Kan USA ta kontrollen över Venezuela?

Delcy Rodríguez, vicepresident, tar över makten Venezuela. Här skakade hon hand med USA:s vicepresident John Kerry 2016.

Julian MacFarlane är en Tokyobaserad nyhetsanalytiker som ger ut nyhetsbrevet News Forensics. Här redogör för händelseförloppet i det senaste dygnets USA-aggression mot Venezuela.

Bara en sak var klar: USA var tvungna att göra något snart – något extremt – eftersom deras hangarfartyg, Gerald R. Ford, är på tur för underhåll och renovering och det hettar till med Iran.

Nu är saker och ting lite tydligare – men bara lite. Trump kidnappade Maduro och hans fru med ett Delta Force-team under täckmantel av flyganfall mot Caracas. Det kommer naturligtvis att bli många venezuelanska offer.

Så Maduro åker till USA för rättegång.

Anklagelserna är ett skämt, en parodi och en illusion, allt i ett.

Kommer Maduro och hans fru att få rättvisa i ett land som har dödat upp till 115 misstänkta narkotikasmugglare, utan några bevis alls, i strid med alla sunda förnuftsuppfattningar om rättvisa? Bara för brottet att vara i en liten båt utanför Venezuela.

Rättvisa? Kanske kommer de att bli "Epsteinade".

Offren i Caracas var inte "collateral damage” (’oavsiktlig’ skada när civila dödas, ö.a.) – de var mord.

Lämpligt nog är detta också årsdagen av Trumps mord på general Soleimani.

Som jag har sagt tidigare hade Biden demens (dementia) – Trump är bara galen (demented).

Han är också dum. För det första förändrar störtandet av Maduro ingenting – det kommer bara sannolikt att stärka chavisternas beslutsamhet att göra motstånd. Ingen har några illusioner om gringos längre.

Maduro har hela tiden vetatatt han kanske skulle behöva ersättas.

Nu flyttas makten till:

Delcy Rodríguez (vicepresident): innehar nu presidentposten enligt konstitutionen.

Diosdado Cabello (inrikesminister): en mäktig figur inom det regerande United Socialist Party (PSUV) med djupa band till militären.

Vladimir Padrino López (försvarsminister): kontrollerar de väpnade styrkorna och har tillkännagivit en landsomfattande militär utplacering som svar på den amerikanska operationen och beordrat en "enad motståndsfront". Amerikanerna ska ha avfyrat missiler mot hans hem, ett tecken på att han betraktas som ett hot – och kompetent.

Padrino López förklarade:

Inför denna avskyvärda och fega attack, som hotar freden och stabiliteten i regionen, riktar vi det mest kraftfulla fördömandet inför det internationella samfundet och alla multilaterala organisationer för att fördöma den amerikanska regeringen för den uppenbara kränkningen av FN-stadgan och internationell rätt.

Med hänvisning till konstitutionen, den organiska lagen om undantagstillstånd och den organiska lagen om nationell säkerhet har den venezuelanska regeringen förklarat ett tillstånd av externt hot. FANB mobiliserar sina operativa förmågor – inklusive land-, luft-, sjö-, flod- och missilenheter – för att bilda en enad stridsstyrka.

Maduro hade utlyst ett "undantagstillstånd" när de amerikanska attackerna inleddes, vilket enligt hans order kommer att förbli i kraft.

Syftet med denna attack är att beslagta Venezuelas strategiska resurser, särskilt dess olje- och mineralrikedomar, med målet att med våld undergräva landets politiska oberoende. De kommer inte att lyckas. Efter mer än tvåhundra år av självständighet står folket och dess legitima regering fast vid att försvara suveräniteten och den oförytterliga rätten att bestämma sitt eget öde.

Den nya regeringen kombinerar militären, miliserna och polisstyrkorna och kommer att slå ner hårt mot pro-Gringo subversion. Den kommer att dra nytta av nationalistiska känslor.

Hur lyckades USA?
Tidigt på morgonen den 3 januari avfyrades drönare och missiler mot hamnar, flygbaser (La Carlota, Maracay), Fort Tiuna och kommandocentraler; en taktik av SEAD/DEAD-typ som syftar till att inaktivera radar och kontrollcentraler. Sabotage kan inte heller uteslutas: CIA har varit mycket aktivt i landet.

Med skadad eller störd radar och kommunikationer under elektronisk krigföring var många luftvärnsbatterier "blinda" eller isolerade, saknade situationsmedvetenhet och order om samordnad eld. Venezuelanska stridsflygplan kunde inte hitta mål, i det här fallet helikoptrar, som kom in lågt och långsamt.

