När Sverige vände på en femöring

Sverige "isolerat" tillsammans med två tredjedelar av världens nationer som vill ha kärnvapenförbud.

Vi riskerar nu att få en regering som uteslutande består av partier som vill böja sig för USA:s påtryckningar i kärnvapenfrågan.

Sveriges röstade i FN ja till kärnvapenförbud vid omröstningen 2017. Men på order från Washington har Sverige i praktiken vänt på en femöring.

Sveriges ambassadör vid Förenta nationerna Olof Skoog 7 juli 2017 avgav en röstförklaring som dels var ett entusiastiskt stöd, dels beklagade att konventionen inte kunnat göras skarpare.

”Motiverat av ett humanitärt perspektiv, med tanke på det akuta behovet av att bryta dödläget, och villigt att utforska alla vägar som potentiellt kan leda till konkreta resultat, har Sverige bestämt sig för att stödja och delta i dessa förhandlingar. Allting annat kände vi  skulle vara att svika den skyldighet som också stadgas i artikel VI i NPT-fördraget. Vi anslöt oss till en stor majoritet av FN:s medlemmar vars frustration över bristen på framsteg utlöste detta tydliga politiska ställningstagande mot det allt farligare status quo.” (Läs hela hans röstförklaring på engelska här).

Men under trycket av amerikanska påtryckningar, bl.a. ett brev från USA:s försvarsminister James Mattis som diariefördes – och hemligstämplades - i Kanslihuset sent tisdagen den 29 augusti 2017, där USA krävde att Sverige skulle upphöra med stödet åt ett kärnvapenförbud, ändrades hela det politiska spektrat i Sverige på ett sätt som får Sverige att framstå som ett lydigt amerikanskt protektorat.

I alliansen skedde en omedelbar rättning i leden och Sverigedemokraterna som tidigare sagt tydligt ja till kärnvapenförbud tvärvände.

Jag citerar här ur ett material från Faluns FN-förening hur dessa partier formulerat sin nya ståndpunkt, just den som beställt av James Mattis. Märkväl att inget av dessa partier före augusti 2017 uttalat missnöje med det svenska stödet till kärnvapenförbudet. Kursiverna är mina:

Liberalerna
Liberalerna vill inte att Sverige ska skriva på FN-konventionen om kärnvapenförbud då vi anser att det blir ett slag i luften. Nästan ingen tror att kärnvapenmakterna kommer att ansluta sig och att konventionen skulle leda till färre kärnvapen. Sverige har redan 1968 skrivit på ickespridningsavtalet (NPT) 1968 om att inte skaffa oss några kärnvapen och det har 189 andra länder också gjort.
    Konventionen omöjliggör det samarbete som nu finns mellan Sverige och Nato vad gäller försvarsövningar då den innebär att Sverige alltid ska fråga Nato om deras beväpning. Eftersom Nato vare sig bekräftar eller dementerar frågor om sin beväpning kan övningar som ”Aurora” på Gotland 2017 inte genomföras. Det skulle försämra Sveriges säkerhet. Sverige röstade ja i FN men sedan har regeringen fått kalla fötter och utreder frågan. Sveriges riksdag har inte ratificerat konventionen. 

Sverigedemokraterna
Vi anser att detta är en fråga som stormakterna bör förhandla om sinsemellan. De var tänkta att verka som garanter för freden efter andra världskriget, genom säkerhetsrådet. Detta har inte fungerat så bra, men de har åtminstone inte hamnat i direkt konfrontation med varandra, förutom i andra fasen av Koreakriget. Kärnvapnen har bidragit till att direkta krig mellan stormakterna kunnat undvikas. Vi tror inte att Sveriges ratificerande bidrar till ett bättre samarbetsklimat inom FN.

Centerpartiet
Centerpartiet vill se en kärnvapenfri värld. Men det är bara möjligt när de länder som har kärnvapen, inklusive Ryssland och Nordkorea, är med på att göra sig av sina kärnvapen. Och kunskapen om hur man framställer kärnvapen. Den som kräver av USA, Frankrike och Storbritannien att göra sig av med sina kärnvapen så länge Nordkorea och Ryssland har kärnvapen, talar inte för Sveriges säkerhetsintressen. Man ska komma ihåg att det är Ryssland och inte USA, Frankrike eller Storbritannien som har robotar med kärnvapenförmåga i Kaliningrad, en armlängds avstånd från Sverige. Ett globalt kärnvapenförbud kan tyckas lovvärt, sett hur omvärlden ser ut. Det förbud som FN röstat för kommer dock inte att leda till en kärnvapenfri värld, eftersom kärnvapenländerna inte vill vara med. Även om Sverige skulle skriva under ett sådant avtal leder det inte till en kärnvapenfri värld. Däremot leder det till att vi blir isolerade bland våra grannar och allierade i Norden och Europa som inte skrivit under avtalet. I försvars- och säkerhetspolitiken är vi beroende av samarbeten med andra. Det är samarbeten som riskeras om Sverige ensamt skriver under avtalet. De få länder i Europa som har skrivit under avtalet delar heller inte Sveriges säkerhetspolitiskt utsatta läge. FN-förbudet mot kärnvapen är plakatpolitik, och det är det sista vi behöver.

