 |
| Av Jacques Baud finns på svenska "Operation Z" (Karneval). |
Endast en bred folkopinion kan rädda honom från att tillbringa resten av sina dagar i EU-kommissionens järngrepp.
Sanktioner är enligt en del folkrättsexperter - inte alla - en form av krigföring och faller som sådan under FN:s prerogativ. Artikel 41 i FN-stadgan lyder:
Säkerhetsrådet äger besluta, vilka åtgärder, icke innebärande bruk av vapenmakt, som skola användas för att giva verkan åt dess beslut, och äger uppfordra Förenta Nationernas medlemmar att vidtaga sådana åtgärder. Åtgärderna kunna innefatta fullständigt eller partiellt avbrytande av ekonomiska förbindelser, järnvägs-, sjö-, luft-, post-, telegraf- och radioförbindelser samt annan samfärdsel ävensom avbrytande av de diplomatiska förbindelserna. )
EU:s sanktioner[1a] omfattar över 4 000 individer och organisationer i över 20 länder.
36 av EU:s 55 sanktionsregimer saknar varje hänvisning till FN-beslut.
EU-rådet, där de 27 medlemsstaterna är företrädda, antog måndagen 16 december 2025 ett förslag från Europeiska utrikestjänsten, som leds av Kaja Kallas, att lägga den före detta schweizisk arméöversten Jacques Baud och ett tiotal andra personer till sin sanktionslista.
Rådsförordning 2024/2642 "med anledning av Rysslands destabiliserande verksamhet" har tre beståndsdelar:
Frysning av tillgångar: Alla medel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av förtecknade parter fryses.
Finansieringsförbud: EU-medborgare och företag är strängt förbjudna att ställa medel eller finansiella/ekonomiska resurser till förfogande för utsedda individer eller enheter.
Reseförbud: Fysiska personer som finns på förteckningen har ett reseförbud som hindrar dem från att resa in i eller transitera genom EU:s territorier.
Förordningen tillåter minimala "traktamenteersättningar", för att sanktionerade individer inte ska sväla ihjäl - vilket vore dålig PR! - men effekten är ändå att en person förlamas ekonomiskt och professionellt. Detta är ett straff i allt utom namnet och en allvarlig begränsning av Bauds frihet.
Medlemsstaterna bestämmer vilka straff som ska utmätas för den som hjälper Jacques Baud.
EU:s sanktioner är extraterritoriella, dvs. kan utsträckas till vem som helst på planeten. Men i rådets, artikel 19 c, heter det att förbudet mot att hjälpa Baud ska tillämpas "på varje fysisk person inom eller utanför unionens territorium som är medborgare i en medlemstat". Det är alltså möjligt för icke-EU-medborgare att hjälpa Baud,
EU listar för närvarande 59 individer och 17 organisationer som sanktionerade för att ha understött "Rysslands destabiliserande aktiviteter".
Här är några exempel:
Huseyin Dogru, tysk journalist, grundade av en websida som sägs främja islamism och "underlättar våldsamma demonstrationer som hotar EU". Han sanktionerades i maj 2025 för att vara en "rysk desinformationsaktör", och för att han bedrivit pro-palestinsk rapportering och dokumenterat förtrycket av aktivister i Tyskland och EU.
Alina Lipp, en tyska som driver sajten "Neues aus Russland". Sägs hota stabiliteten" i EU.[2] Hon har överklagat till EU-domstolen.
Thomas Röper, kallas tysk "krigskorrespondent", anklagas bl a för att ha varit "valobservatör" vid folkomröstningar i Donbass och stödja "ryska propagandainitiativ i FN:s arria-forum", en form av informella möten i FN:s säkerhetsråd.
Joe Dougan, tvingades 2016 fly till Ryssland. USA-medborgare, f d biträdande sheriff i Florida. Sägs driva prorysk webb och sprida falska uppgifter bl.a. om president Zelenskyjs privata förmögenhet.
