Efter mer än 64.000 dödade, enligt den israeliska armén i nuläget 83% civila, har man till sist fått nog. Inte av det folkmordsartade mördandet – utan av de som protesterar mot det, skriver Gunnar Olofsson i detta inlägg, “Därför är det här en livsfarlig rörelse” trumpetar en ledarsida, och konkretiserar med att “aggressivitet är en integrerad del av Palestinarörelsens självrättfärdiga kultur”. “Palestinademonstrationerna skrämmer och splittrar” sägs det. Och när civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin uppvaktas av några enskilda individer, som högljutt skanderar slagord mot regeringens Israel-politik, kräver (KD)-ledaren Ebba Busch att personer som ägnar sig åt “antisocialt dominansbeteende” bör kunna dömas till kontaktförbud och stängas av från offentliga platser. “Palestinaaktivister beter sig som barbarer” menar (KD)-ledaren, och kräver att “fler ska lagföras för antisemitiska hatbrott vid demonstrationer”.
Rejäla käftsmällar således mot de många tusen, inte minst ungdomar, äldre och familjer med barnvagnar, som vecka efter vecka envisats med att protestera mot den israeliska politiken och kräva vapenvila och en överenskommelse som garanterar alla inblandade i konflikten fred och rättvisa.
Fast egentligen handlar det här ju, vilket alla förstås vet, inte om våldsamma och hotfulla demonstranter - utan om att man inte vill se några demonstrationer alls:
“Jag har varnat många gånger, ta inte alla Mellanösterns konflikter in på svenska gator och torg. Varken i den mer småskaliga versionen med demonstrationer som går över styr och som leder till handgripligheter, terrorromantik och Hamas-ledare och andra saker. Men inte heller i en bredare bemärkelse” sammanfattar statsminister Ulf Kristersson på en presskonferens.
Men tyvärr (?) för Kristersson och de andra är demonstrationsrätten i Sverige – åtminstone tills vidare – grundlagsskyddad. Man behöver faktiskt inte ens – vilket många inom både polis och allmänhet tycks tro - tillstånd för att demonstrera. Undantaget är om man har anledning att tro att manifestationen skall orsaka allvarliga trafikstörningar eller annan tydlig påverkan på normalt gatuliv – vilket oftast inte är fallet.
Som grädde på moset har flera politiker återaktualiserat sina gamla krav på att flytta den svenska ambassaden i Israel från Tel Aviv till Jerusalem. “Markera att Hamas inte vinner några segrar genom sin terror genom att flytta Sveriges ambassad till Jerusalem och erkänna Jerusalem som Israels huvudstad” skriver (KD)-ledaren Busch. Liknande tankegångar finns även inom (L) och (SD). Men här utmanar man, utöver den svenska opinionen, även självaste FN:s Säkerhetsråd - den högsta beslutande politiska enheten inom FN-systemet Tala om antisocialt dominansbeteende!
Säkerhetsrådets resolution 478 (1980), som inte ens USA röstade ner, konstaterar nämligen att Israels tilltag att införa israeliska lagar i Jerusalem är av “noll och intet” värde och “utgör ett allvarligt hinder för att uppnå en övergripande, rättvis och varaktig fred i Mellanöstern”. Säkerhetsrådet uppmanar därför “de stater som etablerat diplomatiska beskickningar i Jerusalem att dra tillbaka sådana beskickningar från den Heliga Staden”.
En regering som utmanar såväl FN-systemets legitimitet som sin egen grundlag. Som uppvisar tydliga tecken på antisocialt dominansbeteende. Politiker som önskar den israeliska armén “god jakt” och menar att “Israel gör hela världen en tjänst”. Kan det bli värre? Ja, antagligen. Så länge vi medborgare inte säger ifrån och står upp för både våra egna rättigheter och internationell rättsordning.
Gunnar Olofsson
Gunnar. Jag har själv sett att polisen faktiskt mycket föredömligt skyddat en Palestinademonstration, när aggressiva bilister har velat runda ett demonstrationståg och utsatt deltagarna för fara. Det är klokt att söka demonstrationstillstånd och detta ska inte ses som en inskränkning av demonstrationsrätten. //Stefan Lindgren
SvaraRadera