11 dec. 2020

Ingen kommer undan tekno-feodalismen

Många av teknojättarna har sina högkvarter i Silicon Valley, söder om San Fransisco i Kalifornien..

Tekno-giganter som Google, Facebook och Uber bestämmer över allt mer i vår tillvaro. Den pågående pandemin har stärkt deras grepp. I dagarna startar en rättslig process för att försöka begränsa Facebooks makt och avstycka WhatsUp och Instagram.


Den brasilianske journalisten Pepe Escobar har läst en aktuell bok i ämnet.


Den digitala tidsålderns politiska ekonomi är fortfarande ett praktiskt taget terra incognita – ett okänt land, skriver Pepe Escobar på webbsidan Information Clearinghouse.

I boken Techno-Feudalism, som publicerades för tre månader sedan i Frankrike (ännu ingen engelsk översättning), gör Cedric Durand, ekonom vid Sorbonne, världen en viktig tjänst när han granskar den nya matris som styr allas våra liv.

Durand placerar den digitala tidsåldern i dess större sammanhang med kapitalismens utveckling för att visa hur "The Washington Consensus"* gav upphov till en systersvulst i ett "Silicon Valley-konsensus".

Durand kallar denna variant av marknadsfundamentalism för den ”kaliforniska ideologin”.

Denna nya ideologi hamnar långt ifrån Jefferson Airplane och Beach Boys; den är mer som en steroiddriven ”kreativ förstörelse” à la Schumpeter**, komplett med IMF-stajlade ”strukturreformer” som betonar "arbetstagarnas flexibilitet" och att hela vårt vardagsliv i dess olika aspekter ska styras av marknadsmekanismer och finansiella tjänster.

Den digitala tidsåldern var från början starkt förknippad med högerideologi. Äggkläckningsmaskinen var stiftelsen Progress and Freedom Foundation (PFF), aktiv från 1993 till 2010 och rundhänt finansierad av bland andra Microsoft, AT&T, Disney, Sony, Oracle, Google och Yahoo.

1994 höll PFF en nyskapande konferens i Atlanta som så småningom ledde fram till ett banbrytande frihetsbrev, en Magna Carta: namnet blev kort och gott Cyberspace and the American Dream: a Magna Carta for the Knowledge Era, publicerad 1996 under Clintons första presidentperiod.

Inte av en slump startade tidningen Wired samma år som PFF 1993 och blev omedelbart husorgan för den ”kaliforniska ideologin”.

Bland författarna till Magna Carta hittar vi futuristen Alvin Toffler och Reagans tidigare vetenskaplige rådgivare George Keyworth. Först av alla begrep de att "cyberspace är en bioelektronisk miljö som bokstavligen är universell". Och deras Magna Carta var den bästa färdplanen för att utforska de nya gränslanden

Dessa Rand-hjältar!
Det var inte heller en tillfällighet att den nya gränsens intellektuella guru blev Ayn Rand, med sin mycket primitiva dikotomi mellan "pionjärer" och pöbel. Rand förklarade att egoism är bra, altruism är något ont och empati är irrationellt.

När det gäller de nya äganderättigheterna i det nya Eldoradot, bör all makt utövas av Silicon Valleys "pionjärer", narcissister förälskade i den spegelbild de tror sig se som överlägsna Rand-hjältar. I innovationens namn bör de tillåtas bryta mot alla etablerade regler, i en schumpeteriansk orgie av "kreativ förstörelse".

Det hela har lett till vår nuvarande miljö, där Google, Facebook, Uber & Co. kan överträda alla rättsliga normer och påtvinga sina innovationer som fullbordade faktum.

Durand går till kärnan i frågan om den ”digitala dominansen”: USA:s nådde aldrig sin ledarställning på grund av några spontana marknadskrafter.

Tvärtom. Silicon Valleys utveckling har varit helt beroende av statlig intervention - särskilt via det industriellt-militära komplexet och flyg-rymdkomplexet. Ames Research Center, ett av NASAs bästa laboratorier, ligger i Mountain View. Stanforduniversitetet har alltid fått saftiga militära forskningskontrakt. Under andra världskriget blomstrade till exempel Hewlett Packard tack vare att deras elektronik användes för att tillverka radar. Under hela 1960-talet köpte den amerikanska militären huvuddelen av den halvledarproduktion som då fortfarande var i sin linda.

I The Rise of Data Capital, en teknisk översiktsrapport från MIT (Massachusetts Institute of Technology) 2016, producerad i samarbete med Oracle, visades hur digitala nätverk öppnar dörren till en ny, jungfrulig underjord full av resurser:

"De som kommer först och tar kontrollen får de resurser de söker”- i form av data.

Så allt från videoövervakningsbilder och elektronisk bankverksamhet till DNA-prover och rabattkuponger till snabbköpet innebär någon form av erövrad terräng. Här ser vi i all sin glans den utsugningslogik som ligger inbyggd i utvecklingen av Big Data.

Durand tar exemplet Android för att illustrera utsugningslogiken i praktiken. Google gjorde Android gratis för alla smartphones för att företaget skulle få en strategisk marknadsposition, slå Apple-miljön och därmed bli standardingången till internet för praktiskt taget hela planeten. Så byggs ett de facto, extremt värdefullt, egendomsimperium online.

