Angriparna tar en paus

Teheranbor firade i natt en paus i bombregnet.

Donald Trump stoppar attackerna mot Iran under två veckor skriver presidenten på Truth social.

Irans högsta nationella säkerhetsråd gratulerar hela Irans folk till denna seger och betonar att tills detaljerna kring denna seger är slutförda, finns det fortfarande behov av uthållighet och försiktighet från myndigheternas sida och av att upprätthålla det iranska folkets enhet och solidaritet.

Uttalandet konstaterar att USA säger sig acceptera Irans 10-punktsplan som grund för förhandlingar och fortsätter:

Islamiska Iran har, tillsammans med de modiga motståndskämparna i Libanon, Irak, Jemen och det ockuperade Palestina, de senaste 40 dagarna utdelat slag mot fienden som världen aldrig kommer att glömma. Iran och motståndsaxeln (Libanon, Irak, Jemen och Palestina), som representanter för heder och mänsklighet mot mänsklighetens mest brutala fiender, har lärt dem en oförglömlig läxa efter en historisk strid och krossat deras styrkor, anläggningar, infrastruktur och deras politiska, ekonomiska, tekniska och militära kapacitet i en sådan utsträckning att fienden nu har fallit i förtvivlan och inte ser någon annan utväg än att ge upp för den stora iranska nationens och den ädla motståndsaxelns vilja.

Den första dagen då Irans kriminella fiender inledde detta grymma krig trodde de att de skulle uppnå fullständig militär dominans över Iran på kort tid och genom att skapa politisk och social instabilitet tvinga landet att ge upp. De trodde att Irans missil- och drönareld snabbt skulle avta och de trodde inte att Iran kunde ge dem ett så kraftfullt svar utanför sina gränser och över hela regionen.

Den onda globala sionismen hade övertygat den okloke amerikanske presidenten om att detta krig skulle göra slut på Iran och att genom att eliminera denna sista bastion av mänskligheten skulle de nu lätt kunna begå vilket brott som helst mot vem de ville. De drömde om att dela det kära Iran, plundra dess olja och rikedomar, och slutligen lämna iranierna  i kaos, instabilitet och osäkerhet i många år framöver.

Islams modiga krigare och deras modiga allierade i motståndsaxeln, trots att deras hjärtan var sårade och sönderrivna av deras imams martyrdöd, förlitade sig på Gud den Allsmäktige och martyrernas Herre och Mästare, och beslutade att lära fienderna en historisk läxa en gång för alla, hämnas på dem för alla deras tidigare brott och skapa förhållanden där fienden för alltid skulle glömma tanken på aggression mot det kära Iran och fullt känna smaken av förödmjukelse i sina konfrontationer mot den stora iranska nationen.

Med denna strategi och förlitande sig på den exempellösa politiska och sociala enighet som hade skapats i landet, inledde Iran och motståndsrörelsen en av de tyngsta kombinerade striderna i historien mot USA och den sionistiska regimen, och de uppnådde alla de mål de hade planerat för denna strid.

Iran och motståndsrörelsen förstörde nästan fullständigt den amerikanska militära maskinen i regionen, utdelade förkrossande och djupa slag mot den mängd infrastruktur och anläggningar som fienden hade byggt och utplacerat i regionen under åren för detta krig med Iran, tillfogade massiva förluster för den kriminella amerikanska armén i regional skala, tillfogade förödande och förkrossande slag mot fiendens styrkor, infrastruktur, anläggningar och tillgångar inom de ockuperade territorierna, och utövade påtryckningar på alla fronter på fienden i en sådan utsträckning att fienden inte uppnådde några av sina huvudmål, utan efter ungefär 10 dagar efter krigsstarten insåg att den inte skulle kunna vinna detta krig på något sätt, och av denna anledning började den försöka kommunicera med Iran genom olika kanaler och metoder och begära ett eldupphör.

