7 aug. 2022

Höjd ränta stoppar inte inflationen

Så har USA-inflationens årstakt ökat från januari 2020 till juni 2022.

USA:s motsvarighet till centralbank, Federal Reserve, höjde styrräntan med 0,75 procent i veckan. Den förväntade effekten, dämpad inflation, lär dock utebli.

Istället för att göra pengar mer svåråtkomliga behöver USA:s regering fokusera på den andra sidan av efterfråge-utbudsekvationen, skriver Ellen Brown som är advokat och bankanalytiker.

När de ordinerar botemedel mot inflation, förlitar sig ekonomer på nobelpristagaren Milton Friedmans diagnos: inflation är alltid och överallt ett monetärt fenomen – för mycket pengar som jagar för få varor. Men den ekvationen har tre variabler: för mycket pengar ("efterfrågan") som jagar ("utgifternas rörelsehastighet") och alltför få varor ("utbud"). Och "ortodoxa" ekonomer, från Lawrence Summers till Federal Reserve verkar bara fokusera på variabeln "efterfrågan".

Federal Reseerves recept är att pressa ned efterfrågan (upplåning och utgifter) genom att höja räntorna. Summers, en tidigare amerikansk finansminister som ledde de massiva bankräddningspaketen efter 2008, föreslår att man ska minska efterfrågan genom att höja skatterna eller öka arbetslösheten, minska den disponibla inkomsten och därmed människors möjlighet att konsumera. Men dessa ganska brutala lösningar missar det verkliga problemet, precis som Summers missade krisen som ledde fram till kraschen 2008-09. Som förklarades i en ledarartikel från november 2021 med titeln "För få varor – den enkla förklaringen till oktobers förhöjda inflationstakt", är det faktiskt inte konsumenter med för mycket pengar som jagar tillgängliga varor:

M2, penningmängden, ökade [2020] när Federal Reserve pumpade ut likviditet för att ersätta företagens förlorade försäljning och hushållens förlorade lönecheckar. (not 1) Men bankreserver står för nästan hälften av den ackumulerade ökningen sedan penningmängdökningen tog fart 2020, och det mesta av detta verkar vara överskottsreserver som deponerats hos Federal Reserves delstatliga motsvarigheter och som säkerhet för lån. Med undantag av bankreserverna växer M2 nu långsammare än den gjorde under större delen av perioden 2015 – 2019, då inflationen mestadels låg under Federal Reserves mål på 2 % per år, till politikernas förtret.

Svag utlåning tyder också på att pengar inte "jagar" särskilt mycket, en uppfattning som understryks av pengarnas historiskt låga rörelsehastighet. USA:s konsumtionsutgifter per person – det bredaste måttet på hushållens inköp – har redan fallit från ett tillfälligt uppsving och med räntor som mer liknar normen före pandemin och undersökningar visar att många hushåll använt de stimulanspengar man fått till att betala tillbaka skulder eller bygga upp besparingar som de inte spenderar på inköp. Det ser inte ut att finnas något berg av hushållslikviditet som väntar på att börja jaga framöver.

I mars 2022 tacklade Federal Reserve inflationen med sina traditionella verktyg – höjda räntor och åtstramad penningmängd genom obligationsförsäljning, alltså att dra ut dollar ur ekonomin. Men tvärtemot att gå ned, går priserna istället upp. Som observerades i en artikel från den 15 juli på Seeking Alpha (amerikansk investeringsblog, Ö. a.) med titeln ”Fed-Induced Recession Looms As Rate Fears Roil All Markets":

På onsdagen nådde konsumentprisindex 9,1 % på årsbasis. Det innebär att konsumentprisindex nått sitt årshögsta på 41-år.

De viktigaste orsakerna bakom de stigande konsumentpriserna står de nödvändigaste basvarorna för, mat, bränsle och tak över huvudet. När hushållen kämpar för att få pengarna att räcka till, minskar de på inköpen av specialvaror, gör slut på sina besparingar och ökar sina kreditkortsskulder.

Även företagen kommer i kläm. På torsdagen visade producentprisindex att grossistkostnaderna ökade med massiva 11,3 % jämfört med föregående år.

