13 maj 2022

Varför upprepa Finlands dumhet?

Finlands president Sauli Niinistö och statsminister Sanna Marin
har bestämt sig och ger Nato-anhängarna i Sverige draghjälp.

Det är dumt för Finland och Sverige att gå med i Nato och strunta i både verkliga orsaker och konsekvenser, skriver fredsforskaren Jan Öberg.

Väst är intellektuellt oförmöget att mitt i sitt gränslöst självgoda, militaristiska humör att se att det är Nato:s expansionspolitik som har skapat - och är ansvarig för konflikten.


Ryssland skapade – och är ansvarigt för – kriget. Det finns inget våld som inte är rotad i underliggande konflikter. Konflikt- och fredskompetenta människor talar därför om både och.

Och om de vill ha fred ökar de inte symtomen – kriget – utan tar itu med den verkliga orsaken, konflikten och ber de stridande parterna att berätta vad de är rädda för och vad de vill ha och sedan steg-för-steg gå mot en hållbar lösning.

Men varken massmedia eller politiker har civilkurage att ta itu med konflikten. Allt handlar om kriget och om Ryssland/Putin som måste straffas, oavsett vilket pris som ska betalas av framtida generationer. Om vi överlever.

Det är en banalitet att påpeka att det krävs minst två parter för att skapa en konflikt. Men det är inte självklart på den intellektuella och moraliska nivå beslutsfattare, media och mycket av den akademiska världen verkar i dessa mörka tider.

Detta tillvägagångssätt har ingen framtid och kan aldrig leda till fred. Punkt.

Beslut som fattas med detta irrationella förhållningssätt och sådan känslosamhet kommer bara att göra saker värre. Att till exempel Sverige och Finland går med i Nato bygger på den för tillfället rådande hysteriska paniken: Det finns helt enkelt inget trovärdigt, realistiskt scenario som skulle leda till en isolerad, från en klar himmel, rysk attack på någon av dem om de förblev alliansfria som de har varit i årtionden.

Att vissa mindre kunniga människor eller människor som förespråkar ett Nato-medlemskap – har talat om att även en isolerad, från en klar himmel, attack på den svenska ön Gotland, det är Monty Python- politik.

Så varför ska Finland och Sverige nu fatta ett katastrofalt, spänningshöjande beslut att gå med i Nato? Här är några möjliga orsaker:

• Båda har varit under hårt tryck från Nato och USA i synnerhet. Sveriges statsminister, Olof Palme, mördades – en man som stod för FN:s mål för internationell nedrustning, avskaffande av kärnvapnen och ett intelligent koncept för gemensam säkerhet. USA-ambassadörer har haft hemliga möten med svenska riksdagsmän och det finns många kanaler, krav och belöningar.

• Sveriges värsta säkerhetsutmaning var den ryska ubåten U 137 "Whisky on the Rocks". Den var rysk, ja, men det var en amerikansk PSYOP – psykologisk operation, som genomfördes av "navigeringsexperten" ombord, som var den ende som aldrig intervjuades i Sverige och som strax efteråt försvann.

Det var en PSYOP som syftade till att få Sverige att erkänna att Sovjet var ett hot, att dess försvar mot öst var bristfälligt och att det borde söka skydd från väst. Detta är mycket väl dokumenterat av professor emeritus, Ola Tunander, som i årtionden bedrivit framstående forskning, senast publicerad i boken "Navigations-Experten. Hur Sverige lät sig bedras av U 137".

Steg för steg styrdes Sverige i rätt riktning. Vissa svenska politiker visste vad som var på gång, men media och befolkning gjorde det inte.

• Båda länderna har låtit sig uppvaktas av USA och Nato . De har, under de senaste 20 åren, blivit indragna i Nato på alla möjliga sätt – så som ordspråket säger, varför inte gifta sig nu?

Med andra ord ska Finland och Sverige gå med nu eftersom de – stegvis – har fattat det ena felaktiga beslutet efter den andra och målat in sig i ett "inget annat val än Nato"-hörn och avsagt sig varje uns av historiskt, oberoende och kreativt utrikespolitiskt tänkande. Och slutat kritisera krigföring och militarism.

Det har också varit möjligt eftersom kritiska, eller alternativa, oberoende intellektuella bidrag till utrikesministerierna har skurits bort och ersatts av olika typer av pro-amerikansk politisk marknadsföring. I decennier har Nato:s ekokammare definierat det nationella pro-Nato-grupptänkandet. Ingen tilläts fråga: Var i hela friden kommer vi att hamna, säg, om 25 år?

