![]() |
Undertecknandet av 2+4-fördraget 12 september 1990 i Moskva av de båda tyska staterna samt segrarmakterna i andra världskriget USA, Sovjet, Frankrike och Storbritannien. |
I samband med den tyska enhetens dag (4 oktober) är det viktigt påminna
om att förbundsregeringen bröt 2+4-fördraget, alltså grunden för den tyska
återföreningen, i oktober förra året med öppnandet av en Nato-bas i Rostock.
I oktober 2024 öppnade tyska Försvarsministeriet och Nato i Rostock en Nato‑bas, som enligt 2+4‑avtalet inte får finnas, eftersom avtalet förbjuder utländska soldater på det område som utgjorde den forna DDR.
När Ryssland protesterade mot avtalsbrottet tog
Nato bort sitt pressmeddelande och även medierna har formulerat om sina
artiklar om detta. Här påminner jag med alla källor om händelsen.
Brottet mot 2+4‑avtalet
I 2+4‑avtalet reglerade DDR och BRD tillsammans med segrarmakterna från andra
världskriget den tyska återföreningen. I tre avsnitt i fördragets artikel
5 regleras bland annat tillbakadragandet av de sovjetiska/ryska
trupperna från det forna DDR samt vad som militärt skulle gälla efter att dessa
trupper dragits tillbaka.
Förenklat slår artikel 5 fast att Bundeswehr får stationeras på det forna DDR‑territoriet
först efter att de ryska styrkorna dragits tillbaka, vilket
slutfördes 1994, och att även de allierade styrkor som då var stationerade i
Berlin samtidigt måste dra sig tillbaka. Därefter får endast Bundeswehr, men
inga utländska styrkor eller soldater stationeras på det forna DDR‑s område.
Artikel 5 avslutas med följande entydiga mening:
”Utländska stridskrafter och atomvapen eller dessas bärare får varken stationeras eller förläggas i denna del av Tyskland.”
Mot detta, och därmed mot en av kärnpunkterna i 2+4‑avtalet, har
förbundsregeringen nu brutit genom att den 21 oktober 2024 i Rostock öppna ett ”marintaktiskt
huvudkvarter för Nato“. Det är inte min formulering, utan den officiella benämningen som det
tyska försvarsministeriet använde i sitt pressmeddelande. Där står dessutom:
”Förutom Tyskland är elva andra nationer personellt engagerade i CTF Baltic: Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Lettland, Litauen, Nederländerna, Polen och Sverige. Soldater från dessa och andra partnerländer får bemanna 60 multinationella tjänsteposter av totalt 180 i CTF Baltic redan under fredstid.”
Med detta meddelade försvarsministeriet att utländska styrkor officiellt
kommer att “stationeras” eller “där förläggas” i Rostock, alltså på det forna
DDR:s område. Det är utan tvekan ett brott mot 2+4‑avtalet.
Uppenbarligen stod detta dock inte klart för “herrarna”, för när (bland
annat här på Anti-Spiegel) den första
artikeln om detta strax före öppnandet av det ”maritima taktiska huvudkvarteret
för Nato i Rostock” påpekade att detta var ett klart brott mot 2+4‑avtalet, och
när även Ryssland protesterade mot Nato‑basen i Rostock, så drog
förbundsregeringen och de tyska medierna igång sin desinformation om saken.
Man måste då komma ihåg att Ryssland är avtalsparter enligt 2+4‑avtalet
och att det var den dåvarande presidenten Michail Gorbatjov som de facto
möjliggjorde den tyska återföreningen — för utan den sovjetiska medverkan hade
de västliga segrarmakterna, som var emot återföreningen, inte kunnat stoppa den
utan att en anti‑västlig stämning uppstått i Tyskland. Utan Gorbatjov, alltså
utan Sovjetunionen/Ryssland, skulle den tyska återföreningen troligen inte ha
kommit såpass snabbt — kanske inte alls.
