EU gräver djupare i ryska statskassan

EU snickrar på 19:e på "dräpande" sanktionspaketet. Mannen
i Napoleonhatt vill gå ännu hårdare fram.

Berlin indikerar en växande vilja att hugga in på det ryska statliga kapital som investerats i EU, rapporterar German Foreign Policy. Hittills har man nöjt sig med att tulla på avkastningen på detta kapital.

Drivkraften är önskan att finansiera krigets förlängning utan att betala för det självt.

Medan hittills bara ränteintäkterna från de cirka 260 miljarder euro i ryska medel som frysts i EU har stulits, föreslog EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen förra veckan att själva medlen skulle kunna överföras till Kiev som ett "reparationslån" i väntan på eventuella ryska krigsskadestånd till Ukraina.

Under helgen uppgav Günter Sautter, utrikespolitisk rådgivare till förbundskansler Friedrich Merz, att debatten i EU rörde sig "i rätt riktning". Före detta försvarsminister Annegret Kramp-Karrenbauer hade redan i våras lagt fram en plan för detta och skisserat en möjlig handlingsplan.

Berlin avvisade tidigare konfiskeringen av ryska medel: det skulle kunna bana väg för konfiskering av tyska tillgångar som kompensation för nazisternas förödelse. Tillgången till ryska medel är avsedd att möjliggöra en förlängning av kriget i Ukraina, vilket majoriteten av landets befolkning avvisar.

I en artikel för tidskriften Internationale Politik antar den tidigare försvarsministern Annegret Kramp-Karrenbauer, Reutersjournalisten Hugo Dixon och juridikprofessorn Lee Buchheit att det kommer att "ta månader eller år" innan ett vapenvila- eller fredsavtal kan nås i Ukrainakriget.[1]

Detta beror inte minst på att Tyskland, Frankrike och Storbritannien fortsätter att insistera på att skicka trupper till Ukraina efter kriget eller på annat sätt knyta landet nära till NATO (german-foreign-policy.com rapporterade [2]). Detta är en välbekant röd linje för Ryssland. Eftersom en vapenvila fortfarande är långt borta är det "viktigt att Ukraina har tillräckligt med pengar för att överleva ett utmattningskrig", fortsätter artikeln i Internationale Politik.

Vad som inte tas upp i detalj i artikeln är att en överväldigande majoritet av den ukrainska befolkningen nu tydligt stöder att kriget avslutas genom förhandlingar så snabbt som möjligt. Enligt en nyligen genomförd Gallup-undersökning stöder 69 procent av alla ukrainare detta, medan endast 24 procent är för att kriget fortsätter tills den efterlängtade segern över Ryssland uppnås.[3]

Inte heller nämns det faktum att de ukrainska väpnade styrkorna lider av en dramatisk brist på soldater. Enligt en rapport från den Warszawabaserade tankesmedjan OSW (Center for Eastern Studies) saknar de ukrainska väpnade styrkorna för närvarande drygt 300 000 soldater i frontlinjen – betydligt fler än de 200 000 de kunde rekrytera förra året. Vissa enheter har bara runt 30 procent av sin planerade personalstyrka. Ibland måste ett dussin soldater försvara frontavsnitt som är drygt fem till tio kilometer långa.[4]

En anledning är det extremt höga antalet deserteringar, som officiellt uppges vara i tiotusentals. De sägs vara en konsekvens inte minst av tvångsrekrytering, där män tvångsmässigt samlas ihop och tas bort för militärtjänstgöring.[5]

Detta visar att det avgörande problemet för de ukrainska väpnade styrkorna är mindre brist på vapen än brist på soldater.

För att åtminstone kunna fortsätta finansiera vapenanskaffningen till Ukraina och därmed fortsätta kriget så länge som möjligt föreslår Kramp-Karrenbauer, Dixon och Buchheit i Internationale Politik att ryska statliga tillgångar investerade i västländer ska beslagtas och användas. Detta skulle innebära stöld och är olagligt enligt både nationell och internationell rätt.

Kramp-Karrenbauer, Dixon och Buchheit förespråkar därför invecklade knep, som de förklarar lagliga.

Följaktligen bör man enligt de tyska debattörerna i väntan på framtida fredsförhandlingar, bestämt anta att Kiev kan förplikta Moskva att betala skadestånd. I motsats till vad de tre författarna till artikeln antyder är detta högst osäkert. Förslaget är nu att EU ska bevilja Ukraina nya lån på upp till drygt 300 miljarder dollar. I gengäld ska Kiev lova att återbetala lånen från skadestånden, om det behövs. Om Ryssland vägrar att betala skadestånd ska EU helt enkelt använda ryska utländska tillgångar.[6]

Detta är lagligt, menar de, eftersom det finns en princip i internationell rätt enligt vilken "ett land måste ersätta skador det har orsakat genom olagliga handlingar".

