Som framgår av EU-domstolens beslut är den enda fråga som avgörs huruvida en icke-kommersiell hemsida som sprider RT-material ska kunna räknas som "operatör". Enligt beslutet ska förbudet som det utformats i tysk rätt gälla lika den som finansierar spridning av RT-material kommersiellt och genom donationer. Men det sägs inget om den som gör det av egna medel som en enskild opinionsyttring.
Grundfrågan, huruvida EU-kommissionens åtgärder, är förenliga med yttrande- och tryckfrihet berörs inte. Nyhetsbanken anser sig oförhindrad att fortsätta att återge RT-material eller länka till sådant.
DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)
den 2 juli 2026 (*)
” Begäran om förhandsavgörande – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitiken – Restriktiva åtgärder mot bakgrund av Ryska federationens åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina – Förordning (EU) nr 833/2014 – Artikel 2f.1 – Begreppet operatör – Förbud mot att sända innehåll som utförs av de juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga XV till förordning nr 833/2014 – Situation där sådant innehåll sänds av fysiska personer på en webbplats som endast genererar intäkter i form av frivilliga bidrag ”
I mål C‑67/25,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Landgericht Saarbrücken (Regionala domstolen i Saarbrücken, Tyskland) genom beslut av den 20 december 2024, som inkom till domstolen den 31 januari 2025, i målet
R,
N,
K,
ytterligare deltagare i rättegången:
Staatsanwaltschaft Saarbrücken,
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden I. Jarukaitis samt domarna M. Condinanzi, N. Jääskinen, R. Frendo (referent) och A. Kornezov,
generaladvokat: R. Norkus,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Staatsanwaltschaft Saarbrücken, genom A. Hammer,
– R, genom A.-M. Kalmes och J. Schmidt, Rechtsanwälte,
– K, genom A.-M. Kalmes, Rechtsanwältin,
– Estlands regering, genom H. Hirsik och M. Kriisa, båda i egenskap av ombud,
– Frankrikes regering, genom E. Timmermans och B. Travard, båda i egenskap av ombud,
– Lettlands regering, genom J. Davidoviča och K. Pommere, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom M. Carpus-Carcea och M. Kellerbauer, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 12 februari 2026 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2f.1 i rådets förordning (EU) nr 833/2014 av den 31 juli 2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 229, 2014, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) 2022/350 av den 1 mars 2022 (EUT L 65, 2022, s. 1) (nedan kallad förordning nr 833/2014).
2 Begäran har framställts i ett brottmål mot tre fysiska personer, R, N, och K, avseende gärningar som kan utgöra ett åsidosättande av förbudet i artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning nr 833/2014
3 Artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014 har följande lydelse:
”Det ska vara förbjudet för operatörer att sända eller möjliggöra, underlätta eller på annat sätt bidra till sändning av innehåll som utförs av de juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga XV, inbegripet genom överföring eller distribution på något sätt såsom kabel, satellit, bredbands-tv, internetleverantörer, internetbaserade videodelningsplattformar eller -applikationer, oavsett om de är nya eller förinstallerade.”
4 I bilaga XV till samma förordning, med rubriken ”Förteckning över juridiska personer, enheter eller organ som avses i artikel 2f”, återfinns bland annat namnet ”RT – Russia Today Germany”.
Förordning nr 2022/350
5 I skälen 4–10 i förordning nr 2022/350 anges följande:
”(4) I sina slutsatser av den 24 februari 2022 fördömde Europeiska rådet i starkast möjliga ordalag Ryska federationens oprovocerade och oberättigade militära aggression mot Ukraina. … Europeiska rådet uppmanade [Ryska federationen] och de ryskstödda väpnade grupperingarna att upphöra med sin desinformationskampanj.
