24 nov. 2020

Så ser USA (ned) på Kina

1899-1901 deltog trupper från åtta länder - amerikanska, österrikisk-ungerska, brittiska,
franska, tyska, italienska, japanska och ryska i nedkämpandet av boxarupproret i Kina.

Allmänheten har händelsevis fått en smula insyn i hur USA:s utrikesdepartement tänker om relationen till Kina.


Sajten Axios har lagt ut en tidigare inte tillgänglig rapport om hur USA tänker sig att det ska gå till att förhindra att Kina blir en supermakt. Tankarna kommer från Trumps team, men bygger på en strategi som lanserades under Obama. Den 75-sidiga rapport sammanfattas av Sputnik News.


Positionsdokumentet bygger på förändringar i USA:s globala strategi de senaste åren i riktning mot vad Pentagon har kallat ”stormaktskonkurrens” med Ryssland och Kina. Dessa båda makter stämplas av Washington som ”revisionister” i den meningen att de försöker göra om den USA-ledda världsordningen efter det kalla kriget.

Dokumentet från UD:s politiska planeringskontor innehåller en rad mål som USA måste uppnå om de vill förhindra att Kina blir en global supermakt.

Dokumentet har jämförts med diplomaten George Kennans ”långa telegram” från 1947 där han la fram en politik för ”inneslutning” (containment) av den socialistiska stormakten Sovjetunionen. Militärt hot, regionala allianser och ständig underminering av det sovjetiska socialistiska systemet blev grunden för det kalla kriget som följde.

I samma anda som Kennans telegram syftar detta nya dokument till att analysera det kinesiska folkets psykologi och hävdar att den socialistiska regeringen med Kinas kommunistiska parti i spetsen (KKP) har fundamentalt andra värderingar än det kinesiska folket självt och utgör ett fientligt hot mot både dem och världen.

Dokumentet går inte riktigt så långt som man skulle kunna befara i argumentation för ett rasistisk "civilisationernas krig". Kiron Skinner, det politiska planeringskontorets tidigare chef som startade arbetet med dokumentet, sa i april 2019 att USA:s konflikt med Kina var "en kamp med en helt annan civilisation." Hon tillade: "Det är första gången vi kommer att ha en stor maktkonkurrent som inte är kaukasisk” (en i USA använda föråldrad term använd som synonym för en för vit indoeuropé).

Enligt rapporten måste USA "återvända till fundamenta" och glömma de senaste årens små politiska bråk och intriger för att presentera en mer sammanhängande och enhetlig vision för att tackla Kina. Den finns tio sätt att nå det målet, heter det:

- ”Att bevara konstitutionell regering” hemma
- Att upprätthålla den amerikanska militären som världens starkaste krigsmakt
- Förstärka den "reglerbaserade internationella ordningen" som USA skapade efter andra världskriget
- Arbeta för att "omvärdera USA:s allianssystem och omfattningen av de internationella organisationer som USA deltar i" för att säkerställa att de stöder denna vision
- Stärka befintliga allianssystem och skapa nya
- Samarbeta med Kina när det är möjligt
- Inpränta i USA:s befolkning skälen till varför Kina måste bekämpas
- Utbilda en ny generation offentliga tjänstemän som är väl insatta i kinesiskt språk och kultur, men som också stöder visionen att hålla tillbaka Kina
- Reformera det amerikanska utbildningssystemet för att stödja detta mål
- Förfäkta ”frihetens principer" med retorik, sanktioner och militär styrka efter behov.

Dokumentet bygger starkt på de principer som Vita huset och Pentagon skisserat sedan USA:s president Donald Trump tillträdde 2017. Den nationella säkerhetsstrategin, den nationella försvarsstrategin och den strategiska inriktningen på Indiska Oceanen/Stilla havet har stärkt omläggningen bort från det globala kriget mot terrorn i riktning mot "mellanstatlig strategisk konkurrens", främst mot Kina, men också mot Ryssland, som tillsammans med Kina betecknas som en "revisionistisk" makt, och flera andra nationer som  trotsar USA:s inflytande som Iran och Demokratiska folkrepubliken Korea.

Emellertid skedde delar av den omläggningen redan under president Barack Obama och hans "ostasiatiska axel". Strategin bygger på argumentet att USA:s handlingar är defensiva till sin karaktär, provocerade av försök från Beijing, Moskva och andra att störa den USA-ledda världsordningen där det är Washington som bestämmer runt om i världen och har friheten att straffa nationer som vägrar att följa dess politiska, ekonomiska eller militära ledning.

Rapporten argumenterar för att Kinas kommunistiska parti ”inte bara syftar till överlägsenhet inom den etablerade ordningen - en ordning som bygger på fria och suveräna nationalstater och utgår från de universella principer som USA grundades på och främjar USA:s nationella intressen - utan till att i grunden revidera världsordningen, placera Folkrepubliken Kina i centrum och tjäna Beijings auktoritära mål och hegemoniska ambitioner.”

