15 feb. 2021

Tvångsarbete i USA-fängelser


I årtionden har fångar i amerikanska kriminalvårdsanstalter arbetat utan lön eller för bara några få cent i timmen. Många kommer ut efter fullgjort straff med stora skulder till staten.

När USA nu försöker minska spridningen av COVID-19 är mer än ett dussin delstater är nu beroende av fångar som arbetskraft för att  tillverka den personliga skyddsutrustning som vårdpersonal och annan personal i frontlinjen behöver.
Fångar i Missouri tjänar för närvarande mellan 30 till 71 cent i timmen (3-7 SEK) för att producera handdesinfektionsmedel, toalettpapper och skyddsrockar som kommer att fördelas över hela delstaten. I Louisiana tillverkar fångar hand desinfektionsmedel för ca 40 cent i timmen. Och i Arkansas, där fängslade arbetare producerar tygmasker för fångar, kriminalvårdare och andra statligt anställda, är arbetet helt oavlönat.

Den exempellösa hälsokrisen har utvidgat en långvarig praxis att betala ingenting eller näst intill ingenting för fångars arbete, vilket sker utan det normala arbetarskyddet och är besläktad med slaveriet.

Fångar är inte skyddade av Fair Labor Standards Act (FLSA), den federala lagen om minimilön och övertidsersättning i både den privata och statliga sektorn. År 1993 slog en federal appellationsdomstol fast att det är upp till kongressen, inte domstolarna, att avgöra om FLSA gäller för fängslade arbetstagare.

Domstolar har också slagit fast att den nationella lagen om arbetsmarknadsrelationer, som garanterar rätten för anställda inom den privata sektorn till kollektiva förhandlingar, inte gäller i fängelser.

Ännu värre, fångar är undantagna från US Occupational Health and Safety Administrations skydd, som förpliktar arbetsgivare att tillhandahålla en säker arbetsmiljö. Denna avhumaniserande brist på skydd för fängelsearbetare har länge utsatt dem för förhållanden som har äventyrat deras fysiska säkerhet.

Mitt i ett hälsohot som förvärras i trånga miljöer tvingas många fångar arbetar utan skyddsutrustning.

Tvångsarbetet i fängelserna har sina rötter i återuppbyggnaden efter inbördeskriget, när plantageägare i södern måste börja betala den arbetskraft som länge hade arbetat gratis. Även om det 13:e författningstillägget avskaffade "ofrivillig träldom" tillät det tvångsarbete som straff för dem som dömts för brott. Följden var att sydstaterna antog strafflagar som godtyckligt gjorde tidigare slavar till brottslingar.

Att maska på jobbet eller att samlas efter mörkrets inbrott var några av de harmlösa aktiviteter som plötsligt blev kriminella.

Under de följande decennierna började fängelserna i söder allmänt att hyra ut fångar till lokala plantageägare och industrier i norr som bara behövde svara för bostäder och utspisning.

Enligt detta system arbetade fångarna långa arbetsdagar under osäkra förhållanden och behandlades ofta lika illa som när de varit slavar. Mellan  1885 och 1920 arbetade i genomsnitt 10 000 till 20 000 fångar enligt detta system och den överväldigande majoriteten var svarta .

På 1930-talet förbjöd en rad lagar statliga fängelser från att använda fängelsearbete, men den federala regeringen fortsatte att förlita sig på denna arbetskraft för att möta kraven från de snabbt föränderliga marknaderna i mitten av århundradet. 1979 antog kongressen en lag som tillåter delstatliga fängelser att samarbeta med privata industrier för att tillverka varor. Så föddes den moderna formen av fängelsearbete.

Idag arbetar cirka 55 procent av den amerikanska fängelsebefolkningen medan de avtjänar sina straff. Fängelsearbetet är i stort sett av två kategorier: arbete för fängelset som matlagning, tvättservice och underhållsarbete och "kriminalvårdsindustrier", dvs. då fångar tillverkar registreringsskyltar, syr militära uniformer eller bemannar ett callcenter.

Den ynka lönen på några cent i timmen är inte alls tillräckligt för att täcka domstolsavgifter och böter eller de kostnader för boende  som de flesta statliga korrektionsanstalter drar av från fångarnas inkomster. Om det blir något kvar går det till inköp av mat, hygienprodukter och toalettartiklar, eller e-posttjänster som fångarna behöver för att hålla kontakten med sina nära och kära. Trots att de arbetar i åratal kommer många fångar ut med tusentals dollar i förlamande skulder efter fullgjort straff.

Under 2018 gick fångar i dussintals anläggningar över hela landet ut i strejk och utfärdade en kravlista– som inkluderade ett omedelbart stopp för fängelseslaveriet och marknadsmässiga löner för utfört arbete.

https://labornotes.org/blogs/2020/05/covid-19-highlights-need-prison-labor-reform

https://incarceratedworkers.org/campaigns/prison-strike-2018

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Underteckna med ditt namn.