31 aug. 2016

Rätt för väst är fel för Ryssland

Kosovos utbrytning ur ex-Jugoslavien ledde inte till några sanktioner mot de stater som låg bakom. Så varför ska Ryssland straffas för Krim? frågar retoriskt den tyske f.d. vänsterledaren Gregor Gysi i en intervju med Die Welt.

Enligt Gysi har Nato gjort en rad misstag, bl.a. "bombningen av
Jugoslavien" samt skapandet av amerikanska missilförsvarssköld i
Östeuropa och en önskan att ta in Ukraina i Nato - varefter
Rysslands Svartahavsflotta, med huvudkontor i Krim, skulle ha
hamnat på Nato-territorium.



Gysi anser att det också var ett misstag att införa sanktioner
mot Ryssland på grund av Krim blev en del av landet, och att
det "borde ha vidtagits andra åtgärder."

"Efter utbrytningen av Kosovo, som inte var i enlighet med
internationell rätt, följde inga sanktioner mot oss i västvärlden.

Som medlem av de medelstora företagens förening i tyskland
intyugade Gysi att sanktionerna drabbar Tyskland hårdare än
Ryssland.

                                         * * *

Alltfler i Europa ifrågasätter det axiom som ligger till grund
för EU:s sanktioner och Nato:s aggressiva framflyttning av sina
positioner efter mars 2014 - nämligen påståendet att Rysslands
förening med Krim var en annektering, dvs. ett införlivande av
våld av ett annat lands territorium.

* I kraft av FN-stadgans paragraf 1.2 som garanterar folkens
rätt till självbestämmande röstade 16 mars 2014 Republiken Krims
befolkning för att avskilja sig från Ukraina och ansöka om
anslutning till Ryska federationen.

97 procent röstade för återförening med Ryssland som halvön
tillhört i flera hundra år (och det självständiga Ukraina 23 år).

* Folkrätten saknar i stort sett detaljerade bestämmelser för hur
ett avskiljande ska gå till. I detta fall skedde det föredömligt
fredligt och demokratiskt. I fallet Kosovo skedde det genom ett
våldsamt bombkrig och ingen folkomröstning genomfördes.

Även Ukrainas självständighet förverkligades som en ensidig akt.

Det finns naturligtvis även andra fall i historien som kan
jämföras. Det finns till och med fall där en tredje stat ingripit
militärt för att stödja en självständighetsrörelse, men detta
ändå ansetts legitimt av världssamfundet (Bangla Desh 1970). -

Inga trupper fördes in av Ryssland på Krim.

Se mera här:

http://www.8dagar.com/2014/03/mahmoudi-har-fel-om-krim.html

* Den historiska bakgrunden kan inte negligeras. Krim
införlivades förstra gången med Ryssland 1778. Enligt en rad
alltjämt giltiga avtal mellan Turkiet och Ryssland av 10 juli
1774, 8 april 1783 och 28 december 1783 tillhör halvön Krim
Ryssland.

Det finns ingen folkrättsligt giltig akt som överför Krim till
Republiken Ukraina.

Vid Sovjetunionens upplösning kom halvön av olika skäl att hamna
under Ukraina.

Men Republiken Krim gjorde hela tiden motstånd mot detta. Dess
första president, Jurij Mesjkov, krävde återförening med Ryssland
men avsattes med ett tvångsingripande från Kiev. Ukraina besatte
halvön militärt och Mesjkov tvingades i landsflykt och kunde
återvända först efter självständigheten i mars 2014.

Sammantaget saknas helt stöd för påståenden om en folkrättsvidrig
annektering. Internationella brottmålsdomstolens officielle
talesman Fade el-Abdalla meddelade i december 2015
att domstolen är ur stånd att ta upp Ukrainas anmälan mot
Ryssland i frågan.

Det är uppenbart att världen förr eller senare, de facto och de
jure, kommer att tvingas erkänna att Krim är en del av Ryska
federationen. EU har redan upphört att tala om Krim som ett
kriterium för sanktionernas upphörande och koncentrerar sig nu på
Minskavtalens uppfyllelse. Sverige intar med sitt krav om
"återlämnande" av Krim till Ukraina en extrem position, som
knappast ens USA delar längre.

Stefan Lindgren