Der Spiegel ändrar artiklar
och lurar läsarna
Ryssland protesterade mot det ”maritima taktiska huvudkvarteret för Nato i
Rostock” och kallade in den tyske ambassadören. Der Spiegel rapporterade den 22 oktober 2024 kl. 16 :34 under rubriken ”Nytt Nato-högkvarter i
Rostock – Moskva kallar upp Tysklands ambassadör" och inledde: ”Som
en protest mot invigningen av det maritima Nato-högkvarteret i Rostock har den
ryska regeringen kallat upp den tyske ambassadören i Moskva, Alexander Graf
Lambsdorff.”
Sedan insåg Der Spiegel uppenbarligen
att det ”maritima Nato‑högkvarteret i Rostock” var ett brott mot 2+4‑avtalet
— något tyskarna inte borde få veta. För att dölja det hela nådde Der Spiegels fräckhet en ny nivå.
Jag har ofta sett att Der Spiegel i efterhand
redigerar artiklar utan att upplysa sina läsare när en alltför störande sanning
har kommit ut. Men det kunde tidigare enkelt kontrolleras via internetarkivet.
Der Spiegel förhindrar nu detta — eftersom den
ursprungliga artikeln låg under internetadressen https://www.spiegel.de/politik/deutschland/nato-hauptquartier-in-rostock-russland-bestellt-deutschen-botschafter-ein-a-5dbfe87c-d0b2-48d9-9390-acce13ee7823 och idag
leder den till en annan version med annan URL. Nu lyder rubriken "Inflytande i
Baltikum – Nytt Östersjö-högkvarter i Rostock – Moskva kallar upp Tysklands
ambassadör" och den första meningen har ändrats från
"det maritima Nato-högkvarteret i Rostock" till "det nya
högkvarteret för den tyska marinen i Rostock":
"Som en protest mot invigningen av det nya högkvarteret för den
tyska marinen i Rostock har den ryska regeringen kallat upp den tyske
ambassadören i Moskva, Alexander Graf Lambsdorff."
Genom denna adressändring gör Der Spiegel det omöjligt för sina läsare att via
internetarkiv kontrollera artikeländringarna — för det krävs den exakta
adressen till ursprungsartikeln. Att Der Spiegel
medvetet lurar sina läsare är inget nytt — men hur fräckt man nu går till väga är något nytt.
Först med viss fördröjning lade Der Spiegel i slutet av artikeln till följande notis: Anmärkning:
I en tidigare version beskrevs marinposten i Rostock som ett Nato-högkvarter. I
själva verket rör det sig om ett nationellt högkvarter som, i samarbete med
Nato-partner, ska övervaka Östersjöområdet. Vi har korrigerat de berörda
avsnitten.
Det anmärkningsvärda är att Der Spiegel dagen före publicerade
en artikel med rubriken "Invigning i
Rostock – Nytt marint Nato-högkvarter ska begränsa ryskt inflytande i
Östersjön", en artikel som fortfarande ligger kvar oförändrad
på nätet.
Nato tar bort sitt pressmeddelande
Också Nato lämnade ett pressmeddelande vid öppnandet av det ”maritima taktiska
huvudkvarteret för Nato i Rostock” som bar titeln ”Nato utnämner Nato-kommendör
för Task Force Baltic”. Där kunde man bland annat läsa:
”Som en del av anpassningen av sin kommandostruktur sedan 2017 har Nato
beslutat att medlemsländerna ska inrätta permanenta marina högkvarter på högsta
taktiska nivå. Nu är stabens "Commander Task Force Baltic", förkortat
CTF Baltic, redo att ta över ledningsuppgifter för alliansen inom sitt
tilldelade havsområde. Den samordnar marinverksamheten i Östersjöområdet med de
allierade och förser dem dygnet runt med en aktuell, gemensam maritim
lägesbild.”
Att Nato fann detta för känsligt märks på att pressmeddelandet togs bort
— länken leder numera
ingenstans. Man hittar pressmeddelandet endast i internetarkivet.
Man ser i förbundsregeringens, Nato:s och de tyska mediernas hektiska
agerande, att Rysslands påståenden om att det ”maritima taktiska huvudkvarteret
för Nato i Rostock” utgör ett brott mot 2+4‑avtalet , träffar mitt i prick —
annars skulle så massiv borttagning eller ändring av meddelanden och så
flagranta lögner som hos NDR (Nordtyska radion /NB) knappast vara nödvändiga.