Genom att använda missiler och drönare mot en rad mål, civila och militära, skapade USA förvirring under vars täckmantel de kunde kidnappa Maduro och hans fru.

Som jag nämnde har CIA varit aktivt och välfinansierat, så naturligtvis hade de agenter på plats för att hjälpa till.

Nu vill USA ersätta regeringen med sitt eget folk
En av dem är Edmundo González, erkänd av USA och andra vasallstater som Kanada som Venezuelas legitima tillträdande president efter maktövertagandet 2024. Han betraktas nu som en förrädare.

En annan är María Corina Machado (som fick Nobels fredspris 2025) som vill sälja Venezuela till amerikansk korporatokrati. Även hon betraktas som en förrädare som arbetar för Gringos.

USA arbetade hårt för att vinna stöd hos folket. Men de har lyckats ena den antiamerikanska stämningen mot sig oavsett ideologier.

Om USA vill kontrollera Venezuela måste de först ockupera Caracas och sedan möta ett fullskaligt uppror från 1,5 miljoner beväpnade och arga människor.

Märkligt nog hade Maduro försökt förhandla med amerikanerna och var villig att kompromissa.

Den nya regeringen kan inte göra det även om den ville. Inte heller behöver den. Kineserna kommer att träda in för att backa upp dem tekniskt och ekonomiskt.

Låt oss ge Brian Berletic sista ordet:

Jag hoppas att detta får många människor att tillnyktra till insikten om att USA fortfarande är det största hotet på planeten jorden, och att kampen mellan USA:s hegemoni och multipolarism är långt ifrån avgjord.

Jag varnade för att Ryssland, Iran och Kina inte skulle kunna hjälpa Venezuela och att de själva kämpar för att säkra sina egna nationer från amerikansk aggression, uppvigling, ekonomisk krigföring, ombudskrig och direkt krig.

Saker och ting kommer bara att fortsätta att bli värre tills den multipolära världen antingen tvingar USA att sluta eller ge upp.

Observera att det inte är Trump som är hotet mot oss alla – utan USA.

Övers: Rolf Nilsson

Det ryska nyhetsprogrammet Vremja (TV1) påminner om att det är första gången sedan 1980-talet som USA angriper ett latinamerikanskt statsöverhuvud.

Generalen Manuel Noriega som styrde Panama militärt hade fram till 1980-talet goda förbindelser med USA och rekryterades redan i sin ungdom, när han studerade i Peru, som CIA-informatör. Noriega stödde general Omar Torrijos och dennes militärkupp som avlägsnade Arnulfo Arias från makten, och var betydelsefull i att avvärja en senare kupp mot Torrijos. Han nådde positionen som chef för den militära underrättelsetjänsten.

1983 blev han chef för Nationalgardet och slog ihop de väpnade styrkorna till en organisation med honom själv som chef. Han blev Panamas de facto-ledare. USA blev dock alltmer misstänksamt inställt till Noriega under 1980-talet eftersom han var inblandad i narkotikahandel. Motsättningarna kom i dagen när Noriega 1988 åtalades i en federal domstol i USA för narkotikasmuggling, och anklagades för att stå bakom valfusk i valet 1989.

Den verkliga orsaken till konflikten torde delvis ha varit en annan, nämligen att Panama hade förklarat USA krig sedan amerikanerna förstärkt sin militär vid  Panamakanalen.

På order av George H W Bush invaderade USA Panama med trupper för att avsätta honom den 20 december 1989. Då flydde Noriega till Vatikanens ambassad i Panama City där han efter ett par veckor gav upp och överlämnade sig till amerikanerna den 3 januari 1990. Han fördes då till Miami i USA där han fängslades i avvaktan på rättegång. Den 16 september 1992 dömdes han till 40 (senare reducerat till 30) års fängelse för bland annat narkotikahandel och pengatvätt.

Straffet avtjänade Noriega i ett federalt fängelse i Florida, USA fram till 2007 då han placerades i häkte i väntan på utlämningsansökan från Frankrike och Panama. Den 27 april 2010 utlämnades han till Frankrike baserat på anklagelser om pengatvätt och dömdes i juli samma år till 7 års fängelse.

Noriega avtjänade sitt straff i Santéfängelset. I december 2011 överlämnades han av de franska myndigheterna till hemlandet Panama där ytterligare rättsliga påföljder väntade.

2017 opererades Noriega för en godartad hjärntumör. Operationen ledde senare till komplikationer och han avled 29 maj 2017.