Trump-Xi-toppmötet speglar maktkamp

Trump-Xi-toppmötet speglar den pågående maktkampen mellan USA och Kina som handlar om allt från Taiwan till sojabönor och från halvledare till Iran.

Trumps besök hos Xi Jinping blir en mätare på den globala ordningens tillstånd. Nu är det varken regelbaserad globalisering eller fullständig fragmentering som under kalla kriget som gäller. Istället pågår en regellös dragkamp mellan de stora, än så länge fredlig men med militära utbrott i periferin.

Trump anländer till Peking med tullar, sanktioner, Taiwan, Iran, halvledare, beställningar av Boeing-flygplan, export av sojabönor och sällsynta jordartsmetaller, alltsammans i ett komplext förhandlingsuppdrag.

Vad har han att sätta upp mot Kina, som sitter still och vars prestige bara stiger med varje förlöpelse av Trump. Kinas export var i april 14,1 procent högre än samma tid i fjol. Detta trots både USA:s och Europas restriktiva åtgärder, som är möjliga enbart för att Världshandelsorganisationen WTO satts ur spel.

För Kina må uteblivna oljeleveranser från Persiska viken vara ett problem, men det är det också för USA, som är världens näst störste importör av olja därifrån. Kina importerar mer än 11 ​​miljoner fat råolja per dag och är fortfarande starkt beroende av energiflöden från Mellanöstern. Men Kina har till skillnad från USA satsat helhjärtat på grön energi (svarar redan för 35 % av elbehovet; motsvarande siffra för  USA är 21 %) och har i det närmaste obegränsad tillgång till kolväten från sin strategiska allierade Ryssland. Hormuzlockaden sätter betydligt större press på USA och  Trump själv än på Kina.

Vad gäller Taiwan talar allt för att Kina en vacker dag kommer att återintegrera ön utan att spilla en droppe kinesiskt blod. Men Trump har nyligen godkänt militärförsäljning till Taiwan för mer än 11 ​​miljarder dollar. Vita huset sköt dock upp den formella anmälan till kongressen om det senaste paketet, delvis för att undvika att destabilisera atmosfären vid toppmötet.

Inför Trumps ankomst införde Washington sanktioner mot flera kinesiska satellitföretag som anklagades för att bistå Iran med bildmaterial och logistiskt stöd kopplat till militära operationer i Mellanöstern. Finansdepartementet riktade också in sig på enheter som påstås vara kopplade till iranska upphandlingsnätverk.

Problemet för USA är att landet samtidigt behöver sälja sina Boeing-flygplan, amerikanska jordbruksprodukter och mycket annat... som i sin tur kan hamna under kinesiska sanktioner.

Varuhandeln mellan USA och Kina översteg fortfarande ungefär 575 miljarder USD i fjol trots tullar, sanktioner och eskalerande strategisk fientlighet. Kina är fortfarande en av de största exportmarknaderna för amerikanskt jordbruk, särskilt sojabönor.

Boeing fortsätter att se Kina som en av de mest kritiska långsiktiga flygmarknaderna globalt, även efter år av politiska spänningar och leveranstvister.

Ändå skärper Washington samtidigt restriktionerna för export av avancerade halvledare, ökar granskningen av utgående investeringar i Kina och accelererar militärt stöd till Taiwan.

I den maktkampen är det inte USA som sitter på korten. Kina står för cirka 30 % av den globala tillverkningsproduktionen - USA för ca 12 %.

Enligt UNIDO kommer Kina år 2030 att stå för 45 % och USA för 11 %.

Kina dominerar bearbetningskapaciteten för kritiska mineraler som är avgörande för elfordon, batterier och försvarssystem. USA är samtidigt fortfarande världens dominerande finansmakt och Kinas största enskilda exportmarknad.

Ingen av sidorna har råd med fullständig brytning. Men ingen av sidorna litar tillräckligt på den andra för att bevara det gamla regelbaserade ramverket. Denna spänning mellan supermakterna driver alltmer marknaderna över hela Asien.

För ett decennium sedan fokuserade investerare överväldigande på räntor, vinster och centralbankspolitik. Idag påverkar geopolitiska signaler marknaderna nästan lika kraftfullt som makroekonomisk data.

Alla de ovanstående faktorerna sammantagna skulle tala för att Trump kommer att uppträda relativt ödmjukt under sitt Kina-besök. Å andra sidan är hans personliga karaktär och hela Trump-teamets karaktär sådan att man inte kan utesluta att besöket ledsagas av ett omfattande angrepp på Iran för att visa upp hela USA:s skräckinjagande militära makt. Det kan också komma att inramas av omfattande anfall med långdistansvapen på Ryssland, en annan av Kinas allierade.

Stefan Lindgren