Nyhetsbanken: Rättsstatens termiter i arbete

Sedan tre, fyra decennier tillbaka pågår en nedmontering av säväl svenska demokratin som den s k rättsstaten.

Genom ett aktuellt beslut ges regeringen rätt att sända ut trupp varthelst i världen den önskar - upp till 1 000 man i 90 dagar. Beslutet antogs av en bred riksdagsmajoritet.

Stefan Lindgren har läst propositionen (2025/26:6) och ser "rättsstatens" termiter i arbete.

Regeringen ges fullmakt att "sätta in svenska väpnade styrkor för att i enlighet med internationell rätt delta i operationer eller andra aktiviteter för Natos samlade avskräckning och försvar".

Olagligt kärnvapenhot "avskräckning"
Genomgående i texten anges nu "avskräckning och försvar" som en oupplöslig och självklar kombo.

Avskräckning är en eufemism för Nato:s kärnvapenhot. Särskilt tvetydigt blir det när skrivningen kombineras med frasen "enligt internationell rätt".

Avskräckning är inte uttryckligen olaglig enligt internationell rätt, men dess laglighet är föremål för intensiv debatt. Avskräckning håller på att förlora all legitimitet, särskilt med antagandet av FN-fördraget om förbud mot kärnvapen (TPNW).

På begäran av FN behandlade Internationella domstolen ICJ 1993-96 frågan om "avskräckning". Vid ett tillfälle beslutades (med 7 röster mot 7 och ordförandens utslagsröst) att "hot eller användning av kärnvapen generellt strider mot folkrättens regler tillämpliga i en väpnad konflikt".

Vid en senare omröstning enades domstolen om att hot eller användning av kärnvapen endast var tillåtligt i det extrema fall där en stats överlevnad står på spel. (https://www.icj-cij.org/case/95).

"Riket" till Kräftans vändkrets
Den svenska regeringsformens 15 kap, 13 par lyder:

"Regeringen får sätta in rikets försvarsmakt i enlighet med internationell rätt för att möta ett väpnat angrepp mot riket eller för att hindra en kränkning av rikets territorium."

I praktiken är det inte mycket som återstår av den paragrafen sedan kanslihusets termiter - förment sakkunniga jurister - har gjort sitt.

Redan tidigare har det funnits en möjlighet att ställa svensk trupp till FN:s förfogande, en möjlighet som under Balkankrigen påpassligt vidgades till en möjlighet att ställa svensk trupp under Nato:s befäl.

Men nu förlorar kopplingen svensk försvarsmakt/svenskt territorium ännu mer av sitt innehåll, när regeringen ges fullmakt att skicka svensk trupp i stort sett vart som helst där "angelägna svenska intressen berörs".

Det gäller till att börja med Natos "eget territorium norr om kräftans vändkrets". Men sedan något årtionde är Nato också verksamt i Asien och har nyligen bildat gruppen IP4 med Japan, Australien, Nya Zeeland och Sydkorea, har blivit kärnan i Natos strategi gentemot Kina i Indo-Stillahavsregionen.

Väpnat angrepp kräver inte vapen
Inte heller grundlagskravet att en truppinsats ska utlösas av ett väpnat angrepp lämnas oantastat av kanslihustermiterna.

Även cyberangrepp eller s k hybridangrepp (sällan definierade) "anses numera kunna ge upphov till rätt till självförsvar" om de "når upp till den nivå som allmänt krävs för att något ska anses utgöra ett väpnat angrepp" (s. 11).

Frågan är om det ens behöver bevisas vem som ligger bakom sådana angrepp. I det övervägande flertalet sådana fall de senaste åren har några bevis inte presenterats.

Jämför detta med den totala passiviteten inför en krigshandling som sprängningen av NordStream 1 och 2 i svensk ekonomisk zon.

Vad är en krigsförklaring?
Oförmåga att ge klara svar på de enklaste frågor är kännetecknande för det konstitutionella limbo Sverige har gått in i efter den grundlagsvidriga anslutningen till Nato.

Det är exempelvis inte lägre möjligt att ge entydigt svar på frågan "När är Sverige i krig?"

Det heter i propositionen att en aktivering av Nato:s artikel fem "i internrättslig mening" inte "per automatik" innebär att Sverige ska anses vara i krig eller krigsfara eller utsatt för ett väpnat angrepp om en annan Natomedlem angrips.

Om det finns en "internrättslig" mening borde det också finnas en externrättslig, och vad är den? Tänker man sig olika krigsförklaringar, en på Nato-nivå och en på "intern" svensk nivå?

Är inte detta en hemmasnickrad konstruktion för att skydda svenska folket från de obönhörliga konsekvenserna av ett Nato-medlemskap, att Sverige kommer att få bära följderna av varje krigsgnista som tänds var som helst i världen där Nato kan komma att bettrakta sig som angripet?

Vems är 5-procentmålet?
Samma dualism möter läsaren i fråga om Nato:s s k förmågemål. De enskilda medlemsländernas förmågemål behandlas i Nato Defence Planning Process, NDPP. Huvudsyftet sägs vara att harmonisera "förmågeplanering" och "förmågeutveckling" i de enskilda länderna. Förmågemål (Capability Targets) sätts för de enskilda länderna.

Beslut fattas i konsensus, med undantaget att berörda land självt inte får delta i beslutet. Hur rimmar en sådan beslutsprocess med svensk grundlag?

Lite senare tillägger propositionen lugnande att förmågemålen "inte är juridiskt bindande". Är beslut som fattats i sådan ordning i något avseende bindande för Sverige?

Som bekant beslutade Nato i juni i år att sätta målet 5 procent av BNP i försvarskostnader för varje land (3,5 procent militärt och ytterligare 1,5 procent övrigt "på försvarsområdet") till 2035.

Detta mål har antagits av den svenska regeringen[1] som till och med lovar att nå delmålet 3,5 procent av BNP för militära kostnader redan till 2030, fem år före Nato-planen.[2]

I vilken ordning har detta beslutats? När beslutades det i riksdagen? En sökning i riksdagens arkiv ger inga träff.

De folkvalda reagerar inte på att regeringen "out of the blue" annonserar nästan en fördubbling av anslagsnivån (från 1,8 till 3,5 procent av BNP) under de närmaste fem åren.

I praktiken tycks de folkvalda redan förlamade till den grad att de inte förmår ifrågasätta Nato:s målsättningar, utan betraktar dem som bindande. Borde inte denna nya sköna ordning, där anslagsnivåer avgörs i Bryssel, ha redovisats för medborgarna före Nato-anslutningen?

Stefan Lindgren

[1] https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2025/09/regeringen-lagger-fram-forsvarssatsningar-for-ett-starkare-sverige/

[2] De svenska försvarskostnaderna utgjorde 1,2 procent av BNP 2014, 1,8 procent 2024. Enligt försvarsdepartementets "föreslagna och beräknade anslag" ska de nå 2,8 procent 2026 och 3,1 procent 2028.