En amerikan i Sibirien

Byn Manzjerok i Altajregionen, där skribenten bor.

Sarah Lindemann-Komarova är en amerikan som har bott i Sibirien sedan 1992. I 20 år har hon arbetat där med olika utvecklingsprojekt, men sysslar idag mest med att forska och skriva.

I den här rapporten försöker hon ge en bild av den ekonomiska situationen sedan Rysslands särsklda miliroperation (SMO) började 2022.

Många västerländska ekonomer och experter har dragit slutsatsen att framtidsutsikterna för den ryska ekonomin är dystra. Utan att låtsas om  Rysslands motståndskraft mot "benkrossande sanktioner" ses en snar ekonomisk kollaps som ett sätt att stärka Ukrainas position vid förhandlingsbordet. För vissa är det en strategisk seger som kommer att leda till regimskifte och, om alla deras drömmar går i uppfyllelse, till en upplösning av Ryska federationen.

Pers Hogan använde en träffande anekdot för att formulera sin negativa prognos. Clinton bad Jeltsin att beskriva den ryska ekonomin med ett ord och han svarade ”Bra/Chorosjo”. När han ombads att utveckla detta svarade Jeltsin ”Inte bra/Ne chorosjo”.

Det ”inte bra” är olycksbådande händelser. Det inkluderar svag BNP-tillväxt (men fortfarande på plussidan), skrämmande räntor (även med de senaste sänkningarna), inflation (även med små förbättringar) och katastrofal demografi (trots massiva incitament att skaffa barn).

Det "bra" är inte mycket, men som en följd av den "inte bra" katastrofala arbetskraftsbristen har det skett en dramatisk ökning av lönerna. Detta gäller även i fattigare regioner som Altairepubliken, där den genomsnittliga månadslönen gick från 405 dollar i mars 2022 till 831 dollar i juli 2025.

När vi närmar oss fyra känslomässigt svåra och kostsamma år av SMO är det viktigaste "ja, men"-et att för första gången i det postsovjetiska Ryssland går riktiga pengar till regionerna (där 91 % av befolkningen lever). Detta inkluderar privata investeringar (de pengar som väst avvisade) och stöd från den federala regeringen.

I juli tillkännagav premiärminister Misjustin att president Putin utökade Altajrepublikens federala socioekonomiska utvecklingsplan fram till 2030 och tillhandahöll motsvarande över 12 miljoner dollar årligen till skolor, sjukvård etc.

Incitamenten för människor att ta värvning är så imponerande att de i krisdrabbade regioner som Altajär drivkrafter för ekonomisk utveckling. Värvningsbonusarna är 1 460 000 r. (nästan 2 år av den nya, förbättrade lokala genomsnittliga månadslönen). De som befinner sig i stridszonen får minst 210 000 r. i månaden (över 3 gånger genomsnittslönen). Dessutom får deras barn gratis och garanterade platser i förskola, gratis skollunch, universitetsavgifter och inga kredit- eller skattebetalningar under tjänstgöringen. Tomter väntar på dem som återvänder och behöver dem.

Följande är ett exempel på annan ekonomisk aktivitet och dess inverkan på Manzjerok, en by i Altajrepubliken. Republiken ligger i södra Sibirien på gränsen till Mongoliet och Kina och är hem för 200 000 människor, varav 1/3 är altajer. Den är känd för sin naturliga skönhet och har kallats Rysslands Schweiz, och vissa tror att den är en port till det buddhistiska/hinduistiska andliga riket Shambhala. 

Byn Manzjerok med  2 000 invånare, är epicentrum för utvecklingen av inhemsk turism i Ryssland. För över ett decennium sedan tog Sberbank (den största banken i Ryssland) över ett misslyckat skidortsprojekt. German Gref, VD för Sber, beskrev sin uppenbarelse: "Vi kunde skapa en ny tillväxtpunkt i vårt land... och skapa en mycket konkurrenskraftig semesterort... den bästa semesterorten i världen."

Vid en Sber-investerarkonferens uttryckte Gref sin plan att repatriera 10 miljarder dollar som ryssar spenderar på skidorter utomlands: ”Medan Europa är stängt kommer vi att att kalla Manzjerok för Courchevel [fransk skidort] och alla kommer att besöka oss”. Således bildades ett massivt offentlig-privat partnerskap med den ryska regeringen.

I början av 2000-talet återstod bara övergivna byggnader av möbelfabriken som en gång försörjde de flesta av byborna. Det fanns inga VA-installationer inomhus. Andrei, en ung man i början av 20-årsåldern som bodde med sin mor på en vacker plats vid flodstranden, var den förste som bjöd in turister att bo i ett primitivt skjul år 2000. De andra byborna var chockade och emot, en stämde Andrei men han kämpade emot och vann.

Idag har majoriteten av byborna någon form av bostad på sin egendom för att generera inkomst. Andra erbjuder banja- [bastu] eller körtjänster, säljer färska råvaror från sina trädgårdar eller souvenirer. Vissa arbetar på Sber Resort eller i ett ständigt växande antal butiker och restauranger. En liten men växande grupp har öppnat butiker eller restauranger.