Xavier Moreau, fransman som driver webbsidan Stratpol. Den franska journalisten Xavier Moreau sanktionerades också, och ungefär ett halvår tidigare var den schweizisk-kamerunska politiska aktivisten Nathalie Yamb måltavla.
I övrigt har ett stort antal ryssar, ukrainare, vitryssar, moldavier och afrikaner listats som skyldiga till rysk stabiliserande verksamhet. Det gäller bl.a. den ukrainsk-ryska journalisten Diana Pantjenko. Med särskild förkärlek sanktioneras ukrainare med potential för medlingsinsatser som den ukrainske politikern Viktor Medvedtjuk.
Fjodor Lukjanov, driver Russia in Global Affairs som han enligt egen utsago i Sverige finansierar med amerikanska fondmedel. Lukjanov är för övrigt Sverigespecialist.
Inte i något fall tillhandahåller EU bevis för anklagelserna, allra minst bevis för finansiella band till Ryssland eller ryska medier.
Anklagelserna mot Baud innefattar
1) att han varit regelbunden gäst i ryska media, vilket är en grov överdrift. Jag bevakar regelbundet Vesti Nedeli och Bolsjaja igra och där han aldrig deltagit, vad jag kan minnas. Frågar man AI är svaret att han "förekommit" (appeared) i RT.com och Sputnik International.
2) han påstås tillverka konspirationsteorier, vilket är just en sådan! Exempelvis påstås han ha sagt att Ukraina självt arrangerat den ryska invasionen av landet för att kunna bli medlem av Nato. (Liklydande påstående mot Xavier Moureau.
3) han anklagas utan minsta förklaring för "Information manipulation" och "information interference". Obegripligt vilken information han skulle ha "hindrat"!
Eftersom jag har översatt Bauds två viktigaste böcker om Ukrainakriget till svenska är jag rätt bekant med hans sätt att arbeta. Generellt säger han att han inte använder ryska källor, just för att inte kunna misstänkas vara ut för att föra den ena sidans talan. För denna extrema försiktighet lönar EU-kommissionen honom illa!
Den som läser honom noga kan konstatera att hans syn på en hel del saker skiljer sig från den ryska synen. Men det som går som en röd tråd genom han böcker är en strävan att förstå båda parters motiv, taktik och strategi.
Strider mot EU-stadgan
De här sanktionerna strider flagrant gällande EU- och internationell lagstiftning.
Att EU beslutat att straffa personer som inte begått något brott mot EU-lag eller medlemsländernas lag är redan i sig ett brott mot den urgamla principen habeas corpus.
Britterna skryter med att den principen går tillbaka på rättighetsförklaringen Magna Charta från 1215. Men Chartan var egentligen bara ett avtal mellan Johan utan land och 25 baroner, biskopar och abbotar om maktfördelningen emellan kungen och notabiliterna. Och den varade bara några veckor innan inbördeskrig bröt ut.
Först i Habeas Corpus Act, en lag från 1679 införde britterna spärrar mot godtyckliga frihetsberövanden. Namnet syftar på den latinska formeln "Du skall ställa inför rätta", dvs. inga straff utan laga rättegång.
Principen återspeglas i Konungabalken i Magnus Erikssons landslag, Sveriges första riksomfattande lagsamling och trädde i kraft på 1350-talet.
Går vi till EU:s egen lagstiftning kan man nämna artikel 11 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.
1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.
2. Mediernas frihet och mångfald ska respekteras.
Sanktionerna bryter mot EU:s stadga om mänskliga rättigheter från 2012 på minst sex andra punkter
artikel 10 om tankefrihet
artikel 11 om yttrande- och informationsfrihet
artikel 17 om rätt till egendom
artikel 45 om rörelsefrihet
artikel 47 och rätt till effektiva rättsmedel och att få sin sak prövad av opartisk domstol
artikel 48 presumtion om oskuld
artikel 49 krav på laglighet och proportionalitet
Det är naturligtvis inget olycksfall i arbetet utan EU-kommissionen tycks ha den medvetna ståndpunkten att dess förordningar inte kan underkastas granskning beträffande förenligheten med rättighetsstadgan.
