Nyhetsbanken: Norge kan inte utestänga kärnvapen

Den norska journalisten Bitte Vatvedt höll nyligen ett föredrag i Danmark, där hon förklarade innebörden av ett nytt norskt basavtal med Norge.

I veckan påstod Sveriges utrikesminister Tobias Billström att Norge och Danmark har avtal som förhindrar placering av kärnvapen på deras territorium.

Det nya norska avtalet ökar USA:s möjligheter att placera kärnvapen i Norge.

I Norge visste vi – allmänheten – ingenting förrän utrikesministern och försvarsministern presenterade ett fast, fullt undertecknat – take it or leave it, 16 mars 2021.

USA hade redan skrivit på.

Avtalet heter "Supplementary Defense Cooperation Agreement" (SDCA) - på norska har det blivit Supplementary Agreement.

Det heter så eftersom myndigheterna säger att detta är en förlängning av ett avtal mellan USA och Norge från 1951 där USA gav Norge några vapen för att bygga upp sitt försvar efter andra världskriget mot att Norge skulle köpa militär materiel från USA i framtiden - och det gjorde Norge!

Tilläggsavtalet från 2021 har inget med avtalet från 1951 att göra.

Det var USA som bad om att få avtalet – jag antar att man kan säga att de krävde att få avtalet – och de fick som de ville.

Det står i avtalet att USA bad om liknande ramvillkor som de har för Asien och för de europeiska länderna, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Bulgarien och Rumänien. USA fick ett liknande avtal i Norge. Nu pågår förhandlingar med Danmark, Sverige och Finland, förmodligen ett liknande avtal som alla andra länder.

Det gäller alltså amerikanska baser. De har ingenting med NATO att göra. USA har 800 baser runt om i världen, i 80 länder. Alla avtal är byggda enligt amerikansk standard så att det "ska vara enkelt att flytta amerikansk personal och material mellan de olika länderna", står det i avtalet.

Varför USA vill ha dessa baser för sig själva – utan inblandning från Nato ska vi återkomma till mot slutet.

Jag tror att den grundläggande politiken i Norge och Danmark i huvudsak är densamma.

När Norge blev medlem i Nato 1949, utfärdade Norge en försäkran till dåvarande Sovjetunionen:
Grundsatsen (citat):

Den norska regeringen kommer inte att ansluta sig till något avtal med andra stater som innebär förpliktelser för Norge att öppna baser för främmande makters stridsstyrkor på norskt territorium så länge Norge inte angrips eller utsätts för hot om att bli angripet.

Denna deklaration har stått fast sedan dess – nästan lite helig, kallad Gerhardsen-deklarationen.
Befolkningen har trott att de olika regeringarna har respekterat denna deklaration. Norge reserverade sig mot att skaffa kärnvapen på norsk mark när man gick med i Nato 1949.

Senare, i Norge, fick vi en förklaring från Bratteli-regeringen 1975 om ankomsten av krigsfartyg och kärnvapen. Varken allierade eller andra krigförande får föra in kärnvapen i norska hamnar eller lagra kärnvapen på norsk mark.

Allierade, särskilt USA, har naturligtvis brutit mot det många gånger. Men myndigheterna frågar inte och utreder inte. Vi får inte veta någonting!

I de avtal USA annars har i Europa och på andra håll som jag refererade till används ordet "baser", men i det norska avtalet fick vi det underbara nya ordet: "Agreeable areas"!

Norge har gett USA fyra "avtalbara områden".

Avtalet säger på engelska: "Agreed Facilities and Areas" (AFA), (avtalade anläggningar och områden. NB)

Det återstår att se vilket namn avtalet med Danmark får.

De fyra baserna i Norge är: Sola flygstation, Rygge flygstation, Evenes flygstation i norr och Ramsund örlogstation i närheten.

Tre flygplatser och en flottbas.

