Kan Ukraina segra?

Efter president Trumps "helomvändning" är de båda ledarna överens 
om att segern ligger inom räckhåll i Ukraina. 

Som det ser ut nu ska USA leverera vapnen, Europa ska betala och Ukraina ska kriga - ända till peremoga, den mytiska segern över Ryssland. Så ser planen ut.

Men USA har ännu inte vapnen. EU har inte pengarna och Ukraina har inte manskapet.

Varje något så när objektiv analys måste leda till slutsatsen att Ukraina snarast bör återgå till förhandlingsbordet.

Den ukrainska regeringen förlorar legitimitet och riskerar nationens framtid, varnar Economist.

Västvärldens lovord om Ukrainas Vladimir Zelenskyj uppmuntrar till överdriven självförtroende och alltmer auktoritärt beteende i Kiev, menade tidningen en artikel som publicerades på tisdagen.

I ett "betygsrapport" som bedömer Ukrainas fördjupade problem i takt med att konflikten med Ryssland drar ut på tiden, lyfte den brittiska tidningen fram brist på manskap, ett växande budgetunderskott och vad den beskrev som en växande förlust av regeringens legitimitet.

Kievs försök till att slå ner på antikorruptionsorgan i juli, vilket utlöste massprotester, markerade en brytpunkt, enligt en högt uppsatt ukrainsk tjänsteman, som sa att "förtroendet mellan regering och samhälle har brutits ner".

"[Zelenskyjs] uppgång som en kulthjälte i väst har uppmuntrat hybris", skrev tidningen. Den ukrainska ledaren hyllades av utländska tjänstemän och media, av vilka några jämförde honom med Winston Churchill.

"Zelenskyj var mer demokratisk i början, men alla applåder skickade honom ut i rymden", sa en annan regeringsinsider till tidningen. "Han började tro på ödet."

En snarlik analys gjordes i Time Magazine redan i november 2023 där Zelenskyjs tro på peremoga "gränsade till det messianska", med källor som sa att hans inre krets var ovillig att utmana "villfarelsen".

Enligt Economist styrs Ukraina nu av "en krympande krets av förtrogna", särskilt Zelenskyjs stabschef Andrej Jermak. Den senare beskrevs som "en skurk vars makt inte verkar motiverad av hans erfarenhet eller hans mandat som en icke-vald tjänsteman", och en person som av vissa ses som en de facto medpresident.

Tidningen sa att Zelenskyjs administration "har sjunkit ner i några av Ukrainas gamla laster", och hänvisade till attacker mot oppositionsmedier, användningen av rättsväsende mot politiska rivaler och återkommande "omskakningar av den inrikes säkerhetstjänsten". En industriman påstod att en kollega hade betalat 2 miljoner dollar för att undvika anklagelser om kopplingar till Ryssland.

Economist drar slutsatsen att Zelenskyj ”måste hitta något annat än sin roll som Ukrainas främste krigare för att förnya sin legitimitet” och varnade för att han ”verkar vara på väg att ta slut”.

Samtidigt håller pengarna på att ta slut i Kiev, varnar ordföranden för landets budgetkommitté.

Kiev spenderar cirka 60 % av sin budget på konflikten och är beroende av västerländskt bistånd för militära behov och för att täcka pensioner, löner, tjänster, skulder och humanitära kostnader. Utgifterna backas för närvarande upp av ett IMF-lån på 15,5 miljarder dollar som avtalades 2023 och ett G7-program kopplat till vinster från frysta ryska tillgångar.

I ett Facebook-inlägg på tisdagen sa budgetutskottets ordförande Roksolana Pidlasa att Kiev fortfarande behöver 8,7 miljarder dollar från västerländska givare för att täcka de 39,3 miljarder dollar i extern finansiering som krävs för Ukrainas budget för 2025, och varnade för att underskottet kan växa i slutet av året för att hålla armén igång.

