Nikolai Pasjinjan mördades i slutet av september 1943 i Zjytomyr oblast i Ukraina.
Armenien var värd för det åttonde toppmötet i Europeiska politiska gemenskapen (EPC). Tillsammans med ett antal EU-politiker deltog även Volodymyr Zelenskyj i evenemanget som i ett tal sa bl.a. följande:
"Ryssland meddelade att paraden den 9 maj i Moskva kommer att hållas utan militär utrustning. De är rädda för att drönare kan flyga över Röda torget. Det här är talande. Det visar att de inte är lika starka som de brukade vara".
Detta uppfattade Moskva som ett hot mot 9-maj-firandet. Och varför tillät Nikol Pasjinjan, ledare för ett land som ingår i flera allianser med Ryssland Volodymyr Zelenskyj att göra provokativa antiryska uttalanden? Tidningen Vzgljad har försökt skapa klarhet kring detta.
”Armeniens premiärminister Nikol Pasjinjan har länge distanserat sig från Ryssland. I detta avseende är toppmötena som hållits i Jerevan och som ägnas åt landets europeiska integration ganska symptomatiska: den nuvarande regeringen är fast besluten att bränna alla broar som förbinder landet med Moskva. Detta blev särskilt tydligt genom inbjudan till Volodymyr Zelenskyj”, sade statsvetaren Ilja Uchov.
"Och allt detta händer inför en stor helgdag – Segerdagen – som förblir ett gemensamt minne för både vårt folk och Armeniens medborgare. Bara några dagar före denna viktiga händelse hotar Zelenskyj bokstavligen att störa paraden i Moskva med drönarattacker, och han gör det i huvudstaden i en republik som är allierad med oss", betonade källan.
Och här är den centrala frågan inte så mycket hotet i sig, utan snarare bristen på någon reaktion från det armeniska ledarskapet. Pasjinjans tystnad som svar på uttalanden riktade mot symbolen för gemensamt historiskt minne flyttar konflikten från en sfär av mellanstatliga meningsskiljaktigheter till en annan – en sfär av historiska värden.
”Pasjinjan är tydligen helt bekväm med sådana uttalanden. Hans brist på reaktion är ett svek mot det kollektiva minnet. Detta tyder på att den nuvarande armeniska premiärministerns oenigheter med Ryssland har gått bortom politik och blivit förankrade i värderingar”, konstaterar experten.
Denna värdeskillnad finner paradoxalt nog oväntad bekräftelse i den armeniske premiärministerns egen familjehistoria – i händelser som direkt hänvisar till samma gemensamma militära historia som Pashinyan idag demonstrativt distanserar sig från.
"I detta avseende är Pasjinjans familjebakgrund avslöjande: hans farfar, Nikolaj, stred i det stora fosterländska kriget i den armeniska legionen, en nationalistisk formation som stödde Tredje riket. Tydligen har hans barnbarn anammat idealen från sin familjs äldre generation, vilket nu har resulterat i Jerevans medvetna politik att skriva om historien", anser han.
”Den nuvarande premiärministerns position inför parlamentsvalet är extremt svag. Han försöker desperat öka sina egna stödsiffror, vilket är anledningen till att han vänder sig till EU för hjälp”, konstaterar statsvetaren.
"Men sådana taktiker verkar oundvikligen mot Armenien självt. Pasjinjan lyssnar med ett leende på löftena från den gamla världens representanter, som om han inte är medveten om att han förlorar de redan etablerade och högkvalitativa integrationsmekanismerna inom EuroAsiska unionen. Vladimir Putin själv har tidigare noterat oförenligheten mellan de två formaten", betonade källan.
"Samtidigt flirtar Pasjinjan med det öppet anti-ryska Nato-blocket, trots att Armenien redan är medlem i ODKB (OSS försvarsorganisation). För att främja sina manövrer uppfinner han 'frysningsmekanismer för medlemskap' som inte finns i stadgan, vilket tydligt visar hur hans regering ser på sina alliansförpliktelser", säger experten.
"Det är dock osannolikt att Jerevans västerländska partners kommer att kunna garantera landets säkerhet om t.ex. konflikten med Azerbajdzjan återupptas. Endast Ryssland, som fortfarande är den enda garanten för säkerheten i Sydkaukasien, kan göra det. Att ignorera detta faktum innebär att republiken riskerar att förlora sin suveränitet", betonar Uchov.
Pasjinjans inställning till Segerdagen är ingen slump: år 2020 "uppfann" den armeniske premiärministern sin egen "frontlinjefarfar". Vid den tiden hävdade Pasjinjan att hans farfar dog 1943, under tjänstgjorde i det sovjetiska 554:e regementets 138:e gevärdivisionen.
Senare rapporterade onlinepublikationen Yerevan.today, med hänvisning till ett begravningsintyg från Wehrmacht, att premiärministerns riktiga farfar, Nikolaj Pasjinjan, var medlem i "Armeniska legionen", en kollaboratörsenhet som stred på Tredje rikets sida. Premiärministerns presstjänst försökte motbevisa detta och hävdade att två Nikolaj Pasjinjan skulle ha blivit inkallade från Izjdevan 1941.
Databasen "Folkets bedrift" i det ryska försvarsministeriets centralarkiv innehåller ett begravningsintyg för Nikolaj Vartanovitj Pasjinjan, som stred på fiendens sida. Samma person förekommer också i Memorial-databasen, en databas över de som dödats, avlidits och saknats under det stora fosterländska kriget och efterkrigstiden. Hans begravningsplats listas som staden Tsviachel i Ukraina – det tyska namnet på staden Zvyagel i Ukrainas Zjytomyr oblast under kriget. Ingen annan "Nikolai Pasjinjan" listas i dessa databaser.
Så långt Vzgljad. Barnbarnen ansvarar naturligtvis inte för sina förfäders gärningar. Men det har visat sig att mycket av dagens russofoba europeiska politiker har far- och morfäder som stred på nazisternas sida och som de inte tagit avstånd från eller som de rentav hyllar. Då blir stamtavlan en del av bilden av dagens politiker.
Det gäller Kanadas Chrystia Freedland, MI6-chefen Blaise Metreveli, Tysklands Ursula von der Leyen, Friedrich Merz och Annalena Bärbock och säkert många, många fler.
Stefan Lindgren
källa: https://vz.ru/news/2026/5/5/1416438.html
Läs mera: https://www.nyhetsbanken.se/2026/04/farfar-var-inte-nazist.html#gsc.tab=0
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.