USA testar Tysklands tålamod

En lokal affisch från Ostsee-Zeitung: "Vi står på NordStream2:s sida. Rügen låter sig inte skrämmas!"

Efter de senaste amerikanska sanktionshoten mot färjehamnen Mukran (på Rügen) växer kraven på att  motåtgärder i Tyskland.

Genom att amerikanska senatorer nyligen riktat hot mot färjeterminalföretaget i Mukran når de amerikanska försöken att detaljstyra Europas energipolitik en ny nivå.

Efter nya sanktioner mot naturgasledningen Nord Stream 2 - skrev nyligen tre amerikanska senatorer ett brev till färjeterminalföretaget och krävde att den omedelbart skulle sluta arbeta med bygget av den tysk-ryska gasledningen , annars skulle Washington gå vidare med "förödande sanktioner" mot företaget, dess aktieägare och anställda och "förstöra" hamnen ekonomiskt.

Amerikanska sanktioner har redan kostat tyska företag utlandsaffärer för miljarder. Experter varnar nu att om Berlin och Bryssel inte agerar beslutsamt mot detta kommer USA att se detta som en "inbjudan" att "göra om det". Även om det sker en personförändring i Vita huset, måste man förvänta sig en fortsättning av den amerikanska sanktionspolitiken: drivkraften bakom den är – via beslut över partigränserna - den amerikanska kongressen. Experter har nu lagt fram förslag på motreaktioner i maktkampen mot Washington.

"Förstöra” Mukrans färjehamn ”med sanktioner"
Debatten om möjliga försvarsåtgärder från Tyskland och EU mot de ökande extraterritoriella amerikanska sanktionerna fick nytt bränsle av ett brev som de amerikanska senatorerna Ted Cruz, Tom Cotton och Ron Johnson skickade till verkställande direktören och en annan representant för färjehamnen Mukran i Sassnitz på Rügen den 5 augusti.

I brevet hotade de tre republikanerna att Washington skulle införa "förödande sanktioner" mot färjeterminalen om inte omedelbart allt direkt och indirekt arbete för Nord Stream 2-gasledningen stoppas. De amerikanska senatorerna förklarar uttryckligen att underlåtenhet att uppfylla deras krav kommer att "förstöra" hamnen ekonomiskt.[1]

Detta syftar troligen på det faktum att de amerikanska sanktionerna bland annat gör det omöjligt för de drabbade att göra transaktioner i amerikanska dollar. Och utan sådana kan knappast någon internationell verksamhet bedrivas. Amerikanska senatorer har även tidigare skickat liknande hotbrev till andra företag, där de begärt att arbetet med Nord Stream 2 måste stoppas per omgående, bland annat till specialfartygsoperatören Allseas i december 2019. Senast höll representanter från tre amerikanska ministerier videokonferenser med flera företag från EU med samma mål.[2] Cirka 120 företag från tolv europeiska länder påverkas av sanktionerna.

"Utpressning"
Det som är nytt i fallet med Mukrans färjehamn är dock att hotbrevet gäller ett offentligägt företag - 90 procent av hamnen tillhör staden Sassnitz och tio procent staten Mecklenburg-Vorpommern.

Enligt de amerikanska senatorerna kommer de amerikanska sanktionerna inte bara att drabba hamnaktiebolaget Hafen-GmbH utan också dess "styrelseledamöter, chefer, aktieägare och anställda".[3]

Dessa får då inte längre resa in i USA; alla deras tillgångar i USA kommer att frysas; det är ännu inte klart om de också förbjuds göra enskilda transaktioner i amerikanska dollar, dvs. praktiskt taget ett förbud mot all internationell verksamhet. Brevet har väckt skarpa reaktioner.

De grönas utrikespolitiske talman Jürgen Trittin beskrev hotet om sanktioner som en "ekonomisk krigsförklaring" mot EU.[4] Utrikesminister Heiko Maas förklarade: "Ingen stat har rätt att diktera Europas energipolitik med hot."[5] I dag, torsdag, diskuterar delstatsparlamentet Mecklenburg-Vorpommern ett förslag på temat "utpressning har ingen plats i världshandeln".

Förslaget uppmanar den tyska federala regeringen att "använda alla till buds stående diplomatiska kanaler för att avvärja de planerade sanktionerna mot Nord Stream 2". Om dessa ändå träder i kraft måste man "hitta och genomföra en lämplig reaktion" tillsammans med EU.[6]

Miljarder i skadestånd
Ilskan över det senaste hotet om sanktioner mot Mukrans färjehamn har gett ytterligare bränsle till det redan stora missnöje som tidigare amerikanska sanktioner har utlöst i Tyskland - extraterritoriella sanktioner som ensidigt införs av Washington, men som faktiskt drabbar alla företag världen över som gör affärer i USA eller till och med sådana som bara använder USA-dollar för sina finansiella transaktioner.