(5) I sina slutsatser av den 10 maj 2021 underströk [Europeiska] rådet behovet av att ytterligare stärka [Europeiska] unionens och medlemsstaternas resiliens och deras förmåga att motverka hybridhot, inbegripet desinformation, säkerställa en samordnad och integrerad användning av befintliga och möjliga nya verktyg för att motverka hybridhot på EU-nivå och medlemsstatsnivå, och möjliga motåtgärder när det gäller hybridhot, bland annat för att motverka utländsk inblandning och påverkansoperationer, vilket kan innefatta att förebyggande åtgärder vidtas och att fientliga statliga och icke-statliga aktörer påförs kostnader.
(6) Ryska federationen har ägnat sig åt en systematisk och internationell kampanj av mediemanipulation och förvrängning av fakta för att stärka sin strategi för destabilisering av sina grannländer och av unionen och dess medlemsstater. Propagandan har i synnerhet upprepat och konsekvent riktats mot europeiska politiska partier, särskilt vid val, samt riktats mot det civila samhället, asylsökande, ryska etniska minoriteter, könsminoriteter och funktionen hos demokratiska institutioner i unionen och dess medlemsstater.
(7) Ryska federationen har i syfte att rättfärdiga och stödja sin aggression mot Ukraina ägnat sig åt fortlöpande och samordnad propaganda riktad mot det civila samhället i unionen och grannländerna, och därmed allvarligt förvrängt och manipulerat fakta.
(8) Dessa propagandaåtgärder har kanaliserats genom ett antal medier som står under ständig direkt eller indirekt kontroll av Ryska federationens ledning. Sådana åtgärder utgör ett betydande och direkt hot mot unionens allmänna ordning och säkerhet.
(9) Dessa medier är viktiga och avgörande för att föra fram och stödja aggressionen mot Ukraina och för destabiliseringen av dess grannländer.
(10) Mot bakgrund av situationen, och som svar på Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina, är det nödvändigt att, i enlighet med de grundläggande fri- och rättigheter som erkänns i [Europeiska unionens stadga]n om de grundläggande rättigheterna, särskilt med rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet som erkänns i artikel 11 däri, införa ytterligare restriktiva åtgärder för att skyndsamt avbryta sändningsverksamheten för sådana mediekanaler i unionen, eller som riktar sig mot unionen. Dessa åtgärder bör bibehållas tills aggressionen mot Ukraina har upphört, och tills Ryska federationen, och dess associerade mediekanaler, upphör att genomföra propagandaåtgärder mot unionens och dess medlemsstater.”
Förordning nr 2024/1745
6 Genom rådets förordning (EU) 2024/1745 av den 24 juni 2024 om ändring av förordning (EU) nr 833/2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina (EUT L 2024/1745), infördes det en artikel 3r i förordning nr 833/2014. Punkt 4 i den artikeln har följande lydelse:
”För att säkerställa efterlevnad av förbuden [mot att tillhandahålla omlastningstjänster inom unionens territorium för omlastning av flytande naturgas som har sitt ursprung i Ryssland eller exporteras från Ryssland, och mot att direkt eller indirekt tillhandahålla tekniskt bistånd, förmedlingstjänster, finansiering eller ekonomiskt stöd relaterade till förbuden mot att tillhandahålla sådana omlastningstjänster] får de behöriga myndigheterna fastställa regler och riktlinjer på nationell nivå. Sådana regler och riktlinjer ska omfatta skärpta krav på tillbörlig aktsamhet, särskilt när det gäller identifiering av omlastningstjänster som tillhandahålls för omlastning, med beaktande av … registreringslandet för berörda ekonomiska aktörer.”
Tysk rätt
7 Enligt 18 § första stycket punkt 1482 b i Außenwirtschaftsgesetz (lagen om utrikeshandel) av den 6 juni 2013 (BGBl. 2023 I, s. 1482), i den lydelse som är tillämplig på omständigheterna i det nationella målet (nedan kallad lagen om utrikeshandel), döms den som bryter mot ett förbud mot sändning, överföring, distribution eller annat tjänstetillhandahållande enligt en direkt tillämplig rättsakt från Europeiska gemenskaperna eller unionen som offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas eller Europeiska unionens officiella tidning, vilken syftar till att genomföra en ekonomisk sanktion som beslutats av rådet på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, till fängelse i lägst sex månader och högst fem år.