Ett anmärkningsvärt avsnitt i det första kapitlet illustrerar kontrasten i visioner. Efter att ha citerat Kinas president Xi Jinping 2013 som säger att han hoppas att Kinas ansträngningar en dag kommer att bygga en socialism som är överlägsen kapitalismen och att landet “kommer att få initiativet och en dominerande position”, avslöjar rapporten ett par stycken längre fram att problemet senare avslöjar dokumenten ett par stycken längre fram att det USA har problem med är att Kina inte vill acceptera den roll som en underlägsen makt som Washington har tilldelat det.

”Spekulationer om ’slutet på historien’, föreställningen att den liberala demokratin på grund av sin rimlighet och universella dragningskraft skulle sprida sig över världen, närde tron på” att Kina skulle överge sitt socialistiska projekt i slutet av 1900-talet, säger rapporten. ”Men KKP har hållit fast vid sin auktoritära övertygelse. Partiet har konsekvent bekräftat sin trohet mot marxismen-leninismen som ett paradigm för Kinas styrelse, och socialismen - statskontrollen av ekonomi och samhälle - som en modell inte bara för Kina utan också för andra nationer och som grund för en alternativ världsordning.”

Med andra ord har Kina envist vägrat att acceptera västs uppfattning att socialismen har besegrats och att USA ”vunnit” historiens stora strid, och Beijings fortsatta framgång med att presentera ett alternativ till den berättelsen har gjort det till ett större hot än någonsin.

Utrikesdepartementets karikatyr av Kina står i kontrast till hur Beijing har beskrivit sina egna mål för de kommande decennierna. Vid KKP:s 19: e partikongress 2017 fastställde Xi Jinping två ”hundraårsmål” för landet att nå 2049, 100-årsjubileet för den kinesiska socialistiska revolutionen och bildandet av Folkrepubliken Kina.

1949 beskrev Kinas kommunistiska parti sin seger i inbördeskriget som ett slut på "Förödmjukelsens århundrade", under vilket Kinas politiska och ekonomiska liv kontrollerades av västmakterna och av Japan och stoppade dess utveckling som nation. Xi sa att han hoppas att Kina 2049 kommer att vara en "fullt utvecklad nation" och "en global ledare vad gäller nationell styrka och internationellt inflytande." Xi beskrev också hur detta globala ledarskap skulle se ut: han sa att socialismen med kinesiska särdrag, den blandning av socialistisk planering med statligt styrda kapitalistiska företag och "speciella ekonomiska zoner" för att locka utländska investeringar som tillämpats i eran efter Mao Zedong, hade "banat en ny väg för andra utvecklingsländer att uppnå modernisering" och att det ger "ett nytt alternativ för andra länder och nationer som vill påskynda sin utveckling”. Vidare erbjuder den "kinesisk visdom och en kinesisk strategi för att lösa de mänskliga problemen”.

En ytterst viktig del av detta har varit ”Belt and Road”-initiativet, en kolossal infrastruktursatsning som sträcker sig över stora delar av världen. Projektet har resulterat i järnvägar, motorvägar, hamnar, flygplatser, vattenkraftsdammar och andra ekonomiska projekt i dussintals länder i Afrika, Asien och till och med i Europa. Många av projektets partner är tidigare europeiska kolonier, men Kina och investeringsbanker för partnerskap ger dem mer gynnsamma låneavtal än västerländska institutioner samtidigt som länderna slipper inblandning i sin inhemska politik.

https://sputniknews.com/us/202011171081196194-us-state-department-to-release-kennan-style-blueprint-for-containing-china/

2 kommentarer:

  1. Nu är det ju inte Kina som vill bort från en ordning med suveräna nationalstater som USA:s dokument påstår, utan USA självt. Globaliseringen sådan USA vill ha den är en koncernernas lekpark där den amerikanska militärapparaten fungerar som ordningsman.

    En gång stora och stolta nationalstater som Tyskland, Japan och otaliga andra har blivit USA underordnade vasaller,vilkas suveränitet ytterligare undermineras av en "regelbaserad ordning" där överstatliga och av USA och dess koncerner dikterade regler påtvingas alla.

    USA har halkat efter ideologiskt och tror att världen ännu låter sig skrämmas med kommunistspöket. I Asien går sådan propaganda inte längre hem ens i de mest konservativa miljöer.

    Det är målet med den starkaste krigsmakten som världen bör oroa sig för. USA skyr inga medel för att uppnå detta och följderna kan bli katastrofala.

    SvaraRadera
  2. Av de 10 punkterna kan vi räkna med mer indoktrinering i USAs skolväsende, mer sanktioner av typ som riktas mot Kuba, Iran, Venezuela, Syrien. Den typen av krigföring dödar lika många som öppna krig. Kanske dags för en internationell kampanj mot detta med kravet att endast FN kan besluta om sanktioner?!

    SvaraRadera

Underteckna med ditt namn.