Kan Nato överleva?

Den nya amerikanska nationella säkerhetsstrategin har mötts med misstro och besvikelse i Europa och betraktas av många som ett förkastande av det transatlantiska partnerskapet med USA.

Nu diskuteras öppet om sprickan i Nato och en del tror att pakten inte kommer att överleva. I USA-kongressen har redan väckts en motion om USA:s utträde ur Nato, vilket skulle vara liktydigt med en nedläggning.

De senaste dagarna har tydligt visat att Förenta staternas inställning till Europa håller på att förändras dramatiskt från allians till konfrontation. Vita huset proklamerade först i den nya nationella säkerhetsstrategin, som godkändes av USA: s president Donald Trump, och sedan i en intervju med presidenten att det transatlantiska partnerskapet tillhör det förflutna.

Det gamla världen måste nu möta ett antal konsekvenser av USA:s omorientering. Vita huset och därmed allierade som Elon Musk attackerar öppet EU och föreslår att unionen ska upplösas.

Problemet är att EU/Nato:s hela struktur varit uppbyggd på USA:s stöd och närvaro. Många funktioner har därför reducerats till att mekaniskt verkställa amerikanska beslut. Nu måste Europa börja handla självständigt, men har det förmågan?

Den nationella säkerhetsstrategin säger att det ligger i Förenta staternas intresse att få ett slut på konflikten i Ukraina, medan europeiska tjänstemän arbetar för att förlänga kriget och har invetsreat för mycket presitige i det för att kunna backa.

USA anser att EU har orealistiska illusioner om den ukrainska konflikten (och USA har tveklöst bättre data från slagfältet). 

USA anser också att de europeiska ländernas ledning vilar på instabila minoritetsregeringar och bryter mot demokratiska principer för att behålla makten. Denna kritik avfärdades idag av EU:s utrikestalesman Kaja Kallas med att inte särskilt övertygande hänvisa till inskräkningar i Ryssland.

•  Ett faktum är att de mest krigiska EU-länderns styrs av ledare dömda att falla i nästa val. Yttrandefriheten har naggats allvarligt i kanten av censuråtgärder mot ryska media. EU:s Internetpolis har fått extrema befogenheter och kommissionen har blandat sig i val i bl.a. Rumänien. 

• USA hävdar att Europa inte bara hotas av ekonomisk nedgång (nolltillväxt de senaste åren är ett faktum), utan av utsikterna att förstöra sin civilisation på grund av de felaktigt valda landmärkena. 

Trump-administrationen pekar på okontrollerad migration, undergrävande av politiska friheter, förlorad nationell identitet och fallande födelsetal. 

• Vad gäller Nato ifrågasätter USA att det behövs någon ytterligare utvidgning och försöker överföra ansvaret till Europa för sitt eget försvar.

Det sistnämnda har bl.a. Tysklands Friedrich Merz och EU:s Kaja Kallas tagit fasta på. EU:s och i synnerhet Tysklands gigantiska rustningsprogram ser ut att få Vita husets välsignelse. Men vad är dessa program värda utan USA:s närvaro och inte minst kommunikationsunderstöd. USA-tillverkade vapensystem som Patriot och F-35 kan bli värdelösa om konflikten mot USA eskalerar.

• Vita huset tror uppenbarligen att den nya strategin ska hjälpa nationalistiska högerkrafter till makten i Europa. Men amerikanskt stöd till Viktor Orbàn, AfD och Nationell Samling (Frankrike) kan motverka syftet

• Europeiska rådets ordförande Antonio Costa meddelade att Bryssel inte kommer att tolerera  Washingtons inblandning. Det paradoxala är att EU vill visa sin självständighet mot USA genom att fortsätta proxykriget i Ukraina och bedriva sanslös upprustning mot Ryssland, som är den förra USA-administrationens politik och alltjämt den "djupa statens" politik i USA.

Det är inte en självständig politik utan en politik som fördjupar Europas underordning under USA och dess inre konflikter.

Stefan Lindgren