8 Enligt artikel 18.7 punkt 2 i lagen om utrikeshandel kan en person som har handlat yrkesmässigt i de fall som avses i punkt 1 i denna artikel dömas till fängelse i minst ett år.
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
9 Talan väcktes vid Landgericht Saarbrücken (Regionala domstolen i Saarbrücken, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen, inom ramen för en brottsutredning mot tre fysiska personer, R, N och K, vilka misstänktes för att ha deltagit i en kriminell sammanslutning, genom att de vid fyra tillfällen under år 2023, via bloggen ”Live-Ticker”, som var tillgänglig för allmänheten på webbplatsen www.traugott-ickeroth.com (nedan kallad webbplatsen traugott-ickeroth), hade spridit videor från kanalen RT Germany. Eftersom denna kanals publiceringar omfattas av sändningsförbudet i artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014, utgör den omständigheten, att publiceringarna gjorts tillgängliga för allmänheten, en straffbar gärning i Tyskland enligt tillämplig nationell lagstiftning.
10 R, som bland annat ger ut böcker under pseudonymen ”Traugott Ickeroth” som han säljer via onlinehandelsplattformen Amazon, medgav under förundersökningen att han var ansvarig för den redaktionella utformningen av webbplatsen ”www.traugott-ickeroth.com”.
11 De inlägg som publicerades på webbplatsen var tillgängliga kostnadsfritt. Användarna uppmuntrades emellertid att, genom en donation, ge ekonomiskt stöd till driften av webbplatsen. Mellan den 1 april 2022 och den 3 augusti 2023 erhöll R och N, på sina respektive konton, ett stort antal inbetalningar från användarna i samband med denna uppmaning till donation, motsvarande ett totalt belopp på 60 038,65 euro.
12 Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida fysiska personer som R, N och K omfattas av begreppet operatör, i den mening som avses i artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014, och huruvida det förbud som föreskrivs där kan göras gällande mot dem. Den hänskjutande domstolen har även påpekat att tolkningen inte är så uppenbar att varje rimligt tvivel kan uteslutas.
13 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende hänvisat till det arbetsdokument som utarbetats av kommissionen, med rubriken ”Consolidated FAQs on the implementation of Council Regulation No 833/2014 and Council Regulation No 269/2014” (konsoliderade frågor och svar om genomförandet av rådets förordningar nr 833/2014 och nr 269/2014) (nedan kallat kommissionens frågor och svar), enligt vilket begreppet operatör ska förstås som varje fysisk eller juridisk person eller enhet vars handelsverksamhet eller yrkesmässiga verksamhet, syftar till att sända innehåll eller möjliggöra, underlätta eller på annat sätt bidra till sändning av förbjudet innehåll.
14 Den hänskjutande domstolen har för det första påpekat att tillgång till webbplatsen traugott-ickeroth i princip var kostnadsfri, i den meningen att den inte var beroende av att användarna tillhandahöll en ekonomisk ersättning. För det andra finansierades inte driften av denna webbplats av resurser som var oberoende av användarnas frivilliga bidrag, såsom reklamintäkter, som ändå är vanliga inom detta område. Därför skulle R:s verksamhet kunna betraktas som av rent privat karaktär.
15 Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att insamling av privata donationer, vilka utgör gåvor i civilrättslig mening, kan kvalificeras som ”yrkesverksamhet” när den utövas i en sådan omfattning att mottagarna erhåller betydande belopp som gör det möjligt för dem att, åtminstone delvis, säkerställa deras uppehälle. I förevarande fall syftar uppmaningen till donationer till att generera ekonomiska resurser avsedda för den fortsatta driften av webbplatsen traugott-ickeroth och därmed utgöra en varaktig inkomstkälla, vilket är kännetecknande för en yrkesverksamhet.
