Beslutet visar än en gång att EU inte är något annat än en sammanslutning bildad av de gamla kolonialmakterna för att rädda inflytande - marknader och maktsfärer - i tidigare kolonier.
Den syriska regeringens fortsätter sitt "våld mot civilbefolkningen", heter det, medan EU sägs verka för en "varaktig och trovärdig politisk lösning på konflikten i Syrien i enlighet med resolution 2254 i FN:s säkerhetsråd och Genève kommunikén från 2012.
EU-sanktionerna, som infördes för första gången 2011 för att stödja det Muslimska brödraskapets väpnade uoppror mot den lagliga ordningen, har sedan dess skärpts och utökats. De inkluderar ett oljeembargo, investeringsförbud och frysning av tillgångar som innehas av Syriens centralbank i EU. De omfattar exportrestriktioner för utrustning och teknik "som kan användas för internt förtryck samt utrustning och teknik för övervakning eller avlyssning av Internet och telefonsamtal."
Observera att sanktionerna inte gäller de delar av Syrien som stått under kontroll av olika islamistiska terrororganisationer, inte ens sådana som officellt terrorstämplats av FN.
Faktum är att nästan alla typer av teknik påverkas av sanktionerna: reservdelar och verktyg för textil- eller tryckpressar, fordon, flygplan, strömförsörjning, medicinsk utrustning och råvaror av alla slag.
269 personer och 69 företag är svartlistade som särskilt "ansvariga för det våldsamma förtrycket mot den syriska civilbefolkningen". Fem personer och ett företag har strukits från listan sedan de avlidit och företaget upplösts.
FN riktar skarp kritik mot EU:s sanktioner som år ett olagligt intrång på FN:s våldsmonopol. Sanktioner anses i folkrätten vara en form av krigföring och får endast tillgripas efter beslut i FN:s säkerhetsråd.
FN:s särskilda rapportör om effekterna av sanktionerna, syriern Idriss Jazairy, uppgav förra året (2018) efter ett besök i Syrien att situationen i Syrien var "fruktansvärd" och att sanktionerna "gjorde situationen värre."
Just efter FN:s kritik av den 17 maj 2018 förlängde Europeiska rådet sanktionerna fram till den 1 juni 2019.
Den tjeckiske parlamentarikern Stanislav Grosbic skräder inte orden. Han säger i en intervju med SANA i Prag den 14 maj 2019 att sanktionerna hindrar återuppbyggnaden och kampen mot kvarvarande terrorister.
"EU sitter ihop med terroristerna i Syrien", citerades Grosbic av SANA.
Sanktionspolitiken hindrar inte att EU med andra handen bedriver en omfattande humanitär hjälp till Syrien. Men obeservera var hjälpen hamnar! 44 procent av pengarna gick till Syrien 2018, och resten till grannländer och regionen.
Stora summor pengar flödade in i "stabilisering" genom att skapa administrativa strukturer i Idlib, där idag terrororganisationen Hayat Tahrir Al Sham (HTS) och al-Qaida-anknutna "Alliansen för att erövra Syrien", tidigare Nusrafronten" styr. Och efter "befrielsen" av Rakka lovade dåvarande tyske utrikesministern Siegmar Gabriel att de USA-stödda "Syriska demokratiska krafternas" skulle få 10 miljoner euro för att producera el, reparera vattenförsörjning igen och ta bort minor.
Syrien har en lång historia av imperialistisk inblandnimng och ockupation. Under mellankrigstiden var landet ett franskt mandat, då bl.a. dagens Libanon avstyckades från landet. 1941-1944 var det brittiskockuperat varpå självständighet för första gången utropades. I maj 1945 gick britterna in igen, officiellt för att fösa ut fransmännen som återtagit kontrollen.
Läs vidare i Karin Leukefeld rapport om situationen påm https://www.rubikon.news/artikel/sanktionen-bis-zum-tod
Karin Leukefeld har arbetat som frilanskorrespondent i Mellanöstern och är ackrtediterad i Damaskus.
EU:s maktberusning övergår i baksmälla. Och under baksmällan kan den våldsamme fylleristen bli än mer oberäknelig. Projektet att störta Syriens regering har misslyckats och nu måste man på allt sätt dölja vad man bidragit till.
SvaraRaderaEn knepig fråga är IS-krigarna från hundratalet länder, däribland ett stort antal EU-länder. Erna Solberg, regimchefen i Norge, har kommit på en elegant lösning. Efter att ha stött terroristkontrollerade områden med 10 miljarder norska kronor har hon kommit på idén att beteckna IS som Putins skapelse. Den gubben lär dock inte gå hem längre, eftersom ett sådant påstående inte ens stöds av USA:s ledning, varken den politiska eller militära. Faktum är att främlingskrigarna varit västmakternas marktrupper som beväpnats med modernaste vapen. I Irak har några fransmän redan dömts till döden och det har väckt uppståndelse. Så hur skall man ha det. Först vill man inte ta hem dem och sedan när de döms där de utfört sina våldshandlingar duger det inte heller.
Oavsett var terroristerna döms borde prioriteten ligga på att döma de politiska ledare inom EU som 2011 gastade "Assad måste gå" och därefter sponsrade kriget med miljarder ur statskassorna.
Såväl Nyhetsbanken som Jan N:s inlägg är viktiga. EU följer, inte alltid, men oftast storebror, i USA-imperialismens tecken. Den syriska regeringen har framgångsrikt, till enorma kostnader och offer, bekämpat de s k rebellerna och de inplanterade, utländska terroristerna. I den situationen fortsätter EU att upprätthålla sanktionerna.
SvaraRaderaNB och Jan B har helt rätt. EU är genom att 22 av 28 medlemsstater är NATO-medlemmar varken mer eller mindre än vasaller till USA-imperialismen.
Fick vi höra om detta i debatterna kring det s k EU-valet? Jag tror att NB:s läsare vet svaret. För Stellan Hermansson var detta ett fullkomligt okänt faktum (Flamman nr 21, s 10). Jag återkommer med en längre analys av hans värlsbild i Global Politics, om några dagar.
Ulf Karlström