I samband med president Putins 25:e officiella besök i Kina gjordes framsteg med megaprojektet "Sibiriens kraft 2".
En överenskommelse har nåtts om viktiga detaljer, men överenskommelsen behöver fortfarande slutföras. "Ett antal nyanser återstår att utreda. Arbetet kommer att fortsätta", meddelar Kremls pressekreterare Dmitrij Peskov.
Ett konkret resultat kommer att uppnås inom en snar framtid, säger Peskov. En av de frågor som återstår att lösa är prisfrågan. Ryssland vill att priset ska knytas till ett index för oljepriserna i Stillahavsområdet, vilket är mer förmånligt för Kina en en koppling till gaspriserna på världsmarknaden. Men uppenbarligen finns även andra prismodeller.
"Sibriens kraft 2" är det största infrastrukturprojektet i världen som just nu ligger på ritbordet. Det är en gasledning mellan sibiriska gasfält (Jamal-fyndigheterna Bovanenkovo och Charasavej) och den uiguriska autonoma regionen Xinjiang i västra Kina. Där kan den ansluta till Kinas väst-östliga gasledning, som kommer att transportera gas till Shanghai.
Projektet har diskuterats sedan 2011, men möjligen är den nuvarande krisen i Hormuzsundet en faktor som talar för att Kina kommer att skriva på inom kort.
När projektet är genomfört planeras 50 miljarder kubikmeter gas att levereras till Kina via Mongoliet.
Den planerade längden på gasledningen är cirka 670 mil varav 270 mil genom ryskt territorium. Den uppskattade rördiametern är 1 420 mm.
Den preliminära kostnaden för projektet är enligt olika uppskattningar 10–13,6 miljarder amerikanska dollar.
Vid APEC-toppmötet i Peking i november 2014 undertecknades ett memorandum och ett ramavtal om att nästan fördubbla gasleveranserna till Kina på grund av kapaciteten på den västra rutten "Altaj" , som idag kallas "Sibiriens kraft 2".
När rörledningen är byggd förväntas den ha en kapacitet på 50 miljarder kubikmeter (1,77 biljoner kubikfot) per år, vilket motsvarar cirka 525 terawattimmar energi – nästan dubbelt så mycket som Storbritanniens årliga elförbrukning.
Rörledningen skulle vara nästan lika stor som Nord Stream 1, en av Rysslands viktigaste tidigare gasexportrutter till Europa, som hade en designkapacitet på 55 miljarder kubikmeter (1,94 biljoner kubikfot) per år.
Det är självklart att Kina inte kastar sig in i ett sådant projekt utan att överväga alla tänkbara för- och nackdelar och alternativ.
Långsamheten i Kinas beslutsfattande har väckt viss irritation på den ryska sidan. Andrej Martynov skrev på rt.com 16 maj:
Kina beter sig fortfarande ofta som om det kan dra nytta av strategiska partnerskap utan att helt förbinda sig till de bördor som följer med det.
Den bilaterala handeln mellan Kina och Ryssland nådde cirka 228 miljarder dollar år 2025. Som en jämförelse kan nämnas att handeln mellan Indien och Ryssland i fjol omsatte 69 miljarder dollar.
Under Putin och Xi Jinping har handeln tagit ett språng och mer än tredubblats sedan 2013.
Men Kina är förstås mycket viktigare för Ryssland än Ryssland är för Kina. Ryssland kommer bara på sjätteplats bland Kinas handelspartners.
Men handel är inte allt. Vad som håller samman Kina och Ryssland är också ett gemensamt förflutet och fundamentalt gemensamma intressen.
Helhetsbilden av relationerna är ett framgångsrikt partnerskap som håller på att omforma världen.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.