Den ädla nationen Iran ska veta att tack vare sina söners kamp och deras historiska närvaro på scenen har fienden i mer än en månad bett om att Iran ska stoppa sitt och motståndsrörelsens hårda eld, men landets tjänstemän, eftersom det från början beslutades att kriget skulle fortsätta tills målen uppnåddes, inklusive att få fienden att gripas av ånger och förtvivlan och avlägsnandet av det långsiktiga hotet mot landet, svarade negativt på alla dessa förfrågningar, och kriget har fortsatt fram till idag, vilket är den fyrtionde dagen.

Iran har också flera gånger avvisat de tidsfrister som presenterats av USA:s president och fortsätter att betona att man inte lägger någon vikt vid någon form av tidsfrist från fienden.

I enlighet med råd från den islamiska revolutionens högste ledare, ayatolla Seyed Mojtaba Khamenei (må Gud beskydda honom), och godkännande från Högsta nationella säkerhetsrådet, och med tanke på motståndet och Irans överlägsenhet på slagfältet, och fiendens oförmåga att genomföra sina hot trots alla deras påståenden, och det officiella accepterandet av alla det iranska folkets legitima krav, har det beslutats att hålla förhandlingar i Islamabad kring Irans seger på slagfältet för att slutföra detaljerna kring Irans seger på slagfältet inom högst 15 dagar och konsolidera dem i politiska förhandlingar.

Det bör noteras att ratificeringen av en överenskommelse skulle omvandla alla dessa avtal till bindande internationell rätt och skapa en viktig diplomatisk seger för den iranska nationen.

Nu har Pakistans ärade premiärminister informerat Iran om att den amerikanska sidan, trots alla uppenbara hot, har accepterat dessa principer som grund för förhandlingar och har kapitulerat för det iranska folkets vilja.

Följaktligen beslutades det på högsta nivå att Iran ska föra samtal med den amerikanska sidan i Islamabad i två veckor och enbart på grundval av dessa principer. Det betonas att detta inte innebär ett slut på kriget och Iran kommer att acceptera ett slut på kriget endast när, med tanke på Irans godkännande av principerna i tiopunktsplanen, dess detaljer också slutförs i förhandlingarna.

Dessa förhandlingar kommer att inledas i Islamabad fredagen den 11 april, med fullständig misstro mot den amerikanska sidan, och Iran kommer att avsätta två veckor för dessa förhandlingar. Denna period kan förlängas genom överenskommelse mellan parterna.

Det är nödvändigt att upprätthålla fullständig nationell enighet under denna period och att fortsätta segerfirandet med kraft. De nuvarande förhandlingarna är nationella förhandlingar och en slags fortsättning på slagfältet, och det är nödvändigt att alla människor, eliter och politiska grupper litar på och stöder denna process, som sker under överinseende av revolutionsledarna och systemets högsta nivåer, och att strikt undvika alla splittrande uttalanden.

Om fiendens kapitulation i fält blir ett avgörande politiskt resultat i förhandlingarna, kommer vi att fira denna stora historiska seger tillsammans, annars kommer vi att strida sida vid sida på slagfältet tills alla den iranska nationens krav är uppfyllda. Vi har händerna på avtryckaren, och så snart fienden begår minsta misstag kommer den att bemötas med full kraft.

g

Donald Trump stoppar attackerna mot Iran under två veckor skriver presidenten på Truth social. Han skriver att han fått en tiopunktsplan från Iran som han bedömer vara en bra utgångspunkt för vidare samtal.

”Anledningen är att vi redan uppnått alla våra militära mål och har kommit långt gällande en definitiv fredsplan för både Iran och hela Mellanöstern”, skriver han.

Han skriver att han fått en tiopunktsplan från Iran som han bedömer vara en bra utgångspunkt för vidare samtal.

