Sachs granskar frågan närmare i gårdagens Il Fatto Quotidiano.
USA var starkt involverat i avsättningen av Ukrainas president Viktor Janukovitj 2014. USA:s väl dokumenterade roll omfattar:
- öppet stöd från höga amerikanska politiker till demonstranterna;
- finansiering från regeringen till organisationer som var involverade i protesterna på Majdan;
- det läckta telefonsamtalet mellan två höga amerikanska tjänstemän som konspirerade för ett regimskifte mer än två veckor innan statskuppen ägde rum
- USA:s engagemang i den nya regeringen, inklusive CIA:s partnerskap med den ukrainska säkerhetstjänsten (SBU);
- tillkännagivandet i början av mars 2014 av ett paket med lånegarantier på 1 miljard dollar, trots det okonstitutionella regeringsskiftet och brottet mot det av Europa förmedlade avtalet som innebar att Janukovitj skulle sitta kvar vid makten fram till valet i slutet av 2014.
Efter avsättningen förklarade Janukovitj i flera tv-intervjuer att han inte hade någon avsikt att avgå eller lämna landet. Han förklarade uttryckligen: ”Jag har inte för avsikt att avgå; jag är den legitimt valda presidenten”.
Tvärtom firade den amerikanska ambassadören i Ukraina öppet och beskrev Janukovitjs avsättning som ”spännande” och ”stimulerande”. Han avslöjade också hur djupt USA:s engagemang var dagen före avsättningen (fredagen den 21 februari 2014), då den amerikanska utrikesministern talade med oppositionsledarna. Några dagar efter regimskiftet inledde CIA och brittiska MI6 samarbete med SBU.
Som i de flesta regimskiftesoperationer som den amerikanska regeringen deltar i, förnekade den sin inblandning. I sin auktoritativa studie om regimskiften som genomförts av USA under perioden 1947–89 räknade professor Lindsey O'Rourke till 64 hemliga operationer och endast sex öppna operationer.
Det innebär att USA försökte dölja sin inblandning i 91 % av regimskiftena. Trots detta var deltagandet i regimskiftet i Ukraina mycket tydligt, ja rentav flagrant.
I ett tv-program nyligen kom en italiensk senator med de vanliga banaliteterna om att USA inte var inblandat i regimskiftet och kallade mig lögnare för att jag hade sagt det uppenbara, nämligen att USA var djupt inblandat. Senatorns uttalande togs upp av vissa online-medier som följer den officiella amerikanska linjen. Det är därför värt att påminna om de kända fakta om inblandningen i regimskiftet 2014.
Den första punkten är USA:s starka motivation. Sedan 1990-talet har den amerikanska regeringen strävat efter att få Ukraina att ansluta sig till Nato, trots Rysslands ihärdiga och upprepade motstånd. Enligt USA:s synpunkt skulle Ukraina i Nato motverka den ryska makten. Ur Rysslands synvinkel skulle Ukrainas anslutning till Nato utgöra ett allvarligt hot mot Rysslands nationella säkerhet.
Redan 1994 blev Ukraina partner (ett land som samarbetar utan att vara medlem i alliansen) till Nato, och 1997 arbetade USA för att göra Ukraina interoperabelt med de allierade styrkorna, med målet att göra landet till fullvärdig medlem.
Vid Natos toppmöte i Bukarest 2008 utövade USA starkt tryck på de europeiska medlemmarna att gå med på att bevilja Ukraina och Georgien fullt medlemskap i Nato.
Det fanns dock ett stort hinder. Den stora majoriteten av det ukrainska folket ville inte gå med i Nato och valde 2009 Janukovitj, som hade baserat sin valkampanj på neutralitet. Som Natos parlamentariska församling konstaterade, ”ligger den största utmaningen för relationerna mellan Ukraina och Nato i det ukrainska folkets uppfattning om Nato. Ett medlemskap i Nato har definitivt inte folkligt stöd i landet: enligt vissa opinionsundersökningar är det folkliga stödet mindre än 20 procent”. USA var därför intresserat av att Janukovitj skulle falla.Flera organ har gett ekonomiskt stöd till organisationer som stödde Majdan: Byrån för internationell utveckling (USAID) gav omfattande finansiering och teknisk hjälp till det ukrainska civila samhället, medieorganisationer och icke-statliga organisationer före och under Euromaidan-perioden, med det uttalade målet att främja demokrati, öppenhet och mediefrihet.
