Skillnaden mellan FN:s internationella rätt och den så kallade ”regelbaserade internationella ordningen” (rules-based international order, Rbio) är inte bara konceptuell: den är väsentlig och politiskt avgörande.
Internationell rätt utgör ett regelverk av bindande rättsnormer som reglerar relationerna mellan suveräna stater. Dess grundvalar ligger i FN-stadgan från 1945, i multilaterala fördrag, i beslut av organ som Internationella domstolen etc. Dess grundläggande principer är staternas suveränitet och rättsliga jämlikhet, icke-inblandning i inre angelägenheter, fredlig lösning av tvister och, framför allt, förbud mot användning av våld, utom i fall av legitimt försvar eller uttryckligt tillstånd från FN:s säkerhetsråd. En kodifierad, multilateral, allmänt erkänd och formellt bindande rätt.
Av helt annan karaktär är däremot den så kallade Rbio. Detta begrepp har ingen rättslig grund, utan är av geopolitisk natur.
Det är en ideologisk konstruktion som främst främjas av västländerna och som hänvisar till en uppsättning normer, praxis och värderingar som inte nödvändigtvis överensstämmer med den kodifierade internationella rätten, men som dessa stater anser vara legitima utifrån sin egen världsbild. Rbio omfattar nämligen besluts- och verkställighetsmekanismer som ligger utanför FN:s ramverk. Denna ”ordning” åberopas ofta för att rättfärdiga ensidiga eller multilaterala ingripanden som inte godkänts av säkerhetsrådet, i namn av skyddet av mänskliga rättigheter, liberal demokrati eller global säkerhet.
Rbio bygger alltså inte på ett allmänt accepterat rättssystem utan är en selektiv normativ vision, konstruerad och påtvingad av en maktblock som kontrollerar de viktigaste globala ekonomiska, militära och mediala institutionerna. I grund och botten är internationell rätt lag, medan Rbio är politik.
Detta hyckleri erkändes nyligen på ett överraskande explicit sätt av Mark Carney, Kanadas premiärminister och före detta chef för Bank of England, under ett tal på Davosforumet. Carney erkände öppet att västvärldens ledare länge visste att Rbio-berättelsen var en användbar fiktion:
”Vi visste att Rbios berättelse delvis var falsk: de starkaste skulle undanta sig från dessa regler när det passade dem, och handelsreglerna skulle tillämpas på ett asymmetriskt sätt. Vi visste att internationell rätt skulle tillämpas med varierande stränghet, beroende på vem som var anklagad eller offer. Denna fiktion var användbar... så vi satte upp skylten i skyltfönstret, deltog i ritualerna och undvek att betona klyftan mellan retorik och verklighet. Men denna överenskommelse fungerar inte längre. Vi befinner oss mitt i ett brott, inte en övergång.”
Carney erkände också att den amerikanska hegemonin hade tillhandahållit globala kollektiva nyttigheter – säkerhet, sjöfartsrutter, finansiell stabilitet – men att stormakterna idag har börjat använda ekonomisk integration som ett vapen: från tullar till värdekedjor och sanktioner. Varför ett så omvälvande uttalande just nu? För att för första gången riktas överlägsenheten inte mot ”de andra”, utan mot Europa självt. Donald Trumps uttalade vilja att på ett eller annat sätt annektera Grönland – ett europeiskt lands territorium – markerar en symbolisk vändpunkt.
Den grundläggande skillnaden mellan Trump och tidigare amerikanska presidenter är att Trump behandlar Europa precis som USA alltid har behandlat resten av världen.
Denna omvända synvinkel möjliggörs av den europeiska kontinentens gradvisa ekonomiska och strategiska nedgång: utan strategiska naturresurser, fången i ett strukturellt energiberoende och alltmer marginell när det gäller teknisk innovation. I detta sammanhang avslöjar urholkningen av internationell rätt och att den ersatts av en uppsättning godtyckliga pseudoregler – Rbios regler – idag hela sitt hyckleri. För första gången riktar sig den systemiska övermakten inte mot fjärran länder, utan mot Europa självt.
Och den här gången kommer ingen att rädda oss. Vi trodde att faran kom från Ryssland och föreställde oss en invasion av Europa. Men vi valde fel allierad. Nu när hotet kommer direkt från USA försvinner illusionen och med den blottläggs den europeiska elitens strategiska oförmåga: de saknar visioner, är beroende av omvärlden och oförmögna att försvara intressena för den kontinent de påstår sig representera.
Översättning Palmino Pieretti
Den grundläggande skillnaden mellan Trump och tidigare amerikanska presidenter är att Trump behandlar Europa precis som USA alltid har behandlat resten av världen.
Denna omvända synvinkel möjliggörs av den europeiska kontinentens gradvisa ekonomiska och strategiska nedgång: utan strategiska naturresurser, fången i ett strukturellt energiberoende och alltmer marginell när det gäller teknisk innovation. I detta sammanhang avslöjar urholkningen av internationell rätt och att den ersatts av en uppsättning godtyckliga pseudoregler – Rbios regler – idag hela sitt hyckleri. För första gången riktar sig den systemiska övermakten inte mot fjärran länder, utan mot Europa självt.
Och den här gången kommer ingen att rädda oss. Vi trodde att faran kom från Ryssland och föreställde oss en invasion av Europa. Men vi valde fel allierad. Nu när hotet kommer direkt från USA försvinner illusionen och med den blottläggs den europeiska elitens strategiska oförmåga: de saknar visioner, är beroende av omvärlden och oförmögna att försvara intressena för den kontinent de påstår sig representera.
Översättning Palmino Pieretti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.