Pang i bygden... några veckor till

Boka på https://tribunalen.com/biljetter/. 
Den spelas bara några veckor till. 

I mars 2024 besökte försvarsminister Jonsson (M) Bergslagskommunerna Filipstad och Hällefors. Några veckor tidigare hade vårt land blivit medlem av militäralliansen Nato. Enligt DCA-avtalet skall Kristinehamn, som ligger söder om Filipstad, få härbärgera en av de 17 planerade amerikanska militärbaserna.

I pjäsen Pang i bygden skildrar Teater Tribunalen hur DCA-avtalet, som upplåter 17 svenska baser till USA, och Natomedlemskapet kan påverka livet i ett mindre samhälle.

Kaj Odelstål har sett pjäsen.

Militära förflyttningar kräver bra järnvägsinfrastruktur, och enligt lokalpressen (Filipstads Tidning) hoppades kommunernas företrädare att den nedlagda inlandsbanan som passerar Filipstad skulle rustas upp. Det skulle bli till gagn för försvaret och för det lokala näringslivet och förhoppningsvis skulle statliga försvarssatsningar skapa arbetstillfällen i de två kommunerna som har relativ hög arbetslöshet.

Nu i höst spelas pjäsen Pang i bygden på Teater Tribunalen. Utgångspunkten för pjäsen är hur DCA-avtalet och Natomedlemskapet kan påverka livet i ett mindre samhälle. På orten skall en amerikansk militärbas byggas. Stora förhoppningar knyts till att åtskilliga arbetstillfällen ska genereras i samhället. Med mössan i hand accepteras alla krav som de amerikanska militärerna kräver. Mark exproprieras för att flygfält ska anläggas. Naturen och miljön får stryka på foten när kraven tillgodoses. Allt eftersom tiden går höjs kritiska röster bland kommunens medborgare och kommunpolitikerna. Deras åsikter avfärdas som ett uttryck för att gå fiendens – Rysslands – ärenden. Går man inte med på de amerikanska önskemålen försvagar man Nato och försämrar dessutom Sveriges säkerhet och försvarsförmåga.

Alla dialoger kring händelserna kring etablerandet av den amerikanska militärbasen har vass udd och är ofta dråpliga och lockade till stora skrattsalvor hos publiken. Med humor avslöjas ihåligheten i de argument som framförs av ”upprustarna” och de som vill göra amerikanerna till viljes.

Överlag fick publiken njuta av skådespelarnas mångsidighet, inte minst med bra sångnummer som förde tankarna till Brechts pjäser. Teater Tribunalen erbjuder sin publik en viss intimitet eftersom man sitter väldigt nära scenen. Det känns nästan som man är en del av pjäsen. Enkla och mycket fyndiga scenlösningar gör också att pjäsens budskap går fram.

I pjäsens slutscen ställs allt på sin spets. Amerikanerna vill utöka sin bas och då ligger förskolan ”Tornsvalan” i vägen. Vems intressen skall tillgodoses? Slutscenen kan också tolkas som ett försvar för yttrande- och åsiktsfrihet. Man skall få torgföra andra synpunkter och argument än de rådande. Åsiktskorridoren är smal i dagens debattklimat, framför allt när det gäller militära satsningar.

Från min svägerskas köksfönster i Filipstad ser jag den slybevuxna inlandsbanan (ovan). Enligt militäranalytiker skall Sverige försvara Nordkalotten mot fienden i öster. Om Nato-soldater, stridsfordon och tunga vapen skall transporteras från den amerikanska basen i Kristinehamn måste järnvägen rustas upp för att möta dessa behov. Pengar till militärupprustning verkar alltid finnas. Den som hävdar att våra gemensamma skattepengar skall användas för att garantera bra vård, jämlik skola och värdig omsorg, hånas som antingen ”fredsskadad” eller ”femtekolonnare”. 

Nyligen presenterades i ETC (23 oktober 2025, nätupplagan) en rapport om barnfattigdom som författats av Rädda Barnen. Där fanns en lista över de tio kommuner som hade den högsta andelen barnfattiga i vårt land. På väg hem lämnar vi i bil Filipstad, som ligger på femte plats på listan. En stund senare kommer vi till Hällefors med en andra plats på ”barnfattigdomslistan”. Några mil senare anländer vi till Ljusnarsbergs kommun (Kopparberg) som intar sjunde plats. Hemma i Fagersta, fjorton mil från Filipstad, är vi i den kommun som ligger på nionde plats. På rad finns fyra luggslitna Bergslagsorter med stor andel barnfattigdom!

Politikerna och överheten valde militär upprustning och nedrustning av välfärden. Som anhängare av den neutralitetspolitik som gynnat oss väl kan vi ”fredsskadade” med sorg och besvikelse komma att inom en inte alltför avlägsen framtid se våra barn och barnbarn växa upp och leva i det befästa barnfattighetshuset.

Kaj Odelstål

Nedan: Ensemblen tar emot publikens jubel: