1 apr. 2022

Biden bekräftar varför USA behövde kriget


I ett ögonblick av uppriktighet har Joe Biden avslöjat varför USA behövde den ryska invasionen och varför den behöver fortsätta, skriver Joe Lauria.

USA fick sitt krig i Ukraina. Utan det skulle Washington inte kunna försöka förstöra Rysslands ekonomi, orkestrera världsomspännande fördömanden och leda ett uppror för att få Ryssland att blöda, allt i ett försök att fälla dess regering. Joe Biden lämnar intet tvivel om saken.

USA:s president har bekräftat vad Consortium News och andra har rapporterat sedan starten av Russsiagate 2016, att det ultimata amerikanska målet är att störta Vladimir Putins regering.

"För guds skull, den här mannen kan inte sitta kvar vid makten", sa Biden på lördagen på det kungliga slottet i Warszawa. Vita huset och State Dept. har tvingats försöka bortförklara Bidens anmärkning.
Men det är för sent.

"Presidentens poäng var att Putin inte kan tillåtas att utöva makt över sina grannar eller regionen", sa en tjänsteman i Vita huset. "Han diskuterade inte Putins makt i Ryssland eller någon regimförändring."

På söndagen sa USA:s utrikesminister Antony Blinken: "Som ni vet, och som ni har hört oss säga upprepade gånger, har vi ingen strategi för regimförändring i Ryssland, eller för den delen någon annanstans", de sista orden infogade för att skämtsamt lätta upp det hela.

Biden själv gav upp spelet på sin presskonferens i Vita huset den 24 februari - invasionens första dag. Tillfrågad om varför han trodde att nya sanktioner skulle fungera när de tidigare sanktionerna inte hade förhindrat Rysslands invasion svarade Biden att sanktionerna aldrig utformats för att förhindra Rysslands ingripande, utan bara för att straffa landet efteråt. Det visar att USA i själva verket velat att Ryssland invaderade.

"Ingen förväntade sig att sanktionerna skulle förhindra något från att hända”, sa Biden. "Det måste, sk.... det kommer att bli långvarigt. Och vi måste visa beslutsamhet så att han vet vad som kommer framöver och så att folket i Ryssland vet vad han har ställt till för dem. Detta är vad det här handlar om."

Allt handlar om att få det ryska folket att vända sig mot Putin och störta honom, något som skulle förklara Rysslands tillslag mot antikrigsdemonstranter och media.

Uttalandet var inget förvirrat misstag. Biden upprepade sig själv i Bryssel på torsdagen:

"Låt oss reda ut något ... jag sa aldrig att sanktionerna faktiskt skulle avskräcka honom. Sanktioner avskräcker aldrig. Ni pratar om detta. Men sanktioner avskräcker aldrig. Att hålla fast vid sanktioner – upprätthålla sanktioner, öka smärtan … vi kommer att fortsätta med det vi gör inte bara nästa månad, månaden därefter, utan under resten av hela detta år. Det är det som kommer att stoppa honom."

Det var andra gången som Biden bekräftade att syftet med de drakoniska amerikanska sanktionerna mot Ryssland aldrig syftat till att förhindra invasionen av Ukraina, den invasion som USA desperat behövde för att få igenom sina planer, syftet var att straffa Ryssland och få dess folk att resa sig mot Putin och slutligen insätta en Jeltsin-liknande marionett i Moskva. Utan någon anledning hade dessa sanktioner aldrig kunnat införas. Och anledningen var Rysslands invasion.

Byta regim i Moskva
En gång gömd bland olika utredningar, finns det en RAND-studie från 2019, där USA:s önskan att störta regeringen i Moskva uttalas öppet för alla att se.

Ett av de tidigaste hoten kom från Carl Gersham, mångårig chef för National Endowment for Democracy (NED). Gershman, skrev 2013, före Kiev-kuppen 2014: "Ukraina är den viktigaste pokalen”.

Om Ukraina kunde dras bort från Ryssland och in i Väst, då "kommer Putin vara en förlorare, inte bara i det närmaste utlandet utan också inom Ryssland självt”.

David Ignatius skrev i Washington Post 1999 att NED nu kunde praktisera regimbyte helt öppet, snarare än i hemlighet som C.I.A. hade gjort.

RAND Corporation publicerade den 18 mars en artikel med titeln ”Om det blev en regimförändring i Moskva ("If Regime Change Should Come to Moscow"), så borde USA göra sig redo för detta.

Michael McFaul, den hökaktiga före detta amerikanska Rysslandsambassadören, har sedan en tid efterlyst ett regimskifte i Ryssland. Han försökte finslipa Bidens ord genom att twittra:

Biden uttryckte vad miljarder runt om i världen och miljoner inne i Ryssland också anser om Putin. Han sa inte att det var USA som skulle avlägsna honom från makten. Där finns en skillnad.
— Michael McFaul (@McFaul) 27 mars 2022

Den 1 mars sa Boris Johnsons talesman att sanktionerna mot Ryssland "som vi och stora delar av världen inför, är till för att fälla Putinregimen”. Nr 10 Downing Street försökte backa från yttrandet, men två dagar tidigare hade James Heappey, försvarsministern, skrivit i Daily Telegraph:

”Hans misslyckande måste bli fullständigt; Ukrainsk suveränitet måste återställas och det ryska folket få möjlighet att se hur lite han bryr sig om dem. När de ser detta kommer Putins dagar som president säkerligen att vara räknade, och det kommer de också att vara de för den kleptokratiska elit som omger honom. Han kommer att förlora makten och han kommer inte att få välja sin efterträdare.”

Efter Sovjetunionens fall och under hela 1990-talet dominerade Wall Street och USA:s regering Boris Jeltsins Ryssland, plundrade tidigare statsägda industriers tillgångar och utarmade det ryska folket. 

Putin kom till makten på nyårsafton 1999 och började att återställa Rysslands suveränitet. Hans tal från säkerhetskonferensen i München 2007, där han gick ut hårt mot Washingtons aggressiva unilateralism, skrämde USA, som helt klart ville att en Jeltsin-liknande figur skulle återvända. Den USA-stödda kuppen i Kiev 2014 var ett första steg. Russiagate var ett annat.

Redan 2017 såg Consortium News Russiagate som ett förspel till ett regimskifte i Moskva. Det året skrev jag:

"Berättelsen om Russiagate passar fint in i en geopolitisk strategi som länge föregick USA-valet 2016. Sedan Wall Street och den amerikanska regeringen förlorat den dominerande ställning i Ryssland man haft under den följsamme president Boris Jeltsin, har strategin varit att sätta press på att bli av med Putin för att återupprätta en USA-vänlig ledare i Moskva. Rysslands har all anledning att frukta USA:s planer på 'regimförändring' i Kreml.

Moskva ser ett aggressivt USA utvidga NATO och sätta 30 000 NATO-trupper vid Rysslands gränser; ser USA:s försök att störta en sekulär allierad i Syrien med hjälp av terrorister som också hotar själva Ryssland; ser USA stödja en kupp i Ukraina som kan vara ett inledande drag mot Ryssland; och ser USA använda icke-statliga organisationer i Ryssland för att framkalla oro i landet, detta innan dessa organisationer tvingades registrera sig som utländska agenter.”


JUST NU:
"Jag tror att ukrainare väntat länge på ett sådant uttalande. Jag tror att uttalandet är helt korrekt."
– Ukrainas tidigare president Viktor Jusjtjenko om president Bidens kontroversiella uttalande om Putins avsättning. pic.twitter.com/6ucqdJS0oM
— John Berman (@JohnBerman) 28 mars, 2022


Invasionen var nödvändig
USA kunde lätt ha förhindrat Rysslands militära aktion. Det kunde ha stoppat Rysslands ingripande i Ukrainas inbördeskrig från att hända genom att göra tre saker: tvinga fram ett genomförande av de 8 år gamla fredsavtalen i Minsk, upplösa ukrainska extremhögermiliser och engagera Ryssland i seriösa förhandlingar om en ny säkerhetsarkitektur i Europa.

Men det gjorde inte USA.

USA kan fortfarande avsluta detta krig genom seriös diplomati med Ryssland. Men det kommer inte att ske. Blinken har vägrat att prata med Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov. Istället tillkännagav Biden den 16 mars ytterligare 800 miljoner dollar i militärt bistånd till Ukraina, samma dag som det avslöjades att Ryssland och Ukraina har arbetat på en fredsplan med 15 punkter. Det har aldrig varit tydligare att USA ville ha detta krig och vill att det ska fortsätta.

Natos trupper och missiler i Östeuropa var uppenbarligen så viktiga för USA:s planer att de inte skulle diskutera att avlägsna dem för att stoppa Rysslands trupper från att ta sig in i Ukraina. Ryssland hade hotat med ett "tekniskt/militärt" svar om Nato och USA inte tog Rysslands säkerhetsintressen, som presenterades i december i form av fördragsförslag, på allvar.

USA visste vad som skulle hända om de förkastade de förslag som krävde att Ukraina inte skulle gå med i Nato, att missiler i Polen och Rumänien skulle avlägsnas och att Nato-trupper i Östeuropa skulle dras tillbaka. Det var därför de började skrika om en invasion i december. USA vägrade att flytta missilerna och skickade provokativt ännu fler NATO-styrkor till Östeuropa.

MSNBC publicerade en artikel den 4 mars med titeln "Rysslands Ukraina-invasion kunde ha förhindrats: USA vägrade att ompröva Ukrainas Nato-status trots att Putin hotade med krig. Experter säger att det var ett stort misstag”. I artikeln stod det:

"Att det överflödar av bevis på att Nato var en ständig oroskälla Moskva väcker frågan om USA:s strategiska hållning inte bara var oförsiktig utan rent av försumlig."
Senator Joe Biden visste så långt tillbaka som 1997 att Nato-expansionen, som han stödde, så småningom skulle kunna leda till en fientlig rysk reaktion.

Biden sa 1997 att det enda som skulle kunna provocera fram ett "kraftigt och fientligt" ryskt svar vore om Nato expanderade så långt som till de baltiska staterna pic.twitter.com/i0yfEgIGZA
— . (@ImReadinHere) 7 mars, 2022


Viktig bakgrund till invasionen
Det är viktigt att minnas händelserna 2014 i Ukraina och vad som har följt fram till nu eftersom det rutinmässigt utelämnas från västerländsk mediabevakning. Utan det sammanhanget är det omöjligt att förstå vad som händer i Ukraina.

Både Donetsk och Lugansk hade röstat för självständighet från Ukraina 2014 efter att en USA-stödd kupp störtade den demokratiskt valde presidenten Viktor Janukovitj. Regeringen startade sedan ett krig mot dessa provinser för att krossa deras motstånd mot kuppen och deras strävan efter självständighet, ett krig som fortfarande pågår åtta år med amerikanskt stöd och till priset av tusentals liv. Det är detta krig Ryssland nu har gått in i.

Nynazistiska grupper, som Högersektorn och Azovbataljonen, som hyllar den ukrainske fascistledaren Stepan Bandera från andra världskriget, deltog i såväl kuppen som i det pågående våldet mot Lugansk och Donetsk.

Trots rapporter från BBC, New York Times, Daily Telegraph och CNN vid den tiden om nynazisterna, är deras roll i berättelsen nu bortstruken i västerländska medier, medier som reducerar Putin till en galning som utan anledning vill ut och erövra. Som om han vaknade en morgon och tittade på en karta för att bestämma vilket land han skulle invadera härnäst.

Allmänheten har förmåtts omfamna Västs berättelse, samtidigt som den hålls i mörker om Washingtons baktankar.

#Ryssland# samexisterade med #Ukraina fram till den USA-stödda kuppen 2014 och Kievs krig mot etniska ryssar som gjorde motstånd. Allt går tillbaka till 2014 – ett nu åtta år långt inbördeskrig. Att sudda ut detta ur berättelsen, så som västerländska medier gör, utgör ett medvetet bedrägeri.
— Joe Lauria (@unjoe) 1 mars, 2022


Fällorna som gillrats för Ryssland
För sex veckor sedan, den 4 februari, skrev jag en artikel, "Hur en amerikansk fälla för Ryssland i Ukraina kan se ut", där jag skissade ett scenario där Ukraina skulle inleda en offensiv mot etniska ryska civila i Donbass, vilket skulle tvinga Ryssland att välja mellan att överge dem eller att ingripa för att rädda dem.

Om Ryssland ingrep med reguljära arméenheter, hävdade jag, skulle detta vara "invasionen!" USA behövde attackera Rysslands ekonomi, vända världen mot Moskva och avsluta Putins styre.

Under den tredje veckan i februari ökade den ukrainska regeringens beskjutning av Donbass dramatiskt enligt OSSE, med vad som såg ut att vara den nya offensiven. Ryssland tvingades fatta sitt beslut.

Först erkände Ryssland Donbass-republikerna Donetsk och Lugansk, ett drag som det dröjt med i åtta år. Därpå, den 24 februari, tillkännagav president Vladimir Putin en militär operation i Ukraina för att "demilitarisera" och "denazifiera" landet.

