Freden som britterna stoppade

Ted Snider återger i American Conservative omfattande utdrag ur Richard Sakwas nyligen utgivna bok The Russo-Ukrainian War. ”Follies of Empire”, som undanröjer alla tvivel om orsakerna till att överenskommelserna mellan den ryska och den ukrainska delegationen i Istanbul i april 2022, då fred hade överenskommits, misslyckades.

Här följer de utdrag som Ted Snider citerar:

”’Sju av de åtta medlemmarna i [den ukrainska] delegationen bekräftar att en detaljerad fredsöverenskommelse hade nåtts i Istanbul’. Den åttonde kunde inte bekräfta detta eftersom han inte kunde: Denis Kirejev mördades av den ukrainska säkerhetstjänsten vid sin återkomst till Kiev från samtalen i Vitryssland”.

”David Arachamija, ledare för Zelenskys parti Folkets tjänare i det ukrainska parlamentet, var en av de två cheferna för den ukrainska förhandlingsdelegationen. Arachamija bekräftade att det fanns ett slags avtal, som han enligt egen utsago skulle ha undertecknat personligen. Han tillade att Ryssland var ’villigt att avsluta kriget om vi hade accepterat neutralitet och åtagit oss att inte ansluta oss till Nato’. Enligt Arachamija var samtalen en framgång, och han gav dem betyget ”8 av 10” när det gäller uppfyllandet av de uppsatta målen”.

”Aleksej Arestovytj, som vid den tiden var rådgivare vid Ukrainas presidentkansli och medlem av den ukrainska förhandlingsdelegationen i Istanbul, hävdar att samtalen i Istanbul var en framgång […]. Han ser ännu mer optimistiskt på dem än Arakhamia och säger att Istanbulavtalet var 90 % klart och att det som återstod att fastställa var ’frågan om storleken på de ukrainska väpnade styrkorna i fredstid’, och tillägger att den ukrainska förhandlingsgruppen ’öppnade champagnen’ när de kom tillbaka från Istanbul”.

”Oleksandr Chalyj, före detta vice utrikesminister och medlem av förhandlingsgruppen, säger att delegationerna ’utformade det så kallade Istanbul-kommunikén. Vi var mycket nära, mellan mitten och slutet av april, att avsluta kriget med en fredlig lösning’. Han tillägger att Putin ’visade ett uppriktigt engagemang för att hitta en realistisk kompromiss och uppnå fred’. Putin, säger han, ”gjorde allt han kunde för att nå en överenskommelse med Ukraina” och ”ville verkligen hitta en fredlig lösning”. Chalyi säger att de två förhandlingsgrupperna ”hade lyckats hitta en mycket konkret kompromiss” och att Putin ”personligen hade beslutat att godkänna texten i det kommunikén”.

Sawka påminner om att Ukrainska Pravda ”rapporterade att Johnson den 9 april 2022 reste till Kiev för att säga till Zelenskyj att man gentemot Putin ’måste fortsätta att utöva påtryckningar, inte förhandla’ och att, även om Ukraina var redo att underteckna ett avtal med Ryssland, ’väst inte var lika redo’”. Arachamija bekräftade nyheten och sade: ’När vi återvände från Istanbul kom Boris Johnson till Kiev och sa att vi absolut inte skulle underteckna någonting och att vi helt enkelt måste kämpa’”.

”Mindre känt, skriver Sakwa, än Johnsons resa till Kiev är det föregående telefonsamtalet, under vilket Johnson sa till Zelenskyj att Storbritannien ’inte skulle gå i god för [avtalet] och uppmanade honom att avvisa avtalet’. Långt ifrån att vara en isolerad ståndpunkt hade, enligt Sakwa, motståndet mot avtalet med Ukraina ”beslutats av västliga ledare (Johnson, Biden, Scholz, Macron och Italiens premiärminister Mario Draghi) under ett gemensamt telefonsamtal [som hölls] den 29 mars, dagen för samtalen i Istanbul”.

”Det hinder som västvärlden lade i vägen för en förhandlingslösning har bekräftats av praktiskt taget alla inblandade parter. Den dåvarande israeliske premiärministern Naftali Bennett medlade mellan parterna på inbjudan av Zelenskyj. Bennett hävdar att ’det fanns goda möjligheter att nå ett eldupphör’, men att västvärlden ’blockerade’ [förhandlingarna]. Enligt Bennett var ’ett eldupphör inom räckhåll vid den tidpunkten, med båda parterna beredda att göra betydande eftergifter. Men Storbritannien och USA, i synnerhet, avbröt processen och valde istället att fortsätta kriget’”.

”Även den före detta tyske förbundskanslern Gerhard Schröder fick i uppdrag av Zelenskyj att agera som medlare. Han bekräftar Bennetts version: ’Ukrainarna accepterade inte freden eftersom de inte fick lov. De var tvungna att först be amerikanerna om tillstånd för allt… Allt beslutades i Washington. Detta var ödesdigert’”.

”Turkiet stod värd för samtalen, och turkiska tjänstemän bekräftar denna version. Utrikesminister Mevlüt Çavuşoğlu hävdar att samtalen var på väg mot en lösning på konflikten, men att ’det fanns personer inom Nato-länderna som ville att kriget skulle fortsätta […] för att försvaga Ryssland’. Vice ordföranden för det turkiska regeringspartiet, Numan Kurtulmus, har förklarat att ’USA ansåg att det låg i deras intresse att kriget fortsatte […] Putin och Zelenskyj var på väg att underteckna, men någon ville inte’”.

”Jean-Daniel Ruch, Schweiz ambassadör i Turkiet under förhandlingarna, befann sig i Turkiet vid den tiden för att diskutera idén om Ukrainas neutralitet. Även han hävdar att ”Västvärlden avbröt förhandlingarna som var på väg att leda till ett eldupphör… vi hade ett eldupphör inom räckhåll, och sedan var det amerikanerna, tillsammans med sina brittiska allierade, som sa nej”.

Till och med Victoria Nuland – före detta amerikansk statssekreterare för politiska frågor och Obamas utrikesdepartements kontaktperson för Ukrainapolitiken – hävdar att förhandlingarna i Istanbul misslyckades när ”personer utanför Ukraina” ifrågasatte avtalet.

Julia Mendels andrahandskällor (här hänvisar Snider till den senaste intervjun som Mandel gav till Tucker Carlson, red. anm.) läggs till de överväldigande bevisen på att en lovande diplomatisk väg för att få slut på kriget blockerades av USA, Storbritannien och andra västländer.”

Översättning: Palmino Pieretti

Av Richard Sakwa på svenska: Frontlinje Ukraina (Karneval förlag)