6 aug. 2016

Myten om fredsprojektet EU

Uppfattningen att det ömsesidiga ekonomiska beroendet kuvar militär aggression är seglivad men ofullständig skriver John Plender i Financial Times 4 augusti. Brexit utmanar en omhuldad men hybristisk myt att EU, denna överstatliga konstruktion, hållit konflikt borta i årtionden.



Målet uttrycktes i den franska utrikesministern Robert Schumans fras att det skulle bli "inte bara otänkbart utan även praktiskt omöjligt" att föra krig.

Idén om handel som främjar fred går tillbaka åtminstone så långt som den franske 1700-talsfilosofen Montesquieu som i "Lagarnas anda" menade att ekonomisk vinning kan hålla de destruktiva känslor som är inneboende i den mänskliga naturen på plats.

1910 tog Norman Angell teorin till nya höjder i "The Great Illusion", där han hävdade att de ekonomiska kostnaderna för seger i krig alltid uppväger vinster. Många tolkade honom som att krig blivit meningslöst och därmed inte längre är sannolikt. Besvikelsen följde 1914.

Ömsesidigt ekonomiskt beroende höjer utan tvekan den ekonomiska kostnaden för konflikt, skriver Plender.

Men den långa freden efter andra världskriget förklaras också av att Europa hade en gemensam "fiende" under det kalla kriget och dessutom befann sig under USA:s militära paraply.

Plender påpekar att inte alla ekonomer trott på handelns fredliga verkningar. John Maynard Keynes menade i en föreläsning i Dublin 1933 att frihandel i kombination med internationell kapitalrörlighet var ett recept för "spänningar och fiendskap".

Som ett exempel att det faktiskt kan vara så nämner Plender att det "intensifierade ekonomiska beroendet genom monetära unionen har nu blivit ett recept för politisk och ekonomisk turbulens".

Nyhetsbanken kommenterar: Redan från starten var EU tänkt att utgöra svaret på de afrikanska ländernas självständighetssträvanden. Se Stefan Jonssons och Peo Hansens: "Eurafrika. EU:s koloniala rötter" (Leopard förlag).
EU har mer och mer kommit att samagera med Nato. Sedan länge släpps inga länder in i EU som inte först blivit Nato-medlemmar.

EU har i högsta grad bidragit till Nato:s angreppskrig mot ex-Jugoslavien 1999 och upprättandet av separatstaten Kosovo, som FN:s säkerhetsråd hade förbjudit.

Det har medverkat i flera av USA:s i bl.a. Afghanistan och Libyen. EU stöder terroristernas försök att ta makten i Syrien, bl.a. genom att tillåta oljehandel med dem, och EU spelade en ledande roll i upptakten till den ukrainska konflikten som lett till ett förödande inbördeskrig i östra Ukraina.

I bästa fall kan EU-projektet uppfattas som en strävan att samordna Europas krig utanför Europa, men detta har inte lyckats,utan EU-sfärens maktanspråk har även lett till krig mitt inne i Europa.

red


---
Detta e-postmeddelande har sökts igenom efter virus med antivirusprogram från Avast.
https://www.avast.com/antivirus