Ryssland gick in i en fälla, som blir allt farligare för varje dag som Rysslands militära intervention fortsätter med en andra fälla i sikte. Ur Moskvas perspektiv var insatserna för höga för att inte ingripa. Och om det kan förmå Kiev att acceptera en uppgörelse, kan det undkomma USA:s klor.
 

Ett planerat uppror
Exempel på tidigare amerikanska fällor som jag gav i artikeln den 4 februari var USA:s löfte till Saddam Hussein 1990 att de inte skulle blanda sig i dess tvist med Kuwait, vilket öppnade fällan för Iraks invasion och gav USA möjligheten att förstöra Bagdads militär. Nästa exempel är mest relevant.

I en intervju 1998 med Le Nouvel Observateur erkände Jimmy Carters tidigare nationella säkerhetsrådgivare Zbigniew Brzezinski att C.I.A. satt en fälla för Moskva för fyra decennier sedan genom att beväpna mujahedin så att den kunde bekämpa den sovjetstödda regeringen i Afghanistan och fälla den sovjetiska regeringen, ungefär så som USA i dag vill göra för att fälla Putin.

Han sa:

"Enligt den officiella versionen av historien började CIA:s bistånd till mujaheddin under 1980, det vill säga efter att den sovjetiska armén invaderat Afghanistan den 24 december 1979. Men verkligheten, noga hemlighållen fram till nu, var helt annorlunda: Ja, det var den 3 juli 1979 som president Carter undertecknade det första direktivet om hemligt bistånd till motståndarna mot den prosovjetiska regimen i Kabul. Och just den dagen skrev jag en lapp till presidenten där jag förklarade för honom att enligt min åsikt skulle detta bistånd framkalla en sovjetisk militär intervention.

Han förklarade då att syftet med fällan var att fälla Sovjetunionen. Brzezinski sa:

"Den hemliga operationen var en utmärkt idé. Det fick till följd att ryssarna drogs in i den afghanska fällan och du vill att jag ska ångra det? Dagen då sovjeterna officiellt korsade gränsen skrev jag till president Carter, i huvudsak: ´Vi har nu möjligheten att ge Sovjetunionen dess Vietnamkrig´. Faktum är att Moskva i nästan 10 år tvingades fortsätta ett krig som var ohållbart för regimen, en konflikt som demoraliserade och till slut ledde till upplösningen av det sovjetiska imperiet.”

Brzezinski sa att han inte ångrade att finansieringen av mujaheddin skapade terroristgrupper som al-Qaida. ”Vad är viktigare i världshistorien? Talibanerna eller det sovjetiska imperiets kollaps? Några upprörda muslimer eller befrielsen av Centraleuropa och slutet på det kalla kriget?” frågade han. Idag spelar USA också med världsekonomin och ökar instabiliteten i Europa genom sin tolerans mot nynazismen i Ukraina.

I sin bok från 1997, The Grand Chessboard: American Primacy and Its Geostrategic Imperatives, skrev Brzezinski:

"Ukraina, ett nytt och viktigt område på det eurasiska schackbrädet, ett geopolitiskt nyckelområde eftersom själva existensen som ett självständigt land hjälper till att förvandla Ryssland. Utan Ukraina upphör Ryssland att vara ett eurasiskt imperium. Ryssland utan Ukraina kan fortfarande sträva efter imperialistisk status, men det skulle då bli en till största delen asiatisk imperialistisk stat.”

Således, är enligt Brzezinski USA:s "primat" eller världsdominans, som fortfarande driver Washington, inte möjlig utan kontroll över Eurasien, och den är inte heller möjlig utan kontroll över ett Ukraina från vilket Ryssland drivits ut (USA:s övertagande av Ukraina i kuppen 2014) och kontroll av regeringarna i Moskva och Peking. Vad Brzezinski och amerikanska ledare fortfarande ser som Rysslands "imperialistiska ambitioner" ses i Moskva som absolut nödvändiga försvarsåtgärder mot ett aggressivt väst.

Utan den ryska invasionen skulle den andra fällan som USA planerar omöjliggöras: ett uppror som blir ett moras för Ryssland och ger det dess "Vietnam". Europa och USA öser in vapen i Ukraina, och Kiev har efterlyst frivilliga. Som jihadister strömmade till Afghanistan reser nu vita suprematister från hela Europa till Ukraina för att bli upprorsmän.

