Ord och inga visor i duman

Gennadij Ziuganov, 76 år, leder den kommunistiska oppositionen i Ryssland sedan 28 år.

I onsdags la den ryske premiärministern Michail Misjustin fram en rapport om regeringens arbete under det gångna året.

Det följdes av en partiledardebatt. Mest kritisk av alla var kommunistledaren Gennadij Ziuganov.

I Rysslands moderna historia har det redan passerat sexton olika regeringar. Under de senaste 20 åren har Putin och Medvedev lett regeringen i 12 år.

I januari förra året insåg president Putin att om han inte omedelbart stärkte regeringen, skulle hans årliga tal till nationen bli ett eländigt misslyckande och det skulle inte bara innebära en fördjupad finansiell, ekonomisk och social kris utan också en politisk kris. Han fattade ett ganska djärvt beslut, och i dag hör vi den andra årsrapporten från den nya regeringen, som många av er här i kammaren röstade för.

I detta sammanhang vill jag påminna om ett antal siffror och indikatorer som alla - både regeringsmedlemmar och ledamöter – bör få höra.

Sovjetryssland svarade för 8 procent av världens produktion. 2015 svarade vi för 3,3 procent och i fjol för mindre än 2 procent.

Presidentens målsättning att Ryssland ska gå upp bland världens fem ledande ekonomier, övervinna eftersläpningen och göra allt för att göra genombrott inom ny teknik, stoppa utdöendet och fattigdomen kräver en lägsta tillväxttakt på 3-4 procent om året. Detta är en nyckeluppgift för regeringen Misjustin och ni måste föreslå en ny budget som vägleds av exakt dessa indikatorer.

Man bör komma ihåg att vår BNP under de senaste tio åren i genomsnitt har ökat med 0,9 procent om året. Vi har avancerat 9 procent på tio år, USA 16 procent, Europa 32 procent och Kina 101 procent. Tillväxttakten kommer också att avgöra den politiska stabiliteten.

Om man tittar på medborgarnas inkomster de senaste fem åren har 10 procent mer hamnat i statskassan medan oligarkin roffat åt sig 53 procent och under pandemin kunnat öka sitt kapital med 3,5 biljoner rubel.

Vi hade 103 miljardärer, nu är de 123. Dollarmiljardärer.

Medborgarna har förlorat 12 procent av sina inkomster de senaste fem åren.

Om man tittar noga på det första kvartalet i år fortsätter medborgarnas inkomster att krympa. Jag vet inte hur länge de kommer att tolerera detta, men det är en extremt störande trend.

Även vad gäller utdöendet av befolkningen noterar vi förluster. Om vi åtminstone hade hållit dödstalen och födelsetalen som var 1990 skulle vi ha haft ytterligare 24 miljoner människor.

Under det liberala, kriminella, förrädiska experiment, som har pågått sedan 1991, har vi förlorat 20 miljoner bara bland den ryska befolkningen, och de ryska regionerna fortsätter att dö i rekordtakt. Redan under detta kvartal förlorades ytterligare 250 tusen människor.

När det gäller fattigdom finns det en global indikator: de som lever på mindre än 500 dollar per månad är fattigdom. Endast var tredje person, 50 miljoner, lever i vårt land på 500 dollar eller mer. Redan enligt internationell statistiken ligger nästan 100 miljoner antingen under gränsen eller på fattigdomsnivå.

Låt oss tillsammans tänka på hur vi kan lösa detta problem.

Denna uppgift kan endast lösas av utbildade, välorganiserade och enade människor.

Och i detta avseende tror jag att det team som har samlats av Misjustin är kapabelt att lösa problemen.

Men jag vill uppmärksamma följande, extremt alarmerande trend. Jag följde noggrant det sista mötet i Vetenskapsakademin. Se vad som händer. År 2012 skedde en utflyttning av 14 000 av våra mest begåvade vetenskapliga kadrer, år 2019 var utflödet 70 000, och trots pandemin minskade det inte i fjol. De älskar sitt hemland, men de ser ingen möjlighet att använda sina kunskaper, sitt arbeta och sin talang här. Därför måste vi stoppa denna intellektuella nedgång.

När det gäller regeringens rapport tror jag att detta team kan lösa problemen mer effektivt under två förhållanden: om det driver sin egen finansiella och ekonomiska politik, och inte den politik som företräds av Kudrin, Siluanov och arvtagare till Gaidars  brottsliga utplundringspolitik.

Detta är en extremt grundläggande fråga, den är snarare inte en ekonomisk och ekonomisk fråga, utan en fråga om vilja. Vi har nödvändiga resurser för detta, det har vi.

Jag anser att ni, Michail Vladimirovitj (Misjustin), har en svårare uppgift än Primakovs och Masljukovs  regeringar.

Valentina Ivanovna (Matvienko) vet hur vi då satt tillsammans och fattade beslut. Ett fat olja kostade 12 dollar, i morse var det 68 dollar, guld- och valutareserverna var mindre än 8 miljarder dollar, nu är de 590 miljarder, och sedan tryckte vi i princip pengar för att dra landet ur krisen och vi fattade tre lysande beslut.

Pengarna gavs till produktion. Industrin växte med 24 procent. Vi stoppade valutautflödet. Vi gav inte pengar till spekulanter och inflationen började avta. Och vi förbjöd att höja priserna för kommunala tjänster och bränsle och smörjmedel, annars hade vi äventyrat regeringen. De tre åtgärderna hade då en mycket stor effekt.

Idag har ni nämnt många åtgärder, som är ganska slående och övertygande. Låt oss tillsammans försöka hitta lösningen, men den kan bara finnas i en ny budget.

(Anförandets fortsättning, se ryska originalet http://government.ru/news/42158/)

Fotnoter:

Not 1. Jegor Gajdar var finansminsiter 1991-93, Alksej Kudrin var finansminister 2000-11, då han efterträddes av Anton Siluanov.

Not 2. Jurij Masljukov var biträdande premiärminister 1998-99 i Jevgenij Primakovs regering.