Nyhetsbanken: Upprustning ger inte mera jobb

"Krieg" av Gerd Arnzt (1931).

Ekonomer kritiserar Tysklands och EU:s fokus på vapenindustrin som ekonomiskt ofördelaktigt och påpekar att det på lång sikt kan bidra till ett lands nedgång.

Webtidskriften German Foriegn Policy har granskat några aktuella projekt.

En regerings fokus på vapenindustrin medför allvarliga ekonomiska nackdelar och kan på lång sikt bidra till ett lands nedgång. Detta bekräftar den franske ekonomen Claude Serfati i ett samtal med german-foreign-policy.com.

Som Serfati, verksam vid Parisinstitutet IRES (Institut de recherches économiques et sociales), konstaterar, är det lätt att inse att utgifter för försvar genererar mindre tillväxt och färre jobb än investeringar i till exempel civil infrastruktur eller hälso- och sjukvård: Medan de senare medför fördelar för produktionen av andra varor eller stärker människors arbetskraft, har vapen ingen produktiv potential alls.

Serfati påpekar att Frankrike, trots – eller på grund av – sin traditionella inriktning på försvar och militärteknik, sedan länge halkar efter ekonomiskt: Tanken att Paris "på lång sikt" tack vare sin militära makt skulle kunna ta igen sin ekonomiska eftersläpning gentemot Tyskland och förbli en "stormakt" har visat sig vara ett misstag. En liknande plan driver för närvarande på Tysklands försök att komma undan ekonomikrisen.

Tysk ekonomi i kris
Den tyska ekonomin förblir i kris. Bilindustrin lyckas inte ta sig ur sitt bedrövliga tillstånd; för närvarande riskerar konflikten kring den kinesiska chiptillverkaren Nexperia, som den nederländska regeringen nyligen i ett hittills oöverträffat förfarande tog kontroll över, att kraftigt begränsa branschens tillgång till halvledare och därigenom förvärra krisen ytterligare.[1]

Även kemikaliebranschen kämpar med svåra problem, som för tillfället förvärras ytterligare av EU:s tullavtal med USA: Eftersom amerikanska kemikalier på grund av avtalet kommer tullfritt in i EU, konkurrerar de nu med tyska kemikalier, som hamnat under press på grund av de högre naturgas- respektive energipriserna i Tyskland.[2]

Den federala regeringen hoppas på en tillväxt på minst 1,3 procent nästa år; det hoppet vilar framför allt på infrastruktursatsningar på många miljarder euro som ska ge ekonomin ett litet uppsving. Experter räknar dock inte med några långsiktiga effekter eftersom infrastrukturen endast ska underhållas och inte byggas ut. För tillfället är det bara försvarsbranschen som visar tillväxt, en bransch som Berlin medvetet stöder med miljardbelopp.[3]

"Risk med låg avkastning"
Ekonomer varnar samtidigt om och om igen för att försvarsutgifter är betydligt mindre lämpade att främja tillväxt än utgifter på andra områden. I juni kom en undersökning från Mannheims universitet till exempel fram till att den så kallade finanspolitiska multiplikatorn för militära utgifter ligger på 0,5; det betyder att varje investerad euro bara skapar ytterligare ekonomisk aktivitet till ett värde av 50 cent.[4]

Betydligt högre avkastning kan uppnås med offentliga investeringar inte bara i ny infrastruktur utan också i barnomsorg eller utbildning, bedömer författarna; en av dem konstaterar: "Ur ekonomisk synvinkel är den planerade militariseringen av den tyska ekonomin ett riskfyllt spel med låg samhällsekonomisk avkastning”.

Förra veckan kom en utvärdering av olika studier om avkastningen från rustningsinvesteringar också fram till att de finanspolitiska multiplikatorerna på andra investeringsfält är tydligt fördelaktigare än dem i rustningsindustrin. För rustningsinvesteringar ligger de i ett "spann mellan 0,4 och 1,5", heter det, medan de för investeringar i ny infrastruktur når värden på "mellan 1,8 och 2,5".[5]

Ekonomiskt värdelöst
Den franske ekonomen Claude Serfati, som är verksam vid Parisinstitutet IRES, kommer till samma resultat. Serfati visar att inte bara den tillväxt som härrör från upprustningen är lägre än den som uppstår från civila investeringar.[6]

Han visar också att statliga rustningsutgifter ger mycket mindre privata följdinvesteringar än till exempel statliga utgifter för miljön, hälsa eller sociala projekt. Dessutom visar en jämförelse av statistik från Tyskland, Italien och Spanien att utgifter för miljön, utbildning och hälsa kan skapa betydligt fler arbetstillfällen än rustningsutgifter.

I samtalet med german-foreign-policy.com påpekar Serfati att det i vilket fall som helst är uppenbart att "de militära utgifterna inte bidrar till ett rikare samhälle": "En stridsvagn, en robot, ett stridsflygplan återvänder inte till processen för den makroekonomiska reproduktionen, så som till exempel en normal investeringsvara gör eller en maskin som används för att tillverka andra varor".[7]

Även löner är rent ekonomiskt sett nyttigare än upprustningen eftersom "de används för konsumtion eller för reproduktion av arbetskraften".

Ett propagandapåstående
Serfati påpekar inte bara att rustningarnas bidrag till den tekniska utvecklingen ofta överskattas. Så finansierades till exempel utvecklingen av internet av Pentagon för att förbättra den interna kommunikationen inom den amerikanska militären.

Men det var snart civila forskningsinstitut och universitet som gick in i dess vidareutveckling och "tog över initiativet". Påståendet att "militär teknik (spelar) en avgörande roll” ignorerar fullständigt "hur den tekniska utvecklingen går till”; det är ett rent "propagandapåstående".[8]

Ett bedrägligt hopp
Även allmänt visar det sig att inriktning på rustningar och militär teknik inte hjälper stater, utan snarare mycket tydligt skadar dem på lång sikt, bedömer Serfati i sitt samtal med german-foreign-policy.com. Så satsade Frankrike redan under Charles de Gaulle kraftigt på försvar och utveckling av militär teknik.[9]

Paris har länge kopplat sitt hopp till att det skulle kunna "använda sin relativa militära styrka", där det – vid sidan om Storbritannien – är den starkaste makten i Europa, "för att kompensera för sin industriella svaghet gentemot Tyskland". Detta har dock inte lyckats. Det visar sig att man "inte långsiktigt kan vara en stormakt bara genom militär makt".

Just ett motsvarande försök – att kompensera industriell svaghet med omfattande militarisering och stormaktsambitioner – är det som Tyskland för närvarande företar sig.

German Forign Policy

22 oktober 2025

Översättning: Lennart Palm

Noter

[1] Om detta, se Der Kampf um Nexperia.