Den 3 april godkändes en resolution som fördömer sanktioner som i allt högre grad införs mot många länder med 33 röster mot 13 i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Mot detta fördömande var USA och dess välkända europeiska allierade, dvs. de länder som ligger bakom den vildvuxna floran av sanktioner som bland annat drabbar Indien, Kina, Pakistan och Bangladesh.
Under de senaste åren har det funnits en växande förbittring mot missbruk av sanktioner eftersom mycket negativa effekter av sanktioner på människor inklusive barn har rapporterats från flera länder som Irak. Trots detta har sanktionerna ökat snabbt med USA i huvudrollen, tätt följt av sina nära allierade och Nato-medlemmar.
Enligt en granskning av sanktionerna som administreras av Office of Foreign Assets Control (OFAC) i USA (sanction designation), gjord av US Department of Treasury, ökade antalet sanktioner från 912 år 2000 till hela 9 421 år 2021, alltså redan innan sanktionsvågen från 2022, särskilt riktad mot Ryssland, trädde i kraft.
Dessutom konstaterade den här granskningen att OFAC-sanktionerna bara berättar bara en del av historien, eftersom USA fortsätter att förlita sig på exportkontroll, utländska direktinvesteringsgranskningar, importrestriktioner och restriktioner med avseende på användningen av informations- och kommunikationsteknik och tjänster för att uppnå utrikespolitiska mål.
I sin bok om detta ämne The Economic Weapon — The Rise of Sanctions as A Tool of Modern War har Nicholas Mulder visat att även om sanktioner började som ett fredsskapande verktyg efter första världskriget, har de blivit mer och mer fientliga och verkar mer som en form av krigföring nu.
I en intervju säger författaren: "Både i sina underliggande mål (regimförändring och att bryta motståndsviljan) och i deras effekter på det civila samhället, svält, sjukdomar, konkurser osv, kan dessa sanktioner få resultat som till sina funktioner och konsekvenser är identiska med krig.”
Den här boken har citerat en tjänsteman i FN som 2015 konstaterade att nästan en tredjedel av världens befolkning bor i länder som är utsatta för någon form av ekonomiska sanktioner.
Med tanke på alla dessa faktorer antogs den resolution som lades fram av Azerbajdzjan på de alliansfria ländernas vägnar och godkändes med en överväldigande majoritet. Denna resolution fördömer starkt vissa makters fortsatta ensidiga tillämpning och upprätthållande av sådana åtgärder som påtryckningsverktyg, inklusive politiska och ekonomiska påtryckningar, särskilt mot de minst utvecklade länderna och utvecklingsländer, i syfte att förvägra dessa länder att utöva sin rätt att av egen fri vilja bestämma sitt politiska, ekonomiska och sociala system.
Resolutionen uppmanar till att stoppa sådana åtgärder eftersom de strider mot FN:s stadga och normer och principer som styr fredliga relationer mellan stater. Vidare uppmanas alla stater att sluta acceptera, upprätthålla, implementera och följa ensidiga tvångsåtgärder.
Denna resolution mot sanktioner bör inte ses som ett isolerat steg utan snarare som en i en rad internationella resolutioner och sanktioner som har uppmärksammat vikten av att kontrollera ökande (miss)bruk av sanktioner för att skapa ändlösa problem för många länder och deras folk .
Bharat Dogra
Hederssammankallande i kampanjen Rädda jorden nu. Hans senaste böcker inkluderar Planet in Peril, Man over Machine och A Day in 2071.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.