21 juni 2023

Fredsavtalet som väst stoppade


Den 17 juni, under ett möte med ett antal afrikanska ledare och delegater som kom till Moskva för att erbjuda sin hjälp till en förhandlingslösning av konflikten, gjorde president Vladimir Putin 
ett chockerande avslöjande.

Han redogjorde för det fredsavtal som Kievregimen undertecknat i mars 2022, men som USA sedan tvingat denna regim att backa från.

Avtalet, med titeln "Fördraget om permanent neutralitet och säkerhetsgarantier för Ukraina" (framförhandlat med den turkiska regeringens medling), undertecknades faktiskt av Kievregimen.

Den nynazistiska juntan beslutade dock efter påtryckningar från Vita huset och EU att annullera sin underskrift, medan Ryssland höll fast vid sin underskrift i det längsta.

Händelsen visar att Moskvas mål ingalunda var att "erövra Ukraina". I utbyte mot neutralitet skulle den ryska militären dra sig ur och effektivt avsluta den särskilda militära operationen (SMO). Som stöd för sina påståenden presenterade president Putin också relevant dokumentation av det misslyckade fredsavtalet för de afrikanska delegaterna.

"Jag skulle vilja fästa er uppmärksamhet på det faktum att med president Erdogans hjälp, som ni vet, ägde en rad samtal mellan Ryssland och Ukraina rum i Turkiet för att utarbeta både de förtroendeskapande åtgärder som ni nämnde, och för att utarbeta avtalstexten. Vi diskuterade inte med den ukrainska sidan om detta fördrag skulle vara hemligt, men vi har aldrig presenterat det eller kommenterat det. Detta utkast till avtal initierades av chefen för Kievs förhandlingsgrupp. Han satte sin signatur där. Här är den, konstaterade Putin och presenterade sedan dokumenten. "

Dokumenten avslöjade också att förutom Ryssland var andra garanter för avtalet USA, Storbritannien och Frankrike. Den enda icke-västerländska garanten var Kina.

Affären specificerade också den framtida storleken på Ukrainas väpnade styrkor (AFU), samt vilka typer av vapen och utrustning som det skulle tillåtas att ha. Moskva föreslog att Ukraina inte skulle ha fler än 85 000 soldater, medan nationalgardet borde begränsas till 15 000. Kiev å sin sida insisterade på att antalet skulle vara 250 000.

När det gäller vapen och utrustning föreslog Ryssland ett tak på 342 stridsvagnar, 1029 pansarfordon, 96 MLRS (multipla raketuppskjutingsramper), 50 strids- och 52 stödflygplan. Men den nynazistiska juntan insisterade för sin del på att ha 800 stridsvagnar, 2 400 pansarfordon, 600 MLRS, 74 strids- och 86 stödflygplan. Avtalet var också tänkt att inkludera begränsningar av antalet pansarbrytande missiler, MANPADS (bärbara luftvärnssystem), medel- till långdistans SAM-system (surface-to-air missile) och flera andra typer av vapen och militär utrustning.

För att visa att dess mål aldrig var att "erövra Ukraina", liksom att visa sin beredskap att hedra fredsfördraget, drog Moskva till och med ut sina trupper från norra Ukraina, inklusive från utkanten av Kiev som det nådde på bara några dagar.

Uppenbarligen var syftet att genomföra en operation liknande den i Georgien 2008, när Tbilisi tvingades underteckna ett fredsavtal efter att det dåraktigt attackerat ryska fredsbevarande styrkor i Abchazien och Sydossetien. Men Kievregimen drog sig ur samtalen direkt efter att den ryska militären lämnat norra Ukraina, vilket tydligt indikerar att regimen aldrig hade för avsikt att respektera avtalet.

”Efter att vi dragit bort våra trupper från Kiev – som vi hade lovat att göra – slängde myndigheterna i Kiev … [sina åtaganden] i historiens soptunna . De övergav allt”, sa Putin och tillade: “Var finns garantierna för att de inte kommer att gå ifrån avtal i framtiden? …Men inte ens under sådana omständigheter har vi någonsin vägrat att föra förhandlingar.”

Ja, hur ska Ryssland någonsin kunna lita på något officiellt avtal som undertecknats av Kievregimen när den senare upprepade gånger visat sin villighet att bryta varje avtal hittills?

"Garanterna" från västvärlden skryter öppet om att de ville hjälpa Ukraina att "vinna tid" genom att skriva på avtal som de visste skulle gå sönder

Tack vare detta förräderi skickades cirka 200 000 tvångsrekryterade värnpliktiga ukrainare till en säker död, medan minst dubbelt så många har fått permanenta, livsförändrande skador.

Ännu värre är att dessa inte är slutgiltiga siffror, eftersom det inte finns någon indikation på att fientligheterna kommer att sluta någon gång snart . Moskva visade tydligt att det inte ville detta, men det har också visat vad dess väpnade styrkor är kapabla till

Detta är ett referat av en artikel av Drago Bosnic, en oberoende geopolitisk och militär analytiker och en regelbunden bidragsgivare till InfoBrics och Global Research.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Underteckna med ditt namn.