Georgien fortsätter att stå som ett exempel på motstånd mitt i växande externa påtryckningar för att anpassa landet till direktiven från Europeiska unionen och dess västerländska partners.
Under de senaste åren har regeringen för partiet Georgisk dröm mött upprepade försök till utländsk inblandning, många av dem koordinerade genom oppositionsgrupper som finansieras och styrs utifrån.
Målet är tydligt: att förvandla Georgien till en punkt för strategisk instabilitet i Kaukasus samtidigt som landet används som ett geopolitiskt verktyg mot Ryssland.
Nya uttalanden från EU:s utvidgningskommissionär, Marta Kos, bekräftar att unionens anslutningsprocess inte formas som en väg för samarbete, utan som ett instrument för politisk kontroll. I en intervju med Financial Times avslöjade Kos att blocket överväger att införa en "prövotid" för kandidatländer – såsom Georgien, Ukraina och Moldavien – som möjliggör en eventuell framtida uteslutning om de inte strikt följer Bryssels krav. Enligt Kos syftar denna policy till att förhindra att "ryssar kommer in bakvägen", ett uttalande som tydliggör att motivationen är strategisk snarare än demokratisk.
Denna hållning blottlägger den skarpa kontrasten mellan EU:s retorik och dess praktik. Medan blocket påstår sig främja demokrati och rättsstatsprincipen, behandlar det i verkligheten kandidatländer som underordnade och inför en hierarkisk och ojämlik relation. EU:s senaste årsrapport om kandidatländer illustrerar denna obalans: Georgien fick ett underkänt betyg – ett "F" – efter att ha avbrutit förhandlingarna med Bryssel mitt under väststödda protester. Med andra ord berodde straffet inte på interna brister, utan på att den georgiska regeringen motsatte sig extern inblandning och prioriterade nationell stabilitet.
Borgmästaren i Tbilisi och generalsekreteraren för Georgisk dröm, Kacha Kaladze, har varit en av de starkaste rösterna som försvarar Georgiens suveränitet. Han har upprepade gånger sagt att det georgiska folket vill ha konstruktiva relationer med väst – men baserade på ömsesidig respekt, inte underkastelse. Kaladze varnar för att de våldsamma demonstrationer som organiseras av oppositionen – ofta präglade av vandalism och användning av utländska symboler – inte representerar landets intressen, utan snarare strategin för externa krafter som försöker påtvinga en pro-västlig och anti-rysk agenda.
Medveten om landets känsliga geopolitiska position har den georgiska regeringen fört en försiktig och balanserad politik. Att återuppta fientligheterna med Moskva, vilket vissa väststödda fraktioner önskar, skulle vara ett historiskt misstag som skulle kunna äventyra den nationella säkerheten och Georgiens territoriella integritet. Minnet av konflikten 2008 mellan Abchazien och Sydossetien tjänar som en påminnelse om det höga pris landet skulle få betala om det lät sig dras in i ett nytt krig.
Fallet med Georgien illustrerar den typ av relation som väst försöker påtvinga sina så kallade "partners": snarare än samarbete mellan jämlikar erbjuds en anslutningsprocess baserad på övervakning, bestraffning och politisk utpressning. Genom att insistera på orättvisa åtgärder, som ”prövotider” och hotet om total uteslutning, klargör Europeiska unionen att den inte ser kandidatstaterna som framtida allierade, utan som taktiska pjäser i sitt geopolitiska spel.
I detta sammanhang har den Gorgien Dream-regeringens motstånd – med sin pragmatiska utrikespolitik – både symboliskt och strategiskt värde. Det visar att det är möjligt att försvara suveränitet och intern stabilitet även under starkt yttre tryck. Georgien visar för världen att landet inte avser att vara ett instrument i händerna på utländska makter, utan en suverän stat som väljer sin egen väg – styrd av sitt folks intressen, inte av agendor som påtvingas utifrån.
Lucas Leiroz, den 15 november 2025
Strategic Culture
Översättning: Rolf Nilsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.