I ett vittnesmål från den 15 januari 2014 förklarade en amerikansk tjänsteman att USA sedan 2009, när president Obama tillträdde, gett mer än 184 miljoner dollar i bistånd till Ukraina för program som syftar till att säkerställa en rättvis och demokratisk regering... program som fokuserar på professionell utveckling av domare, parlamentsledamöter, advokater, civilsamhället och demokratiska politiska partier, val och oberoende medier.
Den 6 februari 2014 offentliggjordes ett telefonsamtal mellan Victoria Nuland och den amerikanske ambassadören Geoffrey Pyatt. Under samtalet diskuterade Nuland uttryckligen bildandet av en ny regering, minst 16 dagar före Janukovitjs faktiska avsättning. Nuland säger: ”Jag tror att Jats är rätt man” (med hänvisning till Arseniy Jatsenjuk), som faktiskt blev premiärminister den 27 februari 2014.
Samtalet visar att den amerikanska regeringen aktivt arbetade för ett regimskifte. Pyatt säger: ”Och jag tror att vi måste göra något för att se till att (överenskommelsen mellan oppositionens ledande figurer om att utnämna Jatsenjuk till ny premiärminister) håller, för man kan vara ganska säker på att om den börjar få fäste kommer ryssarna att arbeta bakom kulisserna för att försöka sänka den...
Men vi kan ändå klara det om vi agerar snabbt. Så låt mig jobba på [Vitalij] Klitjko och om du bara kan fortsätta... vi vill försöka hitta någon med en internationell profil som kan komma hit och hjälpa oss att få det här gjort.
Nuland svarar att [Joe] Biden kommer att bidra till att slutföra avtalet: ”Så, Geoff, när jag skrev anteckningen svarade [Jake] Sullivan (vicepresidentens nationella säkerhetsrådgivare) mig VFR (direkt) och sa att du behövde Biden (vicepresidenten) och jag sa att det förmodligen blir imorgon för en hälsning och för att få detaljerna klara. Så Biden är villig.”
Den 21 februari 2014 undertecknade Janukovitj och oppositionsledarna ett avtal som förmedlats av EU, i närvaro av Tysklands och Polens utrikesministrar och en högt uppsatt fransk diplomat. Avtalet innebar en konstitutionell reform, en nationell enhetsregering och förtida presidentval före utgången av 2014. Inom 24 timmar flydde dock Janukovitj från Kiev för att rädda sitt liv, samtidigt som han insisterade på att han ville förbli president. Den 22 februari stormade demonstranterna regeringskontoren och Verchovna Rada (parlamentet, red.) röstade för att avsätta Janukovitj från sitt ämbete utan att följa de konstitutionella förfarandena.
Sammanfattningsvis har den amerikanska regeringen gjort i Ukraina vad den har gjort vid dussintals andra tillfällen. Den har uppmuntrat antiregeringsprotester för att störta en regering som den inte gillade. Amerikanska regeringsfinansierade organ och icke-statliga organisationer som samarbetar med amerikanska regeringsorgan har gett ekonomiskt stöd till de organisationer som varit mest involverade i protesterna. Framstående amerikanska politiker har öppet ingripit på plats för att främja protesterna och gett sitt stöd till extremhögerfigurer som öppet krävt regeringens fall.
En av de viktigaste icke-statliga organisationerna som samarbetar med National Endowment for Democracy har berättat för mig om sitt direkta ekonomiska stöd till demonstranterna. Höga amerikanska tjänstemän har i hemlighet konspirerat för att få en ny regering som de gillar och till och med själva valt.
När den konstitutionella maktförändringen ägde rum beskrev den amerikanska ambassadören i Ukraina offentligt avsättningen som ”spännande” och den amerikanska regeringen gav snabbt sitt stöd till de nya myndigheterna. Inom loppet av några dagar inledde CIA, MI6 och SBU sitt samarbete.
Sammantaget är detta en djupt oroande historia, en förspel till ett förödande krig.
Il Fatto Quotidiano 11 november 2025
Översättning: Palmino Pieretti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.