19 november 2026

Var det något dåligt med Jalta?


På sin presskonferens efter det historiska mötet i Shenzhen Xi-Trump-Putin fick president Putin frågan om hur han ser på varningarna för "ett nytt Jalta" som politiker och media iväst har utfärdat.

- Vad var det för fel med Jalta? svarade Putin.
I sitt svar försökte Putin i själva verket sticka håll på årtionden av mystfiering av Jalta-konferensen. I många västliga skolböcker beskris den som en "uppdelning av världen" i intressesfärer och därmed ett tvång mot mindre länder.

 - Först firade Jalta segern över nazismen, fortsatte Putin. Jag skulle inte vara emot det. Jag tycker att det vore rätt att fira segern över nynazismen, så att vi kunde tala om att utrota själva de ideologiska rötterna till främlingsfientlighet, russofobi och andra fobier, så att vi kunde tala om att utrota allt som hade med kollaboration under andra världskriget och samarbete med Hitler och hans regim att göra. Vad är det för fel med det? Det är det första.

- För det andra. Efter Jalta skapades förutsättningarna för att FN skulle grundas. Och i 80 år, tack vare dessa avtal, har världen i princip levt utan större globala militära omvälvningar. Ja, det finns många regionala konflikter, och de inträffar fortfarande, men det finns inga globala omvälvningar. Och detta är tack vare Jaltaavtalen. Vad är så dåligt med det?

- Och slutligen, ingen delade världen i Jalta. Jag vill betona detta, och jag vill att alla ska förstå. Jalta handlade inte om att dela upp världen i inflytandezoner; Jalta dokumenterade helt enkelt de realiteter som framkom efter andra världskriget. Vad borde ha gjorts då? Fortsatt kriget, eller hur? Jalta dokumenterade realiteterna, och i dagens konflikter måste vi acceptera dessa realiteter.

Putin fick en rad andra frågor, bl. a. om de allvarliga  attackerna på Krimvron.

- Först vill jag säga att Krimbron är en rent civil anläggning, framhöll Putin. - Vi har för länge sedan – jag gav faktiskt en direkt instruktion – avstått från att använda Krimbron för att transportera militär utrustning eller ammunition. Vi har inte ens transporterat olja eller petroleumprodukter över bron. Det är en rent civil anläggning.

- Låt mig påminna er om att i juni i år tillkännagav ledaren för Kievregimen att de inom 40 dagar skulle orsaka Ryssland oåterkallelig skada och förstöra vår energisektor. Ja, jag har redan sagt det; skadan är skedd. Men den 5 augusti, som vi vet, tog de 40 dagarna slut. Resultatet var långt ifrån väntat.

- Ja, de började attackera våra tankfartyg i Svarta havet. Som svar, som alla vet, började vi agera på samma sätt. Men våra vedergällningsaktioner visade sig vara mycket mer smärtsamma för regimen än försöket att skada vår ekonomi. Och nu hör vi från alla håll: vi ber er att sluta; låt oss komma överens: antingen upprättar vi ett vapenvila till sjöss, eller så kommer vi inte att attackera vår energisektor.

- Ärligt talat diskuterade jag den här frågan med mina kollegor i säkerhetsrådet och bad alla att tänka över den och se över den igen i hopp om att vi kanske kan nå en överenskommelse. Men efter attackerna mot Krimbron kommer vi inte att förhandla. Vi kommer att svara på dessa attacker. Och jag vill att alla ska veta detta. Jag tror att vår reaktion, som jag just sa, kommer att bli mycket mer smärtsam än vad Kievregimen gjorde med bron.

kremlin.ru

Vad belutades i Jalta? Här en kort repetition av nyhetsbyrån rbk.ru:

