 |
| I år blir det ingen uppvisning av tunga vapen på Röda torget under segerdagen 9 maj. |
Denna gång riskerar fredsfirandet att förmörkas av västs eskalering av kriget i Ukraina. I Ryssland håller tålamodet på att tryta och en skärpt hållning är att vänta.
President Zelenskyj, som utropat en egen vapenvila från 6 maj - en vapenvila som ingen annan än han själv godtagit - anser att han, med hänvisning till brott mot samma "vapenvila" som Ryssland ska ha begått, har fria händer att attackera Moskva 9 maj.
Om detta sker blir det en visuell bekräftelse av att Ryssland idag precis som 1942, när 1 maj-firandet på Röda Torget fick ske i skydd av spärrballonger och luftvärnsförband på de omgivande hustaken, befinner sig i en existentiell konflikt.
Det är ingen slump att det ryska försvarsdepartementet hotar att svara på eventuella attacker med bombattacker mot centrala Kiev, vilket Ryssland hittills har undvikit "av humanitära hänsyn".
Den skärpta attityden vittnar om en sinnesförändring i Ryssland. Samtidigt som Ryssland för ett ställningskrig med en front som förflyttar sig ytterst långsamt, tilltar Ukrainas drönarattacker mot Ryssland så långt bort som Perm och Murmansk. Medan Ryssland långsamt säkrar sina historiska områden och återuppbygger det civila livet i Donbass och på Krim, har Kiev i sin vanmakt förfallit till militärt betydelselös terror mot oljedepåer och civila mål.
Kievs västliga sponsorer skalar upp sin produktion av krigsmateriel för att kunna förlänga och utvidga kriget.
Även USA:s president Trump, som en tid verkligen försökte få tillstånd fredsförhandlingar, verkar falla tillbaka på Washingtons tidigare linje, att stödja Kiev med långtflygande missiler. Idag meddelade State Department att Ukraina får köpa över 1 500 JDAM-missiler för 374 miljoner dollar, som ska tas ur EU:s krigskrediter (som EU i sitt högmod tror att Ryssland ytterst ska betala).
Ukrainska attacker som den på ett femtiovåningars bostadshus på Mosfilm-gatan i Moskva, mitt framför ögonen på den svenska och andra ambassader, samtidigt som Zelenskyj och hans gäng kan turnera fritt i en stor del av världen och sedan lugnt ta tåget till Kiev där alla regeringsbyggnader står orörda, skapar vrede hos den ryska allmänheten.
Zelenskyj trappar upp med alla sina och sina sponsorers medel för att 1) hålla liv i myten om att Ukraina kan segra och 2) mörklägga den pågående korruptionsskandalen, där i dagarna Zelenskyj för första gången personligen har dragits in.
Tålamodet tryter, allra helst som krigsfinansiärerna i Europa hittills sluppit alla konsekvenser av sitt proxykrig och i dagarna anställt en häxsabbat i Jerevan i föresatsen att även dra in Armenien i sitt försök att tillfoga Ryssland "ett strategiskt nederlag".
Att den tyska militärhydran åter - för tredje gången på hundra år - lyft på huvudet och planerar fälttåg mot Ryssland, är också oerhört provocerande.
Nyligen publicerade experten på internationell ekonomi och politik, professor Sergej Karaganov, en ledarartikel i Russia in Global Affairs, som sätter ord på ryssarnas frustration.
Han menar att det redan är konturerna av ett tredje världskrig som avtecknar sig mot horisonten. Sedan ungefär millennieskiftet har Ryssland visserligen börjat komma tillbaka militärt efter Sovjetunionens upplösning. Men Karaganov menar att de åtta åren av "Minskprocess" var förlorade då motståndarna rustade och startade det ekonomiska kriget mot Ryssland, medan Ryssland alltjämt trodde på förhandlingar.
Kreml hoppades länge att "deras folk" skulle få Ukraina på rätt kurs igen och insåg inte att huvudfienden var det kollektiva väst, som redan bestämt att Ukraina skulle bli första fronten i ett hett krig mot Ryssland.
