27 okt. 2022

Självupplevt om franska samhället

Annie Ernaux. Foto: Catherine Hélie.

Svenska Akademien gjorde ett stort misstag när man gav Nobelpriset i litteratur till den franska författaren Annie Ernaux.

Det hävdar en krönikör i den stora franska morgontidningen Le Figaro. Enligt journalisten skriver hon intetsägande och platt och har ägnat ett helt liv åt navelskåderi som inte ens är skönlitteratur.

Jag håller inte med! skriver Gunnel Engström, Fagersta, som bl.a. läst kortromanen "La Place" (Min far).

Annie Ernaux är en politisk författare med tydliga vänstersympatier. Frankrike har ingen tradition av arbetarförfattare, och att Ernaux stöder de gula västarna och nyss gick i en demonstration tillsammans med den samlade vänsterns presidentkandidat, Jean-Luc Mélenchon, är väl ytterligare en anledning till att hon inte uppskattas av kulturskribenter med borgerliga åsikter.

Någon egentlig arbetarförfattare är ju inte heller Annie Ernaux, men hon har själv sagt att allt handlar om klass. Hennes föräldrar hade ett litet kafé i Normandie och kämpade hårt för att få det att gå ihop. Annie gjorde akademisk karriär och blev universitetslärare i litteratur, men hon är fortfarande solidarisk med sitt ursprung. Hennes böcker är mer eller mindre självbiografiska men verkligen inte navelskådande. Ernaux skriver helt utan snirkliga utsmyckningar, men hennes språk är definitivt inte platt och intetsägande. Tvärtom. Hon skriver klart, rakt på sak och litar på att läsaren kan tänka själv, dra egna slutsatser och tolka det som inte sägs.

En av hennes romaner jag gärna vill rekommendera är den korta ”La Place” (Min far). Där berättar hon om sin uppväxt och om sina föräldrar som till varje pris ville bort från sin skambelagda, fattiga barndom och från slitet i lantbruk eller fabrik och därför skaffade en speceributik med kafé i ett arbetarområde. De gjorde ett slags klassresa, precis som dottern gjorde på sextiotalet. Annie Ernaux skildrar sin far ”sakligt”, utan sentimentalitet och psykologiserande. Hon ser hans mindre tilltalande sidor och skäms ibland för honom. Ändå sviker hon inte i sin solidaritet med fadern som förblev arbetare i själ och hjärta i hela sitt liv. Han var ändå stolt över sin dotter och hennes klassresa, trots – eller till och med tack vare – att hon kom att bli en del av den samhällsklass som såg ner på sådana som han.

”Mémoires de fille” (En flickas memoarer) handlar om henne själv och börjar med en upplevelse som kom att få betydelse för hennes liv många år framåt. Flickan, som hon kallar sig, blev förälskad i en ledare på ett sommarläger där hon deltog som tonåring. Hon var så smickrad och stolt över att han lade märke till henne att hon ställde upp på ett sexuellt möte som definitivt inte var en positiv upplevelse. Var det en våldtäkt? Idag skulle vi anse det, men då – på femtiotalet – tyckte inte flickan det själv utan önskade tvärtom att han fortfarande skulle se henne och älska henne. Ändå var det hon som fick utstå hån och förakt. Större delen av boken handlar om vad som sedan hände och hur upplevelsen av svek, de egna motstridiga känslorna – och framför allt skam – gav sår som formade många år av hennes liv. I den här boken är sättet att berätta mindre direkt. Författaren analyserar och resonerar: vad hände egentligen och varför? Och vad ledde det till?

Frankrike har inte, som Sverige, haft en stolt tradition av proletärförfattare. Men unga författare som vuxit upp i fattigdom och social misär har vittnat om att de har inspirerats av Annie Ernaux till att skriva om sin bakgrund och sina erfarenheter. (Edouard Louis är en av dem, och jag rekommenderar hans bok ”Vem dödade min far?” där han visar klassamhällets förödande konsekvenser för en arbetare som slitits ut och övergivits.)

Valet av Annie Ernaux till årets Nobelpris var definitivt inte något misstag. Hon har en alldeles egen röst – både vad gäller innehåll, språk och klassperspektiv. Alla hennes böcker utgår från det självupplevda men behandlar samtidigt det samhälle vi lever i och vad det gör med oss. Annie Ernaux förtjänar verkligen en stor läsekrets. Själv ser jag fram emot att ta itu med ”Les années” (Åren) som står högst upp på min lista över böcker att läsa.

 Gunnel Engström

På svenska av Ernaux finns bl.a.

Åren
ISBN 9789113129655

Min far & Kvinnan
ISBN 9789113129662

Omständigheter
ISBN 9789113122151

En flickas memoarer
ISBN 9789113112275




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Underteckna med ditt namn.