16 Mot denna bakgrund beslutade Landgericht Saarbrücken (Regionala domstolen i Saarbrücken) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:
”Ska artikel 2f.1 i rådets förordning (EU) nr 883/2014 av den 31 juli 2014 tolkas så, att begreppet operatör i denna mening även avser fysiska personer som endast genererar intäkter från en webbplats som de driver i form av frivilliga donationer från tredje part (bidrag eller gåvor)?”
Förfarandet vid domstolen
17 Den hänskjutande domstolen har begärt att dess mål skulle ges förtur med stöd av artikel 53.3 i domstolens rättegångsregler.
18 Domstolens ordförande beslutade den 3 mars 2025 att avslå denna begäran.
Prövning av tolkningsfrågan
Upptagande till prövning
19 Staatsanwaltschaft Saarbrücken (åklagarmyndigheten i Saarbrücken, Tyskland) har gjort gällande, utan att formellt hävda att tolkningsfrågan inte kan tas upp till sakprövning, att frågan inte är nödvändig.
20 Nämnda åklagarmyndighet har för det första gjort gällande att ett förhandsavgörande inte är nödvändigt, i den mening som avses i artikel 267 andra stycket FEUF, för att avgöra denna fråga och att den hänskjutande domstolen inte heller är skyldig att föra frågan vidare till EU-domstolen i den mening som avses i tredje stycket i artikel 267.
21 I synnerhet utgör nämnda fråga inte i sig själva huvudföremålet för tvisten i det nationella målet, vilket ger upphov till andra sak- eller rättsfrågor som appellationsdomstolen kan bedöma på ett annat sätt, vilket innebär att en begäran om förhandsavgörande inte ska framställas redan i första instans. Ett förhandsavgörande, i motsats till vad den hänskjutande domstolen anser, är inte heller nödvändigt för att fastställa dess egen behörighet att, i egenskap av avdelning för ekonomiska brott, pröva överträdelser av lagen om utrikeshandel, eftersom denna behörighet inte kan ge upphov till några allvarliga tvivel.
22 I detta hänseende erinrar EU-domstolen om att en nationell domstol, enligt fast praxis och enligt artikel 267 FEUF, har en mycket vittgående möjlighet att hänskjuta en fråga till EU-domstolen, om den bedömer att det i ett mål som pågår vid den har uppkommit frågor som kräver ett avgörande avseende bland annat tolkningen av unionsrätten för att den ska kunna döma i målet, och att den får utnyttja denna möjlighet när helst den finner det lämpligt under förfarandet (dom av den 16 januari 1974, Rheinmühlen-Düsseldorf, 166/73, EU:C:1974:3, punkt 3, och dom av den 12 maj 2021, Bundesrepublik Deutschland (Rött meddelande från Interpol), C‑505/19, EU:C:2021:376, punkt 49 och där angiven rättspraxis).
23 Det ankommer dessutom uteslutande på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. EU-domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen av unionsrätten (dom av den 29 november 1978, Redmond, 83/78, EU:C:1978:214, punkt 25, och dom av den 30 oktober 2025, Mercedes-Benz Bank och Volkswagen Bank, C‑143/23, EU:C:2025:837, punkt 48).
24 Av detta följer att frågor om tolkningen av unionsrätten presumeras vara relevanta. En tolkningsfråga från en nationell domstol kan bara avvisas då det är uppenbart att den begärda tolkningen av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de frågor som ställts till den (dom av den 7 september 1999, Beck och Bergdorf, C‑355/97, EU:C:1999:391, punkt 22, och dom av den 30 oktober 2025, Mercedes-Benz Bank och Volkswagen Bank, C‑143/23, EU:C:2025:837, punkt 49).
25 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att det nationella målet avser straffrättsliga förfaranden som inletts mot tre fysiska personer för att via en allmänt tillgänglig webbplats ha spridit innehåll från kanalen RT Germany, som är upptagen i bilaga XV till förordning nr 833/2014 och vars sändning är förbjuden enligt artikel 2f.1 i denna förordning. Under dessa omständigheter har den hänskjutande domstolen ställt sin tolkningsfråga för att få klarhet i huruvida en fysisk person som driver en sådan webbplats, genom att sända detta innehåll, och som från denna webbplats endast erhåller intäkter i form av frivilliga bidrag från tredje man, omfattas av begreppet operatör i den mening som avses i denna bestämmelse.