Der Spiegel lurar läsarna, NDR
ljuger
Än fräckare var NDR — vars redaktion ansvarar för Tysklands största
nyhetsprogram Tagesschau — då NDR den 23 oktober i en så kallad “Faktencheck” slängde ur sig
groteska lögner. NDR‑artikeln har rubriken ”Maritimt
huvudkvarter i Rostock: Experter tillbakavisar rysk kritik“ och
hänvisar till bland andra Sebastian Bruns från Universität Kiel, som arbetat i olika amerikanska thinktanks, däribland Center
for Strategic and International Studies och German Marshall Fund/American Association. Under åberopande av denna så kallade ”expert” skrev NDR
allvarligt:
“Rysslands kritik baserar sig på Två-plus-fyra-avtalet från 1990 som reglerade Tysklands suveränitet efter återföreningen. I artikel 5 i avtalet står det att inga utländska trupper får stationeras i Östtyskland innan de sovjetiska trupperna har dragits tillbaka. Detta tillbakadragande slutfördes dock redan 1994, och avtalet innehåller ingen bestämmelse om ett permanent förbud efter detta. ´Jag rekommenderar alla att själva läsa Två-plus-fyra-avtalet´, sade Bruns till NDR MV. "Efter att de sovjetiska trupperna dragits tillbaka finns det i princip ingen skyldighet att förbjuda stationering av utländska styrkor. Tyskland följde av hänsyn till Ryssland detta i många år, men juridiskt sett är detta förbud inte längre bindande efter 30 år."
Gör vi då precis det som Sebastian Bruns rekommenderar — och läser
själva 2+4‑avtalet — ser vi att Bruns har rätt i att tills de sovjetiska
trupperna dragits tillbaka får inga utländska styrkor stationeras i Östtyskland
(artikel 5 stycke 1) och att tillbakadragandet redan var slutfört 1994. Men att Bruns
säger att efter tillbakadragandet inte längre finns någon skyldighet
att generellt förbjuda utländska styrkors stationering — det är, som vi
sett, en lögn.
Bruns undanhåller att artikel 5 har två ytterligare
stycken. I stycke 3 tillåts också Bundeswehr‑styrkor
som är integrerade i Nato att efter tillbakadragandet av den ryska armén att
stationeras på det forna DDR‑territoriet. Men det ändrar inte att
artikel 5 stycke 3 avslutas med följande, entydiga mening:
”Utländska styrkor och kärnvapen eller deras bärare kommer varken att
stationeras eller förläggas i denna del av Tyskland.”
Att NDR i sitt “Faktencheck” dessutom citerar Bruns med att ”efter 30 år
är detta förbud inte längre bindande” är helt enkelt en fräck lögn.
Men det är inte allt — i en infobox under artikeln skrev NDR allvarligt:
”Förbjuder avtalet Nato-trupper i Östtyskland? Ja, men endast fram till tillbakadragandet av de sovjetiska trupperna år 1994. Under denna övergångsperiod var det förbjudet att stationera utländska styrkor – alltså även Nato-trupper – i Östtyskland eller att genomföra militära aktiviteter där. Efter 1994 upphörde denna begränsning. Sedan dess får tyska trupper stationeras i Östtyskland, även sådana som tillhör Nato-strukturer. Ett generellt förbud mot Nato-styrkor i detta område finns inte längre efter 1994.
NDR ändrar sin artikel i smyg efter två månader
Den 20 december 2024 ändrade NDR tyst
sin artikel, eftersom lögnerna var för fräcka. Infoboxen
med den ovan citerade lögnen togs bort helt. Jämför själv den ursprungliga
NDR-artikeln med den version som nu
ligger online.
Om vad NDR ändrat lämnar man läsarna i ovisshet — i slutet av artikeln
står bara:
„20.12.2024 11:34, Anmärkning från redaktionen: Vi har uppdaterat artikeln.“
Varför NDR inte informerade sina läsare om typen av
”uppdatering” är begripligt för alla utan vidare kommentarer.
Lögner i Natos tjänst
Jag har skrivit att NDR i sin artikel hänvisade till ”påstådda experter” för
att sprida sina lögner. Det var, som det visar sig, inte en förolämpning mot
den citerade “experten”.
