23 mars 2021

Äger USA Arktis?


"Att återta dominans i Arktis" heter ett nytt policydokument från Pentagon. Redan rubriken är stötande. När hade USA "dominans i Arktis" som nu måste "återtas" likt en förlorad ägodel?

Sanningen är det som drar USA som en magnet till Arktis är de enorma tillgångarna på kolväten som det till varje pris gäller att lägga rabarber på.
Pentagons nya 48-sidiga policydokument om Arktis innehåller många värdefulla fakta om regionen. Men när det kommer till bedömningen av utvecklingsmöjligheter och framtid är det militära tolkningsmönstret givet och underförstått.

"Arktis har potential att bli ett omstritt område där USA:s stormaktsrivaler, Ryssland och Kina, försöker använda militär och ekonomisk makt för att vinna och upprätthålla tillträde till regionen på bekostnad av USA:s intressen. USA:s nationella säkerhetsstrategi lyfter fram Arktis som en korridor för utökad strategisk stormaktskonkurrens mellan två regioner – Indo-Stillahavsområdet och Europa."

Det faktum att Ryssland i kraft av sin geografi helt naturligt dominerar Arktis framställs här närmast som en aggressiv framflyttning riktad mot en tänkt tidigare amerikansk dominans.

Det finns fem arktiska kuststater: Natomedlemmarna USA, Kanada, Danmark och Norge samt Ryssland. Den nya strategin säger ganska rakt på sak att "armén måste generera krafter som kan konkurrera effektivt genom att, och genom allierade och partners, skapa dilemman för motståndare när de försöker få tillgång till och konkurrera i regionen."

Man bortser då helt från att Ryssland har den överlägset längsta kusten mot Arktis och är det land som har bäst utbyggd infrastruktur för att bedriva forskning, sjöfart och prospektering i Arktis.

År 1949 förutsåg ingen i Washington eller Bryssel, i alla fall förutsagt att den nygrundade Nordatlantiska fördragsorganisationen skulle utvecklas till en nordarktisk fördragsorganisation. Men sextio år senare slog Nato fast just detta.

När det gäller Pentagons oro för energiresurserna i Arktis medger dokumentet att det är Ryssland som har ett naturligt försprång:

"75 procent av Rysslands olja och 95 procent av dess naturgasreserver finns i norr. Arktis står för nästan 20 procent av Rysslands BNP, 22 procent av landets export och mer än 10 procent av alla investeringar i Ryssland."

Men det betyder uppenbarligen att USA tänker ge slaget förlorat rörande Arktis slumrande rikedomar_

" Enligt de flesta uppskattningar är Arktis hem för 13% av världens olja, eller 90 miljarder fat, samt 30% av världens naturgas, uppskattningsvis 47 biljoner kubikmeter.

Dessutom har Arktis stora reserver av metaller (aluminium, koppar, järn, nickel och tenn), ädelmetaller (guld, platina och silver), ädelstenar (diamanter), andra mineraler (apatit, grafit och gips) samt uran.

Arktis är kanske viktigast för digitala behov runt om i världen och är också en källa till sällsynta jordartsmetaller (dysprosium, neodym och praseodymium). Dessa metaller möjliggör miniatyrisering av komponenter för flygplansmotorer och avancerade vapen samt TV-apparater, smarta telefoner, bärbara datorer, bilar och cancerläkemedel."

Detta är helt klart grunden för USA:s nymornade intresse för Arktis, fast det utåt motiveras  med tal om nödvändighet att möta ryska och kinesiska hot i Arktis.

I en anmärkningsvärd eftergift till sanningen, som säkerligen aldrig kommer att citeras i gängse media medger dokumentet att "Rysslands ansträngningar att återuppbygga sin militära position i Arktis är främst avsedd för territoriella försvarsändamål och skydd av Rysslands andraslagsförmåga."

Likväl finns ingen anledning att tro att detta erkännande kommer att hindra USA och Nato att satsa på en omfattande upprustning i Arktis och sedan skylla på Ryssland och Kina.

Från rysk sida tar man av allt att döma USA/Nato:s vapenskrammel med ro. En hel stad med industrier och infrastruktur håller på att växa fram på Karahavets kust (öster om Novaja Zemlja som i sin tur är en utlöpare från Ural). Nu bor och arbetar över 12 000 människor där. Men det här är bara början.

Murmansk med över 300 000 invånare på Kolahalvön är huvudstaden i Arktis. På andra sidan av Murmanskfjorden ligger Belokamenka där 17 000 människor bygger gasplattformar för Arktis.

Bara 12 kilometer norrut börjar istäcket.

På Karahavets kust bygger bolaget ”Novatek” den första i raden av produktionsanläggningar ”Arctic LNG -2”, som ska utplaceras 2023.

En förutsättning för de livliga investeringarna i Arktis är den förmånliga skatteordning som införts för Arktis och som enligt Andrej Tjibis, guvernören i Murmansk -regionen, redan har gett 3 000 nya arbetsplatser.

I satsningen på Arktis spelar Nordostpassagen en viktig del. En ny isbrytare, ”Arktika” har oöverträffad kraft och ska bidra till att hålla öppen Europas kortaste väg till marknaderna i Stilla havet. Man räknar med att denna transportrutt ska kunna etablera sig som ett viktigt alternativ till 2035.

Vattenvägen är också viktig för att kunna leverera varor till Sabetta på Jamalhalvön där man 2013-2017 har byggt en hamn för utskeppning av flytande gas (LNG). Polarhamnen i Norilsk Nickel är en annan, äldre knutpunkt i Arktis. Det var utvecklingen där som på sin tid gav upphov till den första sovjetiska atomisbrytaren.

Till Arktis hör en omfattande forskningsverksamhet. Man måste studera effekten av färskvattenflödena på isbildning i den arktiska oceanen . För övervakning är speciella sensorer installerade på alla fartyg. Med hjälp av drönare observerar man valrossar och andra djur. En expedition forskningsfartyget ”Ivan Petrov” gick i somras till Franz Josefs land för att undersöka situationen för valrossar och isbjörnar.

Rosnefts vetenskapliga institut, Moskvauniversitetet och det privata utevcklingsinstitutet ”Innopraktika” arbetar med den svåra frågan att återvinna av kolväten i polära latituder. Man har lyckats utveckla ett preparat som bygger på psykrofiler, dvs. arktiska bakterier, och kan användas för att bryta ned olja som blandats med is.

Att borra och ta prover på kontinentalsockeln i Arktis kräver en hel del ny teknik som möjlighet att borra i dåligt väder, termometri och fiberoptisk kommunikation.

Målet är att förstå den geologiska strukturen bättre och utvärdera olje- och gaspotentialen.

Stefan Lindgren



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Underteckna med ditt namn.