När deras egna kostnader ökar måste producenterna höja priserna på sina produkter för att täcka dessa kostnader, oavsett efterfrågan. Att efterfrågan mätt i pengar på deras produkter minskar kommer inte att sänka producentkostnaderna. Detta kommer bara att driva företagen i konkurs, så som hände under den stora depressionen. Seeking Alpha-artikeln avslutar:

… Eftersom både företag och konsumenter tvingas dra åt svångremmen, skymtar en avmattning.

Och om Federal Reserve gör ytterligare ett stort politiskt misstag kan en allvarlig lågkonjunktur och finanskris också komma.

Lågkonjunkturen, en recession, är redan uppenbar. Aktiemarknaden har tappat sammanlagt 7 biljoner (12 nollor) dollar i värde i år, och kryptomarknaden har tappat 2 biljoner dollar sedan november förra året. (1 biljon är lika med 1 000 miljarder Ö.a.) Tillväxtmarknaderna har det ännu värre.

Varje gång Federal Reserve höjer räntorna blir det dyrare att låna. Det innebär högre räntekostnader, inte bara för regeringar utan också för låntagare med bolån, kreditkorts- och studieskulder och billån. Husägare drabbas av minskande husvärden. För både stora och små företag blir lån allt dyrare.

För att vara tydlig, detta är inte samma typ av inflation som Paul Volcker fick bukt med 1980 när han höjde Federal Reserves styrränta till 20 %. McDonald konstaterar, "2021 nådde världens totala skulder rekordhöga 303 triljoner dollar, enligt Institute of International Finance ... Volcker pressade räntorna på en planet där de sammanlagda skulderna var 200 triljoner lägre. [Understrykning tillagd]

Volcker behövde inte heller hantera den försörjningskris vi har idag och som beror på företagsnedläggningar av att mer än 100 000 amerikanska företag gått i konkurs; på sanktioner och krig som skurit av globala leveranskedjor för bränsle, mat och resurser; och av jordbrukskriser som den i Nederländerna, genererad av alltför stränga (miljö- och klimat- Ö.a.) regler.

Högre räntor lindrar inte produktionskostnadsinflation orsakad av utbudskriser; de gör den värre. Istället för att göra pengar svårare att komma åt, måste regeringen fokusera på utbudssidan av ekvationen, stimulera lokal produktion för att få upp utbudsnivåerna. Snarare än Volckers lösning, är vad vi behöver den lösning som pionjärer som Alexander Hamilton, Abraham Lincoln och Franklin D. Roosevelt förordade då de drog oss ur liknande kriser med hjälp av offentliga bankinstitutioner utformade för att stimulera infrastruktur och utveckling.

Läs mer: De katastrofala negativa räntorna

För att få utländska exempel på modeller kan vi se på de infrastrukturfinansierande centralbankerna i Australien, Nya Zeeland och Kanada under första hälften av 1900-talet; och på Kina, som räddade den globala ekonomin efter 2008 års bankkris genom bl.a. massiva infrastruktursatsningar finansierade genom sina statsägda utvecklingsbanker.

Kina kunde

Under de senaste 40 åren har Kina exploderat från att vara ett av världens fattigaste länder till att bli ett globalt ekonomiskt kraftpaket. Bland andra anmärkningsvärda prestationer byggde man från 2008 till 2022 37 820 kilometer höghastighetsjärnväg, och det vid en tidpunkt då amerikanska infrastrukturprojekt stoppades på grund av bristande finansiering. Hur lyckades Kina med detta? Istället för att förlita sig på skatteinkomster eller utlandsskulder lånade landet från sina egna banker.

Kina har tre massiva statligt ägda infrastruktur- och utvecklingsbanker – China Development Bank, Export-Import Bank of China och Agricultural Development Bank of China. De kallas ”policy banks" och får sin likviditet antingen (a) direkt från People's Bank of China (PBOC) i form av "Pledged Supplementary Lending" eller (b) genom att emittera obligationer som har högre kreditvärdighet än affärsbankernas obligationer och är efterfrågade eftersom de kan användas som säkerhet för lån från centralbanken. Kinas policybanker är begränsade till att finansiera viss specifik, av staten prioriterad, verksamhet; och alla dessa projekt är produktiva och med syfte att vara allmännyttiga, till skillnad från den kortsiktiga privata vinstmaximering som driver bankerna på Wall Street.