• Vidare ansluter sig nu Sverige och Finland eftersom eliterna knutna till det militär-industriella-media-akademiska komplexet, MIMAK, i båda länder – snarare än till folket – är de som avgöra säkerhets- och utrikespolitiska frågor . Naturligtvis har det förekommit ytterst lite öppen offentlig diskussion; någon sådan var inte önskvärd. Beslutsfattare visste att Nato:s nukleära grundvalar och dess medlemmars kontaktkrig, särskilt i Mellanöstern i grunden ses som något ont bland allmänheten.

• Liberala media menar att det inte kan bli någon folkomröstning eftersom det är en sådan tidspress – innan den förmodade ryska invasionen av Sverige och Finland – och följaktligen , så därför vill man fatta det viktigaste utrikes-och säkerhetspolitiska beslutet sedan 1945 snabbt, medan det finns folklig ilska mot Ryssland – Nato:s älskade, nödvändiga fiende.
 
De svenska beslutsfattarna vet naturligtvis att det aldrig kommer att bli någon majoritet på 75 procent eller så för Nato – vilket det borde vara för ett så grundläggande, ödesdigert beslut. Mer än så var alltså inte demokratin värd, kan man säga, men ingen ny Nato-medlem har haft en folkomröstning om Nato efter fri diskussion om andra alternativ, och där en majoritet på 75 procent röstat för. (Enligt svenska Svenska Dagbladet 6 maj 2022 anser 48 procent att Sverige ska gå med, men på bara en vecka har de som inte är säkra på vad de ska tro ökat från 22 till 27 procent).

Finlands pro-Nato-opinionen verkar ha ökat från 53 procent i februari till 76 procent i maj 2022. Det var 19 procent 2017, enligt en rapport i  Wall Street Journal . Ukraina har spelat sin roll.

• Ytterligare ett skäl till att gå med är den intellektuella nedrustning som bestått i att beslutsfattare har enats om ett alternativ, glömt att lämna andra dörrar öppna och medvetet kvävt alternativen. Diskursen om fred – i media, politik och forskning – har försvunnit. Fred har kommit att betyda vapen, avvärjande, mer och mer av det som är kopplad till blind lojalitet med varje USA/Nato-krig.

Till exempel, bestämde sig den dåvarande socialdemokratiska statsministern Göran Perssons regering år 2001 för att snabbt inaktivera Sveriges lagstiftning om vapenexportförbud för att kunna fortsätta exportera vapen till USA under dess invasion av Irak.

Denna mångåriga intellektuella nedrustning är uppenbar – och tenderar alltid att gynna militära framför civila medel och diplomati. Och inte bara i dessa länder, naturligtvis.

Ett institut som SIPRI, Stockholm International Peace Research Institute – har sönderfallit intellektuellt till något som snarare bör som heter Stockholms Internationella Militära Säkerhetsforskning, SIMSI – som jag föreslog för flera år sedan.

Med andra ord är den politiska kreativitet som behövs för att föra en oberoende politik av neutralitet, alliansfrihet och global nedrustning, i kombination med en stark tro på folkrätten, försvunnen sedxan åratal.

Det är lättare att följa flocken – särskilt när, som det verkar, det socialdemokratiska partiet i dag bara finns till namnet.
 
• Utan att uttömma alla – tragiska – orsaker till de felaktiga besluten måste en sista orsak nämnas. Som överallt annars har media, från vänster till höger, enats kring en pro-västlig, icke-neutral politik. Den nuvarande pro-Nato-propagandan, inte minst i den liberala Dagens Nyheter, är genomgripande. Kritiska röster är marginaliserade och informationen till allmänheten begränsas till några gymnasiala grundläggande fakta i kombination med falska påståenden, utelämnanden och oklara källor. Sverige kan ha tv-paneldiskussioner där, de facto, alla deltagare är mer eller mindre pro-Nato vilket innebär att en stor del av den allmänna opinionen utestängs.

Vad blir konsekvenserna av Finlands och Sveriges medlemskap i Nato?

Det finns potentiellt så många konsekvenser– vissa mer troliga än andra - att de inte kan räknas upp i en kort analys som denna. Men låt mig nämna:

• Svenskarna och finländarna kommer att bli mindre säkra. Varför? För att det kommer att bli hårdare konfrontation och polarisering istället för mjuka gränser och medlande attityder. I en allvarlig kris kommer de, i alla praktiska avseenden, att vara ockuperade och bli tillsagda av USA/Nato vad de ska göra.

