von der Leyens megalomani

 

Ursula von der Leyens "stora" linjetal i EU-parlamentet igår blev på flera plan avslöjande.

Inbjudan till Kanada att bli "associerad medlem" tyder på en ren megalomani. EU-chefen tänker sig att EU ska samla hela världens globalistiska elit och bli en motkraft till Trumps USA, för att inte tala om mot Ryssland, Kina och det globala syd.

I EU:s lagar finns ingenting som heter "associerad medlem". Förra gången när denna formel plockades fram ur trollerilådan var när Ukraina skulle baxas in i EU 2011. Med tanke på hur det slutade, får man önska Kanada lycka till! Manövern kan bli Mike Carneys fall.

von der Leyen lanserade också idén om ett "europeiskt säkerhetsråd" där även Storbritannien och Kanada skulle kunna ingå. Hon nämnde inte att det redan finns ett sådant säkerhetsråd, nämligen OSSE, varför hennes utspel bara kan tolkas som ett angrepp på denna FN-struktur, där USA/EU fortfarande tvingas lyssna till Rysslands röst.

Likaledes avslöjande var Ursula von der Leyens beskrivning av relationen till Kina.  EU:s handelsunderskott mot Kina uppgår nu till 1 miljard euro om dagen. En hisnande summa, och hur tänker hon sig lösa problemet. 

Precis som Trump hotar hon Kina med ännu mer drastiska tullar. I fallet USA ser man hur det gick. USA har inte fått rätsida på sitt handelsunderskott mot Kina och drakoniska tullar tycks ha förvärrat underskotten.

Det bakomliggande problemet är att Kina producerar mer och bättre och att deras varor efterfrågas. USA liksom EU får allt svårare att hänga med i konkurrensen, men tycks inte vilja angripa grundproblemen, som bl.a. gäller energiförsörjningen.

EU har på eget initativ skurit av i stort sett all energiförsörjning från Ryssland. Ovanpå detta har Trump med sitt dåraktiga krig i Persiska viken dragit bort 14-15 procent av oljan från världsmarknaden. Samtidigt angriper USA:s marionet Zelenskij ryska och västägda oljeinstallationer vilket ytterligare minskar utbudet på världsmarknaden och driver upp priset.

Trump vädjar till Zeleneskij och Putin att sluta angripa oljeinstallationer, vilket han själv är världsmästare på.

Det är överflödigt att säga att von der Leyen naturligtvis avzsierade mera pengar till Ukraina-kriget, EU:s mest vördade projekt. Hon tänker sig nu att vad som återstår av EU:s försvarsfond på 150 miljarder euro ska skyfflas över till Kiev.

EU:s medborgarna ska självfallet pungslås ytterligare. För att finansiera den gigantiska sjuårsbudget som kommissionen filar på föreslås en ny EU-skatt införas (ovanpå stats-, region- och kommunalskatt och utöver de nationella medlemsavgifterna).

Klarar von der Leyen en så snabb marsch mot superstaten EU? Hennes tyske partikamrat, förbundskanslern Friedrich Merz, har stor problem med en snarlik politisk linje och är nu nere i ca 10 procents väljarstöd. 

Tyvärr klarar hon det nog med tanke på att de flesta regeringar i EU hittills legat platt för hennes diktatoriska agenda som innefattar censur, husarrest och frysta tillgångar  för misshagliga författare och besöksförbud i EU:s byggnader för journalister som inte delar Zelenskyjs syn på Ukrainakrigets fortsättning.

Stefan Lindgren