Amerikanerna ville ha mer, men den konservative utrikesministern, som var ansvarig för förhandlingarna, har i efterhand erkänt att hon inte vågat gå på mer, av rädsla för att motståndet i Norge skulle bli för stort och därmed tacka nej till hela avtalet.

Avtalet ger USA ensamrätt till områdena, varken norsk militär eller andra allierade har tillträde till områdena. Inte heller den norska polismyndigheten. USA har beviljats immunitet och baserna är föremål för amerikansk jurisdiktion. Det betyder att det är amerikansk lag och lag som ska råda på grunderna, inte norsk lag och lag.

USA har fri tillgång till baserna på land, till sjöss och i luften. Med andra ord rör dig fritt i Norge.
Genom avtalet har Norge avstått från rätten att kontrollera områdena och vad USA tar in vad gäller militärt material, personal och vapen.

Norsk polis eller militära myndigheter måste få tillstånd från USA för att inspektera baser, fartyg, stridsfordon och även privata fordon som ägs av amerikansk personal, civil eller militär.

Med så breda befogenheter som USA har fått kan Norge inte kontrollera om USA lagrar och/eller transporterar kärnvapen eller vapen som är förbjudna enligt norska internationella åtaganden.
Därmed står det klart att USA kan ta in kärnvapen i baserna i Norge och förbereda ett anfall med kärnvapen från norsk mark. Norge kan inte kontrollera det.

Norge kan inte åtala eller se till att norska lagar och internationella mänskliga rättigheter följs vare sig på baserna, eller där amerikansk personal befinner sig i Norge utanför baserna.

Norge kan inte kontrollera eller ingripa om USA tar in fångar från andra länder som torteras i strid med mänskliga rättigheter och norsk lag. (Ett nytt Guantánamo?)

Konstitutionellt sett är tilläggsavtalet i bästa fall tveksamt. Enligt grundlagen har regeringen som sin primära uppgift, att värna om landets och folkets säkerhet, samt att hela tiden ha full kontroll och befäl över all militär verksamhet på norskt territorium.

Regeringen ska ha "högsta befälet över Rikets försvarsmakt" och har inte heller någon möjlighet att överlämna den till andra makter.

Den är nog ganska lik den danska grundlagen.

Att avtalet strider mot grundlagen påtalades av mycket kompetenta håll, men regeringen och senare Stortinget avvisade alla invändningar.

"The action against the Base Agreement with the USA" övervägde att ta frågan ända upp till Högsta domstolen, men vi hade varken ekonomi eller kraft för en sådan process.

Vi skulle inte få fallet behandlat inför stortingsförhandlingarna och vi tvivlade på om Norges högsta domstol skulle gå emot ett så tydligt uttalat amerikanskt intresse.

Överenskommelsen hade starkt stöd från både vår tidigare högerregering och den nuvarande socialdemokratiska regeringen.

Den förhandlades fram av den förra högerregeringen och överlämnades till Stortinget för godkännande av den regerande koalitionen av Socialdemokrater och Centerpartiet, som vi har nu. Utrikesministern är socialdemokrat, försvarsministern är från Centerpartiet.

Det finns alltså en bred politisk majoritet för överenskommelsen, från Socialdemokraterna hela vägen till höger med Framstegspartiet.

Båda regeringarna framhöll att det står i avtalet att all amerikansk verksamhet ska ske med respekt för norsk suveränitet, norska lagar och folkrättsliga förpliktelser och efter samråd med norska myndigheter.
Ordet respekt i detta sammanhang betyder alltså ingen skyldighet att följa.

Där kommer jag att kunna citera den norska riksåklagaren (den högsta juridiska militära myndigheten)
(citat):

– I detta sammanhang är respekt inte detsamma som att lyda. Och det antas att värdlandets lag inte gäller besökande styrkor. Vidare blir det svårt att kräva efterlevnad vid tvist eller tvivel om efterlevnad.

