Det var ett extremt intressant föredrag där Peter redogjorde för sin lyckliga skilsmässa från den akademiska konsthistorien. Istället har han gått egna vägar och presenterade fyra förebilder som hjälpt honom själv i hans konstsyn: Rudolf Broby-Johansen, Gun Kessle och Jan Myrdal samt Asger Jorn.
Åtminstone de tre första har Peter träffat i livet. Broby-Johansen bjöd han att föreläsa på Örebro konstmuseum och beskrev nu livfullt hans gestalt. Med sin inventering av den danska konsten i ett femtontal band lyckades han bli folkkär. I Sverige var han särskilt populär på 1960-talet och "Svart på vitt" utkom först här.
Kessle/Myrdal arbetade både Peter och jag tillsammans med, men alla är kanske inte så kunniga om deras konstsyn. Som alltid blandas det politiska och det privata. Myrdal spelade en stor roll för Peter bl.a. för att han var en vänsäll person. När Peter flyttade hem till Örebro och konstnärerna inte längre köade för att få visa honom sina mappar, fortsatte Myrdal att hålla kontakten. Av allt att döma en bra investering av den gamle.
Det fjärde namnet i Peters exempelsamling var väl det minst kända. Asger kallade sig "situationist" som ung och gjorde bus under 68-våren i Paris och sen på Kuba. Senare tog han sig an ett gigantiskt projekt om att 10 000 års konst i Norden. Men det blev sju tjocka böcker, varav de bara den första utkom under Jorgs livstid.
Trots sin blida uppsyn har Peter varit rektor för Örebro konstskola i tjugo år och har där hjälpt mången ung att bana sig en egen väg i konsten.
Detta korta referat är ett annat sätt att säga: Köp Peter Ekströms bok "Andra sätt att se på konst" (Korpen förlag, ISBN978-91-89945-23-4). Det är en ögonöppnare och ingen hyllvärmare.
Stefan Lindgren
Sökte efter Peter på nätet och hittade ditt blogginlägg här. Jag minns de fjorton dagar jag PRYADE som layoutare/skribent på FiB/K med värme. Peter var min handledare. Året var 1980 (tror jag). Jag gick i nian. Peter satte mig att layouta ett uppslag om satirikern Blix, (mest känd för teckningen ”I audiens hos Hitler” med Vidkun Quislings replik: ”Jag är Quisling!” som möts av frågan ”Och namnet?”.) Jag fick även intervjua Michael Segerström och Björn Granath som hade Tidningsteatern. Minns att Vilhelm Moberg var uppe på redaktionen (eller minns jag fel?). Hans porträtt var på omslaget av det senaste numret när jag oraktiserade. Konstnären P.O. Ultvedt var iaf uppe när jag var där. Och Jan Guillou ringde ven gång minns jag. Jag skickades att hitta en bild på Yrsa Stenius i Aftonbaldets bildarkiv. Jag fick gå och handla kaffe för mynten som fanns i Löfbergs Lila-burken. Jag fick hjälpa Solveig Giambanco att sätta adresslappar på FiB/K-tröjor... Reprokameran minns jag förstås. Minns redaktionsmedlemmen Kjell, någonting, som bad mig springa bud ”Spring som Hero, Fantomens häst!”. Jag på Peters uppmaning välja en illustratör i Illustrationscentrums katalog, ringa honom och beställa en illustration till en artikel där det behövdes en bild av "kapitalister". Illsutartören jag ringde föreslog att han skulle rita dem som grisar med cigarrer och hög hatt... (Lite fantasilöst tyckte jag, minns jag). Du och jag tror jag bara samtalade en gång. Men jag vill säga att det för mig var fjorton mycket viktiga dagar på din redaktion!
SvaraRaderaJag var fältbiolog, punkare och aktiv på Lidingös Bokkaféet Röda kilen. Jag återkom sju senare till FiB/K och gjorde en heluppslagsillustration till den första artikeln om AIDS, men då var det andra som skätte rodret för tidningen. Egentligen borde jag aldrig ha hamnat på SvD City, men det gjorde jag... Tills jag tröttnade och började skriva annat.
Ivar Lo skulle det stå! (Inte Wilhelm Moberg)
SvaraRadera