Moderaterna
Moderaterna anser att i nuläget bör inget avtal skrivas på. För att öka vår säkerhet har Sverige under de senaste åren arbetat mycket hårt för att fördjupa samarbetet både med Nato och med USA. Detta har skett i brett politiskt samförstånd. Försvarsmakten var i våras väldigt tydlig med hur viktigt det är för svensk säkerhet att kunna tillhöra samarbeten som Nato. Enligt flera experter kan en anslutning till konventionen allvarligt skada Sveriges försvarspolitiska samarbete med Nato, USA, Frankrike och Storbritannien. Skriver Sverige under riskerar vi att stänga för ett medlemskap i Nato som vi moderater är för.
   Ett medlemskap i Nato innebär att vi blir en del av Natos kollektiva försvar. Nato är helt centralt för säkerheten i Europa, och inte minst i Sveriges närområde. Vi vill därför se en färdplan för ett svenskt Nato-medlemskap. De bilaterala samarbetena med enskilda Natoländer kan inte ersätta de bindande försvarsgarantierna som kommer med ett fullvärdigt medlemskap. Ett svenskt Nato-medlemskap skulle också innebära att vi får sitta med vid bordet när viktiga beslut om Europas säkerhet tas.
    Vi skulle även kunna ha en försvarsplanering med Nato vilket möjliggör ett snabbt gemensamt agerande i händelse av kris.

Kristdemokraterna
KD är ifrågasättande och tycker därför att det är bra regeringen via försvarsdepartementet skall ta fram en mer fördjupad analys innan ett svenskt beslut fattas om att underteckna eller ej. Sverige måste ta intryck av att så många västliga demokratier i Nordatlantpakten menar att FN-initiativet i praktiken gynnar diktaturer, dvs kan spä på krigsrisken genom att underlätta för aggressiva stater att agera militärt mot grannar.
      
                                                                     * * *

Man måste beundra dessa partier för att de på så kort tid lyckades mobilisera så mångskiftande argument för att inte skriva på en konvention som förbjuder innehav av kärnvapen.

Flera av dem argumenterar för att kärnvapenförbud inte är bra eftersom det drabbar de ”goda” västliga kärnvapnen lika hårt som de ”onda”, i händerna på ”de andra”.

Törs man påminna om att redan NPT-avtalet innebär en förpliktelse att avveckla alla kärnvapen, en förpliktelse som kärnvapenklubben, de länder som har kärnvapen, inte tagit på tillräckligt allvar.

Nu senast har USA, genom att plötsligt frånträda INF-avtalet (förbudet mot kort- och medeldistansmissiler) och redan innan detta utträde anmälts på ett avtalsenligt sätt börjat experimentera med vapnen av den typ som varit förbjuden i 30 år.

Att som flera partier säger överlåta nedrustningen på kärnvapenmakterna själva är i praktiken detsamma som att iaktta passivitet inför en ny omgång kärnvapenrustningar.

Ett annat argument är att Sverige blir så ensamt. Då glömmer man att 122 länder röstade för konventionen. Det är 63 procent av FN:s 193 medlemsstater – ingen dålig början. Till och med Nordkorea röstade som enda kärnvapenstat för konventionen.

Ett tredje argument gäller vårt förhållande till Nato. Eftersom Nato aldrig talar om när de har kärnvapen ombord riskerar det att bli trassel om Sverige är bundet av kärnvapenförbud.

Men det argumentet innebär ju inte bara att man är emot ett kärnvapenförbud, utan att man uttryckligen räknar med att Nato ska ha möjlighet att föra in kärnvapen i Sverige, vilket ivrigt förnekades var möjligt när Sverige skulle skriva på det s k värdlandsavtalet med Nato.

Och kanske ska man tacka för sådant klarspråk. De anser att Sverige ska byta ståndpunkt i fråga om kärnvapenkonventionen för att de är beredda att acceptera utländska kärnvapen på svensk jord, något som automatiskt gör Sverige till en framskjuten måltavla vid en stormaktskonflikt.

Vad ska man då säga om de avgående regeringspartierna inkl. stödpartiet vänstern? Mp och V har gett kärnvapenkonventionen ett visst passivt stöd medan socialdemokraternas Peter Hultqvist reagerade blixtsnabbt med att tillsätta en utredning om Sveriges ståndpunkt som tidigare varit glasklar och icke ifrågasatt. Därmed underlättade han deras fanflykt, precis som han tidigare öppnat landets gränser för Nato:s arméer genom att driva igenom Carl Bildts värdlandsavtal som kan göra Sverige till ett brohuvud för aggression mot tredje land.

Stefan Lindgren