• Vid någon tidpunkt i framtiden kommer de båda länderna att bli ombedda att vara värd för USA-baser – som Norge och Danmark idag – och kommer inte att kunna säga "nej"! Sådana baser kommer att vara första rangens mål för Ryssland i en krigssituation.

• Ur rysk synvinkel är naturligtvis deras medlemskap i Nato extremt spänningshöjande och konfronterande. Ryssland har 8 procent (US$ 66 miljarder) av de militära utgifterna som 30 medlemmar i Nato har. Nu blir det en stor upprustning av hela Nato. Tyskland planerar att öka till nästan dubbelt så mycket som Rysslands utgifter. Ukraina kommer att få ca 50 miljarder dollar. Lägg därtill ett upprustat Sverige och Finland och vi ska se Ryssland falla till 4 procent av Nato: s utgifter, och fortfarande kallas ett formidabelt hot.

• Det kommer praktiskt taget inte att finnas kvar några förtroendeskapande mekanismer för konfliktlösning i Europa. Ingen diskussion kommer att vara möjlig om en ny all-europeisk fred och säkerhet. Och var sig det förstås och respekteras eller ej kommer Ryssland att känna sig ännu mer osäkert, isolerat och – i en viss situation – bli ännu mer desperat. Som vanligtvis den svagare parten i en asymmetrisk konflikt. Vi lever i mycket farliga tider och dessa båda länder i Nato kommer bara att öka faran, det finns inget sätt det skulle kunna minska det.

• Hur starkt Finland och Sverige vill vara "skyddade" av USA och/eller Nato, är det helt onödigt att gå med i Nato , för i en allvarlig kris kommer USA/Nato i alla f all att "skydda" eller snarare använda deras territorier för att komma närmare de baltiska republikerna. Det är det som Värdlandsavtalen handlar om.

Den enda skälet att gå med skulle vara punkt 5 – men nackdelen är att punkt 5 kräver att Finland och Sverige kommer att delta i krig som inte handlar om deras försvar och kanske även i framtida folkrättsligt olagliga krig som dem i Jugoslavien, Irak och Libyen. Så, kommer finska och svenska unga människor att dödas i framtida Nato-krig? Är de redo för det?

• Det kommer att kosta en förmögenhet att konvertera den militära infrastrukturen till fullt medlemskap i Nato – och när de har gått med är det ett pris som de på intet sätt kan undvika att betala. Dessutom kommer mycket mindre de facto suveränt beslutsfattande att bli möjligt  – de-jure är nästan irrelevant. Och det suveräna beslutsfattandet hade de redan själva begränsat starkt innan de gick med.

• Som Nato-medlemmar kan Finland och Sverige inte annat än dela ansvaret för kärnvapnen – avskräckningen och Nato:s möjliga användning av dem. Det är också uppenbart att Nato-fartyg som kan föra in kärnvapen i deras hamnar, men de kommer naturligtvis inte ens att be om lov – de vet att USA:s arroganta svar är att "vi kan varken bekräfta eller förneka en sådan sak."

Detta strider mot varje fiber av svenska folket – och Sveriges beslut att inte utveckla kärnvapen, som går 70 år tillbaka i tiden.

• De dagar då Sverige och Finland kunde – i princip – arbeta för alternativ är räknade. Det är, för FN-Glöm FN-konvention en om förbud av kärnvapen  och FN-målen om allmän och fullständig avrustning och varje alternativ politisk plan som gemensam säkerhet, mänsklig säkerhet, ett starkt FN etc. De kommer inte att kunna fungera som medlare – som exempelvis Österrike och Schweiz. Inga Nato-medlemmar kan göra mer än läpparnas bekännelse till sådana ädla mål. Nato är inte en organisation som uppmuntrar till alternativ. I stället söker den monopol samt regional och globala dominans.

• Finland och Sverige säger ja till militära tänkande , till ett 'freds'-paradigm som är fyllt med vapen, rustning, offensiva delar (långskjutande + stor destruktiv kapacitet), avskräckning och konstant hotande: Nato är den mänskliga historiens mest militaristiska organisation. Dess ledare, USA, har varit i krig 225 av 243 år sedan 1776 . Varje idé om ickevåld, FN-stadgans bestämmelse om att göra fred med övervägande fredliga medel (Artikel 1 i stadgan) åker ut genom fönstret.

• Den politiska uppmärksamheten, liksom resurserna, kommer att förskjutas till militära frågor, bort från att bidra till att lösa mänsklighetens mest akuta problem . Men – det vi  nu – ursäkten kommer att vara Putins invasion av Ukraina. Finns det överhuvudtaget någon stor förändring som inte kan motiveras med hänvisning till den?