26 Det framstår således inte som uppenbart att den tolkning av direktiv 833/2014 som begärs genom denna fråga saknar samband med de verkliga omständigheterna eller saken i de nationella målen eller att den frågeställning som aktualiseras är hypotetisk.
27 De invändningar som har framförts av Staatsanwaltschaft Saarbrücken (åklagarmyndigheten i Saarbrücken) vad gäller huruvida tolkningsfrågan kan tas upp till prövning, såsom dessa har redovisats i punkterna 20 och 21 ovan, kan följaktligen inte godtas.
28 För det andra har åklagarmyndigheten i Saarbrücken gjort gällande att beslutet att inleda den dömande fasen vid den behöriga avdelningen vid den hänskjutande domstolen fortfarande kan bli föremål för ett ”omedelbart överklagande” (sofortige Beschwerde), vilket utgör ett ”rättsmedel enligt nationell lagstiftning”, i den mening som avses i artikel 267 tredje stycket FEUF, och den hänskjutande domstolen är därför enligt denna bestämmelse inte är skyldig att föra frågan vidare till EU-domstolen.
29 Det räcker i detta hänseende att påpeka att den omständigheten, att den hänskjutande domstolen inte är skyldig att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen på grund av att dessa beslut kan bli föremål för rättsmedel enligt nationell rätt, i den mening som avses i artikel 267 tredje stycket FEUF, inte på något sätt fråntar den hänskjutande domstolen den mest vittgående möjligheten att hänskjuta en fråga till EU-domstolen enligt artikel 267 andra stycket FEUF, såsom påpekats i punkt 22 ovan.
30 För det tredje och slutligen anser Staatsanwaltschaft Saarbrücken (åklagarmyndigheten i Saarbrücken) att det inte är nödvändigt att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen avseende tolkningen av begreppet aktör i artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014, eftersom de vanliga tolkningsmetoderna i unionsrätten är tillräckliga för att precisera dess räckvidd och eftersom bestämmelsens innebörd är uppenbar.
31 Det ska i detta hänseende erinras om att det ankommer på den nationella domstolen att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen oberoende av den bedömning som parterna i det nationella målet har gjort av huruvida det är lämpligt att begära ett förhandsavgörande. Det är nämligen på intet sätt otillåtet för en nationell domstol att ställa en sådan tolkningsfråga till EU-domstolen som en av parterna i det nationella målet anser inte ger upphov till något rimligt tvivel. Även om det antas att så är fallet innebär detta inte att en sådan tolkningsfråga ska avvisas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 december 2011, Painer, C‑145/10, EU:C:2011:798, punkterna 64 och 65, och dom av den 24 februari 2022, Viva Telecom Bulgaria, C‑257/20, EU:C:2022:125, punkt 42).
32 Av samtliga ovan anförda omständigheter följer att tolkningsfrågan kan tas upp till prövning i sak.
Prövning i sak
33 Den hänskjutande domstolen har ställt sin enda fråga för att få klarhet i huruvida artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014 ska tolkas så, att en fysisk person som driver en webbplats genom att där sända innehåll som utförs av de juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga XV till denna förordning och som från driften av denna webbplats endast erhåller inkomster som härrör från frivilliga bidrag från tredje parter, i form av donationer eller gåvor, omfattas av begreppet ”operatör” i den mening som avses i denna bestämmelse.
34 I detta hänseende följer det av fast rättspraxis att det vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara är lydelsen som ska beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 17 november 1983, Merck, 292/82, EU:C:1983:335, punkt 12, och dom av den 12 februari 2026, Stichting Koskea, C‑490/24, EU:C:2026:89, punkt 23).