Förutom sina stora statsägda banker har Kina ett omfattande nätverk av lokala banker som känner sina lokala marknader. PBOC:s webbplats listar sju verktyg som den kan använda för att justera penningpolitiken, inklusive inte bara att ge enkla kortfristig lån, sådana som USA:s Federal Reserve ger genom sitt Discount Window Lending-system, utan också genom att tillföra likviditet till banker så att dessa kan ge medelfristiga lån, eller "pledged supplementary lending” för att finansiera långfristiga lån, från de tre policylångivarna för specifika sektorer som jordbruk, småföretag och stadsförnyelse av kåkstäder.

Ändå har all denna stimulans inte drivit upp de kinesiska priserna. Faktum är att konsumentpriserna till en början föll 2008 för att därefter ha legat runt 2 % sedan dess. [Se diagram nedan.]


Priserna kryper dock nu, som överallt, uppåt också i Kina; men de har bara nått 2,5 % – långt under de 9,7 % som de steg i USA i juli.

Våra förfäder kunde

Statsägda infrastrukturbanker är inte unika för Kina. I USA initierades en liknande modell av Alexander Hamilton (cirka 1756-1804, Ö.a.), USA:s förste finansminister. Det "amerikanska systemet" med statligt utfärdade pengar och krediter var nyckeln både för att vinna det amerikanska revolutionskriget och för att förvandla nationen från en samling jordbrukskolonier till ett industriellt kraftpaket. Men efter kriget hade den federala regeringen 70 miljoner dollar i skulder, inklusive 44 miljoner dollar från de kolonier som efterhand blev stater.

Hamilton löste skuldproblemet genom att byta ut skulderna mot ett slags aktier. Skuldinstrumenten accepterades som delbetalning för sådana aktier i First U.S. Bank. Detta kapital utnyttjades sedan till krediter, emitterade som den första amerikanska valutan. Lånen baserades på ”fractional reserve”- modellen 2). Hamilton skrev, "Det är ett väletablerat faktum att banker med god kredit kan låna ut en mycket större summa än den faktiska kvantiteten av deras kapital i guld och silver”.

Det var också modellen för Bank of England, de koloniala förtryckarnas finansiella motor; men det fanns grundläggande skillnader mellan de två modellerna. Bank of the United States (BUS) utformades för att stödja offentlig utveckling. Bank of England (BOE) var avsedd för privat vinning. (Se Hamilton Versus Wall Street: The Core Principles of the American System of Economics av ​​Nancy Spannaus och Alexander Hamilton: A Biography av Forrest McDonald.)

BOE sattes in för att finansiera ett nationellt krig och kapitaliserades uteslutande genom offentlig skuldsättning. Regeringen skulle betala privata långivare, som bestämde vilken politik de ville finansiera. Hamiltons BUS skulle däremot vara en affärsbank som finansierade sig själv genom att skapa krediter för infrastruktur och utveckling.

Under Hamiltons system med "Public Credit" skulle BUS:s primära funktion vara att ge kredit till regeringen och privata intressen för inrikes förbättringar och annan ekonomisk utveckling. Hamilton ansåg att en banks funktion var att generera aktivt kapital för jordbruk och tillverkning, vilket skulle öka kvantiteten och kvaliteten på arbetskraft och industri. BUS skulle etablera en suverän valuta, ett banksystem och en kreditkälla för att bygga nationen, skapa produktiv rikedom, inte bara ekonomisk vinst.

BUS fick fungera under endast 20 år, varefter den förföll. När ekonomiska svårigheter och monetära påtryckningar följde grundades the Second Bank of the United States 1816 under president John Quincy Adams, i grunden dock baserad på Hamiltons modell. Den finansierade en av historiens mest intensiva perioder av ekonomisk framgång och investerade direkt i kanaler, järnvägar, vägar och kol- och järnföretag; lånade ut pengar till stater och städer som var engagerade i sådana projekt och tillhandahöll ett ständigt flöde av kredit till nödvändiga produktiva aktiviteter.

Efter att the Second BUS stängdes, började därefter Abraham Lincolns regering själv utge s.k. ”Greenbacks” (USA:s sedlar), som kom att finansiera både inbördeskriget och omfattande infrastruktur- och utvecklingsprojekt. Ett National Banking System inrättades också, enligt vilket nationella banker delvis skulle kapitaliseras med federala värdepapper.

