6 mars 2018

Sanningens ögonblick för USA

I en artikel för nyhetsbyrån Bloomsberg säger Nato:s f.d. Europa-ÖB James Stavridis att de nya strategiska vapen som Ryssland presenterat är en bluff, "Putins virtuella verklighet".

Uttalandena vittnar om den smärtsamma process som Pentagon nu måste gå igenom för att erkänna att Ryssland har gått om USA på en rad viktiga vapentekniska områden och att miljardtals dollar som satsats på USA:s missilförsvar nu visat sig vara bortkastade.

"Många av vapnen den ryske presidenten skryter om är fantasi, men hans kyliga ton var en ny verklighet", skriver Stavridis - som om Nato brukar uttrycka några varma känslor för Ryssland, ett land man utpekar som en värre fara för världsfreden än Islamiska staten.

Ett faktum är att Putin aldrig kallar USA annat än "våra partners". Kartorna i de videoklipp som han uppvisade för federala församlingen i torsdags var alla fingerade, fast USA:s utrikesdepartement hävdar att de föreställde "kärnvapenangrepp på USA".

Enligt Stavridis är de vapentekniska nyheter Putin demonstrerade "hajp" för det första avsedda att vinna de ryska väljarna den 18 mars.

För det andra är det en försäkran till "ondskans axelmakter" Syrien, Nordkorea och Iran, påstår Stavridis. Demonstrationen är också ett bra sätt att öka försäljningen av ryska vapensystem globalt, menar Stavridis .

"Slutligen ville Putin att skicka ett mycket direkt signal till Washington. Han hatar USA och västs inblandning i Ryssland", en inblandning som han tydligen enligt Stavridis borde gilla.

Stavridis gör sitt bästa för att tona ner den chock som Putin bjudit Pentagon på, men förnekar inte helt sin oro:

"Ingenting han visade representerade vare sig en chock för USA underrättelse eller en betydande förändring i den befintliga balansen avseende kärnvapen och konventionella vapen. Flera av systemen har inte visats offentligt, inte heller tagits i allvarlig produktion. Den mest oroande över tid är troligen den nukleära torpeden, men idén om en rysk förstaslagsförmåga är fortfarande extremt avlägsen."

Amiralens slutsatser är att fortsätta med Nato:s uppbyggnad av konventionella stridskrafter i Europa (missilskölden tiger han om!) och fortsätta "konfrontera Ryssland där vi måste - Ukraina, Syrien, IT-intrång".

En betydligt mer insiktsfull bedömning av Putins tal görs av Jeffrey Lewis i Foreign Policy:

Den verkliga grunden till Rysslands nya generation bisarra kärnvapen ligger i ...  George W. Bush-administrationens beslut 2001 att lämna det anti-ballistiska missilfördraget och både Bush och Obams misslyckande i att engagera Ryssland i diskussioner om deras oro över USA:s missilförsvar.
Som Andrej Martianov  skriver i Unz Review är uttrycket "bisarra kärnvapen" bara en amerikansk eufemism för "vi har inget liknande"!

Men kärnan i Lewis argument är riktig. Dvs. den ryska kärnvapensatsningen är ingen demonstration för att bara skryta med Rysslands tekniska förmåga. Det är en direkt följd av att USA velat överge de gemensamma ansträngningarna för rustningskontroll och ett kraftfullt argument för att återgå till förhandlingsbordet.

                                                                       *  *  *

Det har funnits flera "sanningens ögonblick" i de rysk-amerikanska relationerna. Ett sådant var 1950 när det ryska flyget över Korea (mestadels utan nationalitetsbeteckningar) visade sig överlägset USA:s och sköt ner 1 097 USA-plan, varav 642 F-86 och 29 B-69 bombplan. USA kunde därefter vända situationen genom ett extremt kraftuppbåd och kärnvapenhot.

Ett annat sanningens ögonblick
var när ryssarna 1957 sköt upp Sputnik och tog USA på sängen. Chocken fick djupgående verkningar i USA där plötsligt satsningen på forskning och utveckling sköt i höjden.

Och det som hänt nu är av allt att döma ett nytt sanningens ögonblick för USA. Ryssland kan skicka iväg glödande kärnvapenladdade klot i hastigheter på 20 Mach mot den amerikanska kontinenten, vapen som redan är i serieproduktion, har USA enorma svårigheter att till rusande kostnader få styrsel på produktionen av sina F 35-plan. Krisen är så djup att Pentagon överväger att börja beställa stridsflyg av den förra, tredje generationen.

Polletten har kanske inte trillat ner än, men den kommer att trilla ner.  För omvärlden är det viktigt att försöka påverka den nya situation som uppstått. Den unipolära världsordningen är definitivt förbi och USA måste övertalas att återuppta kärnvapennedrustningen.

Och att fortsätta att låtsas som att Nato-medlemskap är en försäkran om någonting annat än en andel av kostnaderna för gårdagens vapenteknik vore ytterligt korkat.

Stefan Lindgren

PS. 7/3. Läget i Korea påverkas i vart fall inte negativt av Rysslands vapentekniska genombrott. USA:s s k Thaad-system som skrämt nordkoreaner och kineser har i ett slag blivit obsolet. Naturligtvis är kärnvapen skrämmande - det är ju därför vi vill förbjuda dem. Till skillnad från regeringen. Stefan Löfvén sägs nu vara "helt överens" med Trump i de säkerhetspolitiska frågorna. Hultkvist var i Ukraina nyss och lovade ökat stöd till landets armé, som numera den nazistiska Azovbataljonen har införlivats i. Med hakkors och allt. Klädsamt!

2 kommentarer:

  1. Flera amerikanska bedömare, låt vara att de hör till dem som förespråkar avspänning, har inte betvivlat att det som president Putin presenterat inte redan är taget ibruk. Jämför Stavridis reaktion med den hysteriska uppståndelse som uppstod då det framgick att Nordkorea, kanske, har en långdistansrobot.

    USA verkar att ha blivit tagna på sängen. Denna gång fullkomligt. Ett sådant scenario fanns inte med i beräkningarna att ett land som för inte så länge sedan hade Nederländernas BNP skulle kunna utmana USA militärt. BNP är dock ingen indikator i dessa sammanhang eftersom den inte beaktar den intellektuella kapacitet som Ryssland förfogar över. Teknologiskt har USA blivit varvade medan Stavridis desperat försöker hävda att Ryssland bluffar. Emotser med intresse den bedömning som militärstrategen "The Saker" utlovat att kommer.

    Tvärtemot vad Stavridis påstår har Ryssland inte hävdat att de eftersträvar förstaslagskapacitet. Vad de eftersträvar är ett försvar som hindrar USA från att utveckla för sin räkning en sådan kapacitet, där missilförsvaret ingick som en komponent.

    Uppmärksamheten har i nyhetsflödet legat på den kärnvapentekniska sidan, medan det kanske största genombrottet ligger på den konventionella sidan. Detta är missilen "dolken", som avfyras från MIG-31 -plan och som kan slå ut allt motstånd från sjöstridsskrafternas sida. USA:s biljonsatsning på dessa har blivit obrukbar mot Ryssland. Hangarfartyg liksom missilutrustade kryssare måste hädanefter nöja sig med att segla längs Afrikas kuster.

    SvaraRadera
  2. ja hultqvist berättade ju i utfrågningen på abf 27 feb att han skulle besöka vänner i ukraina och georgien och skicka svenska soldater

    SvaraRadera

Underteckna med ditt namn.