Iran backar inte för falsk diplomati

Iran rapporteras ha nära en miljon man i vapen, redo att möta USA:s planerade markinvasion.

President Trump meddelar nu att han skjuter upp bombningar av Irans elförsörjning 10 dagar, till måndag 6 april kl. 8 lokal tid. Samtidigt fortsätter både USA och Israel omfattande bombningar av landet.

Trump försöker skapa intryck av det pågår förhandlingar, vilket Iran förnekar. Iran kallar USA:s 15-punktsförslag om vapenvila för ett "tvångspaket utformat för att tvinga Iran till strategisk underkastelse".

Den iranska dagstidningen Tehran Times kommenterade igår USA:s "15 punkter".

Ur Irans perspektiv är förslaget inte en förhandlingsram utan ett försök att diktera villkor i skuggan av pågående militär aggression.

Iranska tjänstemän har upprepade gånger betonat att ingen vapenvila kan övervägas om inte tre grundläggande principer åtgärdas: ett omedelbart stopp för alla amerikansk-israeliska attacker, kompensation för den omfattande skada som orsakats och bindande garantier för att Iran inte kommer att möta framtida aggression.

Istället kräver förslaget att Iran avvecklar kärnelement i sin kärnkraftsinfrastruktur, överlämnar anrikat uran, begränsar sitt missilprogram och bryter banden med regionala motståndsgrupper. Iranska analytiker menar att dessa krav innebär att man berövar Iran dess suveräna rättigheter samtidigt som USA och Israel får fortsätta sina militära och politiska påtryckningar utan konsekvenser.

Tidigare i veckan beskrev en högt uppsatt iransk politisk källa, i ett uttalande till Tehran Times, Washingtons diplomatiska budskap som "en bedräglig plan" och varnade för att Iran inte ser någon uppriktighet i amerikanska närmanden. Samma källa betonade att USA inte har ändrat sin fientliga hållning och noterade att Iran fortsätter att observera förberedelser för ytterligare amerikanska och israeliska operationer. Denna bedömning återspeglar en bredare känsla i Teheran: förslaget om vapenvila är inte ett steg mot deeskalering utan en fortsättning på samma påtryckningstaktik som föregick kriget.

Iranska tjänstemän har också pekat på tidpunkten för förslaget. USA och Israel inledde sina attacker den 28 februari medan kärnkraftsdiskussioner fortfarande pågick, en sekvens som Teheran tolkar som bevis på att Washington aldrig avsett att diplomatin skulle lyckas.

Trumps senare påstående att "produktiva samtal" förhindrade en attack mot iranska kraftverk avfärdades i Teheran som ett försök att stabilisera de globala marknaderna snarare än en återspegling av genuina diplomatiska framsteg.

Planens kärnkraftsbestämmelser har mötts av särskild kritik. Kravet på att avveckla anläggningarna i Natanz, Fordow och Isfahan – ryggraden i Irans civila kärnkraftsprogram – ses i Teheran som ett försök att utplåna årtionden av vetenskapliga framsteg. Iranska tjänstemän menar att sådana villkor går långt utöver kraven i tidigare avtal och innebär att Iran tvingas avstå från sitt tekniska oberoende.

Lika kontroversiell är frågan om Hormuzsundet. Iranska tjänstemän betonar att den strategiska vattenvägen ligger längs Irans södra kustlinje och inom dess omedelbara säkerhetssfär. Teheran hävdar att skyddet och regleringen av trafiken genom sundet inte är ett hot utan en suverän rättighet som är förankrad i geografi och internationell rätt. Iranska analytiker menar att det är USA – en makt geografiskt avlägsen från Persiska viken – som upprepade gånger har militariserat vattenvägen genom utplaceringar och ultimatum. Ur Teherans perspektiv återspeglar Washingtons försök att diktera villkor för sundet samtidigt som man attackerar iranskt territorium en grundläggande dubbelmoral. Iran avvisar tanken att landet bör ge upp inflytande i sitt eget grannskap samtidigt som det står inför öppet militärt tryck.

Förslagets uppmaning till att Iran ska upphöra med stödet till regionala motståndsgrupper har på liknande sätt avvisats. Teheran ser detta som ett försök att isolera Iran strategiskt utan att göra något för att begränsa israeliska militära operationer i hela regionen. Iranska analytiker menar att ett sådant villkor i sig är ensidigt och ignorerar den bredare regionala dynamiken som har drivit på instabilitet.

Den kanske mest uppenbara bristen i planen, ur Irans perspektiv, är avsaknaden av någon mekanism för ansvarsskyldighet. Kriget har inkluderat attacker mot iranska städer, attacker mot infrastruktur och ayatolla Seyyed Ali Khameneis martyrdöd – handlingar som Iran anser vara aggressionshandlingar som kräver gottgörelse och garantier för att de inte upprepas. Ändå erbjuder 15-punktsplanen ingen kompensation, inget erkännande av felaktigheter och inga bindande säkerhetsgarantier. För Teheran gör denna utelämnande i sig förslaget ohållbart.

Pakistans roll som mellanhand har inte mildrat Irans hållning. Enligt Tehran Times försökte Trump mäta Irans vilja att stoppa kriget via pakistanska kanaler men fick ett bestämt och samordnat svar. Iranska tjänstemän har gjort det klart att de inte kommer att förhandla under press och inte kommer att acceptera förslag som bortser från Irans kärnkrav.

Enligt Teherans uppfattning är Trumps 15-punktsplan inte en färdplan till fred utan ett politiskt instrument utformat för att framtvinga ensidiga eftergifter. Så länge förslaget inte tar itu med Irans grundläggande villkor – att upphöra med aggressionen, tillhandahålla skadestånd, respektera Irans suveräna rättigheter och garantera framtida säkerhet – kommer det, i Irans ögon, att förbli ett påtryckningsdokument snarare än en grund för genuin diplomati.

Tehran Times


----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Några av USA:s 15 punkter

En 30-dagars vapenvila.

Nedmontering av Irans kärnkraftsanläggningar i Natanz, Isfahan och Fordow.

Ett permanent åtagande från Iran att aldrig utveckla kärnvapen.

Överlämnande av Irans lager av redan anrikat uran till Internationella atomenergiorganet (IAEA), och ett åtagande från Iran att tillåta IAEA att övervaka alla delar av landets återstående kärnkraftsinfrastruktur. 

Iran får inte heller längre anrika uran inom landet.

Begränsningar av räckvidden och antalet Irans missiler.

Upphörande av Irans stöd till regionala ombud.

Upphörande av iranska attacker mot regionala energianläggningar.

Återöppning av Hormuzsundet.

Avskaffande av alla sanktioner mot Iran, samtidigt som upphörandet av FN-mekanismen som tillåter återinförande av sanktioner.

Tillhandahållande av amerikanskt stöd till elproduktion vid Irans civila kärnkraftverk i Bushehr.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------