Finns det någon anledning att tro på president Trumps ord? Studera här hans tidigare ord u nder det 40 dagar långa kriget:

3 mars: "Vi vann kriget."
7 mars: "Vi besegrade Iran."
9 mars: "Vi måste attackera Iran."
9 mars: "Kriget slutar nästan helt, och det är väldigt vackert."
11 mars: "Man gillar aldrig att säga för tidigt att ni vann. Vi vann. På den första timmen var det över."
12 mars: "Vi vann, men vi har inte vunnit helt än."
13 mars: "Vi vann kriget."
14 mars: "Snälla hjälp oss."
15 mars: "Om ni inte hjälper oss kommer jag definitivt att komma ihåg det."
16 mars: "Egentligen behöver vi ingen hjälp alls." 16 mars: "Jag testade bara för att se vem som lyssnar på mig."
16 mars: "Om Nato inte hjälper till kommer de att drabbas mycket illa."
17 mars: "Vi varken behöver eller vill ha Natos hjälp."
17 mars: "Jag behöver inte kongressens godkännande för att dra mig ur Nato."
18 mars: "Våra allierade måste samarbeta för att öppna Hormuzsundet igen."
19 mars: "USA:s allierade måste ta grepp – ta ansvar och hjälpa till att öppna Hormuzsundet."
20 mars: "Nato är ynkryggar."
21 mars: "Hormuzsundet måste skyddas av de länder som använder det. Vi använder det inte, vi behöver inte öppna det."
22 mars: "Detta är sista gången. Jag ger Iran 48 timmar. Öppna sundet."
22 mars: "Iran är dött."
23 mars: "Vi hade mycket bra och produktiva samtal med Iran."
24 mars: "Vi gör framsteg."
25 mars: "De gav oss en present och presenten kom idag. Och det var en mycket stor present värd en enorm summa pengar. Jag tänker inte berätta vad den presenten är, men det var ett mycket betydande pris."
26 mars: "Gör en överenskommelse, annars fortsätter vi bara att blåsa bort dem." 27 mars: "Vi behöver inte vara där för NATO."
28 mars: Inget större citat.
29 mars: Påstod att samtalen fortskred.
30 mars: "Öppna Hormuzsundet omedelbart, annars riskerar ni förödande konsekvenser."
31 mars: Påstod att en överenskommelse var "mycket nära" och att Iran skulle "göra det rätta".
1 april: "Vi får se vad som händer mycket snart."
2 april: Upprepade att en överenskommelse var trolig, samtidigt som man varnade för fortsatta attacker annars.
3 april: "Något stort kommer att hända."
4 april: Sa att Iran måste följa reglerna "omedelbart" eller riskera ytterligare konsekvenser.
5 april: "Öppna det jävla sundet, era galna jävlar, annars kommer ni att leva i helvetet - BARA SE! Prisad vare Allah."

Om kriget trots urusla odds skulle bedarra denna gång kan det bara förklaras av att företaget från början var synnerligen ogenomtänkt.

Irans modiga motstånd utlöste panikartade reaktioner som helgens operation för att rädda en enda saknad amerikansk besättningsman från ett nedskjutet F15-plan enligt Trumps egen utsago  involverade

155 flygplan, inklusive fyra bombplan
64 stridsflygplan

48 tankflygplan och
13 räddningsflygplan.

Det är svårt att tro att en enda militär kunde förorsaka sådant pådrag. Kanske handlade operationen om något helt annat, ett misslyckat försök att bärga uran från en kärnteknisk anläggning i Isfahan (vilket Julian Macfarlane anser). I vilket fall vittnar askan och flygplansskroven i öknen om ett storskaligt bakslag, som i sig skulle kunna förklara USA:s behov av en paus.

Vare sig USA den här gången låter sig nöja med den skada som tillfogats Iran eller om kriget fortsätter kommer verklig fred i Mellanöstern inte att uppnås så länge Israel tillåts fortsätta sin folkmords- och expansionspolitik.

I skuggan av kriget Iran-USA håller Israel på att ödelägga Libanon på samma sätt som tidigare Gaza. 

Mycket talar för att nästa stora sammandrabbning kan bli nukleär. Redan diskuteras i israelisk TV möjligheten att sätta in neutronbomber mot Iran, för att döda befolkningen men rädda oljan.

Stefan Lindgren