Vågar EU värna europeiska intressen?

Flera europeiska ledare är på väg till Kina. Alla väntar spänt på om EU och Europa ska bestämma sig. Antingen kommer de att ansluta sig till USA:s antikinesiska kurs eller också kommer de att arbeta vidare på ex-kansler Angela Merkels försök att knyta nära, varaktiga och framför allt vinstgivande relationer med Kina.

Vilken aspekt av relationerna EU-Kina man än  tar visar sig ett motsägelsefullt mönster.
Ex-kansler Angela Merkel förhandlade fram ett lovande investeringsavtal med Kina som knutit de båda parterna närmare samman. EU är Kinas största handelspartner och EU är extremt beroende av Kina. Likväl lades investeringsavtalet på is på grund av USA:s missnöje.

Vart man än riktar blickarna finns tendenser att genom sanktioner, förbud och diskriminering utestänga Kina från europeiska marknader.

Från ex-kansler Angela Merkels eget kristdemokratiska parti, som är i opposition, hörs nu märkliga krav som från en svunnen tid, att klippa av relationerna till Kina.

Norska vapentillverkare klagar på att TikTok tar så mycket el att inget blir över till att tillverka granater till Ukraina.

I Sverige där man redan stängt av Huawei från 5G-utbyggnaden av rent politiska skäl förs nu en kampanj också för att stänga av TikTok, som sägs spionera för den kinesiska staten, samtidigt som betydligt mer invasiva amerikanska mjukvaror ignoreras, för att inte tala om väldokumenterat spionage för NSA:s räkning.

Så vilken väg ska Europa gå? Frågan är på sätt och vis en ödesfråga för Europa, som redan fått betala ett extremt högt pris för att följa USA:s ledning i Ukraina. USA:s sprängning av gasledningarna NordStream 1 och 2, som kostat över 20 miljarder dollar att bygga är det mest flagranta exemplet. 

Inte oväntat säger Spaniens premiärminister Pedro Sanchez som ska besöka Kina denna vecka att Ukraina kommer att stå högt på dagordningen. Han vill veta ur hästens mun hur Kinas förslag till fredlig lösning ser ut. Kina har en nyckelroll att spela, menar hans regering.

Spanien tar över det roterande ordförandeskapet i EU:s råd från Sverige senare i år.

Även Frankrikes president Emmanuel Macron i sällskap med EU:s Ursula von der Leyen planerar att besöka Kina inom kort. EU:s utrikestalesman Josep Borrell vill också till Beijing men tidpunkten är mer osäker.

Experter anser att utvecklingen av förbindelserna mellan Kina och EU är en objektiv och realistisk nödvändighet, skriver kinesiska Global Times. I den post-pandemiska eran förblir den globala ekonomin trög, och Europa inser att den av USA föreslagna "frikopplingen" från Kina har negativ inverkan på Europa, säger Gao Jian, som är chef för en tankesmedja i Shanghai med inriktning på Europa till tidningen.

Trots att det 12-punktersförslag om Ukrainakrisen som Kina släppte i februari allmänt förhånades i väst som "proryskt" tilltalas uppenbarligen mer realistiska europeiska ledare av tanken på  omedelbart eldupphör, fredsförhandlingar och återkallande av alla sanktioner, som ju skadat EU mer än Ryssland.

Många européer inser nu behovet av strategisk autonomi och är ivriga att främja fred och förhandlingar för att lindra de negativa effekterna av krisen, skriver Global Times.

I webtidningen Politico säger en EU-tjänsteman "Vi kan inte förlora Kina. Kina är inte perfekt, men vi kan behöva det en dag", vilket är ett kraftigt understatement.

Under det senaste EU-toppmötet efterlyste Luxemburgs premiärminister Xavier Bettel fortsatt engagemang med Beijing för att försöka föra kineserna närmare. Flera EU-länder tänker likadant.

Alltmer inser européerna att det bara är USA som tjänar på att förlänga kriget och det framförallt är Washington som vill hålla Kina utanför en fredsprocess. Beijing har ju till skillnad från USA öppna kanaler in i såväl Moskva som i Kiev.

Vid det här laget återstår det att se om Europa kan stå emot detta tryck och verkligen fullfölja sina egna intressen, säger experter till Global Times.

Global Times 27/3