Annika Ström Melin skriver i Dagens nyheter 30 maj 2026:
"Inte förrän 1992 infördes en kortfattad portalparagraf i Maastrichtfördraget om att respekt för ”grundläggande rättigheter” skulle ses som en del av ”medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner”. Nästan tio år senare antogs en särskild EU-stadga för grundläggande rättigheter och i Lissabonfördraget från 2009 finns en utförligare artikel om ”unionens värden”, Rättighetsstadgan blev också bindande 2009, men skulle bara gälla när unionens lagar tillämpades." (Min krusiv S.L.)
Vad skribenten säger är att kommissionens förordningar (som är EU-lag) inte kan prövas i sig, utan endast deras tillämpning, t ex formella fel i denna.
Sanktionerna har försvarats med att han kan överklaga.[1b]
Det är ett falskt argument. För om det vore så att individer som drabbas av sanktioner har rätt till en juste rättegång (due process) så kommer straffet här före den förmodade rättsliga prövningen.
Till och med en ordningsbot för fortkörning är förknippad med större rättsliga garantier. Den som vägrar att skriva på vid vägkanten går till åtal och rättegång.
Sedan 2022 har EU-domstolarna accepterat att restriktiva åtgärder kan införas utan föregående rättsprocess med motiveringen att förhandsmeddelande skulle minska deras effektivitet.
Här vänder man på steken. Först straffet, sedan en förmodad prövning. Straffet för att "Rysslands destabiliserande aktiviteter" kan komma ögonblickligt och oannonserat och kan bara i bästa fall hävas efter lång vandring genom EU-domstol.
FN-kommissarien för mänskliga rättigheter beskriver hur överklaganden av sanktioner normalt behandlas:
Sanktionerade individer har i allmänhet tillgång till begränsade former av rättssäkerhet, men detta skydd skiljer sig avsevärt från traditionella brottmålsrättegångar. Eftersom sanktioner genomförs som administrativa eller verkställande åtgärder snarare än åtal, erbjuder de mindre omedelbar rättslig tillsyn och flyttar ofta bevisbördan över på den sanktionerade parten.[3]
Man kan alltså inte vara säker på att EU-domstolen kommer att medge någon egentlig prövning av EU-kommissionens bevis.
Emellertid finns ett fall där en sanktionerad fått mer eller mindre rätt i EU-domstolen. Men frågan är om det har någon prejudicerande verkan på Baud, Moreau, Lipp etc.
Fallet Yassin Kadi
I början av 2000-talet placerades Yassin Kadi, en saudisk affärsman, på FN:s sanktionslista mot terrorism. Hans tillgångar frystes. När fallet nådde EU-domstol beslutade de att detta var oacceptabelt. Inte ens sanktioner som antagits av FN:s säkerhetsråd kunde verkställas i Europa om inte den berörda individen hade tillgång till bevisen och en verklig möjlighet att försvara sig inför en oberoende domstol.
De europeiska domstolarna beslutade inledningsvis att de inte hade jurisdiktion att granska lagligheten av FN-beslut.
I ett banbrytande beslut, Kadi I (2008), upphävde emellertid Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) denna logik. Domstolen beslutade att EU-förordningar som genomför internationella skyldigheter fortfarande måste respektera de centrala konstitutionella garantierna och grundläggande mänskliga rättigheterna i EU-rätten. Eftersom Kadis rätt till en rättvis rättegång och rätt till egendom kränktes ogiltigförklarade EU-domstolarna de förordningar som gällde honom.
I Kadi II (2013) beslutade domstolen beslutade slutligen att EU måste tillhandahålla konkreta bevis för att motivera frysning av tillgångar. Eftersom EU fortfarande inte lämnade verifierbara och specifika bevis mot Kadi, ogiltigförklarades sanktionerna mot honom permanent.
