Kriget i Ukraina trappas obönhörligt upp. Den senaste tiden har Ryssland börjat bomba broar över Dnepr. Ukraina har förlorat tillträdet till Svarta havet och dess transportkapacitet har decimerats.
Varje dag intar ryska styrkor nya städer och byar. Men i västmedia dröjer sig föreställninge kvar att Ukrainas seger är "bara bakom hörnet", får det bara mer misiler...
Försvarsministeriet i Moskva sa igår att de hade skjutit ner 1 478 ukrainska drönare under de senaste 24 timmarna – den högsta siffran någonsin – i det eskalerande luftkriget. Sju ukrainare också dödades när Ryssland bombade 13 platser inne i landet.
En enorm brand uppslukade en byggnad på 250 000 kvadratmeter nära Podolsk, 40 kilometer söder om Moskvas centrum, som tillhör Wildberries, Rysslands största online-varuhus. Anläggningen stängdes av till följd av detta, sa Ukrainas militär.
Serhii Kuzan, chef för tankesmedjan Ukrainian Security and Cooperation Centre, säger att "mot bakgrund av ökad produktion av ukrainska långdistansdrönare och missiler ökade både antalet attacker och insatsen av ukrainska vapenbärare".
Det handlar bl.a. om kryssningsroboten Flamingo och den långdistansbaserade fastvingade drönaren FP-1 från Fire Point, har gjort det möjligt för Ukraina att bomba lager, oljeraffinaderier, hamnar och militära anläggningar upp till 240 mil från gränsen.
Men Ukrainas skickliga - sovjetutbildade - militär vet att inget krig vinns med getingsvärmar mot fiendens bakre linjer. Endast de fåkunniga tror att en IT-guru som den petade försvarsministern Fedorov skulle kunna ändra styrkebalansen.
Man glömmer att den ryska krigsmaskinen har absolut herravälde i luften (en av Ukrainas fåtalig MiG sköts ner här om dagen), att Kiev inte har någon möjlighet att skjuta ner hypersoniska missiler och inte längre minsta chans att ta ner ballistiska missiler, eftesom lagren av Patriot är slut. USA kan inte leverera och uppgifterna om att de skulle låta Ukraina licenstillverka dem har dementerats.
Kort sagt ser det inte bra ut för Ukraina. Men hoppet är det sista som dör och nu nedkallas de gamla asagudarna till hjälp
Zelenskyj säger att Ukraina kan producera själva missilen och bärraketerna, men samarbete med partners är fortfarande avgörande för att skapa ett fullfjädrat antiballistiskt system.
Det är ingen tvekan om att Ukraina är helt beroende av Frejakolaitionen (Ukraina, Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Norge, Spanien, Sverige och Storbritannien, samt 12 tillverkningsföretag) för att skaffa fram de nya vapnen och de kan i vart fall inte komma snart.
Verkligheten är att Kievs möjligheter att ta ned de ryska missilerna minskat från 70 % till nära noll, så att Ryssland natt efter natt attackerar Ukrainas infrastruktur ostraffat. Denna situation var länge förutsedd, och det finns inga snabba lösningar. Likväl har den mörkats av politiker och media.
Vad värre är - för väst - är att bristen på motmodel mot Rysslands ballistiska missiler även gäller globalt. De amerikanska och licensierade tillverkarna i Tyskland och Japan kan producera cirka 840 Patriot-jaktplan per år.
Endast 600 är den modrnare varianten PAC-3.
Ryssland
producerar cirka 750 Iskander-missiler per år och strävar efter att öka
produktionen. Dessutom använder Ryssland luftavfyrade ballistiska Kinzjal-missiler och ombyggda luftförsvarsmissiler för att utföra attacker, tillsammans
med sin arsenal av kryssningsmissiler och drönare.
För att ha en hög
sannolikhet för framgång rekommenderas det generellt att avfyra två till tre Patriot mot varje ballistisk missil. När man tar hänsyn till att själva
avfyrningsramperna bara kan skydda ett relativt litet område, och Ukraina är
ett stort land, blir det tydligt att Kiev helst skulle ha tre till fyra gånger
den årliga globala produktionskapaciteten för Patriot-missiler för att skydda
sig.
Dessutom har den amerikanska attacken mot Iran
– som fick Teheran att avfyra ballistiska missiler över hela Mellanöstern – skapat en akut global brist. Medan Ryssland vanligtvis avfyrar färre än 10
ballistiska missiler i en enda attack, har Iran avfyrat över 170 om dagen under detta års och förra årets krig. I ett fall krävdes det 17 Patriot-missiler för att besegra en missil. Och Iran
har många fler missiler i lager.
Det ser nästan ut som om Ukraina skulle behöva den samlade världsproduktionen av Patriot för att ens ha en chans att undvika förhandlingsbordet. Ju förr Ukraina begär förhandlingar, desto mindre behöver förlusterna i människoliv bli.
Stefan Lindgren
Källor: Guardian, Defense News, Bolsjaja Igra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.