Nyckelpunkten är att oavsett den ursprungliga verksamheten - Googles, Amazons, Ubers – pekar alla deras strategier för att erövra cyberspace mot samma mål: att ta kontroll över data från "alla övervaknings- och datafångstutrymmen som finns".

Om det kinesiska kreditsystemet
Durand ger också en fint balanserad analys av det kinesiska kreditsystemet - ett offentligt/privat hybridsystem som lanserades 2013 under kinesiska kommunistpartiets tredje plenum på partiets 18:e kongress, under mottot ”värdera uppriktighet och straffa hyckleri”.

För statsrådet, den högsta regeringsmyndigheten i Kina, var det som verkligen betydde något att uppmuntra ansvarsfulla beteenden på det finansiella, ekonomiska och socio-politiska området, och att ingripa mot vad som inte är sådana beteenden. Det handlar om förtroende. Beijing definierar det som ”en metod för att fullända det socialistiska marknadsekonomiska systemet som förbättrar samhällsstyrningen”.

Den kinesiska termen - shehui xinyong - översätts helt fel i väst. Begreppet är väldigt mycket mer komplicerat än "social poängsättning" och liknande, det handlar mer om "pålitlighet" i betydelsen av integritet. I stället för den västerländska propagandan om att systemet ärt orwellskt handlar prioriteringarna om kamp mot bedrägerier och korruption på nationell, regional och lokal nivå, brott mot miljöreglerna och respekt för livsmedelssäkerhetsnormer.

Cybernetisk hantering av samhällslivet diskuteras på allvar i Kina sedan 1980-talet. I själva verket redan sedan 1940-talet, som vi ser i "Maos lilla röda". Det hela kan ses som inspirerat av den maoistiska principen om "masslinjen" - "utgå från massorna för att sedan komma tillbaka till massorna: samla massornas idéer (som är spridda, icke-systematiska), koncentrera dessa (till allmänna idéer och systematik), gå sedan tillbaka till massorna för att sprida och förklara dem, se till att massorna tar till sig dem och översätter dem till handling, och låt massorna i sina handlingar bekräfta relevansen av dessa idéer ”.

Övervakningskapitalismens tidsålder handlar enligt Durand - och detta är kärnan i hans bok - om hur de digitala plattformarna förvandlas till "feodala förläningar": de lever av och profiterar på sitt stora "digitala territorium" (han liknar det vid ett medeltida gods) befolkat med data.

Och precis som under feodalismen, dominerar förläningarna sitt territorium genom livegna trälar. Herrarna försörjde sig genom den makt de fick genom att exploatera sina domäner, vilket förutsatte obegränsad makt över trälarna.

Konkurrens är för förlorare
Det innebär framför allt en total koncentration. Silicon Valley-veteranen Peter Thiel har alltid betonat att den digitala entreprenörens mål just är att kringgå konkurrens. Enligt ett citat i boken ”Crashed: How a Decade of Financial Crises Changed the World”, förklarade Thiel: ”Kapitalismen är emot konkurrens. Konkurrens är för förlorare”.

Så nu står vi inte bara inför en kollision mellan Silicon Valley-kapitalismen och finanskapitalet, utan faktiskt inför ett helt nytt produktionssätt: en turbokapitalistisk överlevnad i form av en rentiärkapitalism, där Silicon-jättarna ersätter feodalsamhällets stånd och även staten. Detta är vad Durand definierar som det ”tekno-feodala” alternativet.

Durands bok är extremt relevant för att visa hur sällsynt den teoretiska och politiska kritiken av den digitala tidsåldern fortfarande är. Det finns ingen karta som exakt visar alla de ljusskygga kanalerna för inkomstutvinning. Ingen analys av hur de profiterar på det finansiella kasinot - speciellt via de enorma investeringsfonder som underlättar hyperkoncentrationen. Ingen analys av hur de tjänar grova pengar på den stenhårda exploateringen av arbetare inom gig-ekonomin.

Den totala koncentrationen av makt i den digitala världen leder till ett scenario, påminner Durand, som redan John Stuart Mill fantiserade om, ett scenario där all jord i ett land tillhörde en enda herre. Vårt allmänna beroende av de digitala godsägarna verkar vara "liberalismens kannibala framtid i algoritmernas tid".

Finns det en möjlig väg ut? Frestelsen är stor att bli radikal – att göra en Blake/Burroughsk ”crossover”. Vi måste vidga vår förståelse - och sluta förväxla kartan (som visas i Magna Carta) med terrängen.

Pepe Escobar är korrespondent på Asia Times och medarbetar i bl.a. Global Research och Unz.

Noter:

* 10 nyliberala ekonomiska "principer" utformade av Internationella valutafonden, Världsbanken och USA:s finansdepartement 1989 och som de flesta av världens länder tvingats skriva på.

** Joseph Schumpeter (1983-1950), österrikisk ekonom, som bl.a. hyllade kapitalismens "kreativa förstörelse".

Källa: http://www.informationclearinghouse.info/55994.htm

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Underteckna med ditt namn.