Makrotragedi
Baud-affären är ett mikrokosmos av en makrotragedi: Europas omvandling från en levande civilisation till en steril förvaltning.
De "europeiska värderingar" som åberopas i EU:s parlamentsförhandlingar och parlamentsresolutioner har i praktiken blivit en rituell vokabulär.
Sanktionerna mot enskilda personer som inte begått något brott äventyrar inte bara dessa personers liv och hälsa utan alla européers grundläggande rättigheter, rättigheter som etablerats under århundraden, såsom åsiktsfrihet, rörelsefrihet, antagande om oskuld etc.
Il Fatto Quotidiano ställde flera frågor till Europeiska unionens råd, och fick bl a till svar:
Sanktioner är inte bestraffande och försöker i stället leda till en förändring av de målinriktades politik eller beteende, i syfte att främja målen i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. (Il fatto quotidiano 5 maj 2026)
Här kommer man osökt att tänka på det tyska begreppet Erziehungshäftlinge (utbildningsfångar). Det var fångar i Nazistyskland som hade begått mindre allvarliga "förseelser" (såsom "olämplig hälsning" eller "händerna i fickorna") och de tilldelades särskilda utbildningskompanier inom koncentrationslägren.
Den brittiska juristen Niall Moran har inga höga förväntningar på möjligheterna till överprövning i EU-domstol. Han skriver på Verfassungsblog:
Det finns allvarliga tvivel om huruvida sådana sanktioner (mot individer) skulle kunna upphävas eftersom domstolens översyn av sanktionerna enligt artikel 275 har begränsats till procedurfrågor. EU:s sanktioner mot enskilda personer innehåller ”krigsliknande” element. De riktar sig mot 'fiender' som inte behöver ha brutit mot någon rättslig norm […]
I artikel 275 i EU-fördraget föreskrivs att ”Europeiska unionens domstol inte skall vara behörig med avseende på bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken eller när det gäller rättsakter som antagits på grundval av dessa bestämmelser.” […]
Domstolarna har inte behandlat väsentliga frågor, till exempel om listningen av en individ är nödvändig i fråga om de ändamål som eftersträvas eller om kriterierna för utnämning har upprättats på lämpligt sätt.
Slutsatsen får inte bli att de det är omöjligt för de sanktionerade att få rättvisa. Men det kräver sannolik att kommissionen och domstolen ställs under ett hört opinionstryck som t ex. skulle kunna få Frankrike att återkalla sin ursprungliga anmälan mot Baud eller att medlemsstaterna på annat sätt förmås kräva rättelse.
Viktigt är att det neutrala Schweiz inte har antagit EU-sanktionerna mot Baud m fl. Schweiz kräver "rätt till en juste rättegång och hävdar oupphörligt respekt för yttrandefriheten". Enligt Jean-Charles Gérarel vid Max Milo i förordet till Bauds nya bok "Fred i Ukraina (Karneval 2026).
Vad hindrar Sverige att ansluta sig till Schweiz kritik?
Även det kräver sannolikt bred kampanj för Bauds frigivning, precis som vi gjorde för Julian Assange och Edward Snowden.
Tills någon tagit sig för att starta ett svenskt upprop för att frige Baud finns dessa internationella upprop:
https://appeal-baud.com/ och https://free-baud.org/
Stefan Lindgren
Noter
[1a] Se bl.a.https://www.eeas.europa.eu/eeas/european-union-sanctions_en
[1b] Frédéric Dopagnde, professor i internationell rätt vid UCL, katolska universitetet i Louvain, Belgien, i Le Soir 8 januari 2026.
[2] Se bl a https://www.8dagar.se/2025/05/bannlyst-fran-eu.html#more. Lipp har överklagat till Europadomstolen 10 juli 2025 (Case T-460/25),
[3] https://www.ohchr.org/en/special-procedures/sr-unilateral-coercive-measures/sanctions-and-access-justice
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.