35 För det första, vad gäller lydelsen i artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014, anges i denna att det är förbjudet för operatörer att sända eller möjliggöra, underlätta eller på annat sätt bidra till sändning av innehåll som utförs av de juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga XV i denna förordning, inbegripet genom överföring eller distribution på något sätt såsom kabel, satellit, bredbands-tv, internetleverantörer, internetbaserade videodelningsplattformar eller ‑applikationer, oavsett om de är nya eller förinstallerade.
36 Vad närmare bestämt gäller begreppet operatör i denna bestämmelse, konstaterar domstolen att det begreppet varken definieras i denna bestämmelse eller i någon annan bestämmelse i förordning nr 833/2014 och att förordningen inte innehåller någon hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för att fastställa begreppets innebörd och räckvidd.
37 Det är fast rättspraxis att betydelsen av och räckvidden för uttryck som inte definierats i unionsrätten och med avseende på vilka det inte hänvisas till i medlemsstaternas rättsordningar ska fastställas i enlighet med deras normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som uttrycken ingår i (dom av den 27 januari 1988, Danmark/kommissionen, 349/85, EU:C:1988:34, punkt 9, och dom av den 12 februari 2026, Stichting Koskea, C‑490/24, EU:C:2026:89, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
38 Enligt den gängse betydelsen i vanligt språkbruk avser termen operatör bland annat varje fysisk eller juridisk person som nyttjar utrustning eller en samling utrustning, eller som har till uppgift att utföra vissa tekniska åtgärder. När begreppet tillämpas på området för kommunikation och spridning av media- och digitalt innehåll avser det varje fysisk eller juridisk person som är direkt eller indirekt ansvarig i tillgängliggörandet eller överföringen av sådant innehåll till allmänheten.
39 Det ska dessutom påpekas att ordet operatör används i artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014 utan att åtföljas av adjektivet ”ekonomisk” i de allra flesta språkversionerna av denna bestämmelse, bland annat i den bulgariska, den spanska, den tyska, den engelska, den franska, den kroatiska, den italienska, den lettiska, den maltesiska, den portugisiska, den rumänska, den slovakiska och den finska språkversionen. Av detta följer att detta begrepp omfattar de fysiska eller juridiska personer som är ansvariga för spridningen av det innehåll som avses i nämnda bestämmelse, oberoende av om deras verksamhet är ekonomisk eller inte.
40 I linje med detta föreskrivs i samma bestämmelse ett förbud mot att sända sådant innehåll, till exempel genom ”internetbaserade videodelningsplattformar eller ‑applikationer, oavsett om de är nya eller förinstallerade”, vilket avser de sändningssätt som är allmänt tillgängliga kostnadsfritt inom ramen för verksamhet som inte nödvändigtvis är avlönad.
41 Bokstavligt sett ska begreppet operatör, i den mening som avses i artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014, således förstås så, att det omfattar varje fysisk eller juridisk person som ansvarar för att sända eller tillgängliggöra det innehåll som avses i denna bestämmelse, även inom ramen för en oavlönad verksamhet eller inom ramen för driften av en webbplats som finansieras genom frivilliga bidrag från tredje man.
42 Denna bedömning påverkas inte av den omständigheten att förbudet i artikel 2f.1, enligt kommissionens frågor och svar, är tillämpligt på ”alla personer, enheter eller organ som bedriver kommersiell eller yrkesmässig verksamhet och som sänder eller möjliggör, underlättar eller på annat sätt bidrar till sändning av innehåll [som avses i denna bestämmelse]”.
43 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 46 i sitt förslag till avgörande, utgör nämligen kommissionens frågor och svar endast ett arbetsdokument som utarbetats av kommissionens avdelningar och som inte är bindande utan endast är avsett att ge vägledning om genomförandet och tolkningen av förordning nr 833/2014.
44 Dessutom införs genom kommissionens frågor och svar ett krav som inte framgår av ordalydelsen i artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014, nämligen att begreppet operatör villkoras av utövandet av en ”kommersiell eller yrkesmässig” verksamhet, vilket på ett otillbörligt sätt begränsar den personkrets på vilken denna bestämmelse är tillämplig (ratione personae).