Men det som också står i avtalet, och det är det som verkligen betyder något, är att:

Reglerna kan åsidosättas "om det inte är förenligt med amerikanska officiella behov".

Och det är USA som har fått full rätt att definiera vad deras servicebehov är!

- Och därmed är vi precis vid kärnan i grundlagen, säger professorn vid Norges Försvarshögskole, Tormod Heier. – Det är de norska myndigheterna, inte amerikanerna, som ska ha full militär kontroll över hela Norges territorium. Och jag vill påpeka att avtalet säger att USA måste rådfråga de norska myndigheterna.

För det första är det osäkert om USA skulle tjäna på att göra det, men OM de ville, säger professor Heier, saknar norska, både politiska och militära myndigheter, kompetens att kommunicera med amerikanska militära myndigheter. Självklart har de ett väldigt speciellt yrkesspråk, liksom kommunikationen i alla högteknologiska verksamheter.

Vi konfronterade utrikesminister Anniken Huitfeldt med detta inför diskussionen i stortinget förra året, men fick inte svar förrän under stortingsdebatten. Då sa hon:

– Det är ett oproblematiskt och vänskapligt samarbete med USA som har pågått i 77 år.

Det är genomgående genom hela avtalet att USA har fått mycket utökade rättigheter, långt bortom till exempel Nato-länderna genom NATO-SOFA-avtalet.

Det står ingenting i avtalet om hur stora dessa "avtalade områden" är. På Rygge flygplats strax söder om Oslo har kommunen hamnat i konflikt med det norska försvaret. Strax utanför flygplatsen reglerades ett område för verksamhet sedan 2014, inklusive ett höghushotell och en stor tankstation för Tesla. Där är planeringen klar och de är redo att börja bygga, men det norska försvaret vägrar bygga. De skriver till kommunen att flygplatsområdet behöver ett stort avstånd från civil verksamhet av underrättelseskäl och ett högt hotell kommer att stå i vägen för flyg med F-35 och kanske till och med större flygplan. Bara så fick vi veta att det är planerat att flyga F35 och den större till och från Rygge.

Försvarsmyndigheterna hävdar att det är norska militära intressen som ligger till grund för att utvecklingen måste stoppas. De förnekar blankt att det har något med den amerikanska basen att göra.
Att F-35 ska få flyga över Eastland-området och Oslo är en enorm buller- och miljökatastrof.

Det var länge sedan Rygge flygstation lades ner som norsk militärbas på grund av buller.
Nu blir det en viktig amerikansk bas för amerikanska bombplan, som kan bära kärnvapen – för att täcka Östersjöområdet och Ukraina och kunna attackera så långt österut som Norge.

Ingen av de fyra kommunerna sa något när avtalet var ute på remiss inför beslutet i Stortinget. Inget annat än att de var positiva till att den amerikanska verksamheten säkerligen skulle innebära affärsverksamhet och jobb.

Jag tror att de förbisåg mycket där. All personal på baserna måste vara amerikansk. Utvecklingen måste också utföras av amerikanska entreprenörer, eller andra utländska företag som anlitas av USA. Alla förnödenheter till baserna kommer in direkt från USA, så är det på USA:s långt över 800 baser.

USA har full skatte-, tull- och tullbefrielse visavi Norge.

USA har disciplinära och polisiära befogenheter över områdena och även utanför de områden där amerikansk personal, militär och civil, tillåts röra sig fritt.

Det betyder att om en eller flera amerikaner begår brott mot norsk lag kommer den norska polisen inte att få utreda eller åtala handlingarna. USA har första rätten till det.

Det kan handla om allt från hastighetsöverträdelser till våldtäkt och mord på norska medborgare.

Riksåklagaren skriver i sin kommentar till avtalet att:

– Det kan komma i konflikt med den allmänna rättskänslan om lagföringen av enskilda fall lämnas till USA, där offret är norskt och kan tänkas ha civilrättsliga anspråk mot en amerikansk gärningsman.

