Här om kvällen fastnade jag för några ord från den ryske statsvetaren Ivan Safrantjuk, som återkommande medverkar i TV-kanalen Pervys nyhetsfördjupning "Bolsjaja igra" (Det stora spelet).
Han dristade sig att protestera mot den amerikanske vicpresidenten J D Vances uttalande att den europeiska demokratin är "hotad".
- Nej, sa Safrantjuk. Den är inte "hotad". Den hotar.
Det vill säga: De dissidentrörelser som vaknat i Rumänien, Tyskland, Frankrike, Slovakien, Ungern, Storbritannien och fastän mindre märkbart över andra europeiska länder hotar inte demokratin. De representerar demokratin, ett demokratiskt uppvaknande, som hotar de styrande eliterna, enklusive den förhärdade diktatoriska EU-eliten.
Jag finner Safrantjuks distinktion viktig.
Det är hög tid att sluta att slentrianmässigt betrakta de härskande strukturerna som "demokratin" som möjligen "hotas" av vissa övertramp.
I dagens "Spanarna" i P1 beskrevs exempelvis EU-parlamentet som Europas "lagstiftande församling". Det är fel, också enligt EU:s egen beskrivning.
"Parlamentet agerar som medlagstiftare", heter det, "och delar med rådet befogenheten att anta och ändra lagstiftningsförslag och att besluta om EU:s budget."
På ett annat ställe beskrivs lagstiftningen som en produkt av tre parter: "I de flesta fall utarbetar Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen den politik och de lagar som gäller i hela EU. Den process de följer kallas det ordinarie lagstiftningsförfarandet."
Närkommissionen 19 mars 2025 presenterade sin ReArm Europe Plan var det något som varken rådet eller parlamnentet utarbetat och likväl omedelbart togs för givet. Planen skulle öka försvarsutgifterna i EU med 800 miljarder euro, delvis genom upplåning enbart styrd av kommissionen (ett sätt att kringgå det faktum att EU inte har någon självständig beskattningsrätt). Samarbetet med Nato i upprustningen togs för given trots att inte alla EU-länder är med i Nato.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.