsak driver landet och bestämmer i Washington DC, oavsett vem som sitter i Vita huset. Detta är det dolda ansiktet hos en regering som inte respekterar medborgarnas frihet. Förbered dig. Det är något som håller på att kokas ihop i maktens boningar, långt bortom allmänhetens insyn, och det bådar inte gott för framtiden i detta land.

Varje gång man ser en hel nation så fascinerad av den politiska härskarklassens upptåg att de är omedvetna om allt annat måste man se upp. Varje gång man ser en regering som verkar i skuggorna, talar maktspråk och styr utan att beakta andra instanser, måste man se upp. Och närhelst det finns en regering som fjärmat sig så långt från sitt folk att den aldrig ses, hörs eller följs av dem som valts för att representera dem, måste man se upp.

Som jag klargör i min bok Battlefield America: The War on the American People, är vi som mest utsatta just nu. Alla dessa olyckliga frön som vi har tillåtit regeringen att så för nationell säkerhet bär en ondskefull frukt. Det allvarligaste hot som vi står inför som nation är inte extremism utan despotism, utövad av en härskarklass vars enda lojalitet är mot makt och pengar.

19 januari 2021