Förutom 5- och 3-stjärniga hotell har Sber "Manzjerok" Resort nu 13 stugor. Var och en designad för att återspegla konsten och kulturen i ett angränsande centralasiatiskt land. Under högsäsong är stugorna listade för upp till 5 700 dollar per natt. Det finns för närvarande sex skidliftar, 50 km spår, kvällsskidåkning och en panoramarestaurang på toppen av berget.

Gref beskrev nyligen sin vision framåt: ”Det kommer att bli den största skidorten i Ryssland med 250 km spår. Det finns 870 snökanoner, 100 % av spåren är täckta med snö. Skidsäsongen kommer att vara 151 dagar med 2,5 miljoner kubikmeter snö = 1,5–2 m snö på varje spår. Det betyder att tjejer kan åka skidor i bikini i april.” Sber har redan spenderat 1,5 miljarder dollar och Gref förväntar sig att de kommer att minst fördubbla det antalet för att förverkliga sina framtidsplaner som inkluderar en nöjespark (Sibiriska Disneyland).

Regeringen är en viktig partner i denna process. Premiärminister Misjstin har varit kontaktperson för två stora projekt. Sber är huvudfinansiär för att den lilla flygplatsen ska kunna expandera till en internationell flygplats med kapacitet att ta emot 1,2 miljoner passagerare (den byggdes för att ta emot 100 000 och hanterar för närvarande 400 000). Regeringen kommer att finansiera 20 km fyrfilig motorväg som leder till och genom byn till semesterorten. Båda dessa projekt planeras att vara färdigställda senast 2028.

Ingen i byn är emot utveckling, men de förväntade sig att bli vårdare av sin mark. Spänningar mellan lokalbefolkningen och ett stort företag som flyttar in är att förvänta. I den här situationen förvärrades problemet när Gref gav en intervju och sa: "Idag är allt som rör Manzjerok-zonen under vår kontroll." Och värre, han hänvisade till folks hem som "Shanghai" (det gamla smutsiga, fattigdomsfyllda Shanghai) och "kibitki" (nomadtält).

En tidigare Sber-chef blev borgmästare och spenderade större delen av sin tid med att försöka få lokala representanter att stödja Sbers önskelista för byns översiktsplan för utveckling. Pengarna fortsatte att sockras med gåvor som en sopbil, lekplatser, skolbuss, skatepark etc. Alla drev en hård förhandling men till slut fick Sber mycket mark, men byborna fick vad de behövde, vilket var att rädda den sista lokala vildmarken och förbjuda femvåningshus.

Guvernören har gjort skapandet av ett välkomnande affärs- och investeringsklimat till sin högsta prioritet. Detta delas av några av de människor som flyttar in. Det kallas framsteg. En icke-resident som ansvarar för markfrågor förklarade: ”Det kommer att bli utveckling, det kommer att bli höga byggnader, kakel, cement, lampor, det är utveckling, man kan inte stoppa det. Man måste vänja sig vid buller, och lampor, och massor av människor.” Förändring är svår och ribban höjs hela tiden. Finansministeriet presenterar idén att göra Republiken till en spelzon. Guvernören tycker att det är en bra idé: ”Jag förstår alla våra invånares oro. Men de dagar då spelbranschen var synonym med brottslighet ... är sedan länge förbi. Nu är det en civiliserad del av underhållningsindustrin som genererar betydande budgetintäkter.”

Att utveckla inhemsk turism är en långsiktig process. Det pågår för närvarande ett importsubstitutionsprojekt för skidortsutrustning sedan den första generationen av skidortens liftar kom från Europa. Det kräver inte bara att man bygger massiva mängder infrastruktur som katastrofalt har ignorerats i regionerna, utan man måste också ändra vanor och inspirera människor att semestra bortom datjan. En annan utmaning för skidorten Manzjerok är att 300 km bort ligger Sjeregesj, som har legendarisk snö, en hip atmosfär, har haft tjejer som åker skidor i bikini i åratal, och de bygger också en flygplats.

De första indikatorerna är dock lovande. Under de första åtta månaderna 2025 ökade den inhemska turismen med 5 % i Ryssland. I Manzjerok ökade antalet vinterbesökare till semesterorten med 55 % (327 000). För republiken totalt sett är det också goda nyheter. Under de första sex månaderna 2023 var inkomsterna från boende 22 825 000 dollar och 2025 var de 56 087 500 dollar. Detta är bara vad som officiellt rapporteras. Man hör klagomål från värdar om att de har färre gäster i år, men konkurrensen är hård med dussintals nya pensionat, motell och hotell som dyker upp.

Guvernören är nöjd, turistnäringen genererade 1,5 miljarder rubel i skatter under de första åtta månaderna, dubbelt så mycket som förra året. Republikens budgetintäkter ökade med 2,2 miljarder rubel i september. Ändå är det hela en enorm satsning med många rörliga delar utöver sanktionerna. Hur mycket marknadsföring krävs för att få Moskvabor och utlänningar entusiastiska över att tillbringa sin semester i Sibirien?

Sarah Lindemann-Komarovas rapport är avkortad. Läs mera här!