Argumentet är anmärkningsvärt. Tyskland har upprepade gånger hävdat att landet inte är skyldigt att betala skadestånd för den förödelse som dess rättsliga föregångare, Tyska riket, orsakat i ett flertal europeiska länder. Berlin har upprepade gånger anfört suverän immunitet som rättfärdigande.[7]

Om den tyska regeringen skulle neka en annan stat – till exempel Ryssland – denna immunitet skulle det vara oklart hur den skulle kunna fortsätta att göra anspråk på den för sig själv. Anspråk värda hundratals miljarder euro skulle kunna verkställas genom att beslagta tysk egendom i de länder som en gång invaderats av Naziriket.

Detta är en av anledningarna till att den tyska regeringen hittills har vägrat att stödja storskalig expropriering av ryska statliga tillgångar. När det gäller Belgien, det land som hyser den största andelen av ryska utländska tillgångar på nästan 200 miljarder dollar, anser regeringen i Bryssel att det inte är osannolikt att den kommer att dömas av en internationell domstol och skyldigas att återbetala medlen om de ryska medlen beslagtas. Det vägrar därför strikt att gå tillgång till ryska utländska tillgångar.

Detta hindrar inte den tyska regeringen, som rapporterats, från att överge sin tidigare tydligt negativa ståndpunkt angående beslag av ryska utländska tillgångar. Nyligen föreslog EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, i likhet med förslaget från Kramp-Karrenbauer, Dixon och Buchheit, att man skulle få tillgång till ryska utländska tillgångar i väntan på eventuella ryska skadestånd och överföra medel från dem till Kiev som ett "skadeståndslån". Moskva skulle då få dra av detta belopp från sina framtida skadestånd, hävdas det.[8]

Motiveringen är lika juridiskt svag som den i artikeln i Internationale Politik. Angående EU:s planer på att ge tillgång till ryska statliga tillgångar sade dock Günter Sautter, utrikespolitisk rådgivare till förbundskansler Friedrich Merz, under helgen att diskussionen i EU "kommer igång" och rör sig "i rätt riktning".

En annan anledning som hittills har hindrat inte bara Tyskland utan även Frankrike från att beslagta ryska utländska tillgångar är att åtgärden skulle skapa ett prejudikat, även med indirekta konsekvenser. Han klargjorde att tillgångar investerade i EU inte längre skulle vara säkra i händelse av en konflikt med de europeiska makterna. Kina skulle till exempel kunna anta att dess tillgångar i EU kan beslagtas när som helst om konflikten eskalerar. Detsamma gäller stater på Arabiska halvön. Det är troligt att dessa stater åtminstone kommer att visa större återhållsamhet med att investera sina tillgångar i EU.

Detta skulle bland annat försvaga euron – i en tid då det, på grund av den ökande skulden i EU på grund av upprustningen, redan talas om att en ny eurokris inte kan uteslutas på medellång till lång sikt (german-foreign-policy.com rapporterade [9]).

Allvaret i denna fara är särskilt tydligt i planen att inte längre finansiera Ukrainas upprustning med egna medel, utan med ryska medel: Om finansieringen från EU-ländernas budgetar skulle fortsätta, skulle staterna röra sig ännu snabbare mot den fruktade skuldkrisen.

[1] Annegret Kramp-Karrenbauer, Hugo Dixon, Lee Buchheit: Hur Merz kan övertyga Ukraina om en krigskasse på 300 miljarder dollar. internationalepolitik.de o5-05 2025

[2] S. dazu Gefährliche Sicherheitsgarantien.

[3] Ukrainian Support for War Effort Collapses. news.gallup.com 07.08.2025.

[4], [5] Yauhen Lehalau: With Desertions, Low Recruitment, Ukraine’s Infantry Crisis Deepens. rferl.org 10.08.2025.

[6] Annegret Kramp-Karrenbauer, Hugo Dixon, Lee Buchheit: Wie Merz der Ukraine zu einer Kriegskasse von 300 Milliarden Dollar erzählen kann. internationalepolitik.de 05.05.2025.

[7] S. dazu Das Recht des Täters (II) und Die doppelten Standards der Kolonialmächte.

[8] Berlin denkt über russische Vermögen für Kiew nach. Frankfurter Allgemeine Zeitung 15.09.2025.

[9] S. dazu Die Krisen der EU.


https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/10115