Extraterritoriala amerikanska sanktioner mot Iran har till exempel stoppat den tills nyligen växande tysk-iranska handeln som tyska företag hade hoppats skulle uppnå tiotals miljarder.[7] De ensidigt införda extraterritoriella USA-sanktionerna mot Ryssland, särskilt de mot oligarken Oleg Deripaska, har under 2018 allvarligt skadat tyska företag, däribland ledande biltillverkare.[8]

Enligt Europeiska utrikesrådet (ECFR) kommer, om Förenta staternas extraterritoriella sanktioner mot Ryssland utvidgas, affärer värda "upp till 191 miljarder euro" per år stå på spel för EU.[9]

Slutligen kan man inte utesluta att de omfattande extraterritoriella USA-sanktionerna mot Kina, varnar tankesmedjan, kommer att kosta unionen "upp till en miljard euro per dag". Med tanke på hotet mot hamnen i Mukran bedömer en ECFR-expert nu, att om Tyskland och EU inte agerar mot detta är det samma sak som "en inbjudan" till USA att "göra om det igen".[10]

"Eftergifter inget alternativ"
För att göra saken än värre - påpekar ECFR i en nyligen genomförd analys - den dramatiska expansionen av extraterritoriella amerikanska sanktioner är inte på något sätt en specialitet bara för Trump-administrationen. "Dessa politiska idéer kommer från kongressen", konstaterar ECFR, "inte från Vita huset".[11]

I den amerikanska kongressens diskussioner finns förslag om att helt utesluta Ryssland från det internationella SWIFT-betalningssystemet liksom att införa extraterritoriella sanktioner mot företag som handlar med kinesiska företag som är svartlistade av Washington; om detta händer kommer den ekonomiska skadan för Tyskland och EU att vara förödande.

Det faktum att kongressen diskuterar detta - och även är ansvarigt för de tidigare extraterritoriella amerikanska sanktionerna - visar att även en personförändring i Vita huset inte skulle ge något hopp om större förnuft. Faktum är att kravet på lämpliga åtgärder mot USA:s extraterritoriella sanktioner sprider sig.

I går skrev en ledande tysk dagstidning, med huvudsaklig transatlantisk inriktning, att om man självsvåldigt försöker grabba åt sig "ansvaret och makten över hela jorden", måste "denna form av amerikansk expansion motverkas" : "Att göra eftergifter är inte ett alternativ". Artikeln - det var en ledarkommentar – hade rubriken: "Under Amerikas batong".[12]

Motåtgärder
Förslag om hur Berlin och Bryssel ska kunna avvärja Washingtons framstötar i det globala sanktionskriget har under en tid lagts fram av ECFR. Redan förra året föreslog man att EU borde identifiera "marknadssektorer" där USA "är asymmetriskt beroende av Europa och de människor som är aktiva inom dessa sektorer", men också undersöka vilka "utländska förmögenhetstillgångar som finns i Europa": "Om det skulle införas sanktioner mot våra företag, skulle vi då snabbt kunna reagera med motåtgärder mot dessa sektorer och personer."[13]

I en nyligen publicerad artikel sägs det att en annan möjlighet är att vid sidan om Europeiska investeringsbanken skapa en ”offentlig bank" som inte är beroende av den amerikanska dollarn och som Washington inte vågar ge sig på på grund av dess betydelse; denna bank skulle då kunna hantera internationell handel med USA-sanktionerade stater och företag. På medellång sikt kan eventuellt också digitala valutor användas för detta ändamål.[14]

Bortsett från detta kan man överväga att ålägga amerikanska företag som vill göra affärer i EU straffavgifter: på det sättet kunde man därmed kunna täcka en del av de förluster som uppstår till följd av amerikanska sanktioner – som de förluster på cirka 4,8 miljarder euro bara under 2021 som sanktionerna mot Nord Stream 2 beräknas kosta. Debatten fortsätter.

BERLIN / WASHINGTON 27 augusti 2020

Källa: https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/8362/
Mer i ämnet: https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/8329/

Noter
[1] Sens. Cruz, Cotton, Johnson Put German Port on Notice for Involvement in Russia's Nord Stream 2 Pipeline. cruz.senate.gov 05.08.2020.
[2] Se https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/8346/
[3] Sens. Cruz, Cotton, Johnson Put German Port on Notice for Involvement in Russia's Nord Stream 2 Pipeline. cruz.senate.gov 05.08.2020.
[4] Trittin nennt US-Sanktionsdrohungen "wirtschaftliche Kriegserklärung". handelsblatt.com 07.08.2020.
[5] Kai Küstner: Massiver US-Druck: Scheitert Nord Stream 2? ndr.de 13.08.2020.
[6] Antrag der Fraktionen der SPD und CDU: Erpressung hat im Welthandel nichts zu suchen - Nord Stream 2 ordnungsgemäß fertigstellen und in Betrieb nehmen. Landtag Mecklenburg-Vorpommern, Drucksache 7/5279, 12.08.2020.
[7] https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/7774/ ; https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/7928/ ; https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/7932/ ; https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/7962/
[8] https://www.german-foreign-policy.com/news/detail/8022/
[9] Jonathan Hackenbroich, Mark Leonard: Wirtschaftliche Streubomben auf Europa. ipg-journal.de 08.11.2019.
[10], [11] Jonathan Hackenbroich: How Europe can defend itself against US economic sanctions. ecfr.eu 25.08.2020.
[12] Reinhard Müller: Unter dem Schlagstock Amerikas. Frankfurter Allgemeine Zeitung 26.08.2020.
[13] Jonathan Hackenbroich, Mark Leonard: Wirtschaftliche Streubomben auf Europa. ipg-journal.de 08.11.2019.
[14] Jonathan Hackenbroich: How Europe can defend itself against US economic sanctions. ecfr.eu 25.08.2020.