  • Tysklands nederlag och ockupation. Deltagarna bekräftade sitt samtycke till principen om Tysklands villkorslösa kapitulation (först formulerad vid Casablanca-konferensen 1943). De enades om nedrustning, demilitarisering och uppdelning av Tyskland i ockupationszoner (med en separat zon för Frankrike), upplösning av dess väpnade styrkor och generalstab, likvidation av dess militärindustri, rättegångar mot krigsförbrytare, upplösning av NSDAP och avskaffande av nazistiska lagar, organisationer och institutioner. Deltagarna enades också om beloppet (20 miljarder dollar) och betalningsförfarandet för skadestånd (50 % skulle gå till Sovjetunionen); de slutgiltiga parametrarna skulle senare fastställas av en särskild kommission.
  • Med utgångspunkt i de principer som formulerades vid Dumbarton Oaks-konferensen (1944) enades deltagarna om att sammankalla en FN-konferens i San Francisco den 25 april samma år för att anta en stadga för en framtida "universell internationell organisation för upprätthållande av fred och säkerhet". Den var planerad att inkludera länder som hade undertecknat FN-deklarationen (1 januari 1942), såväl som länder som hade förklarat krig mot axelmakterna senast den 1 mars 1945. De formulerade också principen om stormakts enhällighet i beslutsfattandet av de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet, vilka skulle ha vetorätt. De tre makterna enades också om att inrätta ett internationellt förvaltarskapssystem för att ersätta det mandatsystem som inrättats av Nationernas Förbund.
  • De tre makterna beslutade att organisera en utrikesministerkonferens (FMC), som skulle sammanträda regelbundet var tredje till fjärde månad, omväxlande i London, Moskva och Washington. Under Potsdamkonferensen deltog Kina och Frankrike. Det första mötet ägde rum i London efter krigsslutet, från 26 september till 2 oktober 1945. Kina deltog inte.
  • Det beslutades att inrätta en provisorisk regering i Polen baserad på den pro-sovjetiska polska kommittén för nationell befrielse i Lublin, men med deltagande av representanter för den Londonbaserade exilregeringen. Polens östra gräns drogs längs Curzonlinjen (med en avvikelse på 5–8 km till Polens fördel), medan gränsen i väster och norr förskjutits på Tysklands bekostnad. Polen fick därmed territorierna Ostpreussen, Schlesien, Västpreussen och större delen av Pommern, men förlorade de territorier som avträddes till Sovjetunionen 1939 (nu Litauen, Ukraina och Vitryssland).
  • De tre makterna enades om att bilda en ny regering i Jugoslavien baserat på en överenskommelse mellan Josip Broz Tito och premiärministern i den kungliga jugoslaviska regeringen, Branimir Šubašić. De skulle bilda en regering baserad på den antifascistiska församlingen för Folkets befrielse av Jugoslavien (AVNOJ) och medlemmar av den "sista jugoslaviska församlingen" som "inte hade komprometterat sig själva genom att samarbeta med fienden".
  • På initiativ av USA antogs "Deklarationen om det befriade Europa" , som krävde en "omorganisation av det nationella ekonomiska livet" med målet att utrota "de sista spåren av nazism och fascism" och proklamerade folkens rätt att självständigt välja sina regeringsformer genom fria val med hjälp av de tre makterna. Den påverkade länderna i Öst- och Centraleuropa, inklusive Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien, samt Jugoslavien.
  • Sovjetunionen åtog sig att gå in i kriget med Japan två till tre månader efter Tysklands kapitulation i utbyte mot den södra delen av Sakhalin, Kurilerna , arrendet av Port Arthur, erkännandet av Mongoliska folkrepubliken och den gemensamma driften av de kinesiska östra och södra Manchuriska järnvägarna (CER). Detta villkor dokumenterades i ett hemligt protokoll som endast undertecknades av cheferna för de tre regeringarna.
  • Avtal om krigsfångars och civila angelägenheter . Dessa undertecknades på konferensens sista dag och innehöll bestämmelser  om obligatorisk repatriering av sovjetiska medborgare som befann sig i de allierades kontrollzoner vid krigets slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Underteckna med ditt namn.