17 feb. 2019

Moralparagrafer kan tysta USA:s författare

Scen från en häxprocess i Massachusetts 1692. Av Thompkins. H. Matteson.
Författaren Jan Myrdal har väckt en diskussion om de svenska författarnas allmänna anpasslighet och anför det amerikanska författarförbundet, Authors Guild, som ett exempel på hur en facklig författarorganisation bör arbeta.

I ett brev till Styrelsen för Sveriges författarförbund  skriver han:
Som Styrelsen vet har jag  ända sedan jag kom med och då på min första stämma krävde att vi helt skulle kapa avhängigheten av svenska statsapparaten arbetat för en från stat och myndigheter självständig författarorganisation som så tjänar vårt intresse.

Jag har i olika sammanhang påpekat att förbundet icke ens söker säkra oss gentemot stat och "allmän opinion" utan tvärtom bidrar till vår svenska brist på intellektuell och litterär självständighet. (Tänk på Styrelsens/förbundets agerande när det gällt Bokmässan och liknande. Vår svenska yrkesorganisation är bedövande politiskt korrekt.)

Men den yrkesorganisation jag sedan sextiotalet varit medlem av i New York (då jag ju publicerar mig på engelska språket som nyss om naxaliterna i Indien) är föredömligt principiell.

Apropå det nuvarande #metoo-hojtet i Sverige och den märkliga svenska debatten om ordet "neger" gläder det mig därför att vi medlemmar av Authors Guild nu får följande utskick. Läs det noga. Någon gång bör också Författarförbundet få ryggrad! Jag skall nog komma till stämman och ta upp det principiellt:

Utdrag från Authors Guild’s hemsida:

”Authors Guild motsätter sig förlagens nya och ökade användning av så kallade 'moralklausuler'. Dessa bestämmelser i kontrakt tillåter förläggare att bryta bok kontrakt och i många fall även att kräva att författaren att återbetalar delar av det förskott som redan utbetalts, om författaren anklagas för omoraliskt, olagligt, eller offentligt fördömt beteende.

Förlagen hävdar att de behöver sådana klausuler för att skydda sig i händelse av en författares rykte blir så fläckat efter att bokkontraktet undertecknats att det kommer att skada försäljningen. Men de flesta av dessa klausuler är alltför breda och tillåter en utgivare att bryta kontraktet på grundval av individuella anklagelser eller det vaga begreppet ”offentligt fördömande” – något som kan inträffa alltför lätt i dessa dagar av virala sociala medier.

Tvetydigheten och subjektiviteten i dessa klausuler inbjuder till missbruk. Förlag borde inte ha ensamrätt att avgöra om anklagelserna är sanna. Och om anklagelserna inte är sanna, bör de inte föranleda en uppsägning av kontraktet. Förlagen måste visa tillbörlig aktsamhet och avgöra om boken och författaren passar deras syften innan de sluter avtal. Breda moralklausuler ger utgivarna ännu ett orättvist sätt att bryta ett kontrakt när de av något skäl får för sig att de inte vill ge ut en bok.

En författare moraliska uppförande är inte relevant för författarens fullgörande av förpliktelser enligt kontraktet, inte heller bör det vara en grund för att bryta kontraktet, än mindre att återkräva förskottet. Författarens del av avtalet är att leverera den utlovade boken i tid, inte att uppfylla några ospecificerade uppförandenormer.

Vad som är ett beteende som utsätts ”för omfattande offentligt fördömande”, är ”moralisk fördärvligt" eller liknande termer som används i dessa klausuler varierar kraftigt och ofta har lika mycket att göra med det socialpolitiska klimat i ett land som det har med etik. Som dramatiker Lillian Hellman skrev som svar på ett föreläggande att vittna inför representanthusets utskott om oamerikanska verksamheter, som undersökte kommunistisk infiltration av Hollywood och andra amerikanska institutioner: ”Jag kan inte och kommer inte att omforma mitt samvete för att få det att passa årets mode.”

