För vissa demokrater och journalister är representanten Adam Schiff (D-CA) en hjälte. På hela internet tackar människor honom för att han försvarat konstitutionen och hoppas att han kommer att kandidera till presidentposten en dag. Efter hans framträdande under veckans riksrättsförhör var beundran särskilt intensiv; en brevförfattare till New York Times kallade det "briljant" och en "tour de force" (styrkeuppvisning), medan den konservativa Washington Times gjorde narr av alla de blåkontrollerade Twitter-kontona som förlorade sin objektivitet i extatiskt beröm.
Som riksrättsprojektets ansikte utåt, särskilt för liberaler som är frikopplade från valprocessen, representerar Schiff en strimma hopp om förändring av den inhemska regimen.
Vi skulle vilja vara på hans sida. När allt kommer omkring arbetar han hårt för att ta bort Donald Trump, en av de värsta presidenterna i amerikansk historia.
Men låt oss inte dras med av jublet. Schiff är en farlig krigshetsare, och hans försök att driva upp paranoian om Ryssland tjänar bara en sådan dagordning. Det skulle vara beundransvärt om Schiffs korståg för riksrättsåtal begränsades till Trumps korruption. Men det är något annat som driver honom: han vill ha ett krig genom ombud i Ukraina med Ryssland, och det har han velat enh längretid.
Adam Schiff liknar fysiskt en predikant för välstånd. Det vill säga, han ser ut som en klassisk slug amerikansk försäljare, men med en fantastisk glöd av rättfärdighet. Hans läskigt hälsosamma blick skänker hans ständiga utfall mot "ryssarna" en kylig anstrykning av kalla kriget. Det är svårt att inte lyssna på honom utan att tänka på Allen Ginsbergs dikt från 1956 "America":
Amerika, det är dom där dåliga ryssarna
Dom där ryssar, dom där ryssarna och dom där kineserna.
Och dom där ryssarna.
För att försäkra oss om att han faktiskt är medveten om vilket århundrade detta är, sa Schiff 2015, "Nu ser vi inte samma bipolära värld som vi en gång mellan kommunismen och kapitalismen." (Puh!) Han tillade sedan, "Men vi ser en ny bipolär värld, tror jag, där vi har demokrati kontra auktoritarism.” Schiff har inte betraktat detta som en endast en konkurrens mellan idéer: han förespråkade ständigt för Obama att införa tuffare sanktioner mot Ryssland och ge Ukraina fler vapen.
Även om han delvis motsätter sig våld i vissa sammanhang - han är vegan! - så är detta inte det enda kriget som Schiff har försvarat. Han stödde kriget i Afghanistan, Irak och Libyen, ökat ingripande av USA i Syrien, liksom i Saudis krig med Jemen (även om han under det senaste året har vänt sig mot sistnämnda äventyr och verkar dra en röd linje mot att såga upp journalister med bensågar - han är ju trots allt en moderat och därtill mycket populär i media), och han har röstat för nästan varje möjlig ökning av försvarsbudgeten.
Som Jacobins egen medarbetare Branko Marcetic konstaterade för två år sedan, finansieras Schiffs våldsamhet i stor utsträckning av vapentillverkare och militära entreprenörer. En ukrainsk vapenhandlare vid namn Igor Pasternak startade en kampanj för att skänka 2 500 dollar per person till Schiff 2013, vid en tidpunkt då Ukraina desperat försökte motverka Obama-administrationens ointresse av att finansiera sitt krig med Ryssland. Trots detta ointresse godkände utrikesdepartementet några mycket lönsamma affärer för Pasternak i Ukraina efter den insamlingen.
Och det är bara ett exempel. Under den nuvarande cykeln har donationer från krigsindustrin fortsatt att översvämma hans kassakista. Många kommer från anställda hos företag med omfattande försvarsavtal, inklusive Radiance Technologies och Raytheon. Kampanjkommittéer som representerar försvarsindustrin gör också en robust uppvisning bland Schiffs bidragsgivare, enligt data på Open Secrets.org; bland företagen som skickar pengar till Schiff via sådana kommittéer finns Lockheed Martin, Northrop Grumman, Raytheon, Radiance och L3 Harris Technologies (som fick stora problem med utrikesdepartementet i september och var tvungna att betala 13 miljoner dollar i böter för olaglig vapenhandel).
Gissa vad dessa företag vill ha? Krig med Ukraina. Varför skulle de inte det? I oktober förra året godkände Förenta staterna en försäljning på 39 miljoner dollar av pansarmissiler till Ukraina, ett gemensamt kontrakt mellan Raytheon och Lockheed Martin. Året innan köpte Ukraina missiler för37 miljoner dollar av samma företag. Zacks Equity Research har som missiltillverkare noterat att Northrop Grumman också gynnas av konflikter i Ukraina, eftersom missiler används kraftigt i gränsöverskridande krig.
Trots hans entusiastiska stöd för statligt våld och intima band till tillverkarna av dödliga vapen har Schiff, en pratkvarn full av Alexander Hamilton-citat, inte mycket att hämta hos den sorts människor som sätter klistermärken med texten "These colors don'run" (USA-flaggan bleknar inte) på sina lastbilar. Hans korståg för riksrätt verkar bara stärka Trumps stöd bland de troende; i skrivande stund motsätter sig 93 procent av republikanerna att avsätta presidenten.
Liza Featherstone är krönikör på Jacobinmag.com, frilansjournalist, och författare till "Selling Women Short: The Landmark Battle for Workers' Rights at Wal-Mart"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.