Precis som upproret i Afghanistan hjälpte till att sänka Sovjetunionen, är upproret tänkt att störta Putins Ryssland.

En artikel i Foreign Affairs med titeln "The Coming Ukrainian Insurgency" som publicerades den 25 februari, bara en dag efter Rysslands ingripande, tyder på avancerad planering som byggde på att en invasion skulle äga rum. Artikeln måste ha skrivits och redigerats innan Ryssland gick in i Ukraina och publicerades så snart detta skett. Det stod:

"Om Ryssland begränsar sin offensiv till östra och södra Ukraina kommer en suverän ukrainsk regering inte att sluta kämpa. Den kommer att ges tillförlitligt militärt och ekonomiskt stöd från utlandet och från en enad befolkning. Men om Ryssland går vidare med att ockupera en stor del av landet och installera en Kreml-utnämnd marionettregim i Kiev, kommer en mer utdragen och knivig kamp att börja. Putin kommer att möta ett långt, blodigt uppror som kan spilla över flera gränser, kanske till och med sträcka sig in i Vitryssland för att utmana den vitryska presidenten Alexander Lukasjenko, Putins trogne allierade. Ökade oroligheter kan destabilisera andra länder i Rysslands omgivning, såsom Kazakstan, och till och med spilla in i själva Ryssland. När konflikter börjar kan oförutsägbara och i förstone otänkbara resultat bli alltför verkliga. Putin kanske inte är beredd på att upproret – eller upproren – kommer.

VINNARENS ÅNGER
Många stormakter har fört krig mot en svagare, bara för att köra fast som ett resultat av att de inte lyckats nå fram till ett väl genomtänkt slutspel. Denna brist på framförhållning har varit särskilt påtaglig om det blir besvärliga ockupationer. Det var en sak för USA att invadera Vietnam 1965, Afghanistan 2001 och Irak 2003; likaså för Sovjetunionen att gå in i Afghanistan 1979. Det var en mycket svårare uppgift att hålla ut i dessa länder inför envisa uppror. … Som USA lärde sig i Vietnam och Afghanistan, kan ett uppror som har tillförlitliga försörjningslinjer, gott om soldatreserver och en fristad över gränsen pågå på obestämd tid, undergräva en ockupationsarmés vilja att slåss och urgröpa det politiska stödet för ockupationen i hemlandet.'"


Så långt tillbaka som den 14 januari, rapporterade Yahoo! News:

"CIA övervakar ett hemligt intensivt träningsprogram i USA för ukrainska elitstyrkor för specialoperationer och annan underrättelsepersonal, enligt fem före detta underrättelse- och nationella säkerhetstjänstemän som är bekanta med initiativet. Programmet, som startade 2015, är baserat vid en hemlig anläggning i södra USA, enligt några av dessa tjänstemän.

De CIA-tränade styrkorna kan snart komma att spela en avgörande roll vid Ukrainas östra gräns, där ryska trupper har samlats i vad många fruktar är förberedelser för en invasion...

I programmet ingår att ge 'mycket specifik träning på färdigheter som skulle förbättra' ukrainarnas 'förmåga att slå tillbaka mot ryssarna', sa den tidigare höge underrättelsetjänstemannen.

Träningen, som har inkluderat 'taktiska grejer', som 'kommer att börja se ganska offensiva ut om ryssarna invaderar Ukraina', sa den tidigare tjänstemannen.

En person som är bekant med programmet uttryckte det mer rakt av. 'USA tränar upp ett uppror', sa en före detta CIA-tjänsteman och tillade att programmet har lärt ukrainarna hur man 'dödar ryssar.'"

I sitt Warszawa-tal antydde Biden ett kommande uppror. Han sa ingenting om fredsförhandlingar.

Istället sa han: "I den här striden måste vi vara klarsynta. Denna strid kommer inte att vinnas på dagar eller ens på månader. Vi måste stålsätta oss för en långvarig kamp”.

Hillary Clinton förklarade allt den 28 februari, bara fyra dagar efter Rysslands operation. Hon tog upp den ryska invasionen av Afghanistan 1980 och sa att "det slutade inte bra för Ryssland" och att i Ukraina "är det här modellen som folk tittar på ... som kan knäcka Ryssland”.