• Även om alla vet att Arktis kommer att bli en central region vad gäller säkerhet och fredsproblem i en nära framtid, har frågan knappast diskuterats i förhållande till de båda ländernas Nato-medlemskap. Men, det kräver inte mycket expertis för att se att USA/Natos tillgång till Sverige och Finland är en klar fördel i framtida konfrontation med Ryssland och Kina.

• Som medlemmar i Nato kommer Sverige och Finland inte bara att acceptera, utan också förstärka decennier av hat av det ryska folket, allt rysk, inklusive rysk-europeisk kultur. De kommer att säga ja till västs hänsynslösa, reflexartade kollektiva (olagliga) bestraffningar av allt ryskt, en annullering av Ryssland i alla dimensioner.

En gång i tiden stod tvärtom Finlands president Kekkonen för en politik av aktiv neutralitet, en medlarroll och initiativtagare till OSSE. Finland var stolt över att dess folk inte kände att varken öst eller väst var en fiende och att olika slags ekvidistans upprätthölls. Och det var under höjden av det första kalla kriget, när Warszawapakten var ca 10 gånger starkare vis-a-vis Nato än Ryssland är i dag. Hur och varför? En anledning var att politiken hade en intellektuell grund och ledarna hade en medvetenhet om vad kriget innebar. Så är det inte idag.

• Möjligheten som inga Nato-förespråkare talar om är detta: med all sannolikhet har vi bara sett början  av ett extremt kallt kriget med ett ständigt ökande risk för ett hett Krig också . Det är de syften som anges för OSS – och det innebär att Nato – för att försvaga Ryssland militärt i Ukraina, så kan det inte stiga allt igen och att undergräva dess ekonomi hemma genom historiens svåraste, tid-obegränsat och villkorslöst sanktioner – som är de sanktioner som inte kommer att lyftas i en livstid eller mer.

• Och slutligen, genom att gå med i Nato, kommer de båda länderna att tvingas att ställa upp för det större väst i en framtida förändring av världsordningen i vilken Kina,, Mellanöstern, Afrika och Sydamerika samt stora icke-västliga regionala föreningar kommer att bli starkare.

USA prioritet nummer ett är Kina. Som medlemmar i Nato kommer Sverige och Finland inte att kunna gå på två ben i framtiden, ett västerländskt och ett icke-västerländskt, och kommer att gå ner och falla tillsammans med väst  –  USA-imperiet och Nato i synnerhet.

Den som tror att det är ett alltför vågat och pessimistiskt scenario följer inte utveckling och trender utanför västvärlden. Betänk också att ett splittrat och problemtyngt USA nyss har gått samman i EU och Nato av en enda anledning: den negativa politiken mot Ryssland och för att dölja sitt  kristallklara medansvar för den konflikt som fört oss dit där vi är nu.

Väst har ingen positiv vision längre – dess handlingar gäller upprustning, hot, sanktioner, demonisering, den självgoda "vi-gör-aldrig-något-fel" och samtidig en projektion av dess egna mörka sidor på andra, i synnerhet Kina.

Att för små länder lägga alla sina ägg i en korg, när de inte har alternativ och agerar utan en aning om  de kommande fem till tio åren, har alltid varit ett recept för katastrof, för krig.

Både Nato och EU agera i dessa dagar som passagerarna gjorde i restaurangen ombord på det eleganta, lyxiga fartyget RMS Titanic.

Det fanns enorma problem som borde ha lösts för mänskligheten att överleva: klimat, miljö, fattigdom, ojämlikhet, militarism, kärnvapen, etc. De är nu glömda. Ekonomisk kris och störningar följde, och sedan kom coronan och tog en tung tribut av alla typer av resurser och energi. Och slutligen är det krig i Europa, med dess underliggande Nato-skapade konflikt.

Detta är inte rätta tidpunkten att fatta beslut när det råder historisk hysteri och panik. Detta är verkligen ett tillfälle att hålla huvudet kallt.

Man kan bara beklaga att Sverige och Finland saknar den intellektuella kraften att se den större bilden i tid och rum. Nato har haft på sig sedan 1949 för att bevisa att det kan stifta fred. Vi vet nu att den inte kan det. Att ansluta sig till Nato är därför att skänka militarism och framtida krigföring en stor gåva.

https://transnational.live/2022/05/12/it-is-foolish-for-finland-and-sweden-to-join-Nato-and-ignore-both-the-real-causes-and-consequences/


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Underteckna med ditt namn.