En internationell rörelse var född

Det amerikanska systemet och dess ledare hjälpte inte bara de amerikanska kolonisterna att bryta sig ut ur brittisk kontroll utan inspirerade också en internationell rörelse. Andra brittiska kolonier gjorde uppror, inklusive Australien, Nya Zeeland och Kanada; och andra länder gjorde uppror mot det brittiska imperiets frihandelsdoktriner och utvecklade sin egen infrastruktur och tillverkning, bland dessa Tyskland, Irland, Ryssland, Japan, Indien, Mexiko och Sydamerika.

Commonwealth Bank of Australia (CBA), grundad 1911, följde Hamiltons modell. Banken skapades av en amerikan vid namn King O'Malley, som kallade Hamilton "den störste finansman som någonsin vandrat på jorden”. CBA kom att finansiera en stark nationell utveckling liksom Australiens deltagande i första världskriget, helt enkelt med nationell kredit utfärdad av banken.

I Kanada 1939-74 tog regeringen lån från sin egen Bank of Canada, i praktiken räntefritt. Stora statliga projekt finansierades utan att statsskulden behövde ökas, bland projekten märks flygplansproduktion under och efter andra världskriget, utbildningsstöd åt återvändande soldater, familjetillägg, ålderspensioner, motorvägsprojektet Trans-Canada Highway, kanalprojektet St. Lawrence Seaway och hälsovård åt alla kanadensare.

I USA däremot fick vi Federal Reserve – och den värsta bankkrisen och ekonomiska depressionen någonsin 1929-33. President Franklin D. Roosevelt återuppbyggde sedan den amerikanska ekonomin finansierad genom Reconstruction Finance Corporation, återigen finansierad enligt Hamiltons modell. Ursprungligen kapitaliserad med 500 miljoner dollar lånade denna bank ut eller investerade från 1932 till 1957 över 40 miljarder dollar för infrastruktur och utveckling av alla de slag; finansierade New Deal och andra världskriget; och gav till och med en nettovinst för regeringen på 690 miljoner dollar.

Att lösa dagens prisinflation

Det kan göras igen, förutsatt att det finns en politisk vilja. Vissa förståsigpåare förutspår att Federal Reserve kommer att backa från sina aggressiva räntehöjningar när blodbadet när följderna av dem blir plågsamt uppenbara, en fas vi verkar bli tvingade att genomgå innan några beslutsfattare börjar förstå att Federal Reserves nuvarande verktyg inte kan sätta stopp för den prisinflation vi har idag. Vi måste börja stimulera en lokal utveckling med en nationell infrastruktur- och utvecklingsbank av den typ Kina har; och för det måste kongressen få till en infrastrukturbanklag.

Fyra sådana lagförslag ligger för närvarande på kongressen. Endast ett är dock kapabelt att generera de nästan 6 biljoner dollar som American Society of Civil Engineers säger behövs under det kommande decenniet för amerikanska infrastrukturinvesteringar. Detta förslag heter HR 3339: The National Infrastructure Bank Act of 2021 och skulle i praktiken bli självfinansierat enligt det amerikanska systemets modell – en ytterst viktig egenskap med tanke på att den federala statsskulden ligger på rekordnivåer. Banken skall kapitaliseras genom federal skuldsättning i form av skuld-mot-aktie-byten – federala värdepapper mot bankaktier utan rösträtt och med en utdelning på 2 %. Detta kapital skulle sedan användas för att låna ut tio gånger så mycket, huvudsakligen till en realränta nära noll. Banken tänks minska inflationen genom att öka utbudet för att möta efterfrågan; några nya skatter skulle inte krävas eftersom istället skattebasen skulle ökas genom att BNP skulle växa; det enda som skulle krävas vore ett litet bidrag från kongressen till startkapitalet, ett bidrag som snabbt skulle kunna återbetalas. För mer information om HR 3339, se National Infrastructure Bank Coalitions webplats.

Nyhetsbankens noter:

1) M2 är en beräkning av penningmängden som inkluderar alla delar av M1 såväl som "nära pengar". M1 inkluderar kontanter och checkinsättningar, medan nära pengar hänvisar till sparinsättningar, penningmarknadsvärdepapper och andra tidsbundna insättningar (till belopp mindre än $100 000). Dessa tillgångar är mindre likvida än M1 och inte lika lämpliga som växlingsmedel, men de kan snabbt omvandlas till kontanter eller checkinsättningar.