45 Under dessa omständigheter kan kommissionens frågor och svar varken ändra räckvidden av de restriktiva åtgärder som föreskrivs i förordning nr 833/2014 eller vara avgörande för tolkningen av artikel 2f.1 i den förordningen.
46 För det andra vinner en sådan bokstavstolkning av begreppet operatör, i den mening som avses i denna bestämmelse, stöd i det rättsliga sammanhang i vilken den ingår.
47 Nämnda bestämmelse skiljer sig nämligen från andra bestämmelser i förordning nr 833/2014, i vilka det uttryckligen hänvisas till ”ekonomiska” aktörer. Så är fallet med artikel 3r.4 i denna förordning, en artikel som infördes genom förordning nr 2024/1745 och i vilken det i de allra flesta språkversioner, bland annat i den bulgariska, den spanska, den engelska, den franska, den kroatiska, den kroatiska, den italienska, den lettiska, den litauiska, den maltesiska, den portugisiska, den rumänska, den slovakiska och den finska språkversionen, anges registreringslandet för ”berörda ekonomiska aktörer” i samband med antagandet av nationella regler om tillbörlig aktsamhet avseende tillämpningen av förbudet mot omlastning av flytande naturgas som har sitt ursprung i Ryssland eller exporteras från Ryssland.
48 Därav följer att EU-lagstiftaren, när denne avsett att begränsa tillämpningsområdet för en restriktiv åtgärd till endast aktörer som bedriver ekonomisk verksamhet, också gjort detta uttryckligen. Det är uppenbart att så inte är fallet med artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014, i vilken begreppet operatör ska förstås enbart med hänvisning till den sändning av innehåll som avses i denna bestämmelse, oberoende av den berörda operatörens ställning och oavsett om dennes verksamhet är ekonomisk eller inte.
49 Inom ramen för artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014 kan den omständigheten, att en person bedriver en ekonomisk verksamhet och följaktligen genererar inkomster, följaktligen inte utgöra ett relevant kriterium för att avgöra huruvida denna person omfattas av förbudet i denna bestämmelse.
50 För det tredje och sista finner den tolkning för vilken det redogjorts i punkt 41 ovan stöd även av det syfte som eftersträvas med förordning nr 833/2014, och i synnerhet med artikel 2f.1 däri.
51 I detta avseende bör det noteras att denna bestämmelse infördes genom förordning nr 2022/350, som antogs den 1 mars 2022, i syfte att, såsom anges i skälen 4 och 5 i denna, omedelbart reagera på den oprovocerade och oberättigade militära aggression mot Ukraina som Ryska federationen inledde en vecka tidigare. För att införa det förbud som föreskrivs i denna bestämmelse grundade sig rådet dels på Europeiska rådets uppmaning till Ryska federationen den 24 februari 2022 att upphöra med sin desinformationskampanj, dels på sina egna slutsatser av den 10 maj 2021 enligt vilka det är nödvändigt att stärka unionens och medlemsstaternas resiliens och deras förmåga att motverka hybridhot, inbegripet desinformation, och stärka möjliga motåtgärder när det gäller hybridhot, bland annat för att motverka utländsk inblandning och påverkansoperationer.
52 Det framgår dessutom av skälen 6–10 i förordning nr 2022/350, jämförda med varandra, att sändningsförbudet i artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014 har två syften. För det första syftar det till att skydda unionens allmänna ordning och säkerhet, vilka hotas av den systematiska och internationella kampanjen av mediemanipulation och förvrängning av fakta och propaganda som Ryska federationen satt igång genom ett antal medier som står under ständig, direkt eller indirekt kontroll av dess ledning, och som syftar till att destabilisera grannländerna, unionen och dess medlemsstater samt att rättfärdiga, stödja och driva på den militära aggressionen mot Ukraina. För det andra är förbudet förenligt med de mål som eftersträvas med den mekanism för svarsåtgärder som unionen infört genom att anta nya restriktiva åtgärder, i syfte att utöva ytterligare påtryckningar på Ryska federationen, för att få denna ska upphöra med sin militära aggression mot Ukraina och, mer allmänt, med sina åtgärder och politik som destabiliserar detta tredjeland.