Riksåklagaren uttrycker oro över att USA har fått den ensidiga rätten att avgöra vad som utgör "officiell handling" och det ger USA rätten att utöva jurisdiktion i första instans i alla brottmål.

Hon påpekar att problem kan uppstå om någon medlem av de amerikanska styrkorna kan använda våld mot norska civila, även utanför områdena.

Rätten att bära vapen kommer att följa USA:s jurisdiktion. (Norsk polis är obeväpnad)

En konflikt kan uppstå med vanlig trafik på land och i inre vatten i samband med förflyttningar av styrkor, övningar och militära operationer, skriver riksåklagaren.

Riksåklagarens oro har inte kommenterats av myndigheterna, i den offentliga debatten eller i handlingar till Stortinget.

Men hennes kommentarer har varit nyttiga och viktiga tillägg till avtalstexten för oss och för andra som vill förstå vad avtalet med USA innebär.

Baserna åtnjuter immunitet som försvagar den norska säkerheten.

– Det här avtalet innehåller i realiteten inget nytt! sa utrikesministern under riksdagsdebatten när avtalet antogs med stor majoritet.

Jag vet inte om vi ska gråta eller skratta!

Det är helt klart att avtalet strider mot norsk avspännings- och baspolitik. Detta fick vi bekräftat under en TV-debatt den 18 januari 2022.

Där sa det konservativa partiets utrikesminister, som varit ansvarig för förhandlingarna med USA:

– Basdeklarationen är inte ett avtal, det är en självdeklaration. Det är alltså upp till den nuvarande norska regeringen att definiera innehållet i baspolitiken.

Ingen från den nya socialdemokratiska/midtpartiregeringen sa något varken då eller senare om hennes tolkning av den norska baspolitiken som legat fast sedan 1949.

Jag har offentligt frågat den nuvarande utrikesministern om detta också är deras tolkning, men hon svarar inte. Då får vi utgå från att den som förblir samtycker, och att en sådan förändring var nödvändig för att acceptera USA:s krav på baser i Norge.

Avtalet skickades ut på remiss hösten 2021. Det är vanligt att sådana ärenden kräver en lagändring. 191 remissvar inkom. Med få undantag var alla svar mycket kritiska. Det kom svar från bland annat Röda Korset, Amnesty, juridiska organisationer, hela fredsrörelsen och Riksåklagaren.

Ingen kritik hördes. I alla fall inte beaktats i regeringens förslag till Stortinget om godkännande av avtalet.

Baserna kommer att lägga stora miljö- och klimatbelastningar på de omgivande områdena.
Tre av baserna är designade för tunga militärflyg, som förorenar enormt. F-35 vid Rygge kommer att innebära att hela Oslo och östlandet kommer att utsättas för enorma luft- och bullerföroreningar dagligen. Det faktum att militär verksamhet hålls utanför både nationella och internationella miljöräkenskaper förändrar inte verkligheten med stora föroreningar från militär verksamhet. Vi vet att det handlar om farlig och avsevärt miljöskadlig sjöfart och konsumtion av fossila bränslen.

Vi vet konsekvenserna av att amerikansk personal kan röra sig fritt, utan straffansvar, utgör stora sociala problem i andra länder där USA har baser. Det har inte övervägts innan Norge gick med på avtalet.
Det är anmärkningsvärt att avtalstexten handlar om USA:s rättigheter i Norge, medan de norska handlingarna till Stortinget och i den lilla offentliga debatt vi haft i frågan handlade om hur Norge på bästa sätt kan underlätta förutsättningarna för allierade att praktisera och få till lättnad.

De som röstade för avtalet fortsatte att prata om våra allierade som om de inte förstod att det är ett bilateralt avtal med USA som inte har något med NATO att göra. Utrikesministern gick så långt under riksdagsbehandlingen att hon sa att avtalet var en förutsättning för vårt Nato-medlemskap.