"Det finns en möjlighet till nya ändringar i 2025 års budget under hösten för att öka utgifterna för den nationella säkerhets- och försvarssektorn", medgav Pidlasa utan att specificera ett belopp. Hon betonade att innan några ändringar kan göras måste Kiev nå en överenskommelse med EU om att använda sin andel av G7-lånen till militären.

Väststater frös cirka 300 miljarder dollar i ryska statsobligationer 2022, varav cirka 200 miljarder euro (209 miljarder dollar) hölls hos EU:s clearinghus Euroclear. Bryssel stödde förra året G7:s plan att använda den ränta som dessa medel ger för att säkra 50 miljarder dollar i lån till Ukraina och lovade 21 miljarder dollar. Låneprogrammet är dock avsett att finansiera viktiga statliga funktioner och återuppbyggnad, inte Kievs krigsinsats.

Tidigare denna månad sökte Kiev en ny fyraårig IMF-finansieringsplan och uppskattade att de skulle behöva upp till 37,5 miljarder dollar under de kommande två åren om fientligheterna fortsätter. Enligt medierapporter anser dock IMF att Ukraina bör försöka låna nästan dubbelt så mycket för att kompensera för riskerna. IMF:s pengar kan inte heller användas direkt för militära utgifter.

Pidlasa tillade att Kiev står inför ett "ouppfyllt behov av utländskt bistånd" på 18,1 miljarder dollar år 2026. Hon specificerade inte om det finns avtal för att täcka gapet.

Moskva har varnat för att västerländskt bistånd bara förlänger konflikten och har fördömt frysningen av dess tillgångar som "rån" som bryter mot internationell rätt och urholkar förtroendet för det globala finansiella systemet.

I år bidrar IMF med 38 miljarder dollar, ett belopp motsvarande en femtedel av Ukrainas BNP. Nästa års process visar sig dock vara tuffare än normalt. Den 15 september uppskattade Julia Svytydenko, Ukrainas premiärminister, att 5 miljarder dollar skulle krävas – långt mer än vad som förväntades av utländska regeringar, som hittills bara har utlovat 3 miljarder dollar. Ihållande strider anstränger Ukrainas finanser, just när utländska politikers och internationella institutioners entusiasm att hjälpa avtar.

Landets två största finansiärer är USA och EU. Båda förlitar sig på prognoser från IMF, som bygger på att konflikten skulle avstanna och Ukrainas underskott sjunka till under 5 % av BNP 2027.

Nu, efter misslyckade fredssamtal, måste ukrainska tjänstemän istället planera för mer strider. Svyrydenko vill öka försvarsutgifterna 2026 till 2,8 miljarder hryvnia (68 miljarder dollar), en ökning med 69 miljarder hryvnia. De dagliga utgifterna för kriget var vuxit med 22 % sedan i fjol.

Donald Trump är skeptisk till att finansiera Ukrainas krig och har stoppat USA:s flöde av ekonomiskt bistånd till landet. Samtidigt står europeiska regeringar inför ansträngda finanser. Sedan förra året har de nöjt sig med att omdirigera avkastningen från ryska centralbankstillgångar, och de är ovilliga att gå längre genom att beslagta tillgångarna. Bl.a. säger Belgien nej till det. 

Denna situation gör IMF obekväm. I början av september bad Svyrydenko om en ny räddningsaktion för att ersätta ett paket värt 16 miljarder dollar som löper ut 2027. Men förhandlingarna har gjort få framsteg. Fonden räknar med att regeringen kan behöva spendera 20 miljarder dollar mer än den för närvarande prognostiserar i slutet av 2027. Den kan bara låna ut till länder som kommer att kunna betala tillbaka. Amerikanskt och europeiskt stöd hade utgjort en skyddsmekanism för Ukraina; nu är det mindre säkert.

Ju mer Ukrainas förnödenheter tar slut och ju mindre landet har kvar att betala stridande, desto större är chansen att landet pressas in i samtal och en slutlig lösning.

En del betydande europeiska ledare ser det inte som en chans, utan som en risk. De är beredda att som det heter kasta bra pengar efter dåliga. I synnerhet som det är andras pengar.

Stefan Lindgren