2023-2024 moderniserade Ryssland sin nukleära doktrin, men inte tillräckligt, menar Karaganov. Det är Rysslands kärnvapenavskräckning, menar han, som fått USA att trappa ner sitt stöd till Ukrainakriget och begränsa sig till att tjäna pengar på vapenförsäljning.
Istället för att låta kriget i Ukraina dra ut på tiden, vilket kommer att kosta ytterligare hundratusentals ryska män livet, vill Karaganov använda kärnvapen som avhållande och avskräckande faktor. Inga nya START-avtal om begränsning av kärnvapen bör slutas, säger Karaganov, men tillägger att det är nyttigt och rentav nödvändigt att komma överens med USA om principer för kärnvapenavskräckningen. "Idiotin" från 1960-talet när både USA och Sovjet tävlade om vem som hade flest kärnvapen ska inte upprepas. Alla västliga försök att återta ledningen på kärnvapenområdet måste förekommas - assymetriskt, förstås.
Kärnvapnen gör det möjligt att ekonomisera, påpekar han, och hypersoniska vapen som "Burevestnik" och "Oresjnik" avhåller fienden från försök att få övertag i konventionella vapen.
Ryssland ska vid en upptrappad konflikt inte avhålla sig från att angripa USA:s och Europas baser och tillgångar utomlands, "trånga platser för logistik" (Hormuz, Bab el Mandeb, Malacka? SL) eller kommunikationer - alltsammans punkter som väst är mer beroende av än Ryssland.
I yttersta nödfall ska kärnvapen användas och bland annat föreslår Karaganov att i så fall slå till mot platser där den västliga eliten samlas. Behövs det ska Ryssland använda sina motsvarigheter till USA:s "bunker buster bombs" som gör alla skyddsrum värdelösa. Initiativet nyligen att publicera en lista över ett 30-tal fabriker i Europa som tillverkar drönare åt Ukraina, ser han som ett steg i rätt riktning. Om Europa inte tar reson kommer Ryssland att slå till mot sådana platser.
Västeliten fruktar i själva verket inte Ryssland, men borde få försättas i "djurisk skräck", menar Karaganov. Att inge väst känslan av reellt hot kan väcka dessa samhällen ur deras "strategiska parasitism", känslan att det i alla fall inte blir krig och att "allt kommer att gå bra". Särskilt pekar han ut Tyskland som inte kan tillåtas bygga upp Europas starkaste krigsmakt - igen.
Karaganov föreslår att Ryssland inleder en serie kärnvapenprov, därefter utdelar ett antal slag med icke-nukleära vapen mot logistiska centra och kommandocentraler. Om väst då inte trappar ned och drönarkriget bringas att upphöra ska attackerna följas av en serie kärnvapenattacker.
"Gud give", säger Karaganov, "att kärnvapen inte ska komma till användning. Då dör oskyldiga, då faller myten som räddat mänskligheten om att användning av detta vapen leder till ett allmänt Ragnarök. Men i ett kärnvapenkrig, i synnerhet med det ihopträngda och moraliskt svaga Europa, är det möjligt att segra. Det är rentav lätt. Men återigen, give Gud att det inte blir så."
Karaganovs artikel har fått stor spridning och utdrag finns att läsa på RT.com. Den kan uppfattas som ett förslag om att revidera landets kärnvapendoktrin igen på ett sätt som lyfter fram kärnvapenavskräckningens roll.
Inlägget har säkert uppfattats i både Kreml och Bryssel, där Nato oblygt sedan länge bygger hela sin strategi på en kärnvapenavskräckning, som dock ter sig mindre hotfull eftersom organisationen är "hjärndöd" (Macron) och befinner sig i djup kris och ovisshet om framtiden.
Provokationerna från Europa har duggat tätt och någon form av ryskt kontraslag är att vänta. Låt oss hoppas att en del av de europeiska krigshetsarna kommer att falla i de närmaste allmänna valen, men det är begripligt om Ryssland efter minst tolv år av aggressiva sanktioner och provokationer inte kan sätta sin lit till regimskiften. I väst går det tretton på dussinet av krigsivrare, de ena värre än de andra.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.