2) Enligt Wikipedia är ”Fractional-reserve banking”, förkortat FRB, ett begrepp inom ekonomi som refererar till att banker kan låna ut N gånger det egna kapitalet.

Global research , 29 juli 2022 (artikeln publicerades först på ScheerPost).

Ellen Brown är advokat, ordförande för Public Banking Institute och författare till tretton böcker inklusive Web of DebtThe Public Bank Solution och Banking on the People: Democratizing Money in the Digital Age. Hon är också värd för ett radioprogram på PRN.FM som heter It’s Our Money”. Hennes 300+ bloggartiklar publiceras på EllenBrown.com. Hon är ständig medarbetare hos Global Research.

Övers: Lennart Palm

2 kommentarer:

  1. Kenneth Lundgren9 augusti 2022 kl. 01:11

    Det är klart att man kan skylla den höga inflationen på energipriserna. Ett problem med detta är att mellan 2008 och 2014 låg oljepriset per fat olja och pendlade kring 100 dollar. Detta oljepris berodde bland annat på USA:s krig i Irak och andra andra äventyrligheter från Förenta i staterna sida i Väst- och Centralasien. Detta höga oljepris påverkade inflationen mycket lite. För att klämma åt Ryssland efter dess annektering av Krim förmådde USA Saudiarabien med flera att pumpa ut så mycket olja på världsmarknaden att oljepriset sjönk till 50-60 dollar per fat. Denna ”prisnivå” höll i sig till slutet av förra året då priset ökade till cirka 120 dollar per fat mitten av 2022 för att åter sjunka till under 100-dollarstreket i början av augusti i år. I ljuset av det är det nog inte riktigt att skylla vår nuvarande höga inflationstakt på det internationella oljepriset.
    Orsaken till de skenande priserna ligger nog mera i de checkar utan täckning som USA och andra västländer skrev ut för att stödja storföretagen under coronakrisen. Till exempel i mars 2021 uppgick enligt Nasdaq USA:s totala covid-kostnader till 5200 miljarder dollar. Andra världskriget kostade Förenta staterna 4700 tusen miljarder dollar (i dagens dollarvärde). En totala sedeltryckningen i USA uppgick till 13000 miljarder dollar. ( 5200 miljarder dollar för Covid + 4500 miljarder dollar för kvantitativa lättnader + 3000 miljarder dollar för infrastruktur.) Detta enorma berg av pengar som skapas av att man låtit sedelpressarna rulla skapar naturligtvis inflation. Som vanligt är det vi mindre bemedlade som faktureras.

    SvaraRadera
  2. Kenneth Lundgren skriver:

    Det är klart att man kan skylla den höga inflationen på energipriserna. Ett problem med detta är att mellan 2008 och 2014 låg oljepriset per fat olja och pendlade kring 100 dollar. Detta berodde bland annat på USA:s krig i Irak och andra äventyrligheter från Förenta i staterna sida i Väst- och Centralasien. Detta höga oljepris påverkade inflationen mycket lite. För att klämma åt Ryssland efter dess annektering av Krim förmådde USA Saudiarabien med flera att pumpa ut så mycket olja på världsmarknaden att oljepriset sjönk till 50-60 dollar per fat. Denna ”prisnivå” höll i sig till slutet av förra året då priset ökade till cirka 120 dollar per fat mitten av 2022 för att åter sjunka till under 100-dollarstreket i början av augusti i år. I ljuset av det är det nog inte riktigt att skylla vår nuvarande höga inflationstakt på det internationella oljepriset.
    Orsaken till de skenande priserna ligger nog mera i de checkar utan täckning som USA och andra västländer skrev ut för att stödja storföretagen under coronakrisen. Till exempel i mars 2021 uppgick enligt Nasdaq USA:s totala covid-kostnaderna till 5200 miljarder dollar. Andra världskriget kostade Förenta staterna 4700 tusen miljarder dollar (i dagens dollarvärde). Den totala sedeltryckningen i USA uppgick till 13000 miljarder dollar. ( 5200 miljarder dollar för Covid + 4500 miljarder dollar ör kvantitativa lättnader + 3000 miljarder dollar för infrastruktur.) Detta enorma berg av pengar som skapas av att man låtit sedelpressarna rulla på högfart skapar naturligtvis inflation. Som vanligt är det massan av mindre bemedlade som faktureras.

    SvaraRadera

Underteckna med ditt namn.