EU: Från fredsprojekt till säkerhetsprojekt

Så beskriver den nederländska tidningen ”de Volkskrant” den mirakulösa omvandlingen av EU. Låter bra – vem kan vara emot mer säkerhet i Europa?undrar Erich Bonse i LostinEU.eu.

Det enda problemet är att freden går förlorad – och ”säkerheten” köps med massiv militarisering. Natos nya femprocentsmål ligger långt över vad de allierade spenderade i det kalla kriget.

Men till skillnad från då dämpas upprustningen inte av en avspänningspolitik. Det finns ingen "Harmel-rapport"* som skulle motivera en dubbel strategi ("beväpning och samtal"), och ingen "gemensam säkerhet".

Tvärtom införs den nya ”säkerhetspolitiken” tillsammans med fientlighet mot Ryssland och utan diplomati. Vid EU-toppmötet, som följde på Nato-toppmötet, talades det inte om fred, utan om nya sanktioner.

Målet är att rusta Ryssland till döds och utarma det ekonomiskt. Resultatet kommer att bli en kapprustning och en ytterligare försvagning av den tyska ekonomin. Berlin skryter rentav med att sanktionerna skadar oss också! 

* Pierre Harmel, den tidigare belgiske utrikesministern, skrev i en rapport 1967 att Nato måste satsa på både avspänning och avskräckning. De anses ha lett till  ett antal initiativ för att stoppa kapprustningen och minska spänningarna mellan öst och väst.

* * *

Så långt Erik Bonse. Tyskland håller så sakteliga på att vakna och efter det Sverige. DN:s kulturchef Björn Wiman skriver idag kritiskt om Nato-toppmötet:

"Krigets logik har blivit allomfattande och ingen vågar säga emot... Knäfallet för Donald Trumps diktat är fullkomligt, frånvaron av kritiska perspektiv total. Det är fler än Natochefen Mark Rutte som deltagit i det olidliga lismandet...

I samband med Natomötet varnade den brittiska tankesmedjan New Economics Foundation i tidningen Guardian för att de ökade militärbudgetarna sker på bekostnad av nedskurna utgifter för bland annat miljö och social välfärd. Att be medborgarna dra åt svångremmen samtidigt som försvarsbudgetarna och vapenindustrins vinster ökar undergräver just den sociala motståndskraft som säkerheten är beroende av. En självklarhet? Ja, men i den nya krigstidens logik är det den som ifrågasätter militarismen som är avvikande, inte den som förespråkar den."

Stefan Lindgren