Men, innan McCarthyismen upphörde 1954, hade den förstört karriärer för tusentals författare, filmskapare, konstnärer, forskare och andra vänsterorienterade intellektuella. 1990, innan domstolarna förklarade McCarthyismen olaglig, krävde National Endowment for the Arts (en federal statlig myndighet i USA som finansierar konstnärlig verksamhet) under tryck av kulturkonservativa att stipendiesökanden måste underteckna ”obscenitetslöften” och förbinda sig att inte använda offentliga medel för att skapa verk av en moraliskt tvivelaktig karaktär. Nu vill tydligen förlagen ha möjlighet att bryta ett författarkontrakt bara för att de inte kunnat förutsäga hur författarens ord kommer att mottas av en föränderlig allmänheten. Detta är en affärsrisk som alla andra, ändå försöker förlag tvinga författarna att bära den ensam.

Det värsta av allt är att moralklausuler har en avkylande effekt på yttrandefriheten. En författare som riskerar att förlora ett bokkontrakt kommer sannolikt att avstå från att uttrycka en kontroversiell åsikt eller ta ett ovanligt ställningstagande i en viktig fråga. Kvinnliga författare och färgade författare, som redan är potentiella offer för felfinnare, kanske väljer att inte tala offentligt till sitt eget försvar av rädsla för att dra på sig eld från Internet som kan leda till en uppsägning av deras kontrakt. De som redan löper störst risk att tystas är de som hotas mest av dessa vidsträckta klausuler. De ger förlagen makten att bevaka en författares beteende och ord både i och utanför manuskriptet.

I de sällsynta fall där en författare har dömts för en olaglig handling eller offentligt medgav ett beteende så skadlig att den tvingar förlaget att bryta relationen till författaren, finns det andra bestämmelser som gör det möjligt att säga upp ett bokkontrakt. Vaga och alltför vida avtalsklausuler är inte lösningen.

Exempel på moralklausuler ur amerikanska bokkontrakt:

“In the event that Author is publicly accused of the violation of law, the infringement or invasion of the rights of any third party, inciting infringement or invasion of third-party rights by others, or is otherwise accused of libel, slander, or defamatory conduct, or any other conduct that subjects, or could be reasonably anticipated to subject Author or Publisher to ridicule, contempt, scorn, hatred, or censure by the general public or which is likely to materialiy diminish the sales of theJ‘Vo'kmoublisher may terminate...”

“Publisher may terminate... if Author’s conduct evidences a lack of due regard for public conventions and morals, or Author commits a crime or any other act that will tend to bring Author into serious contempt, and such behavior would materially damage the Work’s reputation or sales.”

“Publisher may at any time prior to publication choose not to publish the Work if past or future illegal conduct of the Author, inconsistent with the Author’s reputation at the time this Agreement is executed and unknown to Publisher, is made public and results in sustained, widespread public condemnation of the Author that materially diminishes the sales potential of the Work. Should Publisher elect not to publish the Work pursuant to this section, Publisher shall give the Author timely written notice of such decision, all rights in the Work shall revert to the Author, no further advances shall be payable, and the Author shall not be required to repay any sums paid to date.”

https://www.authorsguild.org/industry-advocacy/why-we-oppose-morals-clauses-in-book-contracts/


2 kommentarer:

  1. Senator McCarthy tog den officiella retoriken mot världskommunismen på allvar och gjorde därför saken till sitt ämnesval i den politiska karriären. Han var nog inledningsvis omedveten om eliternas medverkan i Fabian Society's bakgrundsverksamhet vilken bidrog till toleransen för vänsterinriktad verksamhet i olika samhällsskikt. Syftet var att kontrollera oppositionen, men när McCarthy började ana att Moskva inte var den avgörande faktorn bakom vad han oroade sig för tog hans karriär slut.
    Eftersom hans analys byggde på vanföreställningar drabbades många oskyldiga, men orsaken var ju överhetens bedrägliga dubbelspel som gjorde att han trodde sig föra en hedervärd kamp mot ondskan.

    SvaraRadera

Underteckna med ditt namn.