"Kom ihåg att ryssarna invaderade Afghanistan redan 1980”, säger Hillary Clinton. "Det slutade inte bra för ryssarna... men faktum är att det i princip var ett mycket motiverat, och sedan finansierat och väpnat uppror som drev ryssarna ut ur Afghanistan." pic.twitter.com/iirtXI4vz4
— MSNBC (@MSNBC) 1 mars, 2022

Vad varken Maddow (ökänd CNN-journalist/Öa.) eller Clinton nämnde när de diskuterade frivilliga som skulle slåss för Ukraina är vad New York Times rapporterade den 25 februari, en dag efter invasionen, och före deras intervju: ”Högerextrema miliser i Europa planerar att konfrontera ryska styrkor”. 

Det ekonomiska kriget
Till upprorsträsket kommer mängden djupgående ekonomiska sanktioner mot Ryssland, utformade för att slå sönder dess ekonomi och driva Putin från makten.

Det här är de hårdaste sanktioner som USA och Europa någonsin infört mot någon nation. Sanktionerna mot Rysslands centralbank är de allvarligaste, eftersom de är avsedda att förstöra rubelns värde. En amerikansk dollar var värd 85 rubel den 24 februari, dagen för invasionen och steg till 154 per dollar den 7 mars. I fredags hade den ryska valutan dock stärkts till 101 på fredagen. (1 april 83 rubel. Ö.a.)

Putin och andra ryska ledare har sanktionerats personligen, liksom Rysslands största banker. De flesta ryska transaktioner tillåts inte längre använda det internationella betalningssystemet SWIFT. Den tysk-ryska gasledningen Nord Stream 2 har stängts och blivit bankrutt.

USA har blockerat importen av rysk olja, som utgjorde cirka 5 procent av USA:s förbrukning. BP och Shell har dragit sig ur ryska partnerskap. De europeiska och amerikanska luftrummen har stängts för ryskt kommersiellt flyg. Europa, som är beroende av rysk gas, importerar den fortfarande och avvisar hittills USA:s påtryckningar att sluta köpa rysk olja.

En rad frivilliga sanktioner har följt: PayPal, Facebook, Twitter, Netflix och McDonalds har stängt ner i Ryssland. Coca-cola kommer att stoppa försäljningen till landet US-amerikanska nyhetsorganisationer har lämnat, ryska artister i väst har fått sparken och till och med ryska katter har förbjudits.

Amerikanska kabelleverantörer har också getts möjlighet att stänga ner RT America. Andra ryska medier har avplattformats och ryska myndigheters webbplatser hackats. En professor vid Yale University har upprättat en lista för att skämma ut amerikanska företag som fortfarande är verksamma i Ryssland.

Rysslands export av vete och konstgödsel har förbjudits, vilket driver upp priset på mat i väst. Biden erkände på torsdagen:

"När det gäller matbrist ... det kommer att bli verklighet. Priset för dessa sanktioner påtvingas inte bara Ryssland, det drabbar också en hel del andra länder, inklusive europeiska länder och vårt eget land. Och – eftersom både Ryssland och Ukraina har varit Europas brödkorg när det gäller till exempel vete – bara för att ge er ett exempel.”

Syftet är tydligt: "att kväva Rysslands ekonomi", som Frankrikes utrikesminister Jean-Yves Le Drian uttryckte det, även om det skadar västvärlden.

"Vi kommer att föra ett totalt ekonomiskt och finansiellt krig mot Ryssland" förklarade Bruno Le Maire, Frankrikes ekonomi- och finansminister idag.

"Därför kommer vi att få den ryska ekonomin att kollapsa" tills "Putin ändrar inställning om Ukraina"https://t.co/IWuGeZRSWX
— Aki Heikkinen (@akihheikkinen) 1 mars, 2022

Frågan är om Ryssland kan klara sig från USA:s strategi med uppror och ekonomiskt krig.

Fortsättning följer: Hur Ryssland kan undkomma USA:s fällor.

Joe Lauria
 

Speciellt för Consortium News 27 mars 2022

Joe Lauria är chefredaktör för Consortium News och tidigare FN-korrespondent för Wall Street Journal, Boston Globe och många andra tidningar, inklusive Montreal Gazette och Star of Johannesburg. Han var undersökande reporter för Sunday Times i London, finansreporter för Bloomberg News och började sitt yrkesarbete som en 19-årig stringer för New York Times.

Han kan nås på joelauria@consortiumnews.com och följas på Twitter @unjoe
 

Länk till artikeln: https://consortiumnews.com/2022/03/27/can-russia-escape-the-us-trap/

Översättning: Lennart Palm


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Underteckna med ditt namn.