53 En sådan tolkning av artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014 som K och R har förespråkat i sina skriftliga yttranden till domstolen, att förbudet i denna bestämmelse endast ska tillämpas på fysiska eller juridiska personer som bedriver kommersiell verksamhet med vinstsyfte, skulle beröva förbudet dess ändamålsenliga verkan och strida mot de mål som det erinrats om i föregående punkt. En sådan tolkning skulle nämligen göra det möjligt för operatörer, vilka inte får några intäkter från driften av sin webbplats, att fritt sprida det innehåll som avses i nämnda bestämmelse, och på så sätt aktivt bidra till desinformations- och destabiliseringskampanjer som genomförs av medier som ständigt, direkt eller indirekt kontrolleras av Ryska federationens ledning och därigenom hotar unionens allmänna ordning och säkerhet.
54 Det ska även konstateras, i likhet med vad generaladvokaten har påpekat i punkterna 60 och 62 i sitt förslag till avgörande, att finansiering av webbplatser, såsom den som är aktuell i det nationella målet, genom frivilliga bidrag från tredje man, i princip gör det svårare att spåra finansieringens ursprung och därmed den eventuella påverkan på det innehåll som sänds. Denna situation kan således, direkt eller indirekt, gynna inblandning av utländska intressen, inbegripet från tredjeländer, i spridningen av medieinnehåll, och kan således öka risken för att en sådan webbplats används för att sprida den propagandakampanj som Ryska federationen har inlett och som förordning nr 833/2014 syftar till att förbjuda.
55 Den tolkning som R har förespråkat, enligt vilken det vid tolkningen av begreppet operatör, i den mening som avses i artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014, endast är sändningsverksamhet med viss varaktighet som ska beaktas, med undantag för enstaka publikationer av försumbar omfattning, kan inte heller godtas.
56 Domstolen konstaterar i detta avseende att det inte i vare sig denna bestämmelse eller denna förordning föreskrivs att omfattningen eller varaktigheten av sändningen ska beaktas vid bedömningen av huruvida en person omfattas av begreppet operatör. En sådan tolkning skulle under alla omständigheter kunna gynna ett kringgående av nämnda bestämmelse genom att artificiellt dela upp de sändningsverksamheter som omfattas av bestämmelsen.
57 I ljuset av detta är det endast en tolkning av begreppet operatör i artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014, som inte är beroende av vare sig huruvida sändningsverksamheten är kommersiell eller inte, hur den finansieras, eller av sändningens omfattning eller varaktighet, som kan uppnå ett resultat som är förenligt med det syfte som eftersträvas med denna bestämmelse, nämligen att förhindra spridning av Ryska federationens propaganda och följaktligen att skydda unionens allmänna ordning och säkerhet.
58 Mot bakgrund av ovanstående ska frågan besvaras enligt följande. Artikel 2f.1 i förordning nr 833/2014 ska tolkas så, att en fysisk person som driver en webbplats genom att där sända innehåll som utförs av de juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga XV till denna förordning och som från driften av denna webbplats endast erhåller inkomster som härrör från frivilliga bidrag från tredje parter, i form av donationer eller gåvor, omfattas av begreppet operatör i den mening som avses i denna bestämmelse.
Rättegångskostnader
59 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
Artikel 2f.1 i rådets förordning (EU) nr 833/2014 av den 31 juli 2014 om restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands åtgärder som destabiliserar situationen i Ukraina, i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) 2022/350 av den 1 mars 2022,
ska tolkas så,
att en fysisk person som driver en webbplats genom att där sända innehåll som utförs av de juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilaga XV till denna förordning, i dess ändrade lydelse, och som från driften av denna webbplats endast erhåller inkomster som härrör från frivilliga bidrag från tredje parter, i form av donationer eller gåvor, omfattas av begreppet operatör i den mening som avses i denna bestämmelse.
Underskrifter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Underteckna med ditt namn.