NDR anförtrodde Sebastian Bruns från Universität Kiel som ”expert för maritim säkerhet och strategi vid
Universität Kiel”. Problemet är att journalisten
Norbert Häring efteråt frågade Bruns Bruns och
det visade sig att NDR inte bara lurade sina läsare utan även Bruns — Bruns
själv säger att han absolut inte är expert på folkrätt. I stället
meddelade han Häring att NDR utelämnat hans tillägg: att han ”som statsvetare
och marinexpert gärna överlåter bedömningen åt folkrättsexperterna”.
Dessutom förklarade Bruns för Häring att grunden för hans uttalande inte
var 2+4‑avtalet (vilket Bruns varmt rekommenderade NDR‑läsare att läsa utan att
själv ha läst det), utan snarare en så kallad fakta‑kontroll kring temat
av Deutsche Welle. Där
har författarna formulerat sina uttalanden mycket kreativt och förvirrande, och
det är på denna vilseledande "faktakoll" från den statliga tyska
utlandspropagandakanalen Deutsche Welle som Bruns har förlitat sig.
Trots rättelserna fortsätter NDR att ljuga
Också idag slutar NDR‑artikeln med meningen: “Även historikern Bernhard
Blumenau från University of St Andrews påpekar att avtalet måste ses i ett
historiskt sammanhang: ’Då handlade det om säkerhetsgarantier för
Sovjetunionen. Idag går NATO:s gräns mycket längre österut”.
Att man påstår att avtalet enligt historiker måste ses i sitt historiska
sammanhang eftersom det då ”handlade om säkerhetsgarantier för Sovjetunionen”
och att idag Nato‑gränsen ligger mycket längre österut är sakligt och juridiskt
nonsens — för Ryssland är rättslig efterträdare till Sovjetunionen och därmed
handlar det även idag om säkerhetsgarantier för Ryssland. Det har inte ändrats.
Att NDR dessutom hävdar att det idag inte längre är aktuellt därför att
”Nato‑gränsen ligger mycket längre österut” är minst sagt otroligt — för vid
den tyska återföreningen hade Sovjetunionen ju lovats att Nato‑gränsen inte
skulle röra sig ”en tum” österut, som även Der Spiegel själv en gång medgav med
hänvisning till officiella dokument från den tyska regeringen.
Ja, löftet gavs bara muntligt eftersom Gorbatjov var så naiv att han
litade på USA och Nato, men det ändrar inte att det var ett löftesbrott. Att
NDR och dess ”experter” nu hänvisar till ett löftesbrott för att rättfärdiga
ett avtalsbrott är verkligen starkt!
Men låt oss vara ärliga: Även om Gorbatjov hade krävt ett skriftligt
kontrakts på att Nato inte skulle expandera österut, hade det knappast ändrat
saken — för exemplet 2+4‑avtalet visar ännu en gång att USA och Nato (och även
den tyska förbundsregeringen) bryter avtal efter behag. Det har vi ju sett
redan med NATO-Russland-Grundakte (ett
avtal mellan Nato och Ryssland 1997 /NB) och många andra avtal.
Avtal med väst är inte värda det papper de är skrivna på.
Att fira Tysklands enhetsdag?
Därför får man ställa frågan om man idag kan och bör fira Den Tyska
Enhetens Dag, när förbundsregeringen brutit den rättsliga grunden för
återföreningen.
Därtill kommer att det inte finns så mycket att fira — för även mer än
30 år efter återföreningen löper en ekonomisk, social och även mental
skiljelinje längs den forna gränsen genom Tyskland.
Formellt må Tyskland idag vara ett land, men i själva verket är Ost‑ och Västtyskland
kanske längre isär nu än 1990, för jag minns än återföreningen och den
eufori som då grep båda Tyskland.
Idag kan jag inte tänka mig någon händelse som skulle förena de båda
delarna i en jämförbar eufori.
Thomas Röper
4 oktober 2025
https://anti spiegel.ru/2025/der bruch des 24 vertrages durch deutschland/
Artikeln även publicerad i Linke Zeitung
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.