Avtalet handlar inte om norsk säkerhet, utan om amerikanska geopolitiska intressen. Norge och USA har inga gemensamma intressen i USA:s globala supermaktskonflikter.

Norsk säkerhet är oskiljaktigt kopplad till vårt grannland Ryssland. Om Ryssland inte känner sig tryggt i Norge kan Norge inte vara säkert i Ryssland. Det kan vara svårt att acceptera i dessa tider då Ryssland har gått i anfallskrig mot ett annat grannland, Ukraina.

Avgörande för norska intressen är hur Ryssland uppfattar det vi gör, inte hur norska politiker uppfattar sin roll i relationerna med USA. Tilläggsavtalet speglar Norges bottenlösa lydnad mot USA. Det är
inte konstigt att folk är rädda.

Avtalet säger att det är oåterkalleligt, men kan sägas upp efter tio år.

Mycket otydlig formulering.

Norge har öppnat vägen för USA att ha baser på norskt territorium i minst tio år. Helt oberoende av vad som händer i världen. Med kriget i Ukraina, oavsett om USA angriper Kina eller hur USA utvecklas politiskt. Mycket kan hända i USA med intern oro och ett nytt presidentval 2024.

Varför vill USA ha baser i Norge och de andra nordiska länderna?

Baserna kommer att öka det amerikanska militära fotavtrycket från Grönland och Svalbard, genom Norden, över Östersjön och genom Polen och Centraleuropa till Svarta havet och Krim. Detta kommer enormt att öka USA:s avskräckning och press på Ryssland.

USA kommer att kunna attackera längs Rysslands europeiska gräns med mycket kort varsel. Den här typen av avskräckning är mycket farlig eftersom den snabbt kan eskalera och komma utom kontroll i en kris om något händer oavsiktligt.

Och det är just att överraska som är USA:s mål med baserna. Det borde vara billigare än ett tungt fast förvaringsarrangemang. Och då behöver de inte interagera med det tungt byråkratiska Nato.

Dessa baser kommer främst att vara utrustade för snabba reaktioner och attacker. Flygplan, tränade för att attackera och vid behov med kärnvapen. Ramsunds flottbas kommer att vara stöd för de atomubåtar som snabbt kan nå Ryssland och deras huvudsakliga kärnvapenbas vid Kola.

I en konflikt mellan USA och Ryssland och kanske ett Ryssland i allians med Kina, skulle USA kunna finna det användbart, snabbt och överraskande, att attackera från ett europeiskt land längs Rysslands gräns, från Europa till Ryssland.

Det korta avståndet gör att ett amerikanskt angrepp kommer att kunna träffa precis inne i Ryssland utan att något av länderna använder långdistansmissiler, kraftfulla missiler som kommer att leda till ömsesidig förintelse.

Att ha så många kärnvapen i beredskap i hela Europa ökar risken för felbedömningar och olyckor.
Varken Europa eller världen kommer att göras säkrare av denna kedja av baser. Vad kan vi föreställa oss att världens största kärnvapenstat gör på andra sidan gränsen?

Och det är tydligt att var och en av dessa baser i Europa blir ett sårbart bombmål.

Baserna kommer att göra det svårt för de små, nordiska länderna att återuppta ett förtroendebaserat samarbete som kan bidra till lågspänning. Det är svårt nu, men det kommer en tid efter kriget i Ukraina, vad som än händer måste de nordiska länderna återigen försöka uppnå lägre spänning, lugn och samarbete med Ryssland, hur svårt det än kan se ut just nu.

Vi måste minska vårt beroende av USA. Ett USA som i första hand ser till sina egna supermaktsintressen. Vilket är upprustning, inte nedrustning. Överlägsenhet, inte samarbete. För oss handlar det om vår säkerhet, vi som är små stater längs Rysslands gränser. Vi vill ha fred, demokrati, oberoende och meningsfulla liv.